| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VISSO vis3ω2, förr äv. VISSA, sbst. oböjl., r. l. f. ((†) best. -on RA I. 2: 189 (1568), RannsaknAntikv. I. 1: 279 (1674)).
Anm. I vissa ä. språkprov föreligger en stelnad dat. sg. best. vissone, t. ex.: Ändock jag i vissonne största och första bekÿmbret hafver .. kan jag (osv.). VDAkt. 1679, nr 172.
(† utom i a δ slutet) visshet l. kännedom; äv.: tillförlitlig upplysning l. underrättelse l. säkert besked; äv. konkret(are): säkerhet l. garanti; i sht ss. huvudord i prep.-uttr. (se a). Begerde, att han seie skulle sin wisse om thett saltt, som Pauelsz brod(er) hade skicket till Norkepung. 2SthmTb. 4: 183 (1570). På th(et) .. ath Jagh finghe wethe enn fulkomligh wisse huru om same rör J sanningh haff(ue)r sigh. UpplDomb. 2: 29 (1578). 13 Apriliis. Fick Jag .. breff Att iagh schulle bliffue Sendebud till drotningen i Engeland, men Någre dager ther effter kom wisze Att hon war Affsomnett. Brahe Tideb. 55 (1603). Doch för denne gångh Ingen funnen, Som dher om någhon beskeedh eller wissa hade. GullbgDomb. 6/7 1653. Detta ähr deth som här i Sundz Sochn ähr funnit, men hwadh wisson medh thess relationer ähr, weet man icke. RannsaknAntikv. I. 1: 279 (1674). jfr Östergren (1968; angivet ss. använt mest i uttr.). — särsk.
a) i vissa prep.-uttr. vanl. med bet.: med säkerhet l. full visshet.
α) i förb. med prep. för; äv. i sådana uttr. som hålla ngt för fulla visso, hålla ngt för sant o. visst; jfr FÖRVISSO 1. Här aff läre tå hwar och en Christen, och hålle thet för fulla wisso, at Christus sådana ord talar än nw til oss alla. LPetri 2Post. 252 b (1555). Hoon tror för sant ok wissa, / At iagh ey rätt kan gissa, / Thet hoon aff Mate-skåp, / Mehr håller og aff Brenwijn Stoop, / Än aff then besta unga Gloop. Lucidor (SVS) 102 (1672; uppl. 1997). Östergren (1968).
β) i förb. med prep. (ut)i; äv. dels i sådana uttr. som sätta ngt i visso, sätta ngt ss. säkerhet l. garanti, dels i fråga om stående (o. tillfälliga) avgifter l. skatter o. d., i uttr. i visso (och ovisso) (jfr VISS, adj.2 I 5 g); jfr I, prep. osv. I 12. Finnes vpbörden j visso nepliga rentha til (24 000 mark). G1R 4: 213 (1527). Måns Bengtzon i Gunghult gick i löfte och satte både gård och grundh i wisso. VRP 1648, s. 273. Alla de Torp och Backestufwor .. som icke hafwa så stor och god åker och äng, at de der af förmå och kunna giöra skiäl, åtminstone för ett fierdings hemman i wiszo och owiszo, det skal (osv.). Abrahamsson 491 (1726). Att ”tänka med känslan” vore .. att göra det subjektiva tycket .. till princip. Kunskapens berömda allmängiltighet finge då i all visso sitta emellan. Vannérus Metaf. 47 (1914).
γ) i förb. med prep. med; äv. i uttr. med bet. dels: helt visst, förvisso, dels: med garanti l. säkerhet (se d. o. 3). Inge låhn må utlämnas utan laglig och fullkomlig säkerhet, antingen i Silfwerpant .. eller ock i Inteckning i fast Egendom .. eller med wisso ej för högre summa än at Kyrkans åtkomst til både Capital i Ränta är utom alt twifwelsmål. Wallquist EcclSaml. 1–4: 277 (1788). Det jag med visso vet, är att Hans Kongl. Höghet intet biter på den kroken. HSH 9: 108 (c. 1800). I dagningen såg jag Fartyg långt ut i Sjön, om det var vårt eller något annat kan jag ej med visso säga. TörngrenMål. 258 (1801). Man känner ej med visso om .. (kungens benådningsrätt) varit föreskrifven i andra landskap än Westergöthland. Holmberg Nordb. 437 (1854). För ett fåtal med visso av godo. BVT 1927, nr 47, s. 19. Östergren (1968).
δ) i förb. med prep. till; äv. i uttr. med bet. dels: helt visst l. förvisso, dels: ss. säkerhet l. garanti l. bevis; jfr TILL I 14 b ζ. (Vi) wethom ecke tiil wissa huru mykith tw worth them skyllogh paa waare wængna. G1R 1: 112 (1523). Att K. M:tt till wisso aktade draga utöfver inn åth Engeland. HH XXXIII. 1: 272 (1563). Beken(n)ir han sielff, att han tog en kiortill och enn mysse aff enn dochtirska för then orsack skull, at han sade siig wilia möta hen(n)e i Da(n)mark, och bad henne få sig någ(o)t tiill wisse. VadstÄTb. 59 (1582). De .. gjorde stillestånd, tills de kunde till wiszo få veta, om Dalejunkaren wore herr Stens son eller ej. Fryxell Ber. 3: 114 (1828). — särsk. (fullt br.) i sådana uttr. som till yttermera (förr äv. mera) visso, ss. ytterligare bevis l. bekräftelse l. säkerhet, äv. med försvagad bet.: förutom det redan nämnda, dessutom; förr särsk. ss. bekräftelse l. försäkran vid avslutande av en skrivelse o. d. (särsk. i sådana uttr. som till dess l. dess till (yttermera) visso l. till mera visso); jfr MER I 5, TILL I 14 b ζ. Til tess yttermere wisse och forwaring lather iak trökkie mith Signet aa Ryggen for thette breff. G1R 1: 8 (1521). Desz till wiszo hafue wij witterligen låtidh hengia wårt stadz secret, vnder tetta breff. 3SthmTb. 9: 10 (1616). Till mehra wiszo, är detta medh wåra ägne händers underskrifft .. bekräfftat. Bolin Dagb. 63 (1675). Til mera visso, ömsades recipienten, och gjordes hettan ännu starkare, så at retorten syntes starkt glögga, så mycket den kunde tåla. VetAH 1756, s. 295. Sedan .. åskådaren utvalt och märkt kulan, anmodas han till yttermera visso att sjelf lägga den i pistolen. Hoffman NutidMagi 2: 266 (1883). Till ytterligare visso befinner sig nedanför kompositionen en rad porträttmedaljonger. Österling Männ. 29 (1910). Till yttermera visso har flera forskare kommit fram till att .. islams heliga bok, Koranen, förbjuder gisslantagande. Expressen 11/10 1990, s. 14.
b) övergående i adverbiell anv.: med säkerhet l. bestämdhet l. visshet; jfr FÖRVISSO 1. Widh thet sinnet skal tu anamma sacramenten .. ath tu så wisso skal troo gudh wara tich gönstugh .. såsom gudh sielff taladhe widh tich. OPetri 1: 375 (1528). Icke viste han wisso, huru salig hust(r)v Margit war komii(n) tiill sa(m)ma stegerhus. 2SthmTb. 3: 171 (1556). Jag ej full wiszo wet, doch wet jag hwad jag sir, / Ho hielp från Himlen sökt han hielplös aldrig blir. Hesselius Zaletta 12 (1740).
Spalt V 1436 band 37, 2017