| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BET be4t, sbst.7, r. l. m., l. adj. l. adv. (se anm. 1:o till 1); ss. sbst. i bet. 2 best. -en, pl. -ar (J. G. Oxenstierna Dagb. 62 (1769) osv.) ((†) -er Knöppel De förtret. 18 (1740), Lindskog Spelb. 145 (1847) m. fl.); ss. adj. oböjl. o. bl. i predikativ anv.
1) ss. oböjl. sbst., predikativt adj. l. adv. (se anm. 1:o nedan); i fråga om kortspel, i vissa förb. som beteckna att ngn förlorar l. bringas att förlora (det bjudna) spelet o. har att sätta straffinsats därför; delvis äfv. i bildlig anv.
a) [jfr d. blive bet, t. bete werden, äfvensom det parallella uttr. blifva kodilj samt blifva matt ss. term i schackspel; jfr äfv. LABET] i uttr. blifva bet.
α) spelt. förlora spelet; förlora, tappa; i vissa spel (lomber, vira m. fl.): erhålla ett stick mindre än det spel kräfver som man bjudit l. också erhålla ett stick vid misärspel. Düben Boileau Sat. 66 (1722; i fråga om lomber). På det medspelarne må kunna renoncera sig från de färger, där man sedan har tvåa att spela, då spelaren ofta blir bet på en trea. Handbibl. f. sällsk. 1: 96 (1838). Hafva begge två (motspelarna i boston) fått underspel, så blifva de begge två bete. Lindskog Spelb. 126 (1847). På det bästa spel man kan bli bet. Strandberg 3: 364 (1854). ”Det var bittert!” — sa’ han, som blef bet i viraspelet. Sa’ han 12 (1880). Victorin Välspeln. i vira 40 (1890, 1903). — i bild. Bet skulle man bli på sådana kort. Topelius Fält. 4: 6 (1864).
β) (hvard.) bildl. för att uttrycka att ngn misslyckas i ett sträfvande l. icke lyckas gå i land med en uppgift l. kommer till korta mot ngn l. blir ”stukad” (i ett prof o. d.) l. ”kuggad” l. lurad (på ngt som han hoppats l. väntat sig); ofta med prep. på, äfv. för. Där blef han illa bet. Han trodde han skulle stuka mig, men det blef han allt bet för. Här blir ens lilla vetande fullständigt bet. Weste (1807; betecknadt ss. familjärt). Törneros Bref 1: 104 (1825). Inte fick han någon Värends-däka (till hustru) inte; det blef han bet på. Böttiger 3: 34 (1843, 1858). Naturen / Blir bet, om hon med fantasin vill täfla. Hagberg Shaksp. 12: 268 (1851). Här blir ens tålamod bet. Snoilsky Goethe Ball. 35 (1876, 1900). Om man blir bet på någon af dem (dvs. examinatorns kuggfrågor), så är man ohjelpligen förlorad. Ödman Stud.-m. 25 (1891). Abraham Öberg, lotsen, ni vet, / jo, han kunde vara svår att regera! / Mot honom vardt själfvaste länsman bet. Melin Dikt. 2: 186 (1904).
b) [jfr d. være bet, t. bete sein äfvensom det parallella uttr. vara kodilj samt vara matt ss. term i schackspel] i uttr. vara bet.
α) [jfr ä. fr. je prens autant de Cartes que j’en ay écarté; par ce que si j’en prenois plus ou moins je serois la Beste] spelt. hafva förlorat spelet, hafva förlorat l. tappat; i vissa spel (lomber, vira m. fl.): hafva erhållit ett stick mindre än det spel kräfver som man bjudit l. också hafva erhållit ett stick i misärspel. Mont-Louis Fr. spr. 157 (1739; i fråga om lomber). Får någon af dem (dvs. motspelarna) 3 spel, är han (dvs. spelaren i labet) äfven bet. Handbibl. f. sällsk. 1: 295 (1839). Victorin Välspeln. i vira 54 (1890, 1903).
β) (hvard.) bildl.
α’) för att beteckna att ngn definitivt misslyckats l. kommit till korta i en sträfvan l. dragit det kortaste strået vid en täflan l. är absolut strandsatt o. d. l. att ngt stannat i stöpet. Då tillhör flickan mig och ingen ann’, / Det har ni lofvat; Gremio är bet. Hagberg Shaksp. 7: 168 (1849). Rikets vise .. / Ha i många år funderat / Uppå lifvets hemlighet / Och förskräckligt disputerat. / Sist, när allt förstånd var bet / Och all lärdom hade ände, / Till prinsessan man sig vände. Topelius Läsn. f. barn 4: 24 (1870, 1883). Kan jag inte hastigt få låna ihop ännu tusen pungar, då äro vi bet. Heidenstam Karol. 2: 86 (1898).
β’) (mindre br.) i uttr. ngn är bet för ngt, ngn är absolut oförmögen till ngt l. urståndsatt att göra ngt l. att lyckas med ngt o. d. Han tror, att han skall vinna sin afsigt, men det är han bet för. Dalin (1850). Lundell (1893).
c) (föga br.) spelt. i uttr. lägga sig bet, nedlägga l. ”kasta” spelet l. ”lägga sig” mot sättandet af bet (jfr 2 a). För att förekomma Codillen, äger Spelaren (i vira) alltid rättighet att lägga sig bete innan det blifver utspelt, om han icke tror sig kunna vinna Spelet. Düben Lyck. talisman 5: 19 (1818). Lundequist Konsten att spela 2: 66 (1832, 1837).
d) [jfr d. gøre en bet, t. einen bete machen, äfvensom det parallella uttr. göra ngn kodilj samt göra ngn matt ss. term i schackspel; jfr äfv. LABET] i uttr. göra, äfv. sätta ngn bet; äfv. (i sht förr) göra (få) ngn till bet.
α) spelt. göra att ngn förlorar det spel han bjudit, ”straffa” (ngn); i vissa spel (lomber, vira m. fl.): (gm att själf taga hem ett visst antal stick) göra att spelaren erhåller ett stick mindre än det spel kräfver som han bjudit l. tvinga honom att taga ett stick i misärspel. Göra till bet. Nordforss (1805). Det fordras (i labet) .. hos motspelaren .. mycken försigtighet för att få en spelare till bet. Handbibl. f. sällsk. 1: 296 (1839). Med hjärtertvå kan han försöka att göra spelaren bet. Victorin Välspeln. i vira 32 (1890, 1903). — [jfr det parallella uttr. göra kodilj] utan personobj. (jfr f): göra att spelaren blir bet. Handbibl. f. sällsk. 1: 44 (1838). Får den ene motspelaren (vid misärspel i vira) fatt i en färg, der den andre är renons, bör han, äfven om han dermed ej kan göra bet, spela den så länge spelaren bekänner. Wilson Spelb. 333 (1888). Victorin Välspeln. i vira 40 (1890, 1903).
β) (hvard.) bildl.: ”sätta” l. ”stuka” l. ”kugga” (ngn på ngt); sätta (ngn) i förlägenhet; med saksubj. äfv.: gå öfver ngns förmåga. På boktitlar var ej värdt att försöka sätta henne bet. Ödman Vexl. bild. 183 (1893). Den bördan blir mig allt för tung / att reda ut en svårighet, / som gjorde själfve Nalle bet. Andersson Mickel räf 49 (1900).
e) [i anslutning till uttr. gå hem i bet.: vinna ett bjudet spel; jfr det parallella uttr. gå kodilj] i uttr. gå bet.
α) spelt. = a α; äfv. om spel: förloras, misslyckas. Om ena kompagniet (i polskt pass) går bet. Lundequist Konsten att spela 3: 115 (1849). Går han efter omvingel enkel bet, kostar detta .. 6 betar. Wilson Spelb. 316 (1888). Antingen går han hem .. eller bet .. eller kodilj. Victorin Välspeln. i vira 38 (1890, 1903). Om han spelar detta spel, som kan gå bet, men också gå hem. Därs. 39.
β) (mindre br., hvard.) bildl. = a β. ”Apropos de’, Hur har du det (ss. friare) nu för tiden där nere i Rossedegården?” frågade länsmannen. Det var postmästaren som svarade: ”Å för hin, han går nog inte bet där, var så säker.” Hülphers Ångermanl. 113 (1900). Ja, hon hade visserligen fått se ett harem invändigt, men hvad Mrs D. gick bet på, det var morisk dans. Lindqvist Stigm. bok 110 (1906).
f) [jfr (ä.) t. bete machen; efter fr. faire la bête] (numera knappast br.) i uttr. göra bet (jfr d α slutet) = a α. Summan som förloras då man gör bet i Lomberspel. Björkegren (1784; under bête). Han gör .. bete på så mycket som står i Panniern (dvs. potten i reversi). Düben Lyck. talisman 5: 41 (1818). Lundequist Konsten att spela 2: 82 (1832, 1837).
Anm. till 1. 1:o. I de under a—d behandlade förb. blifva, vara, lägga sig bet, göra ngn bet uppfattas ordet af den moderna språkkänslan ss. ett oböjligt predikativt adj.; redan Weste 1: 1954 (1807) talar om en adjektivisk anv. af ordet i liknande fall (”Ce mot est indéclinable lorsqu’il est employé adjectivement”). Troligt är emellertid att ordet här i ä. tid för språkmedvetandet snarast tett sig ss. ett sbst., ngt som göres sannolikt däraf att jämte göra ngn bet förekommer (i sht förr) göra ngn till bet (af Weste anf. st. dock jämte ”vi blefvo bet” upptaget ss. ex. på adjektivisk anv.) o. få ngn till bet; jfr äfv. det tidigare uppvisade göra ngn till labet samt göra bet (se d α slutet, f). — I förb. sätta ngn bet (d), gå bet (e), som närmast associera sig med sådana uttr. som sätta ngn fast, gå hem o. d., kan ordet i allm. snarast sägas fungera ss. ett slags adverb(ial). Att det emellertid äfv. här kan hafva en sväfvande karaktär framgår af ett uttr. sådant som gå enkel bet.
2:o. Uttr. blifva bet i bet. a β, vara bet i bet. b β o. väl äfv. göra ngn bet i bet. d β framträda numera i allm. knappast längre för språkmedvetandet ss. bildliga anv. af a α, b α o. d α; de användas i stor utsträckning af personer som ej känna o. begagna dem ss. speltermer.
2) [jfr motsv. anv. i d., t. o. fr.] ss. böjl. sbst.; spelt. (enhet för) straffinsats som vid förloradt spel l. fel mot spelets regler göres i lomber, vira, boston, trekort (”knack”), kille m. fl. kortspel; äfv. om insats som göres i början af ett spelparti l. då potten under spelets gång tagit slut (”stambet”, ”ål”); ofta om insatt penningbelopp l. om mark(er) o. d. hvarmed insatsen markeras. En enkel, dubbel bet. Sex betar. Taga hem l. in (dvs. vinna) en bet. Bet som går l. gående bet, dvs. den som det spelas om i ett visst, gifvet spel. Öppna betar, dvs. sådana som det ännu ej spelats om. I protokollsvira stiga betarna i värde under spelets fortgång. Hur många betar är det i pullan? När jag begärte spel-penningar, gaf han mig en ask full af hvita styfrar, som knapt voro suffisante (dvs. tillräckliga) til en Bete. Dalin Arg. 1: 283 (1733, 1754). Den, som bannas i spel, med bét bör skäliga plikta. Nicander G. sann. 143 (1767). Ödmann Hågk. 18 (1801; i fråga om pass o. lanter). Min bet går .. Bägge betarne gå. Weste (1807). När ålarne äro slut, bortspelas (i boston) betarne, altid den högsta först. När betarne äro slut, utsättas nya ålar. Handbibl. f. sällsk. 1: 88 (1838). Så väl ålar som beter kallas ofta med ett gemensamt namn för beter. Lindskog Spelb. 181 (1847). Hvarje bet (i kille) blir lika stor, som det belopp, hvarom spelas, d. v. s. summan af den gående beten och de af gifvaren utsatta 5 points. Lundequist Konsten att spela 3: 130 (1849). Taga in, få, vinna en bet. Dalin (1850). Göra 3 betar, drei Beten setzen; faire trois bêtes. Öhrlander o. Leffler (1852). Vi ha ännu några betar att spela af sedan i går afton, icke sannt? Sturzen-Becker 2: 156 (1857, 1861; i fråga om vira). Försvara beten är att spela mot den, som för tillfället är spelaren. Hagdahl Fråga mig 31 (1883; i fråga om lomber). Han kände sig nödsakad att bjuda länsmannen, postmästaren och en annan skogsinspektor .. på litet punsch och oskyldig vira med bara fem kronor beten. Hülphers Ångermanl. 111 (1900). — jfr DUBBEL-, ENKEL-, KODILJ-, MISÄR-, OMKÖPS-, OMTURNÉ-, REMISS-, STAM-, STRAFF-BET. — särsk.
a) i uttr. lägga sig för bet o. d. (jfr 1 c). Vill spelaren, för att förekomma Codille, innan något kort blifvit utspelt, lägga sig för en bete, så har han dertill rättighet. Lundequist Konsten att spela 2: 65 (1832, 1837). Den som stannat för ett solospel får icke såsom i köpspel lägga sig för enkel bet, utan måste spela spelet. Lindskog Spelb. 12 (1847). (Anser sig spelaren ej kunna erhålla nödigt antal spel,) kan (han) ”lägga sig” för bet som det heter, d. v. s. han lägger ned spelet, sätter sin bet, betalar stadgadt antal points och ett nytt spel börjar. Wilson Spelb. 315 (1888; i fråga om vira); jfr b α.
α) spelt. Du har satt många betar i kväll. Nordforss (1805). Om Spelaren byter (dvs. ”köper”) orätt, sätter han bete. Regl. f. kortsp. 1: 4 (1809). Kastar Spelaren sina kort, eller förlorar han spelet, så betalar han det efter den allmänna regeln och sätter bete. Düben Lyck. talisman 2: 8 (1817). Wilson Spelb. 311 (1888).
β) (föga br.) mer l. mindre bildl.: förlora l. tappa spelet; blifva ”stukad”. Din Grefve spelar ett tusendpockers högt spel, ja fruchtar han sätter bet på slute. Gyllenborg Sprätth. 83 (1737). Som Gässen äro eniga när de strida, och dessutan ej lida andra kreatur ibland sig, så måste Kalkonen sätta bet, när striden sker uti et trångt rum. Berghult Kalkon. 13 (1755, 1775). Ej sådan bet du sätter. Hagberg Shaksp. 6: 223 (1849; i rim).
c) (sannol. †) i uttr. jämn bet (i fråga om lomber). Remise, el. La partie est remise, spelet går om, är hvarken vunnit eller tappadt; .. i lomber: är jämn bet. Holmberg (1795; under remettre). Weste (1807).
3) (†) förr brukligt kortspel, vanl. benämndt ”labet” (se d. o.). Joüer a la bete, spela bet. Bäckström Fr. spr. 81 (1729).
-DELNING~20. i lomber, vira m. fl. spel: delning mellan spelarna af de vid spelets slut återstående betarna; äfv. konkretare, om kvoten som uppstår då spelarnas sammanlagda betsummor divideras med spelarnas antal. Handbibl. f. sällsk. 1: 120 (1838). Quoten, eller, såsom den kallas, delningssumman, utvisar nu hvad hvarje spelare vinner eller tappar på betedelningen. Lindskog Spelb. 28 (1847). Summorna af de öppna betarne utgöra: hos C. 110, hos A. 120 och hos B. 162, sammanlagdt sålunda 392. Dividerar man nu med 3, blir betdelningen 130 (B. som har största betsumman får 132). Victorin Handledn. i vira 11 (1888, 1891). —
-PAPPER~20. papper för förandet af betprotokoll. Regl. f. kortsp. 1: 13 (1809). Äfven hörer till Vira-Spelet Betepapper, blyertspenna och Spelmarker. Düben Lyck. talisman 5: 6 (1818). Blanche Läk. 52 (1846). —
-PROTOKOLL~002. Lindskog Spelb. 28 (1847). I bet-protokollet stod han illa till boks. H. Lilljebjörn Hågk. 2: 71 (1867). —
-SUMMA~20. särsk. om summan af den enskilde spelarens betar i lomber, vira osv. Lindskog Spelb. 29 (1847). Victorin Handledn. i vira 11 (1888, 1891; se under -DELNING).
Spalt B 1893 band 3, 1906