Publicerad 2021   Lämna synpunkter
YNKSAM yŋ3k~sam2 l. YNKESAM yŋ3ke~sam2, adj.
Ordformer
(ymk- 1721. ymke- i avledn. 1560 (: ymkesamheet). ynk- (-ck-) 1614 (: ynksamheet) osv. ynke- (-ck-) 1530 osv. ynko- (-ck-) 1530–1651)
Etymologi
[jfr ä. d. ynksom, ynkesam (d. ynksom); till YNK l. YNKA, sbst., l. YNKA, v.]
(numera föga br.) som väcker l. framkallar beklagande l. medömkan, beklaglig l. bedrövlig l. sorglig; om person äv.: som visar medlidande l. medömkan. Hwij skulle och wij icke wara ynkosamme offuer wor nästa och förlata honom hans brot? OPetri 3: 347 (1530). Huad hielper grått / Huad Bröstslagh suck ok pust huad ynksam jemmer-låt. Lucidor (SVS) 295 (1672; uppl. 1997). Min suckan hon åhörde, ynksamt uptog. Gyllenborg Andr. I 2 a (1723). (På poliskontoret) läto de begge herrarne .. tillkalla distriktets officier de paix, i hvars händer den genompryglade betjenten öfverantvardades i ett ganska ynkesamt tillstånd. SDS 11/3 1885, s. 3.
Avledn.: YNKSAMHET, r. l. f. (numera föga br.) medömkan l. medlidande. Aff sådanne Conferentier och taal (om falskhet o. d.) .. bleff han icke lijtet vpwäckt til ymkesamheet öffwer sijne medhswenskes oskääl och öffwerwåld. Svart Ähr. 52 (1560). Juslenius 11 (1745).

 

Spalt Y 40 band 38, 2021

Webbansvarig