| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VILLIGA, v., äv. VILJA, v.2 -ade.
(†) bevilja (ngt). Thet .. aff theris fulmyndige vtskickede sendebud williget och samptyckt bleeff. G1R 18: 327 (1547). Williade maklösa Kung, Glorwyrd Gustavus Adolphus / Där at byggia på nytt. Runius (SVS) 2: 16 (1699, 1724). Om ett ährliget och låfliget äcktenskap dem Emellan kunde willias och bejackas. VDAkt. 1703, nr 345. Jungberg (1873).
Spalt V 1119 band 37, 2017