| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄDUR vä3dɯ2r, om djur m. l. r., om sak r. l. m. (SalOrdspr. 30: 31 (öv. 1536) osv.) ((†) n. SthmFig. 1846, s. 114); best. -en l. -n (3Mos. 8: 18 (Bib. 1541) osv.) ((†) vädren, äv. att hänföra till sg. väder, Manderström Rimlex. 303 (1779)); pl. -ar (Lucidor (SVS) 494 (c. 1670; uppl. 1997) osv.) ((†) vädrar, äv. att hänföra till sg. väder, Psalt. 66: 15 (öv. 1536), Karlfeldt Hösth. 73 (1927)); förr äv. VÄDER, sbst.2, om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. vädren (se ovan); pl. vädrar (se ovan).
1) (utom i ssgrna VÄDURS-HORN, -KANIN, -SKINN numera bl. ålderdomligt) hane tillhörande fårsläktet, gumse l. bagge; förr äv. inskränktare, om okastrerad sådan hane. Iach wil göra tich feet bre(n)neoffer aff vpbrendda wädhrar. Psalt. 66: 15 (öv. 1536). Arf-Lamben .. fördelas i Wädurar och Tackor. De förra äro antingen Wädurar och Baggar, det äro sådane, som man låtit blifwa osnöpte; de senare kallas gumsar eller Gäll-Baggar, och äro de som blifwit snöpte. HushBibl. 1756, s. 603. Vädurens horn, tjocka vid roten, böja sig bakåt i en enkel båge, så att spetsarne vetta framåt. Hornen äro kulliga. Möller Jordbr. 21 (1881). En åbo ägde .. 1804 en oxe, två kor, en kalv, två får och en bagge, en annan hade 1825 två kor, tre får och en vädur. EtnolKällskr. 3: 202 (1946).
2) [elliptiskt för VÄDURS-KANIN] vädurskanin, särsk. i uttr. fransk vädur. Af de allra starkaste skinnen, företrädesvis af belgisk jätte och fransk vädur, beredes skoläder för fina herr- och damskodon. LAHT 1910, s. 700.
3) astron. o. astrol. i sg. best., ss. benämning på dels den första i ordningen bland djurkretsens stjärnbilder, Aries, dels det efter denna stjärnbild uppkallade tecknet i djurkretsen; äv. om person vars födelsetid i astrologiskt hänseende anses samhörig med stjärnbilden l. tecknet (äv. (o. i sht) i sg. obest.). Ps. 1567, Kal. s. C 1 b. Een Men(n)iskia född vti Wäduren, är af hetzigh och torr Complexion, skön på Kroppen, behiertat, snar til wrede. Schwartz Alm. 1656, s. 9. Ifrån Solen blir .. Cometens gång .. sedan helt när up under svansen af Väduren. VetAH 1746, s. 222. Vädurens tecken motsvarar i våra dagar närmast Fiskarnas stjärnbild. Bergstrand Astr. 50 (1925). Du är vädur, kan du känna igen dig i ditt stjärntecken? Expressen 11/4 2013, Extra s. 47.
4) (förr) om olika typer av redskap som i sin funktion påminde om en angripande vädurs stångande l. stötande, särsk. dels: murbräcka, dels: ramm (se RAMM, sbst.5 4), dels om hydraulisk apparat för uppfordring av vatten, stöthävert (särsk. i uttr. hydraulisk vädur). Ekblad 23 (1764). (Muren) fallit snart, ty vädurn rastlöst sköter / Sitt värf och ej på dunderslagen spar. Kullberg Tasso 2: 13 (1860). Man brukade .. använda en framspringande sporre eller vädur .. af metall eller järnbeslaget trä å stäfven vid vattengången, afsedd att borras in i det fientliga fartyget. Wrangel SvFlBok 28 (1897). Från qvarndammen upptryckes vattnet för hushållets räkning medelst två vädurar till en reservoir på vinden. SD(L) 1898, nr 503, s. 1. Det verkligt fina med väduren – eller den hydrauliska väduren, som den också kallas – är att den drivs av det vatten som den pumpar upp. Strandh PyramLas. 114 (1985).
B (†): VÄDURE-HORN, -SKINN, se C.
C: VÄDURS-ANSIKTE~020. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) om (ansikte som liknar en) vädurs ansikte. Ægyptierne (gör) alltid Zeus’ beläte med ett vädurs-ansigte. Carlstedt Her. 1: 245 (1832). —
(4) -FARTYG. (†) krigsfartyg med vädur, rammfartyg; jfr -skepp. LfF 1873, s. 378. På en del pansarfartyg, de s. k. vädursfartygen .. är förstäfven under vattenlinien mycket framspringande och slutar i en spets. NF 1: 1434 (1876). Cannelin (1939). —
-FÄLL. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) fäll av vädursskinn. I åtskilliga tempel var det föreskrifvet, att underlaget för lägret skulle vara en vädursfäll. Rydberg KultFörel. 2: 12 (1885). —
-HORN. (vädur- 1681–1971. vädure- 1611. vädurs- 1818 osv.) horn från l. på vädur; äv. oeg., om bild (i heraldiskt vapen) av sådant horn. Om man såår, hälst i Wedurens tekn, spån af wedurehorn, så wäxer ther af Spargen. Forsius Phys. 96 (1611). Niclis Mattisson, Vnderlagman j Vplanden .. förde tre Wädurhorn i sitt Wapn. Peringskiöld MonUpl. 43 (1710). Hörnet på tempelparapeten varifrån prästerna blåste i vädurhornet för att kungöra för befolkningen när sabbaten började och slutade. DN 5/1 1971, s. 6. —
-KANIN. (vädur- 1910 osv. vädurs- 1909 osv.) tamkanin av ras kännetecknad av stora hängande öron o. kompakt kropp med kort hals; särsk. i uttr. fransk vädurskanin. SvD(A) 1/8 1909, s. 11. Belgiska jätte- och franska vädurkaniner bör man särskildt söka förädla. LAHT 1910, s. 700. På Lill-Skansen sköldpaddor, papegojor, marsvin och vädurkaniner samt dvärggetter. Fatab. 1980, s. 222. —
-SFINX. (numera bl. tillf.) sfinx med huvud av vädur. Den väldiga pylonbyggnaden .. till hvars port en dubbel rad av kolossala vädurssfinxer ledde. Upmark Lübke 20 (1872). —
(4) -SKEPP. (vädur- 1873–1893. vädurs- 1873–1916) (†) = -fartyg. Blokadeskadern (hade) haft stora förhoppningar på ett medföljande wädursskepp, som skulle borra .. småfartyg i sank. LfF 1873, s. 381. Auerbach (1916). —
-SKINN. (vädur- 1541–1893. vädure- 1662. vädurs- 1749 osv.) skinn från l. hos vädur. Tu (skall) göra een .. offuerteckilse aff rödhlett wädhurskin. 2Mos. 26: 14 (Bib. 1541). Om Jason hämtade det gyllene vädursskinnet från Kolkis, så skulle farbrodern avstå riket åt honom. Grimberg VärldH 2: 247 (1927).
Spalt V 1870 band 38, 2019