Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VITTRA vit3ra2 l. 40, r. l. f.; best. -an; pl. vittror (Broman Glys. 1: 760 (1730) osv.) ((†) vittrer, äv. att hänföra till sg. vitter, Broman Glys. 1: 323 (1707), RöstRadio 1955, nr 4, s. 9); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) VITTER vit4er, r. l. f.; best. vittra; pl. vittrar (JmtFmT 3: 4 (1902)) l. vittrer (se ovan).
Ordformer
(viter 1907–1917. viter- (hv-) i ssgr c. 1895 (: viterkunskap) osv. vitra (hv-) 1798 osv. vitrar, pl. 1902. vitrer, pl. c. 1895–1955. vitter 1912 osv. vitter- (w-) i ssgr 1707 (: Witter-Boskap) osv. vittra 1730 osv. vittrer (w-), pl. 1707–1933)
Etymologi
[sv. dial. vittra, vitra, vitter, viter; etymologiskt identiskt med VÄTTER; formen vittra sannol. eg. dialektal sg. best. av vitter]
(i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat, samt folklor.) om (kvinnligt) övernaturligt (osynligt l. underjordiskt) väsen i (norrländsk) folktro; jfr JORD-BYGGARE 1, OSYNLIG 1 b, SKOGS-RÅ, sbst.2, UNDERJORDISK 1 b, VÄTTE, ÄLVA. Broman Glys. 1: 323 (1707). I Lidgatufäbodarna har alltid varit vitrer och oknytt. Molin FrÅdal 43 (c. 1895). En stor mängd sjukdomsfall och synnerligast sådana, som man drabbats av på sjön eller ute i skog och mark, har man skyllt rået och vitra för. ArkNorrlHembygdsf. 1918, s. 92. Vitra var en farlig makt, som man måste skydda sitt och de sina mot. Västerb. 1939, s. 93. Vitrorna kommer ibland upp från sina underjordiska tillhåll och kan ses av människor. Erkelius SåsomEld 80 (1989). — jfr SILVER-, SKOGS-VITTRA.
Ssgr (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat, samt folklor.): VITTER-BOSKAP~02 l. ~20. (vitter- 1707 osv. vittre- 1707) jfr -ko. Elfwor, Troll, Witter-Boskap, och annat dylickt. Broman Glys. 1: 323 (1707). Om vitterboskapen trodde man att, som en gammal sagesman säger, ”dessa osynliga människor hade såväl hästar som kor, får och getter”. FoF 1933, s. 82. —
-FOLK. sammanfattande, om vittror(na). 2NF (1921). Viterfolket kommer nog aldrig riktigt bort ifrån .. (de norrländska trakterna). Det har alla utsikter att få leva kvar i folktron därför att det är så svårt att skilja dessa varelser från riktiga människor. SvSkog. 1595 (1928). —
-HUND. jfr -ko. Molin SSkr. 136 (c. 1895). Det var i .. (fäbodarna) vittran bodde, och fäbodstintan kunde i vita sommarnatten höra vitterhunden skälla två gläfs i taket. DN 8/7 1968, s. 6. —
-KO. om ko som enl. folktron tillhörde vittror. Hülphers Ångermanl. 223 (1900). (I skogen) stötte hon helt oförmodat på en ovanligt stor, alldeles vit ko. Brita förstod ögonblickligen, att hon hade en vitterko framför sig. Västerb. 1928, s. 111. —
-TAGEN, p. adj. om person l. boskap: som enl. folktron tagits av vittra (l. vittror) o. försvunnit; jfr skog-tagen. Stundom lyckas vittrorna komma åt de människorna tillhöriga kräken. Dessa försvinna från betet, och det säges då, att de bliva ”bergtagna” .. eller ”vittertagna”. Norrl. 14: 54 (1926). —
-VÄG. väg längs vilken enl. folktron vittror färdades. Broman Glys. 1: 323 (1707). Vittrorna ha vissa bestämda framfartsvägar, vittervägar, och bygger man över en sådan, blir det alltid olycka. Vittrorna måste fram. FoF 1933, s. 87.

 

Spalt V 1521 band 37, 2017

Webbansvarig