| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VIRA vi3ra2, sbst.2, r. l. f. (Wallmark Res. 20 (1819) osv.) ((†) n. Wetterstedt Mut. 167 (1832)); best. -an; pl. -or.
spelt. om ett (om lomber o. boston påminnande) kortspel för 3 spelare; äv. om visst bud i detta spel. Wira, som är en sammansättning af Lomber, Boston och Whist, fordrar icke allenast en grundlig kännedom om Spelets reglor, utan ock mycken uppmärksamhet och urskillning. Düben Talism. 5: 5 (1818). Lät dem aldrig lära sig ert fördömda Wira och annat satans tyg. Wetterstedt Mut. 167 (1832). Uti wira finnas 6 särskilta slags spel, nemligen köp- eller bytspel, tournèe, gask, solo, misère, wira. Lindskog Spelb. 147 (1847). Det fanns här och der ett kotteri, som flitigt spelade kort, och då nästan uteslutande vira. Hellberg Samtida 1: 56 (1870). Att exempelvis gå in i högsta färg i vira medför som bekant vissa risker. Edström Mossgrönt 1: 8 (1950). Den här kvällen är det varken läge för punsch eller ett parti vira. Henschen SkuggBrott 57 (2004). — jfr PATENT-, PROTOKOLL-, SOLO-VIRA.
-BORD. bord vid vilket man spelar vira. Järta 2: 204 (1823). Hvad som säkert lockat mången öfver till virabordet, är tvifvelsutan utsigten att få sköta sitt spel sjelf, oberoende af det oblida öde, som heter ”en dålig medspelare”. Wilson Spelb. 306 (1888). —
-PARTI, sbst.1 (sbst.2 se vira, sbst.3 ssgr) jfr parti 12. I morgon afton har jag mitt viraparti. Carlén Lindholm 84 (1839). —
-PROTOKOLL. (numera bl. tillf.) spelprotokoll för viraspel (i sht protokollvira); jfr protokoll 2 b. VexiöBl. 1831, nr 40, s. 4. —
-PULLA. om skål l. burk för förvaring av spelmarker till viraspel; jfr pulla, sbst.2 1. SvD(A) 29/3 1893, s. 2. Virapulla med marker i prima kvalitet. JulkatalPUBergström 1930, s. 26. —
-SPEL. jfr spel, sbst.1 7. Düben Talism. 5: 6 (1818). Budgivningen är kanske den svåraste delen av viraspelet. Det är i denna som den skicklige spelaren triumferar över den mindre erfarne. Werner o. Sandgren Kortox. 77 (1949). —
-SPELARE. jfr spelare, sbst.1 4. Düben Talism. 5: 24 (1818). Lugn är viraspelarens första och största dygd. Wilson Spelb. 307 (1888).
Spalt V 1321 band 37, 2017