| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
YNKA yŋ3ka2, adj. oböjl.
som är utan egentligt värde, obetydlig, ynklig, futtig (jfr YNKANS); med huvudord betecknande tillfälle l. antal o. d. äv. (o. sannol. urspr.): enda l. enstaka. Stallar intet, någon ynka gång tog uti höet, men orkade intet äta. HdlCollMed. 23/12 1745. Två ynka abborrar! Och såna abborrar! Di duger min själ knappt till kattaföda! Eklundh Folk 86 (1918). Herregud en sån ynka bukett för 14 kronor! Trenter Spring. 10 (1958). En ynka skidmedalj inhöstades, i herrstafetten. GbgP 21/2 1994, s. 21.
Spalt Y 35 band 38, 2021