| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
YPPARE yp3ar2e, adj. o. adv.; superl. YPPERST yp4erst, förr äv. YPPARST. (komp. yppare Filipp. 2: 3 (NT 1526) osv. ypper 2Saml. 9: 102 (c. 1575). yppere Stiernman Com. 1: 366 (1591), Chesnecopherus Skäl Ee 1 a (1607). ypprare Brahe Tb. 72 (c. 1660), Almqvist Lad. 20 (1840). yppre Sylvius Curtius 177 (1682). — superl. ypparst G1R 1: 216 (1524), Visb. 3: 9 (c. 1635). yppast Mat. 20: 26 (NT 1526), Weste (1807). ypperst Mark. 6: 21 (NT 1526) osv. yppest OPetri 1: 34 (1526), Svart Gensw. H 8 a (1558). ypprast LejonkDr. 76 (1689; i vers)).
I. (numera mindre br.) i komp.: mera betydande l. framstående l. imponerande (i fråga om storlek l. kraft(fullhet) l. kvalitet l. skönhet o. d.); bättre l. förmer l. förträffligare l. förnämligare; äv.: förnämare (se särsk. slutet). Ath intit skeer medh kijff eller fåfäng berömilse, vtan medh hiertans ödmiwkheet, huar och en räkne th(e)n andra yppare än sigh. Filipp. 2: 3 (NT 1526). Thenne Konungh Erich hafver varit .. fast yppare medh upsåth och anslagh, än fadher för honom. LPetri Kr. 52 (1559). Althenstund Blygsamhetenes Nådhe är yppare än Gull. Schroderus Albert. 2: 72 (1638). Aldrig har jag seglat med yppare fartyg än Amadis. SvFlH 2: 360 (1782). Alla Petersburgs järnvägsväntsalar äro ypperliga restauranter och det ryska teet som bekant yppare än alla teer i världen. SvD(A) 11/5 1908, s. 8. Östergren (1969). — särsk. (†) med huvudsaklig tanke på samhällsställning l. börd o. d.: förnämare l. ädlare l. högre (se HÖG, adj. 10 a); särsk. i förb. med o. motsatt ringare (jfr RINGA, adj. I 3); jfr II b o. YPPERLIG b slutet. Tå sende Balak än nu yppare och herlighare Förstar än hine woro. 4Mos. 22: 15 (Bib. 1541). Til honom förskickade Konung Johan sin fullmackt, at wara Krigs-Öfwerste för alt Krigsfolcket .. ädle och oädle, yppare och ringare. Girs J3 172 (1627). Efter der (i Polen) .. woro ännu yppare och ädlare släkter, än den Stephani Batharii, som der nu regerade. Dalin Hist. III. 2: 160 (1762). Väl yppare är till börden Akillevs. Tranér HomIl. 523 (1821).
II. i superl.: som har de absolut bästa egenskaperna, (allra) bäst l. främst (se FRÄMRE 3 c β) l. förnämligast l. ypperligast l. mest betydande l. framstående (i fråga om kraft(fullhet) l. kvalitet l. skönhet o. d.); (allra) högst (se HÖG, adj. 13, 14); äv. ungefär liktydigt med dels: (allra) viktigast, dels: (allra) förnämast (se särsk. b), dels (förr äv. med allmänt förstärkande innebörd (se särsk. c)): (allra) störst; förr äv. med mer l. mindre framträdande tanke på extravagans l. överdådighet (se särsk. d); numera nästan bl. i best. form, ofta i substantivisk anv.; förr äv. ss. adv. (se e). Av yppersta kvalitet. En av århundradets yppersta diktverk. En skidtalang i yppersta världsklass. De yppersta skådespelarna. Thet är then yppeste articlen j troone, aff huilkom the andra articlanar haffwa theras vrsprungh. OPetri 1: 34 (1526). (Han) hölt honom för sin yppersta wen. 1Mack. 11: 27 (Bib. 1541). En utaf the ypperste siöstäder i Tyslanndh. RA I. 2: 125 (1565). En höghfärdigh och näsewijs Scribent .. then ther vthan all sanning föregifuer, thz Nederländska Språket, wara ibland Götha och alla andra Tungomål thet äldsta och yppersta. Tempeus Messenius 49 (1612). Rikssamhellets trefnad och sällhet, som är alla regeringars yppersta ändamål. HT 1918, s. 245 (1786). Det med ett viszt uppseende gjorda öfwerträdandet till motpartiet, som för några år sedan werkställdes af en bland landets ypperste, både såsom författare och menniska. SKN 1845, s. 25. Hornborgasjön och dess omgivningar hör till de yppersta i landet. JönkP 31/1 2018, 2: 3. — särsk.
b) (†) med huvudsaklig tanke på ngns samhällsställning l. börd o. d.: förnämast (se FÖRNÄM 3) l. ädlast l. högst l. främst (se FRÄMRE 3 b); jfr I slutet o. YPPERLIG b slutet. Swa wel med ffræmmandhe folk Som med borgare liika mooth ypparsthe borgemestaren eller radmannen i stadhen. G1R 1: 216 (1524). Att settia sigh op emott kongh Erich thenn fiortande och sampt Jöran Pedersonn, som hans ypperste rådgifvare varit hafver till allt onnt. RA I. 2: 199 (1568). Måge the ypperste drage skarlakenn och gott vthualdt kläde. PrivSvStäd. 3: 663 (1589). Thetta war nu Begynnelsen, at the Romare blefwo så godt som vthi twänne Kroppar fördehlte, Nämbligen, vthi the Ypperste, och Menige Man. Brask Pufendorf Hist. 30 (1680). Under pågående concilium var man ofta i tillfälle att åhöra messor, hvilka bivistades af största delen bland kyrkans yppersta. Ljunggren Resa 36 (1871).
c) (†) i fråga om person l. egenskap som uppfattas l. värderas negativt; jfr FRÄMRE 3 c β. Ibland huilka brister våre thenna the ypparste. G1R 4: 227 (1527). Skällandes honom för en lögnare och ypperste bedragare. ConsAcAboP 3: 261 (1668). Du yppersta af alla kanaljer! Almqvist Amor. 17 (1839).
d) (†) övergående i bet.: mest extravagant l. överdådig; jfr YPPIG 4. Utj samma stadh hade den turckijshe keijsaren sitt yppaste och förnembsta warma badh för sig och dhe sine månge fruntimber. KKD 3: 234 (1711). Heliogabalus (: som war den yppersta käjsaren, som i Rom warit hafwer) (lät) på sina gästabud .. en gång sätta fram 600 strutshufwuden, på det han skulle wisa sin prackt. Linné FörelDjurr. 117 (1748). De äldre qwinnors yppersta drägt. SmålHembygdsb. 1: 26 (1749). Att han, som har det yppersta bord i Tyskland, aldrig smakar en bit vid bordet. 3SAH LXI. 3: 145 (1851).
e) (†) ss. adv.: på (allra) bästa sätt; i högsta grad; främst (se FRÄMRE 4) l. i främsta rummet. När säden stod yppast i fägring. VRP 1636, s. 654. I Hufvudstadens ypperst belefvade verld har man ingen at slås före, och ingen at slås med. Kellgren (SVS) 5: 606 (1792). Under Gustaf den Tredje florerade ypperst bland flera tidningar och tidskrifter ”Stockholms-Posten”. Sturzen-Becker 1: 146 (1861).
Spalt Y 51 band 38, 2021