| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖVRE ø4vre, äv. (utom i ortnamn numera mindre br.) ÖVRA ø4vra, adj. komp.; superl. (ss. adj. o. adv.) ÖVERST ø4verst.
I. ss. adj.; i best. anv. ofta utan föregående best. art.
1) motsv. ÖVER I 1, i fråga om (vanl. bl. antydd) jämförelse mellan föremål l. delar av föremål (ngn gg äv. personer) som befinner sig mer l. mindre lodrätt över o. under varandra: som befinner sig l. är belägen högre upp än resp. högst upp över l. ovanför ngt annat (l. ngn annan); motsatt: nedre l. undre resp. nederst l. underst; äv. dels utan direkt jämförelse, särsk. om sida hos ngt som har över- o. undersida, liktydigt med: riktad l. vänd uppåt l. utåt, dels utan (mera framträdande) tanke på belägenhet i vertikalled (se särsk. b); äv. i substantivisk anv. (se c). Murens övre kant. I övre högra hörnet. Översta jordlagret, pallplatsen. Th(et) øffu(er)ste hus(et) paa nørre sidone j søtegu(m)mo g(re)nd. OPetri Tb. 6 (1524). I öfwre och nedre förstugun. Karlson EBraheHem 124 (i handl. fr. c. 1672). Barmhertige Himmel! ropade jag och knäföll på det öfversta trappsteget. Kellgren (SVS) 5: 548 (1792). Det öfre talet kallas Täljare, det nedre Nämnare. Almqvist Räkn. 15 (1832). Sätter man sig der .. hvarest fordom de öfra åskådarna sutto, så måste man tillstå, att (osv.). Ljunggren Resa 171 (1871). Vid rät stickning föres stickan från öfre sidan genom maskan, och den tråd hvaraf den nya maskan bildas, hålles på undersidan. DamBok 9 (1879). Puderdosor och övriga försköningsmedel förvarade hon i översta byrålådan. Hedberg VackrTänd. 69 (1943). — särsk.
a) i vissa uttr., särsk. dels på övre botten (se BOTTEN II 5), övre däck (se DÄCK, sbst.1 slutet), övre l. översta våningen (se VÅNING 2; äv. bildl. (se VÅNING 2 b slutet)), i sht förr äv. övre armen (se ARM, sbst. I 1 a α), övre (förr äv. översta) läppen (se LÄPP 1 a α), dels (i fackspr.) övre hjärnbihanget (se HJÄRN-BIHANG), övre konjunktion (se KONJUNKTION 2), övre kulmination (se KULMINATION 1), övre magmunnen (se MAG-MUN 1), övre planeter (se PLANET 1 b).
b) i sht i komp., i fråga om jämförelse mellan olika delar av geografiskt område (l. annan lokalitet), motsatt: nedre (se NEDRE, adj. 2; jfr UNDRE I 1 b); särsk. (i (förb. med) geografiskt egennamn) betecknande belägenhet dels längre l. längst norrut: nordligare l. nordligaste (särsk. i uttr. övre Norrland, i sht förr äv. övre Italien), dels längre bort l. upp från kusten (särsk. i uttr. övre Egypten, förr äv. övre Tyskland). Övre Östermalm. Hon bygde nedhra och offwra Beth-Horon. 1Krön. 7 (”8”): 24 (Bib. 1541). (Gustav Vasas) omsorger om större och mindre angelägenheter sträckte sig från öfversta Nordlanden .. til nedersta Göta-rike. Dalin Hist. III. 1: 416 (1761). (Romarna) wände .. wapnen emot Ligurierne och Gallierne, som bebodde det Öfra Italien. Bergklint MSam. 2: 278 (1792). I katolska trakter i öfre Tyskland. Dalpilen 20/12 1907, s. 11. På detta område (dvs. tiden för höst- o. vårbruket) förefinnas äfven stora olikheter emellan södra Norrland och öfre Norrland. Hellström NorrlJordbr. 271 (1917). Ute på landet i övre Egypten är mer än hälften av flickorna i åldern 13–15 inte inskrivna i skolan. DN 2/2 2011, s. 2. — särsk. om del av flod l. flodlopp l. om område l. föremål vid en flod: som befinner sig närmare flodens källa. Övre Nilens vattensystem. Nu äro qwarnar lagliga bygde ofwan och nedan i ström; hålle then öfre ej watn ifrån then nedra, och then nedre stäme ej på then öfra. BB 20: 6 (Lag 1734). (Därifrån) kunde man .. lätt komma öfver till Moldaus öfre lopp. Schück o. Lundahl Lb. 1: 42 (1901).
c) i substantivisk anv., med best. art. l. föregånget av gen.-attribut l. poss. pron.; äv. närmande sig bet.: ytskikt l. yta. Tu hwelffuer thes (dvs. himlens) offuersta med watn. Psalt. 104: 3 (öv. 1536). Sielfwa landetz högd .. är gemenligast 20 eller 30 fampnar till watnetz öfwersta. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 163 (1679). Hon omrör / Allt (i trollkitteln) och mänger ihop hvad på djupet finns med det öfra. Adlerbeth Ov. 168 (1820). Han gick vidare til det öfversta af toppen. Rydberg Dikt. 1: 173 (1877, 1882). Han .. förnekar att de bara hyvlar bort det översta av groparna. SalaAlleh. 28/10 2020, s. 12.
2) motsv. ÖVER I 1 c, i fråga om plats på (ngt som föreställs l. kan föreställas som en) skala (se SKALA, sbst. 3). — särsk.
a) om gräns för ngts (faktiska l. föreställda) utsträckning o. d. som utgör l. ligger närmast dennas maximigräns (o. som inte kan l. bör överskridas). (Vetenskapens) öfre gräns. Agardh Bot. 2: 2 (1832). Liksom överpriset på utländska växlar begränsas av en s. k. övre guldpunkt, begränsas underpriset på dem av en s. k. nedre guldpunkt, vid vilken det blir fördelaktigare att importera guld. Sommarin EkonL 1: 177 (1915). Dämningsgränsen i ett regleringsmagasin kallas även övre magasinsgräns. TNCPubl. 45: 19 (1970). Det (finns) en övre gräns för hur många som får vistas i varje idrottshall. SmålP 16/2 2021, Uppvidinge s. 15.
b) om ton (se TON, sbst.2 2) l. register (se d. o. II 3) o. d.: högre (se HÖG, adj. 7 a). AB 14/12 1878, s. 2. Ett rent intervall bliver förminskadt .. antingen genom den öfre tonens sänkning eller nedre tonens höjning. Bergenson Mus. 84 (1903). Klangen .. var nyansrik och vackert mild även i det övre registret. Hufvudstadsbl. 4/8 2018, s. 25.
c) om senare del av (period i) människas liv, särsk. i uttr. dels övre tonåren l. övre medelåldern, dels (de) övre åldrar(na). En dam i den övre medelåldern. SvD(A) 6/3 1931, s. 7. Revyartad sångkomedi för swingbiten ungdom i övre tonåren. DN(A) 30/3 1941, s. 13. Alkoholkonsumtionen har ökat dramatiskt i de övre åldrarna, i synnerhet bland äldre kvinnor. GbgP 29/8 2017, s. 15.
3) i bildl. anv. av 1 l. motsv. ÖVER 1 d, i fråga om rang l. (social) ställning l. maktbefogenhet l. betydelse l. anseende o. d., mer l. mindre liktydigt med: högre l. högsta (se HÖG, adj. 10 a) l. främsta (se FRÄMRE 3), äv.: förnämsta; särsk. om dels institution l. myndighet o. d. (särsk. i sådana uttr. som övre revisionen (se REVISION II 2 b), förr äv. översta befallning, högsta befäl (jfr BEFALLNING 4), överste dom, domstol i högre l. högsta instans (jfr DOM, sbst.1 9), övre kammare(n), första kammare(n) (jfr KAMMARE, sbst.2 11), översta prästadöme (se PRÄSTA-DÖME 1 slutet), översta prästämbete (se PRÄST-ÄMBETE 1 a)), dels skolstadium o. d. (se a), dels samhällsklass (se b), dels person (se c); äv. i substantivisk anv. 1Mack. 11: 57 (Bib. 1541). Then stormechtigste högborne furste och herres her Erichz then fiortendes .. tilförordnett nemdh och vpå Hans Kong:e Mtz wengne öffuerste doom. Rosén E14HNämnd 168 (i handl. fr. 1562). Att wåre trogne män, som på wåre wägne öffuerste befalningen haffue i Findland. PrivSvStäd. 3: 263 (1573). Den öfversta grundsatsen för alla analytiska omdömen är motsägelses-satsen. Lutteman Schulze KantCrit. 50 (1799). Adel, Prester och Borgare skulle .. bilda den öfre kammaren. Liljecrona RiksdKul. 340 (1840). Det högsta och öfversta i människans medvetande är hennes potens; det är människans vara såsom människa. Nyblæus Forskn. III. 2: 102 (1888). — särsk.
a) i fråga om undervisningsverksamhet, om skolstadium l. skolklass l. läroanstalt o. d.: högre l. högsta (se HÖG, adj. 10 a β); förr särsk. i uttr. övre lärohus (se LÄRO-HUS). I grundskolans övre klasser. Sedan gick jagh alla classes igenom till thesz jagh komm mitt up uthi öffwerste Ringen uthi Gymnasio. Bolinus Dagb. 8 (c. 1675). Allt hwad de (dvs. lärarna) dem (dvs. lärjungarna) föreläsa .. ware sig i den öfre eller nedre Scholan. Skolordn. 1724, s. 7. Nödiga förkunskaper till inträde i de öfre fakulteterna. NDA 24/11 1876, s. 2. I skolan hade jag vid vårterminens slut .. inträdt i andra klassens öfra afdelning (eller s. k. öfra lexan). HLittSt. 3: 133 (1882). Brodén hade jag .. haft som lärare fem veckor i sjunde övre i Hälsingborg, där han några år var lektor. LundagKron. 3: 242 (1955).
b) i fråga om samhällsklass o. d.; i sht förr särsk. i substantivisk anv. Äfvenså var det med hela betjäningens livré, både för öfra staten och stallet. MoB 1: 58 (1824). Bondeståndet .. står så nära Sveriges arbetsklass, att den kan anses utgöra den öfversta delen deraf. Agardh BlSkr. 2: 118 (1837). Mins Du, hvad jag sa dig i början: hoppas intet, för de öfre gifta sig icke nedåt! Strindberg HögreR 172 (1899). En fin öppningsmiddag .. efterlängtad af alla, som vilja tillhöra de öfre tiotusen och tycka om god mat. NDA 1913, nr 44, s. 3. Den moraliska ruttenheten och samvetslösheten i de övre samhällslagren. Höglund Branting 1: 50 (1928).
c) (utom i α numera bl. mera tillf.) i superl. (ngn gg äv. komp.), om person: som har högsta (resp. högre) rang l. makt l. värdighet o. d.; förr särsk. i uttr. översta huvud (se HUVUD 4 b α δ’). G1R 1: 278 (1524). Huru .. biscop Göstaff .. sigh sielf tillefventyrs till thenn öfverste regent göre ville och then rätte öfrighet undertrycke. RA I. 1: 468 (1546). Alla öffre och nidrigare officerare och gemene (är) af ryssen nidhugne. ConsEcclAboP 228 (1658). Jesus är then öfwersta Herren öfwer alla Creatur. Spegel Pass. 20 (c. 1680). Jaså, är det Inger som är överste byggmästaren. Thorén Herre 86 (1942). — särsk.
α) (numera nästan bl. om ä. förh.) ss. bestämning till (o. utgörande del av) ämbets- l. tjänstetitel o. d.: högste l. förste (se FÖRSTE, adj. I 4 a β); särsk. dels i sådana uttr. som överste arklimästare (se ARKLIMÄSTARE 1 slutet), överste kamerer (se KAMRER I 2, II 2 slutet), överste marskalk (se MARSKALK, sbst.1 4, 7), överste räntmästare (se RÄNTMÄSTARE b), överste sekreteråd (se SEKRETE-RÅD), överste skeppare (se SKEPPARE 1 b slutet, 2 slutet), överste vaktmästare (se VAKT-MÄSTARE 1), förr äv. överste fältherre (se FÄLT-HERRE), överste kammarherre (se KAMMARHERRE 1 b), överste kammarjunkare (se KAMMAR-JUNKARE 1 b), överste kapten (se KAPTEN 1 a, b), överste ryttmästare (se RYTTMÄSTARE a), dels ss. förled i ssgr. Her Berendt wan melen wor øffuerste høuisman ammoral ock fellherre. G1R 1: 218 (1524). Rijkzens Öfwerste Secretarius. Schück VittA 1: 118 (i handl. fr. 1599). En nyckell skall Rector och en öffverste höraren haffva. 3SAH 43: 79 (1633). (Han) blef Doctor Theologiæ och öfwerste Professor wid en berömlig Academia. Scherping Cober 2: 225 (1737). Efter Erik XIV:s och Johan III:s Krigs-Artiklar .. skulle vara en Profoss vid hvar fänika, och öfver dem alla en Öfverste Profoss, hvilken sedan kallas General-Profoss och General-Riks-Profoss. Hallenberg Hist. 2: 524 (1790). Utnämnandet till öfverste skattmästare vid kunglig majestäts orden 1816. Strindberg NRik. 191 (1882).
β) i substantivisk anv.: högsta ledare l. styresman; jfr ÖVERSTE 1. Nw .. weet iach wäl athi thet giordt haffue(n) vthaff fåkunnogheet såsom och idhra öffuerste. Apg. 3: 17 (NT 1526; Bib. 1999: era ledare). Edre Stådthållere och Öfwerste i Finland. Stiernman Riksd. 588 (1605). The Öfwerste för Folcket .. wordo emellan sigh .. twistighe. Schroderus Liv. 441 (1626). De öfwersta tystnade för att höra hans råd. Franzén Pred. 2: 122 (1842). De öfverste bland kyrkans tjenare voro så mägtige män, att (osv.). Svedelius Repr. 41 (1889).
4) (†) motsv. ÖVER I 6, 7, i komp., i fråga om att ngt tillkommer l. går utöver visst mått: som är mer än, överstigande; äv.: återstående l. övrig. The öfre 24 tunnor. KyrkohÅ 1915, MoA. s. 372 (1621). Wij få i ymnig lust wår öfre lifz tijd idka. LejonkDr. 60 (1689).
II. ss. adv., i superl.
1) motsv. I 1: längst l. högst upp; över allt annat l. alla andra; motsatt: underst l. nederst; i sht förr särsk. i uttr. överst uppå (se UPPÅ II); äv. dels: längst norrut (jfr I 1 b), dels: närmast vattendrags källa (jfr I 1 b slutet). Lägg regnplaggen överst i ryggsäcken. Stå överst på valsedeln, önskelistan. Överst från vänster. Tempeldwken remnadhe j tw stycke öffuerst j frå och nidh j genom. Mat. 27: 51 (NT 1526; Bib. 1541: jfrå offwan). Thet feeta wil altidh flyta öffuerst. SvOrds. C 3 b (1604). Sedan man kommer öfwerst på Berget ifrån diupdal. Schück VittA 2: 390 (i handl. fr. 1673). De öfwerst mot Lappland, samt Ryska och Norrska Gräntsorne belägne Fiske-ställen. PH 8: 7356 (1766). Biskops-stafwen .. en lång, öfwerst böjd hagtorns-staf. Afzelius Sag. 3: 41 (1841). En varg och ett lamm kommo på samma gång till en bäck för att dricka. Vargen stod öfverst, lammet stod långt nedanför. LbFolksk. 10 (1890). En trivsam våning överst i huset. Wigforss Minn. 1: 389 (1950). — särsk. bildl. (jfr I 3), mer l. mindre liktydigt med: främst (se FRÄMRE 3 a); särsk. i uttr. stå överst, i sht förr äv. sitta överst (se SITTA, v. 1 c). The woro höffuitzmän j slechternar, och stodo öffuerst ibland th(e)m som talde woro. 4Mos. 7: 2 (Bib. 1541). Den som i Dag är öfwerst kan i Morgon wara nederst igen. Rudbeckius KonReg. 303 (1616). Nätra är den socken, som hittills står öfverst, derefter Själevad. QLm. 3: 8 (1833). Det fanns ingen då som anade, att befriade folk sällan befrias från förtryckarlater, när det blir deras tur att komma överst. 3SAH 42: 187 (1931). Det ansvarstagande perspektivet står överst. UNT 11/6 2020, s. B12.
2) († utom i ssgn ÖVERST-FULL) ss. bestämning till adj. i förstärkande anv.: ytterst l. till övermått, särsk. dels i uttr. överst full, överfull (jfr FULL, adj. 1, o. ÖVERST-FULL), dels (o. i sht) om person, i sådana uttr. som överst(e) drucken l. full (jfr FULL, adj. 11) l. beskänkt, i hög(sta) grad berusad, stupfull (jfr ÖVER-FULL d). När han .. vtdruckit brenwinet, och war öfuerst drucken, gick han heem til P. Olsson. BtSödKultH 12: 46 (1595). Bengt Nilson kom öfuerste beskänchter till Nils Erichsons. VRP 1651, s. 637. Alla theatrar stodo öde – endast stora Operan var öfverst full, så snart Paganinis toner lockade. DA 9/10 1835, s. 2. Därför att han var så öfverst full. SvD(A) 20/6 1910, s. 7.
Ssgr (Anm. 1:o I ä. tid är det vid särskrivning ofta svårt l. omöjligt att avgöra huruvida en ssg föreligger l. inte. Nedan redovisas endast sammanskrivningar, medan de särskrivna förb. redovisas under resp. mom. av övre. 2:o Vissa av de under C anförda ssgrna kan möjl. äv. hänföras till överste):
(II 2) -FULL. (överst- 1790 osv. översta- 1734) (numera bl. ngn gg, arkaiserande l. skämts.) överfull. (Eng.) Brimmer, (sv.) et öfwersta-fullt glas. Serenius E 2 a (1734). Klang hvad Buteljer, Ulla! / I våra Korgar öfverstfulla, / Tömda i gräset rulla. Bellman (BellmS) 1: 271 (1790). Magisterns hjerta var öfverstfullt af välvilliga känslor. CFDahlgren 5: 32 (1832). —
-MARSKALK, -RÄNTMÄSTARE, -VAKTMÄSTARE, se C.
B (†): ÖVERSTA-FULL, se A. —
-PRÄSTINNA, se C.
C (till I 3 c α): ÖVERSTE-AMIRAL. (överst- 1687. överste- 1581 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (ss. titel för) högste befälhavare för sv. flottan; jfr riks-amiral. Dher effter senndhe konung Johann enn veldig skepzflotte, deröffver här Class Flemingh .. var öffversteadmirall. HH 20: 215 (1581). Först 1569 tillsattes en ständig öfversteamiral; 1602 utbyttes titeln mot ”riksamiral”. NF 19: 212 (1895). —
-FÄLTHERRE~020. högste befälhavare l. fältherre; äv. (o. utom i skildring av ä. förh. numera i sht, mera tillf.) bildl. Hallenberg Hist. 1: 47 (1790). Till öfverste-fältherre antog han den skickliga brandenburgska generalen Goltz. Fryxell Ber. 15: 149 (1848). Bandyns överstefältherre. Expressen 8/3 1957, s. 22. —
-KAMMARHERRE. (förr) jfr kammarherre 1 b. Hofcal. 1789, s. 69. Konungen och drottningen .. körde i onsdags kl. 12 från Bernstorff till Vedbæk, hvarest de dejeunerade hos öfverstekammarherren Oxholm. SydsvD 10/9 1870, s. 3. —
-KAMMARJUNKARE. (förr) jfr kammar-junkare 1 b. HH XXXII. 2: 282 (1784). Under riksdagen i Örebro 1810 var grefve Magnus Stenbock, såsom vakthafvande öfverste-kammarjunkare, å konungens vägnar värd vid taffeln. Crusenstolpe Mor. 6: 565 (1844). —
-MARSKALK~02 l. ~20. (överst- 1693–1718. överste- 1693 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (ss. under åren 1682–1772 använd officiell benämning för) riksmarskalk (se d. o. 1); jfr marskalk, sbst.1 7. HT 1950, s. 158 (1693). Hans M:t har varit bekymrat, hvem som skulle sörja för Hofvet på sådan händelse, hälst uti Hans Ex: Hr Öfverstemarskalkens frånvaru. BrinkmArch. 1: 134 (1711). Hofman ända ut i fingerspetsarna – han var en lång tid öfverstemarskalk vid drottningens hof – ansågs han såsom en auktoritet i allt, som rörde hofetikett och fint vett. 2NF 3: 335 (1904).
Ssg (numera bl. i skildring av ä. förh.): överstemarskalks-, äv. överstemarskalk-stav. riksmarskalksstav. Öfverste-Marskalcken .. med Öfverste-Marskalckz-staf i handen går allena fram för de öfrige Rijkz-Råden. 2RARP 6: 570 (1731). —
-PRÄST, se d. o. —
-PRÄSTINNA. (översta- c. 1810–1880. överste- 1791 osv.) om kvinnlig överstepräst; ngn gg äv. om översteprästs hustru; nästan bl. dels i fråga om icke-kristen religion (jfr prästinna 3), dels bildl. (jfr prästinna 4 o. överstepräst 2); jfr över-prästinna. Då Öfverste-Prestinnan, .. i trätan med sin Man, yttrar sig .. är detta (osv.). Kellgren (SVS) 5: 356 (1791). Den medelmåttiga s. k. ”Gartenlauberomanen”, hvars öfversteprästinna var Eugenie John. Schück o. Warburg 2LittH IV. 2: 282 (1916). Vid översteprästens sida (i det forntida Egypten) stod i flertalet tempel en översteprästinna. 3NF 6: 380 (1926). —
-RÄNTMÄSTARE. (överst- 1680. överste- 1839 osv.) (förr) jfr räntmästare b. Brask Pufendorf Hist. 242 (1680). För Skatteväsendets förvaltning hade Gustaf I. inrättat Räknekammaren .. Dess fyra Ledamöter kallades Kammarråd och högste Chef, under Erik XIV:s tid, Öfversteräntmästare. Nordström Samh. 1: 90 (1839). —
-TYGMÄSTARE. (förr) jfr riks-tygmästare. Hallenberg Hist. 5: 111 (1796). Högsta befälet över svenska artilleriet fördes från mitten av 1500-talet av en generalsperson med titel av överstetygmästare, från 1645 av rikstygmästaren .. samt från 1682 av generalfälttygmästaren. Jakobsson ArtillK12Tid. 32 (1943). —
-VAKTMÄSTARE, förr äv. -VAKTMÄSTER. (överst- 1619–1676. överste- 1619 osv.) (förr) regementsvaktmästare; jfr vakt-mästare 1 o. över-vaktmästare a. KlädkamRSthm 1619 A, s. 110 a. Så äga och alle the, som vnder ett Regemente äre, the wari sigh Befähl eller gemene Ryttere, wyrda och lyda sin Öfwerste, Öfwerste-Leutnampt, Öfwerste-Wachtmästare och Qwartermästare. Schmedeman Just. 198 (1621).
D (†): ÖVRA-KROPP, -KÄFT, se E.
E (i allm. till I 1): ÖVRE-DÄCK. (numera bl. tillf.) överdäck. Matsalong å öfredäck. SvD(A) 15/8 1903, s. 6. Kryssning ombord på MS Seine Princess i dubbelhytt på övredäck. SvD 14/12 2017, s. 34. —
(I 3 a) -KLASSIST. (†) om elev i högre klass i läroverk. GHT 20/6 1893, s. 4. Vid badort eller annan sommarvistelse åtager sig sjunde öfreklassist ferieläsning med gossar, som söka intagning i läroverkens fyra eller fem nedre klasser. SvD(A) 24/5 1908, s. 16. —
-KROPP. (övra- 1723. övre- 1938 osv.) (numera mindre br.) överkropp. Sedan låter hon Hustrun .. lägga sig til bakas på ryggen, så lågt med öfrakroppen, som hon thet tåla kan. Hoorn Jordg. 2: 192 (1723). Under sången .. klappade man ofta i händerna och övrekropparna voro i ständig rörelse. SöderhT 6/10 1954, s. 5. —
-KÄFT. (övra- 1728. övre- 1736) (†) överkäft. Broman Glys. 1: 416 (1728). Til Öfre-kieften höra 13 ben, 6 på hwar sida och ett udde. Rosenstein Comp. 48 (1736). —
(I 1 c) -NORRLÄNDSK~02 l. ~20. övernorrländsk. Boden 20/3 1902, s. 2. Många dagsaktuella frågor inom övrenorrländsk gruvindustri får en djupare belysning om de länkas till historien. NorrbK 15/10 2015, s. 23. —
(I 3 a) -RINGARE. (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) jfr överringare o. övring. DN(A) 15/6 1889, s. 4. Herrar gymnasister i högsta klassen, övreringarna. Malmeström JAEklund 42 (1950).
Spalt Ö 822 band 39, 2023