| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VISP vis4p, interj.
(numera bl. tillf.) ss. uttr. för att ngt sker plötsligt l. abrupt l. omedelbart: vips, hux flux, bums. Columbus MålRoo 64 (c. 1678). En fogel kärlek är, som hafwer snälla wingar: / Tu håll man braf vti, han hwisp! sig frå tig swingar. Hesselius FruentSp. 116 (c. 1710). Rätt som den andre kom, wisp, hade jag näfwen i andra fickan. Dalin Arg. 2: 184 (1734, 1754). (Ishockeyspelaren) tvingades åka ut för att hämta en ny klubba och visp så kontrade tjeckerna. Sydsv. 8/5 2009, s. C14.
Spalt V 1408 band 37, 2017