| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VIVÖR vivœ4r, m.; best. -en; pl. -er.
om utsvävande mansperson (med mer l. mindre sorglös l. världsvan l. blaserad o. d. framtoning), rumlare, lebeman; jfr DEBAUCHÖR b, GOD-DAGS-PILT, RUCKLARE, RUMLARE. Vore jag en slarfvig viveur skulle man behöfva frukta att lemna mig pengar i hand, men det är jag ej. Strindberg Brev 5: 222 (1885). Troilus .. uppträder som ett slags blaserad vivör, som med likgiltighet talar om sina upplefvade kärleksäfventyr. Björkman Chaucer 81 (1906). Inför människorna står jag som lyckans gullgosse och den käcke vivören, som ej vet av några sorger och bekymmer. Wilhelm BrJeanne 36 (1916). I Göteborg var han .. under ordensnamnet Rulle Stridshane en centralfigur i de unga tjänstemännens och levnadsglada vivörernas nöjesliv. Lidman Gossen 44 (1952). — jfr STORSTADS-VIVÖR.
Spalt V 1528 band 37, 2017