Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄLSA, v.1 -ade.
Ordformer
(äv. w-, -ll-)
Etymologi
[jfr sv. dial. välsas, smeka; möjl. till VÄL, adv.]
(†) visa sig vänlig mot l. smeka (ngn). Den hund, hwilken på en oknug, ehuru förnäm, skiäller, och wälsar dän bekanta träl. Hermelin DuFour A 3 a (1683). (Tigern o. björnen) vällsa Sin’ hustrur på sitt sätt, och paarvijs samman gå. TRudeen Vitt. 222 (1689).

 

Spalt V 2071 band 38, 2019

Webbansvarig