Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄRBAR, äv. VÄRDBAR l. VÄRJBAR, adj. -are.
Ordformer
(verbar (w-, -eh-) 1629–1643. värbar (w-, -äh-, -ahr) 1629–1912. värdbar (w-, -dh-) 1657–1674. värjbar 1807–1828)
Etymologi
[jfr d. værbar; sannol. av t. wehrbar, till wehren (se VÄRJA, v.); formerna med -j- o. -d- har sannol. uppkommit gm påverkan av VÄRJA, v., resp. VÄRD, adj.]
(†) som (medelst beväpning) står emot fientligt anfall l. duger ss. försvar i strid; äv. om person (se b); jfr VÄRNBAR. RP 5: 113 (1635). Rix-Cantzleren mente nogh vara, att staden .. fattades medh en högh och vehrbar mur, att han kunde vara moot ett hastigt ahnlopp för en fiende. RP 10: 127 (1643). (Att) åter uppresa byggnaden till värbart skick .. var ett verk, som skulle pröfvat de yppersta krafter. Frey 1846, s. 305. Dalin (1855). — jfr O-VÄRBAR. — särsk.
a) om fartyg: försedd med krigsutrustning, bestyckad. Gustaf II Adolf 313 (1629). Flåtan haf:r godhe wärbare skep .. till et anseeligt taal, wäl försörgdhe medh Sjö- och Krigs-folk. AOxenstierna Bref 4: 131 (1644). Borgerskapet begärte .. at återfå Tull-friheten på Svenske värbare Köpmans-skepp til Salt-handelens befrämjande. Clason PVetA 1769, s. 14. 2NF 18: 174 (1912).
b) om person l. soldat l. manskap o. d.: duglig till krigstjänst; vapenför. (Ett brev) berättar dhet staden är inthet väl försedd medh folk, som värdbart ähr. RP 17: 81 (1657). Jag har af säker hand låtit berätta mig, at i Wasbo Härad .. skal finnas öfwer 8000 wärbara Karlar. Loenbom Stenbock 2: 197 (1758). Derest han allenast kunde få tid och ro, att kringfara alla härader och mana allt wärbart folk i wapen. Afzelius Sag. 6: 257 (1851). Den värbara befolkningens aftagande. SvH 5: 551 (1906).

 

Spalt V 2199 band 38, 2019

Webbansvarig