| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VISCH viʃ4, interj.
(numera bl. ngn gg) återgivande ett (snabbt) svischande ljud; jfr SVISCH, interj. Visch, visch! så stilla vaggan må gunga! Wallin (SVS) 1: 12 (1799). Naturen gaf åt all ting läten: / .. Visch, visch, åt pilen, der han flyger. CFDahlgren 3: 266 (1828). När snoken fick detta svar, höjde han huvudet .. och väste alldeles förskräckligt. ”Visch, vasch! Visch, vasch!” sade han. Lagerlöf Holg. 2: 19 (1907). (Gamla sedlar) åker .. ut i kvarnen. Visch, och den strimlade svenska hårdvalutan blåses via ett rör ut i en container. KvällsP 21/3 2004, s. 11.
Spalt V 1378 band 37, 2017