Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄRDIN, äv. VARDIN, m.//ig.; best. -en; pl. -er; äv. VÄRDI, sbst.2, m.//ig.; best. -n l. -en.
(†) om l. ss. titel på högre tjänsteman med uppgift att övervaka mynttillverkning l. kontrollera guld- o. silverarbeten l. metallhalt hos malm o. d.; särsk. i uttr. riksens värdin, riksguardien; jfr GUARDIEN, PROBERARE, PROBER-MÄSTARE. Så skall icke allenest wår och Rijckzens Wärdeen eller Proberemestere vthi alle Marckneder öfuer allt Riikitt besee både Gull och Sölf. Skråordn. 174 (1594). En Eedsworen verdin (skall) all Guld och Silfwerpant sampt Juveler wärdera. Stiernman Com. 3: 682 (1668). Värdiens proberecammare, som honom i k. myntet är inrymd. 2RA 1: 539 (1723). Herr Werdin Georg Brandt har sedermera År 1739 försökt denne Malm ock befunnit den wara Zinkisk. VetAH 1741, s. 247. Holmkvist BergslHyttspr. (1945; i skildring av ä. förh.). — jfr BANKO-, BERGS-, RIKS-VÄRDI o. MYNT-VÄRDIE.
Spalt V 2231 band 38, 2019