Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄTTJA, r. l. f.; pl. -or.
Ordformer
(äv. hw-, w-, -ia)
Etymologi
[sv. dial. vättja, vätta, f.; till VÄTTJA, v.]
(†) brynsten (jfr VÄTTJE-STEN); äv.: kvarnsten, särsk. ss. senare led i ssgn SJÄLV-VÄTTJA. De här (i Orsa) förfärdigade brynstenarna (sändor, vättjor) voro tre finger breda, dvs. något större än andra brynen. Levander DalBondek. 2: 24 (1944).

 

Spalt V 2424 band 38, 2019

Webbansvarig