Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VISKA vis3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (HusgKamRSthm 1651–53, Kassa s. 136, osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. visk, ArkliR 1563, avd. 20, ArkliR 1565, avd. 23); äv. (numera bl. tillf.) VISK vis4k, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar (ArkliR 1553, avd. 4, osv.) ((†) -er (se ovan)).
Ordformer
(visk (w-) 1538 osv. viska (hv-, hw-, w-, -ij-, -ss-) c. 1638 osv. visker (w-, -ss-), pl. 1563–1565. wische, oblik form 1607 (: Skowische). wiske, nom. 1745 (: halmwiske))
Etymologi
[fsv. visk, viska; jfr fd., d., nor. visk, fvn. visk, mlt. wisch, mht. wisch (t. wisch), eng. whisk; till den ieur. rot med bet.: vinda, vrida, fläta, som äv. föreligger i find. vēṣkás, snara. — Jfr VIRGINITET, VIRRA, sbst., VISCERAL, VISKA, v.1, VISP, sbst.1, VISPA, v.2]
om (i ena ändan hopbunden l. hopsnodd) knippa l. bunt av (tunna l. lättböjliga) kvistar l. stjälkar o. d., vanl. avsedd l. använd ss. redskap för rengöring l. putsning l. bestänkning l. bestrykning o. d.; äv. dels om sådant redskap förfärdigat av annat material, dels allmännare, om lös växtdel l. lövruska o. d. (Lat.) Penicillus (sv.) wisk til at stryka noghot reent med. VarRerV 25 (1538). Ähr vttgiffuidh och förnötth till vissker till Murbreckiernne och felthskyttenn Fårskinn oberedd. ArkliR 1565, avd. 23. Altijd (vid bins svärmningstid) hafwa reent Watn tilredz, at man kunde medh een Wisk eller lijten Qwast stänkia på them .. at the sig nedersättia. IErici Colerus 2: 98 (c. 1645). Ölenningen anwänder honom (dvs. ölandstoken) til ingen nytta, utom at af honom, emedan hans rijs är styft och hårdt, giöra wiskor til kiärils skurande. Linné Öl. 64 (1745). (Till kreaturens ryktning) fordras icke mera, än en enkel skrapa och en torr viska. LAA 1813, s. 314. En lugn kväll satte han eld på gräsroten, och .. vi nappade till oss en viska brinnande gräsrot och sprungo omkring och tände de öfriga stackarna. Neander 70År 25 (1929). Som pensel använder .. (konstnären) en viska av hästtagel. HbgD 24/10 2003, s. 26. — jfr ARS-, DAMM-, FJÄDER-, HALM-, KANON-, KLÄDES-, RIS-, SKUR-, TAGEL-, UGNS-VISKA m. fl. — särsk. sot. sotviska. (Sotaren bör) skaffa sig sådane poikar, som äro wige at klifwa up i skårstenarne, dem han bör lära, at bruka skrapa och wiska. PH 2: 1014 (1733). Skorstensfejare från 1800-talet med påsättning för att skydda knäna, då han steg eller for en skorsten utrustad med pipstege och viska. KampEld. 386 (1952). jfr SOT-, SOTAR-VISKA.
Ssg (†): VISKE-GÖRSEL. om förfärdigande av viska (av ris l. kvistar o. d.). Det synes nödigt, at .. Hessleby torpare .. ej .. gripa till viske och Qvastegiörsler som skogen nog skadar. Trolle-Bonde Hesselby 147 (i handl. fr. 1740).

 

Spalt V 1397 band 37, 2017

Webbansvarig