| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
(II 8) -FODRA, -ing. med avs. på (hus)djur: överutfodra. Tidén Bosk. 62 (1841). Hingstar .. får inte överfodras, men för att nå harmonisk utveckling bör de få lämpligt äggviterikt foder. Sonesson BöndB 642 (1955).
Ssg (numera mindre br.): överfodrings-kolik. jfr kolik 2. SFS 1863, nr 32, s. 22. Kolik (hos hästen) orsakas (bl. a.) av .. upptagande av för stora foderkvantiteter, särskilt s. k. kärnfoder (överfodringskolik). 3NF 11: 969 (1929). —
(II 7 a) -FOGDE. (förr) jfr särsk. fogde 1 a, 3 b. Fernow Värmel. 261 (1773). Anders Persson, vilken .. blev överfogde vid Kopparberget (1582). Lindroth Gruvbrytn. 2: 135 (1955). —
(II 7 a) -FORSTMÄSTARE. (i fråga om utländska, i sht finländska, förh.) KKD 9: 161 (1705). Lokalförvaltningen öfver kronoskogarna är öfverlämnad åt sju öfverforstmästare och 49 under dem lydande forstmästare eller revierförvaltare. AtlFinl. 12–13: 33 (1899). —
-FRAKT.
1) till II 3; jfr frakt, sbst.1 2. När man ser de resekoffertar, som nu föras omkring i verlden, så begriper man huru besvärlig och oangenäm en sådan öfverfrakt skall vara för de stackars männen. NDA 11/4 1862, s. 3.
2) (i sht i fackspr.) till II 8, om fraktavgift överstigande den (i fraktavtal) stipulerade; jfr frakt, sbst.1 1. ÖoL (1852). Fullvuxne personer äga att gratis medföra 100 (skålpund) .. Passageraregods .. ; i öfverfrakt betalas för 100 (skålpund) .. ¾ Rdr. AB 31/3 1853, s. 1. —
(II 3 b) -FRAKTA, -ning. frakta över (ngn l. ngt). Att med båt öfwerfrakta 1 a 200 landtfamnar wed. NorrkpgT 13/5 1835, s. 4. De svårhanterligaste passagerare som han någonsin hade överfraktat. Moberg Utvandr. 302 (1949). —
(II 8) -FRAMKALLA~020. fotogr. med avs. på film o. d.: under (alltför) lång tid framkalla (se d. o. 3 b); i sht i p. pf. i adjektivisk anv.; jfr -kopiera 2. Roosval Vogel PraktFotogr. 82 (1901). Den andra (tv-)kanalen såg ut som en överframkallad, grynig Tri-X-film. Berg Fotogr. 7 (2006). —
(II 8) -FREKVENTERA. i alltför stor utsträckning frekventera (plats); i sht i p. pf. i adjektivisk anv. Man åt middag i den öfverfrekventerade matsalen och reste hem i de fullproppade järnvägsvagnarne. DN 1902, nr 11438 A, s. 2. Med fog torde .. kunna sägas, att det bara är en liten del av ungdomen, som överfrekventerar danshak och dansbanor. TSvLärov. 1945, s. 208. —
(II 8) -FRODIG. (numera bl. tillf.) jfr frodig 3, 4. En liten, öfverfrodig eller utmagrad figur. DA 4/10 1836, s. 2. Så uppstår en överfrodig vegetation, som ger upphov till mycket växtrester. TurÅ 1958, s. 260. —
-FRUSEN, p. adj. särsk. till II 2 a: (i sin helhet) tillfrusen (med is); isbetäckt; särsk. om dels vattensamling o. d., dels fönster o. d. Nordberg C12 1: 673 (1740). Den tiden af året då alla bäckar och elfvar äro öfverfrusna. VetAH 1811, s. 53. De öfverfrusna rutorna. Wetterbergh Altart. 14 (1848). (Han) råkade .. på skridskor åka ned i råken, som var överfrusen med tunn is. DN(A) 30/1 1950, s. 11. —
(II 8 (d)) -FULL. Anm. I enstaka språkprov från ä. tid föreligger äv. en ssgsform översfull. Mett margefallige Synder öffuers full. Hansson Norman 31 (c. 1550). Är han (dvs. magen) öfwers full, så Hickar, Rapar och vpkastar han. Schroderus Comenius 292 (1639). [fsv. ivirfulder] alltför l. till övermått l. mer än full (se full, adj. 1, 2) (av l. med ngt l. ngra), särsk.: rågad; äv.: helt l. alldeles full, så full som möjligt, särsk.: bräddfull; ofta liktydigt med: överfylld (se -fylla 2 b); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., förr särsk. i uttr. överfull sysselsättning, översysselsättning (jfr full, adj. 6, o. sysselsättning 2 b); jfr överst-full. Överfulla parkeringar, askfat. Rummet var överfullt av kartonger. The fylte .. (krukorna) öffuerfulla. Joh. 2: 7 (NT 1526). Emedan horerij skändeligen tagher öfwerhanden, hwar aff landet är öfwerfult. SynodA 1: 88 (1649). Fylles Parmen öfwer fult med så mycket Höö ther kan liggia. SthmStadsord. 2: 20 (1683). Konung Erik mottog af sin fader ett mägtigt .. rike .. och en öfverfull skattkammare. Fryxell Ber. 3: 230 (1828). Bekymrens mått var väl icke ännu så öfverfullt som det blef under de följande åren. 2SAH 54: 285 (1878). Det rådde ingen överfull sysselsättning, inga ledigförklarade tjänster utan sökande. Wigforss Minn. 1: 392 (1950). särsk.
a) om (l. i fråga om) av personer helt l. i övermått fylld plats l. lokalitet; jfr -befolka a, -besatt 2, -fylla 2 b slutet. Överfulla spårvagnar, häkten. Effter ock ther så öffuerfult war med gester. LPetri 1Post. F 2 b (1555). Dessa audienser .. voro öfverfulla och upptogo största delen af dagen. Crusenstolpe Mor. 2: 6 (1840). Ännu har vi det väl inte så överfullt, att vi inte kan ta emot dem, som kommer. Lagerlöf Holg. 2: 217 (1907). Folktillväxten hade varit för stark .. I bondgårdarna var det överfullt av folk, hundratusentals obesuttna jordägare, torpare och backstugusittare hade det smått om maten. RöstRadio 1933, nr 8, s. 289.
b) om person (äv. hjärta o. d.), i förb. med prep.-uttr. inlett av av, i sht förr äv. med, angivande vad som helt l. i övermått uppfyller denna (resp. detta); jfr full, adj. 1 i. At tu .. äst öffuerfull medh otacksamheet. LPetri Luther Nattw. E 6 a (1558). Herrar, öfverfulla af råd, men ännu ej bemyndigade att i laglig ordning afleverera dem. Livijn 2: 71 (1831). En kvinna med hjärtat öfverfullt af lust och elände. Söderberg Glas 23 (1905).
c) om själ l. hjärta l. bröst o. d.: som är helt l. i övermått uppfylld av starka känslor l. sinnesrörelser o. d.; jfr full, adj. 1 j. Snellman Gift. 219 (1842). Den i det inre öfwerfulla, i det yttre hämmade och tillbakaträngda tyska anden. Ljunggren Est. 2: 240 (1860). Jag får ej röja känslorna som häfva / Mitt öfverfulla bröst! Dahlgren Moreto 14 (1873). Ja, hur skulle jag kunna vara annat än lycklig? svarade Betty med en suck ur sitt överfulla hjärta. Krusenstjerna Pahlen 6: 84 (1935).
d) (†) i hög(sta) grad berusad; jfr full, adj. 11. Fråtzar och swelger sigh öffuer full. LPetri 3Post. 83 a (1555). Keyser Aurelianus plägade sättia fremmande Legater wid sitt Bord, och lätt Bonosus en oöfwerwinnerlig Drickskämpe pläga dhem öfwerfulla. Fernander Theatr. 70 (1695). Man drack sig full och överfull, man förbrödrades. Cedercreutz Typ. 2: 46 (1919).
Avledn. (numera bl. mera tillf.): överfullhet, r. l. f. om förhållandet l. egenskapen att vara överfull; jfr över-fyllnad. Korrektions-fängelsernas öfverfullhet. PT 19/12 1845, s. 2. Men känslans öfverfullhet binder tungan / Och jag är stum. Wulff Petrarcab. 288 (1905). —
(II 8) -FUNKTION. i sht med. hos kroppsorgan o. d.: funktion (se d. o. 3 a) som är kraftigare än den normala, motsatt: underfunktion. Kalmar 23/10 1911, s. 1. Basedowska sjukdomen och mildare former av överfunktion av sköldkörteln uppkomma utan tvivel på grundval av en ärftlig disposition. Hofsten Ärftl. 2: 206 (1931). —
(II 7 a) -FURIR. om år 1942 införd högsta grad för underbefäl inom sv. försvarsmakt (jfr furir 3); förr äv. ss. titel för överordnad tjänsteman vid hov (jfr furir 1). Den beledsagande tjenstepersonalen utgöres af: 1 öfverfurir, 2 kammarfruar (osv.). AB 13/9 1864, s. 3. Efter 6 års tjänst som furir kan befordran till överfurir .. erhållas. SvYrkeslex. nr 761 c, s. 2 (1953). —
(II 2 b) -FUSA. [sannol. efter d. overfuse med anslutning till fus, adj.] (†) ansätta l. skälla ut (ngn). Cavallin Herdam. 3: 418 (cit. fr. 1685). Et par Officerare af hederlig caractere .. blefwo af Gyllenswan öfwerfusade, och så godt som utviste. Tilas Ant. 1: 84 (1765). —
-FYLLA, -nad (se d. o.), -ning.
1) till II 2 a: i sin helhet täcka (ngt); i vissa språkprov svårt att skilja från 2; jfr fylla, v. 1, 2. At the Otroghne haffue thet rumet medh Jord öffuerfylt. Lælius Bünting Res. 2: 4 (1588). Grundmuren .. öfverfylles till 5 à 6 qvarters höjd och till den tjocklek, att kjälan ej kan draga sig derunder. LBÄ 36–38: 86 (1800). Loudden bör återställas till park genom överfyllning. På så sätt kan kostnaden för marksanering minskas. SvD 22/1 1996, s. 16.
2) till II 8 (d): fylla (se fylla, v. 1, 2) (ngt) helt o. hållet l. till övermått, göra överfull; särsk. med avs. på mått: råga; äv. mer l. mindre bildl., i fråga om ngt abstrakt; i sht förr äv. med avs. på person (se särsk. a); ofta (o. numera vanl.) i p. pf. i adjektivisk anv. (se b); jfr 1 o. -lasta 3 c, -proppa. Han giffuer migh alzintet andarum, vthan öffuerfyller migh medh bitter sorg. LPetri Job 9: 18 (1563). Så framt fiskar utwecklas ur alla dessa ägg, skulle werldshafwet innan kort uppfyllas, ja, öfwerfyllas. Holmström Ström NatLb. 3: 136 (1852). Läktarne öfverfyldes, när man väntade hans uppträdande. Forssell Stud. 1: 20 (1866, 1875). Min sällhet .. översteg och överfyllde måttet av min njutningsförmåga. Wulff Dante 91 (1897). jfr blod-överfyllning. särsk.
a) (†) med refl. obj., i fråga om att äta l. dricka i övermått; jfr fylla, v. 1 g, 4, o. -lasta 3 g. Offuerfyll tigh icke medh allehanda kräseligh mat. Syr. 38 (”37: 29”) (öv. 1536). (Biskopen) öfwerfylte sigh så swåra medh Wijn, at fyra Personer moste som offtast släpa honom drucken heem. Schroderus Os. 2: 99 (1635). Fernander Theatr. 328 (1695).
b) i p. pf. i adjektivisk anv.: som fyllts helt o. hållet l. till övermått, mer l. mindre liktydigt med: överfull; jfr -lupen 2. Överfyllda soptunnor. Falska meningar, medh hwilka .. (kristenheten) så iemmerliga beswärat och öffuerfylt warit haffuer. LPetri 2Post. 19 b (1555). (Hon lät) sin smärta flyta i tårar ur det trångt blifna, öfverfyllda hjertat. Snellman Gift. 1: 25 (1842). Väl hundrade hästar utspillde hafran ur de öfverfyllda krubborna. Topelius (SLS) 7: 388 (1856). Hon trippade bort med den överfyllda brickan. Krusenstjerna Pahlen 5: 28 (1933). jfr blod-överfylld. särsk. om (l. i fråga om) av personer helt l. i övermått fylld plats l. lokalitet, liktydigt med: överfull (se d. o. a); jfr -befolka a. Överfyllda hotell, konserter. Arbetshusen (friwilliga arbetsanstalter) äro i den grad öfwerfyllda, att när en plats blir ledig, måste de, som trängas om densamma, lotta derom! ÖrebroT 1816, nr 32, s. 3. En bil susade förbi, överfylld av skränande och fäktande studenter. Asplund Stud. 182 (1912). —
(II 8) -FYLLIG. (numera bl. tillf.) mycket l. alltför fyllig (se d. o. 1 a). De öfverfylliga kinderna. DA 11/2 1839, s. 3. —
-FYLLNAD. [till -fylla] särsk. motsv. -fylla 2, om förhållandet l. tillståndet att vara l. bli överfylld; överfullhet; äv. (särsk. i fråga om marknad) ungefär liktydigt med: övermättnad; äv. bildl. NyköpVeckobl. 30/3 1822, s. 2. Det finnes hos osz .. ett öfwerflöd, ett slags öfwerfyllnad af qwinlig skönhet, behag och älskwärdhet, som icke finner någon afsättning. SD 7/1 1833, s. 1. Klassernas öfverfyllnad, hvilken hindrar Läraren, att .. leda och bevaka läsningen i Skolan. BerRevElLärov. 1843, s. 84. Följden af denna öfverfyllnad af marknaden var, att prisen gingo ned till belopp, där de icke stått på 40 år. GHT 1895, nr 229 B, s. 2. Olyckan hände genom att skyddet som skall förhindra överfyllnad av tanken inte fungerade och tankbilen fortsatte att fylla olja i den redan fulla tanken. SvD 2/7 1985, s. 9. jfr blod-överfyllnad.
Ssg: överfyllnads-skydd. om skydd (se d. o. 2 b slutet) mot överfyllnad i tank l. cistern o. d. Ni får gratis installerat ett extra överfyllnadsskydd i Er oljecistern. SvD(A) 4/2 1960, s. 10. —
(II 7 a) -FYRINGENJÖR. (förr) FolkRöst 15/9 1858, s. 1. Vid Lotsstyrelsen äro anstälde en inspektör och en öfverfyringeniör, hvilken senare är chef för styrelsens fyringeniörkontor. SFS 1888, nr 64, s. 1. —
(II 7 a) -FYRVERKARE. (förr) jfr fyr-verkare 1. KKD 3: 25 (c. 1705). (Fyrverkarekåren) består af: 1 verkmästare, 1 förste öfverfyrverkare, 2 andre fyrverkare, 22 fyrverkare och 4 handtverkare. Spak HbFältartill. 13 (1873). —
(II 2 a) -FÅNG. [jfr t. überfang] särsk. (i sht i fackspr.) om vid tillverkning av konstglas använd teknik där ett l. flera färgade skikt anbringas över l. utanpå ett ofärgat skikt (l. skikt av annan färg) o. därefter delvis avlägnas gm etsning l. slipning så att ett olikfärgat mönster uppstår; särsk. i uttr. i överfång, i överfångsteknik; äv. konkret, om det anbringade skiktet. ”Öfverfånget” (låter) på hvilket ställe man önskar lätt bortslipa sig. UB 4: 509 (1873). Genom överfång framställde man (under romartiden i Orienten) glas, som kunde dekoreras med relief i annan färg än grunden. Munthe IslamK 240 (1929). Två vaser i etsat överfång. SDS 19/1 1988, s. 18. jfr opal-överfång.
Ssgr: överfångs-, äv. överfång-glas. jfr glas 1. Skall glasblåsaren framställa sådant öfverfångsglas, har han framför sig två deglar med smält massa, af hvilka den ena innehåller hvitt glas och den andra glas af den önskade färgen. UB 4: 509 (1873). jfr opalöverfångs-glas.
-skikt. (i fackspr.) jfr skikt 3. Där man förut etsat fram de ytor av överfångsskikten som skapade teckningen, där använder man nu slipning vilket ger ett ytterligare plus av klarhet åt teckningen. Form 1942, s. 80.
-teknik. jfr teknik 1 a. SvSlöjdFT 1907, s. 72. En Rejmyre-vas i överfångsteknik. SvD 21/2 1969, s. 16. —
(II 2 a) -FÅNGA. [jfr -fång o. t. überfangen] (i fackspr.) med avs. på glas: förse med överfång; i sht i p. pf. UB 4: 509 (1873). Materialet (till Portlandsvasen) är helt av glas samt består av en mörk ultramarinblå .. stomme, vilken tjänar som fond åt en utanpå lagd (överfångad) opak vit massa, graverad så, att den bildar en figurdekor i relief. Seitz Glas. 32 (1933). —
-FÄLLA, -ning. särsk. (numera bl. tillf.) till II 2 a: gm fällande av träd täcka över (ngt); nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. Petreius Beskr. 1: 50 (1614). Genom omildas händer, som dem (dvs. råstenarna) sönderslå, förstöra eller söka i wangömo lägga med trän och skogs öfwerfällande. LandtmFörordn. 40 (1725). Den smala, delvis med träd öfverfällda gångstigen. SmålP 15/1 1898, s. 2. —
(II 7 a) -FÄLTHERRE~020. [jfr t. oberfeldherr] (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -befälhavare, -general. Hof Skrifs. 242 (1753). Öfverfältherren väljes hvar gång af (Tyska) Förbundet i den inskränktare församlingen, då Förbundet är hotadt med krig. KrigVAH 1826, s. 26. —
(II 7 a) -FÄLTLÄKARE. (förr) jfr general-fältläkare. Gynther Förf. 6: 323 (1812; läst i orig.). En ledamot af Medicinalstyrelsen, med benämning öfverfältläkare, handlägger de militära helsovårdsärendena. NF 20: 871 (1897). —
(II 7 a) -FÄLTSKÄR~02 l. ~20, förr äv. -FÄLTSKÄRARE. (förr) jfr -kirurg. KKD 8: 312 (1717). Öfverfältskärerne .. (har) at noga draga försorg, det deras underhafvande punktligt upfylla sin pligt. KrigVAT 1833, s. 6. —
(II 7 a) -FÄLTVETERINÄR. (förr) TjReglArm. 1867, 4: 8. Överfältveterinären är inspektör för veterinärväsendet vid armén och tillika chef för arméförvaltningens intendenturdepartements häst- och veterinärbyrå. SFS 1937, s. 1367. —
(II 7 a) -FÄLTVÄBEL~020. om (l. ss. titel för person med) viss högre underofficersgrad; särsk. dels i skildring av ä. utländska förh., dels [jfr fin. ylivääpeli] i Finl., om underofficer av näst högsta graden inom krigsmakten. KrigVAT 1842, s. 113. För att blifva utnämnde till fänrikar (i portugisiska armén), måste .. (officerseleverna) hafva genomgått alla lägre gradernas förrättningar t. o. m. öfver-fältväbelns. KrigVAT 1850, s. 188. Han sköts av överfältväbel Hübner på en gata i Dorhovic. DN 27/8 1977, s. 11. Militärgraderna överfältväbel och överbåtsman tas i bruk igen. Hufvudstadsbl. 29/12 2006, s. 10. —
(II 3) -FÄRD. [fsv. ivirfärdh] överfart (se d. o. 2); särsk. konkretare. Att .. (de finska knektarna) ähre .. medh fordenskap som till theres öfuerferdh behöfues wäll försörgde. UrkFinlÖ II. 1: 117 (1593). Den nattliga överfärden till Köpenhamn, då han vandrade fram och åter på ångbåtsdäcket. Werin Ekelund 1: 354 (1960). —
(II 3 c) -FÄRDAS. (†) med avs. på trakt l. område o. d.: fara l. ta sig över (jfr -fara 4); äv. dels med subjektsväxling, om trakt osv. (jfr färdas 1 e), dels utan obj. Atle-berget .. (kan) till Landz öfwerfärdas i 3 dagar. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 567 (1698). Bergsraden .. sträkte sig ännu längre ut, och sålunda måste vi nu öfverfärdas den. Thunberg Resa 1: 199 (1788). De trakter, där lapparne äga rätt att uppehålla sig eller öfverfärdas med sina renhjordar. JmtP 27/3 1889, s. 2. —
-FÄRGA, -ning.
1) till II 2 a, med avs. på dels färg, dels yta l. material o. d.: måla l. anbringa (annan) färg över. Samlingar, så af kopparstick som målerier .. Några tycktes mig hafva lidit genom för mycket glänsande upputsning, ja väl understundom af en ordentlig ny anstrykning och öfverfärgning. Atterbom Minn. 249 (1817); möjl. till 2. Bruna färger .. erhållas af .. Krapprödt eller krappbrunt, öfverfärgadt med kypblått. Pasch ÅrsbVetA 1847, s. 44. Följden kan .. blifva .. att giftiga tyger, tapeter, rullgardiner o. s. v. öfverfärgas med någon täckfärg, då arseniken emellertid finnes qvar och verkar lika förderfligt som förut. DN 7/6 1877, s. 2. Tvåfärgat möbelläder framställes som batik .. Vid överfärgningen med mörkare färg intränger denna i fördjupningarna, medan vaxet skyddar den ljusare färgen å narvmönstrets upphöjningar. Form 1934, s. 153.
2) till II 8: i alltför hög grad färga (ngt). Fel, som widlåda smöret .. såsom t. ex. .. olika färgadt, öfverfärgadt, för litet färgadt. Barometern 2/9 1889, s. 3. Ni kan inte överfärga Ert hår – färgningen slutar automatiskt när nyansen är den rätta. DN 12/2 1968, s. 5. —
(II 3) -FÄRJA, -ning. i fråga om förflyttning med färja över ngt, dels (o. numera bl.) till II 3 b, med avs. på den l. det som förs över, dels till II 3 c, med avs. på vattendrag l. sjö o. d.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare; jfr färja över. Schroderus Comenius Reg. f 4 b (1639). Resande folckz öfuerfäriande. HFinlH17Årh. 262 (1640). Sedan vi voro öfverfärjade och .. fått hästar ifrån Haparanda gästgifvaregård, reste vi uppföre västra stranden af Torneå älf. Forsström Dagb. 55 (1800). När man öfverfärjat Nilen. Piehl Egypt. 55 (1896). En minimal trafiksäkerhet torde .. kräva att färjan uthärdar den väderleksförändring som normalt kan inträda under tiden för en överfärjning. TT 1941, Allm. s. 64. —
(II 3) -FÖLJA. (†) följa (med ngn l. ngt) över (ngnstans). (Knekten har) kommit vnder öffwerste leutenant Abraham Jsachssons compagnj och medh honom öfwerfolgtt ähr. BtÅboH I. 4: 79 (1630). Med nästa härifrån afgående fartyg skola de böcker du begärt, öfwerfölja. Mennander Brev 33 (1766). —
(II 1) -FÖNSTER. om fönster placerat ovanför dörr l. annat fönster o. d. (jfr överljus-fönster); äv. om övre delen av ett horisontellt avdelat fönster, motsatt: underfönster. Förstugor som icke kunna erhålla wanliga fönster måste man skaffa dager genom öfwerfönster som anbringas ofwanför dörrarne. Stål Byggn. 2: 30 (1834). Fluggardinen .. Upphänges medelst 2 stift å den vågräta listen mellan över- och underfönstret. DN(A) 20/7 1917, s. 4. —
-FÖRA, -else (numera bl. tillf., Linc. Iiii 2 a (1640) osv.), -ing, -ning (numera bl. tillf., PrivSvStäd. 3: 363 (1578) osv.), -sel (se avledn.); -are (se avledn.), -erska (se avledn.). [fsv. ivirföra]
1) till II 3 b: föra l. flytta över (ngn l. ngt); förflytta l. transportera (särsk. över vatten); ofta i förb. med prep.-bestämning angivande mål l. riktning för förflyttningen; äv. oeg. l. bildl.; ss. vbalsbst. -ing l. -ning äv. konkretare: transport (se särsk. b, c α); jfr -dra 3.
a) med avs. på person (l. djur); särsk. i fråga om dels trupptransport, dels överflyttande l. omplacering av militär personal till annat förband l. annan anställning o. d.; särsk. med bestämning inledd av prep. till; jfr -flytta 2 a, -styra 2. Till her Claes Christiersson lathe Thure Pedhersson till Salesta behålla een skutha att öffverföra sina hestar ifrå Viborg. G1R 27: 233 (1557). Pfaltzgrefvens bref om Peder Börjessons ryttares öfverföhring. RP 1: 28 (1626). (Han) lät .. öfverföra sin dotter Rikissa till Norrska gränsen. Fryxell Ber. 2: 42 (1826). Öfverföring från fast anställning vid ingenjörstrupp sker till den tjänstegren, i hvilken den, som skall öfverföras, erhållit sin längsta utbildning. SFS 1905, nr 42, s. 4. När domen ägt laga kraft .. kommer du att överföras från häktet till kriminalvårdsanstalt. Guillou TjuvMarkn. 335 (2004).
b) med avs. på ngt sakligt konkret; särsk. med bestämning inledd av prep. till, äv. i (se slutet); jfr -flytta 2 b. Ledhkunnige styremen, som fetalien öffverföre. G1R 26: 307 (1556). Emedan vndersåterne vid Porkkala udd blifva för mycket betungade .. medh öfwerförninger till Liflandh. SUFinlH 4: 176 (1614). Efter slaget vid Actium och Egyptens eröfring lät segraren Augustus öfverföra obelisken från Heliopolis till Roma. Wennerberg 1: 296 (1881). Önskar tillverkaren, att det för dagen till nederlagsmagasinet flyttade brännvinet varder å cistern eller andra större kärl öfverfördt, skall sådan öfverföring ske under kontrollörens tillsyn. SFS 1908, nr 25, s. 16. De s k transplantationsantigenerna (utgör) viktiga hinder för överföring av vävnad mellan människor. Wigzell Immunförsvar 87 (1984). jfr blod-, sädes-överföring. särsk. kem. oeg. l. bildl., med avs. på (kemiskt) ämne l. materia o. d., övergående i bet.: förvandla l. omvandla l. transmutera (se d. o. b); äv. med saksubj., om sådant ämne osv.; ofta i pass., äv. närmande sig l. övergående i dep.: förvandlas l. övergå (till l. i ngt). Förutsatt dock att jorden innehåller någon mera anmärkningsvärd qvantitet af sådana beståndsdelar, hvilka genom förvittring, sönderdelning eller upplösning kunna öfverföras eller förvandlas i sådana föreningar, som direkte kunna tjena växterna till föda. TT 1872, s. 120. Säkert är .. att i fråga varande grundämnen åtminstone för det närvarande icke kunna sönderdelas eller i hvarandra öfverföras. Framtiden 1877, s. 25. Under benämningen garfämnen förstår man sådana kroppar, som hafva egenskapen att vid inverkan på rå hud öfverföra den till läder. ArkKem. II. 12: 1 (1906). Man försökte .. överföra acetaniliden i någon annan, mindre skadlig förening. Bolin KemVerkst. 108 (1942). jfr syre-överföring.
c) oeg. l. bildl., med avs. på ngt (konkret med huvudsaklig tanke på ngt) mer l. mindre abstrakt; särsk. med bestämning inledd av prep. till l. på; förr äv. med indirekt personobj.; jfr -flytta 2 c. Som migh der igenom öfwerföres ett irrecuperabile & non tolerabile damnum. VDAkt. 1659, nr 319. Ledamöternas behöriga öfwerförelse uti en æquation. Brandt Math. 184 (1718). De vigtigaste bland naturforskningens hjelpmedel kunna ej, eller åtminstone blott ofullkomligt, öfverföras på här ifrågavarande (psykiska) område. Rein Psyk. 1: 346 (1876). Den hvilande grundställningen med öfverföring af kroppstyngden å samma sida. Verd. 1892, s. 61. För att (Gutenbergs) tryckta stil skulle te sig lika jämn och harmonisk som den textade, måste han överföra vissa egenheter hos denna till sin gjutna skrift. Kulturen 1961, s. 35. jfr kraft-, retnings-, teknik-, teknologi-överföring. särsk.
α) med avs. på penningmedel l. penningbelopp o. d.; särsk. liktydigt med dels: girera, dels (i fråga om bokföring): transportera (se d. o. 4 a; jfr -dra 3 a, -levera 1, -leverera 1 b); jfr -flytta 2 c α, -göra 1, -skriva 3 b α, -styra 2 slutet, -ta 2, -visa 1 o. föra över 5. Om Misztällning eller orätt Öfwerförning (vid bokföring). Hortulanus Räkneb. H 8 b (1674). I äldre tider användes boskapsdjur såsom bytesmedel, och till deras värde öfverfördes alla varor vid köp eller byte. Svensén Jord. 89 (1884). De s. k. girobankerna uppkommo, hvilkas hufvudsakliga rörelse bestod i öfverföring (girering) af deponerade medel från en räkningshafvares konto till en annans. Fliesberg Handel. 10 (1891). Jag hörde honom nämna siffror, summor, höga belopp, datum för överföringar och annat. Östergren SistCig. 192 (2009).
β) (i sht i fackspr.) med avs. på kraft l. rörelse l. energi o. d. Öfwerförningen ifrån den ena stånggången til den andra. Polhem Invent. 11 (1729). Vid elektrisk överföring skall den elektriska kraften tillhandahållas med strömart, spänning och periodtal, som må finnas lämpliga. SFS 1918, s. 1147. Energin överförs fullständigt från den första till den andra pendeln, som i sin tur överför energin till den tredje osv. hela raden utefter. Bergholm Fys. 4: 55 (1957). jfr arbets-, kraft-, rem-, rörelse-, värme-överföring.
γ) med avs. på mönster l. form l. (innehåll i) konstnärligt arbete o. d.; jfr -flytta 2 c β. Vi äge Skalder, som i sina sånger sökt öfverföra det naiva. Måtte de aldrig glömma, at det misslyckade naiva af allt ger det olideligaste äckel. JournSvL 1798, s. 210. På 1500-talet öfverfördes sonetten från Italien till Europas öfriga kulturland. NF 15: 84 (1890). Mönstret överföres från det perforerade papperet till tyget medelst pulvriserad krita. Varulex. Beklädn. 199 (1945).
δ) med avs. på smittoämne l. sjukdom o. d. Smittämnet af fårkoppor kan öfwerföras äfwen på andra djur och menniskor. Lundberg HusdjSj. 116 (1868). Kan någon med skäl antagas komma att genom arvsanlag på avkomlingar överföra sinnessjukdom .. eller svårt lyte av annat slag, må han steriliseras. SFS 1941, s. 491. jfr smitt-överförande o. smitt-överföring samt smitt-överförning.
ε) med avs. på telegraf- l. radio- l. datasignal o. d.; äv. med avs. på innehåll i sådan signal (jfr ι); jfr -spela 2 b, -sända slutet o. sända, v. 3, transmittera 1 b. Det (har) visat sig vara möjligt att öfverföra signaler från en drake till en annan på ett afstånd från hvarandra af 10 eng. mil utan någon förmedlande tråd. TT 1878, s. 94. Principerna för trådlös överföring av bilder. Radiolyssn. 1927, nr 41, s. 8. För att en radiosändare skall kunna överföra en signal, måste den moduleras. TT 1944, s. 671. Materialet som du har överfört från dina band till videoredigeringsprogrammet utgör motsvarigheten till den traditionella råfilmen. Carlsson Ang DigitVideoHb. 168 (2006). jfr bild-, fjärr-, ljud-, telex-, tråd-överföring.
ζ) med avs. på makt l. rätt(ighet) o. d.; jfr -flytta 2 c γ o. överlåta 1. Överföra sina befogenheter på ngn. Såsom Sweriges mayestet är .. till thenne dag förswarat .. wordet, så att thet aldrig til något annat konungarijke är öfwerfördt. Gustaf II Adolf 81 (c. 1620). Att vid fastighetsköp .. ett så kalladt köpebref af Säljaren utfärdas, deri han afhänder sig och sina arfvingar och öfverförer på köparen och hans arfvingar ägande- och besittningsrätten till fastigheten. Nordström Samh. 2: 672 (1840). jfr rätts-överföring.
η) med avs. på (form hos l. innehåll i l. betydelse av) språkligt uttryck; äv. (o. numera i sht) i p. pf. i adjektivisk anv. (se α’); jfr ι o. -flytta 2 c δ. I många fall hafva bokstäfverne från deras egentliga ljud blifvit öfverförde till närslägtade, lättare för tungan att framföra, och behagligare för örat att emottaga. 2SAH 1: Föret. 8 (1801). Betydelsens specialisering står .. i viss mån i samband med ordets öfverförande från folk till folk. Kock SpråkFörändr. 78 (1896). jfr betydelse-överföring. särsk.
α’) i p. pf. i adjektivisk anv., i fråga om bildlig l. oegentlig betydelse, särsk. i uttr. i överförd betydelse l. bemärkelse l. mening; jfr -flytta 2 c δ α′. I öfverförd mening nyttjas dessa ståtliga personalpronomina någon gång utanför sitt egentliga område. 3SAH 6: 386 (1891). Denna avhandling .. handlar om användningen av ordet sal i olika, särskilt överförda, bemärkelser. KyrkohÅ 1942, s. 8. Somliga fall av överförd betydelse kan hänga samman med s. k. sinnesanalogier. Regnéll Sem. 80 (1958).
β’) (numera bl. ngn gg) översätta (text l. bok o. d.); särsk. med bestämning inledd av prep. till, förr äv. på; jfr -flytta 2 c δ β′. En liflig känsla af de skönheter tiden sparat från smakens vackraste åldrar, innebar ej derföre talangen att på ett samtida språk öfverföra dem. Wallin (SVS) 1: 391 (1806). Dessa välljud, som Nicander från den italienska poesin förstått att uppfånga och till svenskt tungomål öfverföra. 3SAH 7: 128 (1892).
ϑ) med avs. på känsla l. själsegenskap l. tanke(system) o. d.; ss. vbalsbst. -ing särsk. (psykol.) i fråga om att föra över sina känslor l. reaktioner o. d. inför ngn l. ngt till ngn annan l. ngt annat (särsk. i fråga om patients sätt att förhålla sig l. agera vid psykoanalytisk l. psykoterapeutisk behandling); jfr -flytta 2 c ε. Från denna talang .. at öfverföra och uttrycka en Compositörs tankar, är afståndet ännu långt til förmågan at sjelf vara det. Kellgren (SVS) 5: 29 (1785). All öfning går ut på att öfverföra medvetna akter till klassen af relativt omedvetna. Larsson Psyk. 48 (1896). ”Överföring” är i Freuds psykoanalys .. termen för den egenartade känslorelationen mellan patient o. läkare, vari den förre på den senare transporterar sina tidigare känslor för föräldrar m. fl. PsykPedUppslB 2198 (1946). jfr tanke-överföring.
ι) med avs. på information l. kunskap o. d.: förmedla l. vidareföra l. tradera; jfr ε, η o. -lämna 2. Det sken, som ilbud öfverför från Trojas stad och tidning, att han fallit. Risberg Aisch. 3 (1890). En släktsaga, som .. överförts från släktled till släktled. Siwertz Pagoden 139 (1954). jfr order-överföring.
2) [jfr d. overføre, t. überführen] (†) till II 8 d: överbevisa l. övertyga (ngn) (om ngt); ss. vbalsbst. -else äv. (till II 8): överdrift. (Lat.) Superlatio .. (sv.) Öfwerförelse eller öfwerslagh i Taal, ther man säger förstoort til. Linc. Eeee 2 b (1640). Så sker altsammans til at öfwerföra eder, at alt hwad jag hafwer sagt, är idel Sanning. Lagerström Molière Tart. 76 (1730). Den för minsta hustjufnad öfverförde kunde på intet görligit sätt från döden räddas. Hårleman TankUtlRes. 27 (1746). JournSvL 1798, s. 163.
Ssgr (i allm. till -föra 1 c; i sht i fackspr.): överförings-apparat. särsk. till -föra 1 c ε; jfr apparat 3 a. TT 1885, s. 155. Apparaten ombord på fartygen består af en öfverföringsapparat för elektriska vågor och en mottagningsapparat, som kan upptaga signaler från hvilket håll som helst. ST 1902, nr 3755 A, s. 2.
-bild. till -föra 1 c γ, om bild överförd l. avsedd att överföras till annat underlag; jfr dekalkomani-bild. NorrkpgT 15/6 1867, s. 1. För enklare, massproducerade varor var dekalkomani en förträfflig metod. Det är helt enkelt överföringsbilder, som genom att fuktas befrias från sitt skyddspapper och samtidigt fäster på underlaget. Kulturen 1968, s. 85.
-fel. särsk. till -föra 1 c α, i fråga om bokföring. Har man begått något in- eller öfverföringsfel, så gäller såsom allmän regel .. att aldrig, isynnerhet beträffande siffror, begagna sig af radering. Smedman Kont. 1: 27 (1883).
-hastighet. särsk. till -föra 1 c β, ε. Menniskan .. har med matematisk noggrannhet beräknat dess (dvs. ljusets) förvånande öfverföringshastighet genom rymden. PT 1892, nr 54 B, s. 1. Kbps .. (dvs.) Tusen bitar per sekund, ett mått på överföringshastighet. BokPapper 1989, s. 18.
-lista. särsk. (förr) till -föra 1 a, om lista förtecknande värnpliktiga som överförts till annat inskrivningsområde. Så snart insk.-omr.-bef. mottagit insk.-listorna med tillhörande handlingar, upprättar han på grund af deras uppgifter öfverföringslistor .. upptagande de på insk.-listorna uppförda, som afflyttat till andra insk.-omr. Nordensvan Värnpl. 10 (1887).
-metod. särsk. till -föra 1 c γ, ε; förr äv. till -föra 1 c δ, i fråga om smittoöverföring. Dessa omständigheter gifva en vigtig förklaring öfver kolerans öfverföringsmetod, i det att denna sker endast genom munnen. NDA 9/9 1892, s. 3. Själfva teckningens anbringande på zinkplåten (vid etsning) kan ske enligt någon af de öfverföringsmetoder, som för liknande ändamål användas för litografisk sten. 2UB 10: 321 (1907). Bluetooth .. är en överföringsmetod som ger större bandbredd och mer effektiv datakomprimering, vilket ger ett bättre ljud. Sydsv. 17/5 2014, Näringsliv s. 15.
-papper. särsk. till -föra 1 c γ, om papper använt l. avsett att användas för överföring av bild till annan yta. TT 1873, s. 211.
-spänning. el.-tekn. till -föra 1 c β, om spänning (se spänning, sbst.2 3 b α) vid överföring av elektricitet i kraftledning; äv. konkretare. Elfving Starkstr. 387 (1909). Överföringsspänningar i området 1–2 MV kommer före sekelskiftet att ytterligare förbättra ekonomin i kraftöverföringen. DN 1/6 1983, s. 23.
-vagn. (förr) till -föra 1 b, om järnvägsvagn för smalspår på vilken vagn för normalspår kunde upplastas för vidare transport. 2NF 13: 1101 (1910). Vagnarna med Borgholm som destination var uppställda på smalspåriga överföringsvagnar. LD 1958, nr 92, s. 15.
Avledn. (till -föra 1): överförare, om person m.//ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m. till -föra 1 c β, δ, ι, i sht förr äv. b: överbringare l. förmedlare; jfr överförerska. Linc. Ee 6 b (1640). (Rådspresidenten) befaller, at han straxt efter genomläsandet skall återlemna brefvet till öfwerföraren. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 54 (1747). Växelströmmen tjänstgör alltså här endast såsom öfverförare, ej såsom fördelare, af elektrisk energi. TT 1899, M. s. 29. Den roll, som Rom spelat som bevarare och öfverförare till oss af gammal odling, får icke underskattas. Quennerstedt StrSkr. 1: 346 (1907, 1919). Upptäckten av lusen som överförare av fläcktyfus. Fåhræus LäkH 3: 242 (1950). jfr smitt-överförare. överförbar, adj. som kan överföras; särsk. dels (kem.) till -föra 1 b slutet, dels till -föra 1 c δ. Enkla, genom inga kemiska medel i hvarandra öfverförbara eller sönderdelbara grundämnen. NDA 3/4 1860, s. 3. Sexuellt överförbara sjukdomar. SvD 10/5 2019, s. 20.
överförerska, f. (numera bl. tillf.) särsk. till -föra 1 c δ; jfr överförare. Överförerskan av sjukdomen, en hustru Andersson, vars man häromdagen avled av smittkoppor. DN(A) 3/9 1917, s. 8. jfr smitt-överförerska. överförsel, förr äv. överförsla, r. l. f. (l. m.). (numera bl. mera tillf.) särsk. till -föra 1 a, b, om verksamheten l. handlingen att föra över ngn l. ngt, överförande l. transport l. fortskaffning. Pråmar till hästarnes öfverförsell. AOxenstierna 1: 108 (1627). Roslagssandsten .. brukas .. mera allmänt, där den genom öfverförsel kan bekommas. Garney Masmäst. 131 (1791). Öfverförseln af 8,000 man till Finland. Malmström Hist. 4: 3 (1874). Överförseln av cigaretter från Danmark till Sverige. DI 20/8 1997, s. 10. —
(II 8) -FÖRBRUKNING. alltför stor förbrukning, överkonsumtion. SthmAftonp. 24/1 1872, s. 2. Den öfverförbrukning af kapital, som framkallade 1878 års kris. AB 14/11 1879, s. 2. På landet vet vi att vi inte kan köpa tillfredsställelse. I staden tror vi hela tiden att vi kan det. Trycket leder till överförbrukning. Lindqvist Reklam. 12 (1957). Kritiken mot överförbrukning av läkemedel. SvD 6/6 1974, s. 1.
Ssg: överförbruknings-avgift. särsk. (förr) om (straff)avgift erlagd vid överförbrukning av elenergi; jfr överuttagnings-avgift. Överförbrukningsavgift: 25 öre kwt. Norrskensfl. 16/9 1924, s. 8. —
(II 8 d) -FÖRDELA. [jfr t. übervortheilen o. för-fördela] (†) (till fullo) lura l. förfördela (ngn). HH XXXIII. 1: 197 (1561). Att man icke hadhe holledh dem lofven, och att man allenest söckte dem nu att öfverfordela. OxBr. 5: 341 (1625). —
(II 8) -FÖRDJUPA, -ning. geol. o. geogr. om glaciär l. isälv o. d.: gm erosion ytterligare fördjupa (o. bredda) (dalgång l. bäcken o. d.) till en nivå under erosionsbasen; nästan bl. dels i pass., dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels (o. i sht) ss. vbalsbst. -ning (särsk. i uttr. glacial överfördjupning). Ymer 1903, s. 101. I en mängd fall tyda de hängande dalarnas stora höjd öfver hufvuddalens botten på en afsevärd glacial öfverfördjupning. Sjögren Torneträsk 54 (1909). En dalsänka, som .. av isälven kraftigt överfördjupats. SvGeogrÅb. 1952, s. 34. (Sjöarna) har bildats .. som överfördjupade klippbäcken genom isens urgröpning av sprucken berggrund. TurÅ 1981, s. 254. —
(II 8) -FÖRENKLA, -ing. [efter eng. oversimplify] i alltför (l. mycket) hög grad förenkla (ngt); äv. abs. Picassos överförenklade teckningar, där varje onödig linje blivit eliminerad. DN(A) 17/11 1929, Söndagsbil. s. 9. Kritiken riktades mot rättssystemet, dogmatismen, vulgariteten .. tendensen att överförenkla och övergeneralisera. HT 1978, s. 379. —
(II 8) -FÖRFINAD, p. adj. alltför förfinad (se förfina 4); särsk. om dels person, dels kultur(yttring) o. d., dels tid(evarv); jfr -fin, -kultivera, -raffinera 2. Det öfverförfinade Europa. Phosph. 1810, s. 127. Midt i vårt öfverförfinade och nyhetslystna och i flere delar kosmopolitiska tidehvarf. Rydqvist SSL 5: 232 (1874). Den kvinnliga hufvudpersonen .. är trött, nervös, genomreflekterad, öfverförfinad. Böök SvStud. 348 (1913). Hans .. provokativa brott mot kulturelitens förment överförfinade samtalsetikett. DN 15/10 1992, s. B1. —
(II 8) -FÖRFINING. om förhållandet l. egenskapen att vara överförfinad. Den weklighet och öfwerförfining, som i de flesta länder beteckna desza lyckans skötbarn. LinkBl. 15/2 1823, s. 2. Historien har många exempel på att en stabiliserad kultur leder till kvalitetens fulländning, vilket i sin tur ofta för till överförfining och manierism. Form 1947, s. 63. —
(II 8) -FÖRFRISKA, -ning. refl.: dricka sig onykter l. berusad, berusa sig; i sht i p. pf. (se slutet); jfr förfriska 3 b o. -pläga. För öfverförfriskning och alltför högljudda glädjeyttringar fick Johan Fredrik Olausson .. böta 20 riksdaler. BoråsTidn. 1/7 1899, s. 3. Jag märkte .. att de flesta av gästerna överförfriskat sig. Möller SöderhSynd. 125 (1932). särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: onykter l. berusad; äv. i substantivisk anv.; jfr förfriska 3 b slutet o. -förplägad, -lasta 3 g slutet slutet. BoråsTidn. 27/5 1899, s. 3. (Han) förmådde den öfverförfriskade att nyktra till på annat ställe. DN(A) 28/9 1910, s. 5. Glada, ja! Rentav överförfriskade. Rootzén Vård. 173 (1930). Syradiket är borta .. och överförfriskade män slipper drulla i och få ett opåräknat gyttjebad på hemväg från ölkaféerna. Jörgensdotter BergDöttrar 292 (2009). —
-FÖRGYLLA. [fsv. ivirforgylla] (numera bl. tillf.) till II 2 a: förgylla (helheten av) (ngt); äv. (o. numera i sht) bildl., med mer l. mindre tydlig anslutning till II 8, i fråga om att ngn l. ngt framställs l. uppfattas alltför positivt; jfr -gylla o. förgylla över. En öfwerförgÿld Silfwer Staf. KlädkamRSthm 1720, s. 24. Gud har gifvit oss mycket godt: dessutom hafva vi också ganska mycket eländigt och oskickligt. Svenskt är att känna beggedera såsom de äro: värdera och försvara det förra: icke dölja eller öfverförgylla det sednare, men afhjelpa det. Almqvist Fattigd. 24 (1838). Stora män löper alltid risk att överförgyllas i alla kanter. DN 18/4 1982, Bil. s. 4. —
(II 7) -FÖRMYNDARE. till II 7 a, om (av kommun utsedd) förtroendeperson med uppgift att utöva tillsyn l. kontroll över förmyndares o. gode mäns förvaltning; äv. till II 7 b, om myndighet l. institution o. d. (förr särsk. domstol) med sådan uppgift; äv. oeg. l. bildl. (jfr förmyndare 1 b). Att Magistraten såsom öfwer förmyndare wille låta jnteckning therföre, genast för sig gå. BoupptVäxjö 1763. Lord kansleren war en sorts öfwer-förmyndare i riket. Hagberg Shaksp. 5: 439 (1848). Han (har) varit överförmyndare, ledamot i styrelsen och huvudman för sparbanken. DN(A) 5/5 1926, s. 17. Här bestämmer jag dagen som jag vill, man har ingen överförmyndare. Madsén Hel. 92 (1955). Överförmyndare är en obligatorisk verksamhet som finns i alla Sveriges kommuner. SmålP 15/6 2019, s. B7.
Ssg: överförmyndar-, äv. överförmyndare-nämnd. jfr nämnd 2 b. DN(A) 26/11 1954, s. 7. Kommunen kan .. bestämma, att det i stället för överförmyndare skall finnas en överförmyndarnämnd. NorstedtJurHb. 603 (1987).
Avledn.: överförmyndarskap, i sht förr äv. överförmynderskap, n. [jfr t. obervormundschaft] om förhållandet l. verksamheten att vara överförmyndare; särsk. oeg. l. bildl. (jfr förmynderskap 2); jfr överförmynderi. Överförmyndarskapet är ett förtroendeuppdrag. Et ouphörligt Öfverförmynderskap öfver alla sina medlemmar. LBÄ 7–8: 22 (1797). Förmynderskapsbok föres .. för varje överförmynderskap. SFS 1924, s. 772. SAF:s självpåtagna överförmynderskap över landets ekonomi. DN 11/5 1980, s. 2.
överförmynderi, n. överförmyndarskap; äv. konkretare; särsk. (o. numera nästan bl.) oeg. l. bildl. En protest mot växande överförmynderi. SthmAftonp. 11/1 1849, s. 3. Detta öfverförmynderi från öfverståthållareembetets sida. GbgP 31/8 1864, s. 1. Om överförmynderiets omorganisation uppstod en stunds debatt. SvD(A) 20/10 1931, s. 5. —
-FÖRNUFTIG. särsk. (numera bl. tillf.) till II 1 d: som befinner sig utanför l. bortom förnuftets räckvidd; jfr -naturlig 1. Borg Luther 1: 164 (1753). Mysticismens antagande af en för tanken otillgänglig, öfverförnuftig region. Rein Psyk. 1: 162 (1876). —
(II 8) -FÖRPLÄGAD, p. adj. (numera mindre br.) överförfriskad (se -förfriska slutet); jfr förpläga 3 a. HLilljebjörn Hågk. 1: 110 (1865). När kompaniet samlades för inryckning till regementsmötena, var det rätt vanligt att en eller annan visade påtagliga tecken att vara överförplägad. Ankarcrona SerTillb. 122 (1926). SAOL (1973). —
(II 8) -FÖRSKRIVA, -ning. med avs. på läkemedel: i alltför stor mängd förskriva; i sht ss. vbalsbst. -ning (jfr -skriva 5). GbgP 18/6 1969, s. 11. Överförskrivningen av psykofarmaka. DN 12/11 1977, s. 2. Läkare som överförskrivit narkotika. DN 11/3 1987, s. 8. —
(II 8) -FÖRSÄKRA, -ing. försäkra (se d. o. 2) (ngt) till belopp som överstiger värdet; äv. med avs. på person: till övermått l. i onödan försäkra (i sht förr äv. i fråga om sjukförsäkring o. d.: försäkra till belopp som överstiger arbetsinkomsten). Jungberg (1873). (Ett par) som förut försökt påtända sitt öfverförsäkrade hus, anses ha anlagt elden. JönkP 9/9 1874, s. 2. Överförsäkringen är givetvis en psykologisk faktor att beakta. Då en överförsäkrad person skadat sig, föreligger för honom icke något ekonomiskt intresse att återgå i arbete. SvD(A) 21/11 1929, s. 3. Man bör .. aldrig överförsäkra bilen, ty det medför endast en extra kostnad alldeles i onödan. Nerén BilB 2: 398 (1931). Försökte man (dvs. försäkringsbolaget) överförsäkra kunderna eller pressa ned ersättningarna för att öka bolagets vinst? DN 5/3 1988, s. 4. —
(II 8 (d)) -FÖRTJUST, p. adj. i hög(sta) grad l. mer än förtjust (se förtjusa 3 b); äv. (särsk. mer l. mindre litotetiskt, i förb. med negation): alltför l. överdrivet förtjust; jfr -lycklig. Överförtjust publik. Hon var inte överförtjust över uppmärksamheten. Palmblad Aisch. 88 (1842). Han var överförtjust i hela hemmet och familjen. Krusenstjerna Fatt. 3: 442 (1937). —
(II 8) -FÖRÄDLING. särsk. (i sht i fackspr.) i fråga om alltför långt driven husdjursavel; jfr förädla b β. NVärmlT 23/10 1877, s. 3. Uppfödarens öga måste pröfva och rätt uppfatta, huru långt han kan drifva förädlingen i den önskade riktningen, innan öfverförädling inträder. TLandtm. 1897, s. 25. —
(II 8) -GAR. (förr) om råkoppar: som gm alltför långtgående raffinering erhållit alltför hög halt av kopparoxidul (o. därför ej lämpar sig för smidning); jfr -gara. JernkA 1866, s. 340. Rosettkopparn .. innehåller .. mer eller mindre vid garningen bildad kopparoxidul, som ofta gör honom osmidbar, då han kallas öfvergar. UB 4: 197 (1873). —
(II 8) -GARA. (förr) med avs. på råkoppar: göra övergar; i sht i p. pf.; jfr -driva 3, -raffinera 1. (Råkopparen) blir nu (i ugnen) oxidulhaltig, och således öfvergarad, men göres hammargar, genom omsmältning i särskilta ugnar. Almroth Kem. 624 (1834). —
-GARDIN. särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) till II 2, om (mörkare l. tjockare) gardin som hänger l. är avsedd att hängas framför (o. döljande) annan (ljusare l. tunnare) gardin; ofta i förb. med (o. motsatt:) undergardin. GHT 4/4 1874, s. 3. Under de tungt draperade övergardinerna med sina rader av .. fransar och .. tofsar såg man de ljusa undergardinerna sticka fram. Paulsson SvStad 1–2: 540 (1950). —
-GE, äv. -GIVA, -givelse (tillf., Linc. Z 2 b (1640) osv.), -givning; -givare (se avledn.); förr äv. -GIVAS, v. dep. [fsv. ivirgiva; jfr mlt. övergeven]
1) (†) till II 3 b(, 11): överlämna (ngt); överräcka; överlåta; särsk. med avs. på dels brev l. skrivelse o. d., dels fästning l. stad o. d. (se b); äv. med avs. på person (se c); äv. med indirekt personobj., angivande mottagare av det l. den som överlämnas osv., äv. med det indirekta obj. ersatt av prep.-bestämning (se särsk. a); jfr giva över 1. Offuergiff ingom tina äghodelar, at tich icke ångrar thet, och tu moste bidia them ther om. Syr. 33: 20 (öv. 1536). Uthi dett förslagh, som sidst öfwergafs i Stokholm, förmältes, at (osv.). RA II. 1: 434 (1614). Öffvergaffs Ridderskapett 3 puncter att giffva sitt consilium och rådzslagh öffver. RP 8: 17 (1640). At det synes, som hade Gud öfwergifwit hela werlden djäflenom. Borg Luther 1: 52 (1753). Omfamna Din Gemål, som nu Dig öfvergifver / Sin sista kärleks-pant. Lidner (SVS) 1: 307 (1782). Jungberg (1873). särsk.
a) i förb. med prep.-uttr. inlett av åt l. till; jfr b, c. När the nu alla församlade voro i Söderkiöping, lät Fursten .. öfvergifva till Riksens Ständer .. några puncter om det mödosamma Regementet. HSH 10: 10 (1616). Samma bref öfwergaf han med monga tårar åt sin skrifftefader i bichtstolen. Swedberg Cat. 347 (1709). Dertill kom, att befälet stundom öfvergafs åt usla fältherrar. Palmblad Fornk. 2: 42 (1844). Många .. öfvergåfvo sitt hemman till den biskopliga kyrkan. Strinnholm Hist. 3: 519 (1848).
b) med avs. på fästning l. stad l. rike o. d.; särsk. i fråga om kapitulation, mer l. mindre liktydigt med: ge upp (se giva upp 3 a; jfr upp-ge 5); äv. i anv. som motsvarar a; i vissa språkprov svårt att skilja från 2 b α; jfr 3 b o. -leverera 1 a o. giva över 2. Ty the moste öffuergiffua sitt rike androm. Syr. 49: 9 (öv. 1536). Att Anders Erichson skall i förgåår haffue öfuergiffuett fienden Mithau. AOxenstierna 2: 463 (1622). Kunghell förmådde då ej länge giöra motstånd: Thord Unge öfvergaf det åt Hertigarne. Dalin Hist. 2: 372 (1750). (Historien) skall säga .. att E. Maj:t .. öfvergifvit en fästning, späckad med 1.200 kanoner och försedd med tillräcklig garnison. IllMilRevy 1898, s. 150.
c) med avs. på person; äv. (närmande sig 2 a) mer l. mindre liktydigt med: prisge l. utlämna (se d. o. 2); särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av (ut)i, särsk. i uttr. övergiva ngn i ngns händer (jfr hand 5 b β); äv. i anv. som motsvarar a; jfr 3 c. Ofuergiff mich icke th(e)m som mich orett göra. Psalt. 119: 121 (öv. 1536). Wij haffue syndat för tigh, therföre haffuer tu offuergiffuit oss j wåra fiendars hender. St. av Est. Est. bön 6 (Bib. 1541). Sedan hwar och en, således sine Fångar til General-Bewaldigern eller desz Lieutenant .. i förwaring öfwergifwit .. så skal (osv.). LMil. 1: 251 (1683). Har .. (Gud) icke med rätta öfwergifwit osz uti Påfwens lögne-lära? Borg Luther 1: 8 (1753). Jag öfvergifver Er til det qval som lasten medföljer. Chenon Heywood 2–3: 51 (1773). Atterbom LÖ 1: 180 (1824, 1854).
2) [utvecklat ur 1] (för gott) lämna (ngn l. ngt) (se lämna, v.2 II 3); äv. bildl., med saksubj.; jfr giva över 3.
a) med avs. på person: (i strid mot sina löften l. förpliktelser) lämna (åt sitt öde l. i sticket); svika (se svika, v. II 3); ta sin hand från; särsk. i fråga om dels gudomligt väsen, dels äktenskapspartner o. d. (se slutet); jfr 1 c, 3 a o. förlåta 1, 2. Hoppet är det sista som överger människan. Jtem at iak vill oc skall .. aldrig hans nad offuergiffua. G1R 1: 4 (1521). Min gudh min gudh hwij haffuer tu offuergiffuit mich? Psalt. 22: 2 (öv. 1536). Jag öfwergifwer mina käraste wänner. Riccoboni Catesby 3 (1761). Hon kunde göra som många andra, hon kunde hålla sig till Krist ibland utan att överge de gamla gudarna. Fridegård Offerrök 19 (1949). Det har berättats hur han vid en middagsbjudning i sitt hem övergav gästerna för att .. trösta en lärjunge som haft någon motgång. 3SAH LXIII. 1: 55 (1952). Att man bara kunde göra det. Överge sitt barn. Larsson BlodSpill. 143 (2005). särsk. med avs. på äktenskaps- l. kärlekspartner l. trolovad o. d.; särsk. (i ä. juridiskt spr.) i uttr. egenvilligt övergivande (se egen-villig 2 slutet); jfr förlöpa III 1. Altså scal thet ock gå then quinno som sin ma(n) offuergiffuer. Syr. 23: 22 (öv. 1536). Huru mången har ej nödgats öfvergifva sin ömhets föremål, sitt allt. Carlén Repr. 598 (1839). Om Bo hade övergett henne eller någonting sånt, då kunde hon haft rättighet att vredgat klandra ett löftesbrott, men nu vore det bra kitsligt. Hedberg VackrTänd. 225 (1943).
b) med avs. på ngt sakligt: lämna (bakom sig l. åt sitt öde); upphöra l. sluta (upp) med; avstå från l. ge upp (se giva upp 3 c); förr äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av med; jfr -lämna 1 c. Överge sin barnatro. De övergav aldrig tanken på att återvända. Öfwer giff then Geenstortogheiith tw hafwer. G1R 1: 79 (1523). Till Jören Svensson .. att han skall öffvergiffve medtt then handell och tilfelle, som (osv.). G1R 25: 60 (1555). Att Konunghen i Påhlen sitt gamble förehafwande och upsååt icke haf:r ähnnu uthur sinnet slaghet och öfwergifwedh. RA II. 2: 279 (1617). Wahnan är onder at kasta i wråå .. (dvs.) Han är swår at öfwergifwa. Grubb 844 (1665). At wi skole öfwergifwa synden och tjena Gud. Bergklint MSam. 1: 41 (1781). I många fall skulle .. ett öfvergifvande af ängsslåttern ifrån ekonomisk synpunkt vara synnerligen oklokt. Hellström NorrlJordbr. 508 (1917). Hos fjällpiparen är det alltid hanen som sköter både ruvningen och vården av ungarna, honan överger äggen så snart kullen är fullvärpt. Selander LevLandsk. 104 (1955). särsk.
α) med avs. på plats l. lokalitet o. d.; jfr 1 b. De tvingades överge sitt hem. (De) haffua offuergiffuit then retta wäghen, och gångit wille. 2Petr. 2: 15 (NT 1526). När Rytaren hafwer giort ett Heeman ödhe, öffuergiffuer han dedh, och tager ett annat an. RARP 2: 158 (1635). Ibland tillstoppa .. (kaninerna) hålans ingång då de gå ut, så att den swårligen kan upptäckas, men störas de ofta, öfwergifwa de alldeles densamma. Holmström Ström NatLb. 1: 79 (1851). Den gudlösa tanken att övergiva sina förfäders mark. Malmberg Fiskebyn 8 (1919).
β) med avs. på yrke l. syssla o. d. (Vissa barn) moste för fattigdom skull öffuergiffua skolann. Thyselius HdlLärov. 2: 256 (1533). Skall tå wiidare ransakis, huad hellir Jöns skall bliifue i skatt ellir öfuirgiiffue borgere neringh. VadstÄTb. 73 (1583). Han .. (hade) blifvit mig en icke ofarlig medtäflare .. om han icke hastigt öfvergifvit tjänstemannabanan. De Geer Minn. 1: 127 (1892). 10.000 sjuksköterskor har övergivit sitt yrke. VeckoJ 1964, nr 22, s. 30.
γ) (numera bl. ngn gg) i uttr. överge att göra ngt, upphöra l. sluta (upp) med l. avstå från att göra ngt; förr äv. utan utsatt inf.-märke; jfr lämna, v.2 II 4 b. Att om han än nw vil öffuergiffua att styrcke våre fijender. G1R 5: 47 (1528). Om hösten när .. (hönsen) öfwergifwa wärpa. Broman Glys. 3: 377 (c. 1740). Hon hade inte hunnit att sätta på sig mer än en sko, men hon övergav att klä sig och skyndade in i västra kammaren. Lagerlöf Liljecr. 275 (1911).
δ) (numera bl. tillf.) i bildl. anv., med saksubj.; förr äv. abs. Watnet offuergaff sina krafft til at vtsleckia. SalWijsh. 19: 20 (öv. 1536). Af Decocten (mot rödsot) gafs en matsked i sender .. uti 2 veckor, innan det röda med refven öfvergåfvo. VeckoskrLäk. 5: 246 (1784). Äfven måleriet hade .. alltmera öfvergifvit den stora monumentala stilen. 3SAH 5: 52 (1891).
3) refl.; förr äv. ss. dep. (se a).
a) (numera bl. ngn gg) motsv. 2 a: tappa modet l. misströsta l. förtvivla (jfr giva sig över 2); äv. närmande sig bet.: ge sig l. ge upp (se giva upp 3 c; jfr b o. giva sig över 1). Och moste thå på ändan öffuergiffua sich och fortwifla. OPetri 2: 170 (1528). Folket begynnar rätt nu alldeles öff:rgiffva sig, thet hielpar jntet att mann them trösta vill, ty betungningen (gm kriget) ligger och lägges dageligen, så hårdt på. VDAkt. 1676, nr 317. Han var förhastig, svarade Betsy. Tänkte han väl jag skulle öfvergifva mig vid hans första anfall? Chenon Heywood 2–3: 9 (1773). Men öfvergifvens icke I sjelfve! Utan stån faste och förtröttens icke! Stenhammar Bref 2: 189 (1840). Aldrig skulle hon överge sig i motgången och nöden, aldrig sluta att streta emot i oturen och vedermödan, aldrig ge upp. Moberg Nybygg. 623 (1956).
b) (†) motsv. 1 b, om fästning l. stad o. d.: kapitulera; äv. om person (jfr a); särsk. i förb. med uttr. på diskretion (jfr diskretion II 1 b); ss. vbalsbst. -ande utan klar avgränsning från 1 b; jfr giva sig över 1. (Han) berättar at dhesse Mondeweser hade kringrendt Grefwen Macello .. och nödgat honom at öfwergifwa sig på Discretion. OSPT 1687, nr 2, s. 7. Fästningens öfwergifwande på discretion. Loenbom Stenbock 4: 100 (1765). Staden öfvergaf sig och lemnade gislan. Strinnholm Hist. 2: 177 (1836).
c) (†) motsv. 1 c: överlämna sig (åt l. till ngt l. ngn); äv.: hänge sig (åt ngt) l. låta sig överväldigas (av ngt); särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av i; äv. med indirekt personobj., särsk.: underkasta sig (ngn); jfr överlåta 2. Må ingen Christen öffuergiffua sigh i bedröffuelsen. Baazius Upp. 30 a (1629). Jesu, wi osz wilje tig öfwergifwa. Lybecker 151 (c. 1715). När jag då fått .. Guld och Gröna Skogar, ärnar jag öfwergifwa mig til mina Wällustar. Dalin Arg. 2: 8 (1734, 1754). Icke heller är det stormanligt att angripa den, som godvilligt öfvergifver sig i ens våld. Strinnholm Hist. 2: 504 (1836). Band .. så starka att när hon strax derpå öfvergaf sig åt en annan, han höll på att gå totalt förlorad. Strindberg TjqvS 3: 104 (1887).
Avledn. (numera bl. tillf.): övergivare, m.//ig. särsk. till -ge 2 a slutet, om person som övergett sin äktenskaps- l. kärlekspartner o. d.; förr äv. till -ge 1 b: desertör. (Lat.) Desertor .. (sv.) En öffuergiffuare. Linc. Z 2 b (1640). Een öfwergifwares ächta maka. FörarbSvLag 7: 95 (1690). James Bond .. sina fienders mördare, sina flickors förförare och övergivare. DN(A) 18/4 1965, Bil. s. 2. —
(II 7 a) -GENERAL. jfr general, sbst. 2, o. -befälhavare, -fältherre; äv. (o. utom i skildring av ä. utländska förh. numera bl.) bildl. Järta 1: 26 (1799). I Klemensby, hvarest Döbeln sammanträdde med Ryske öfvergeneralen Knorring. 2SAH 60: 148 (1883). Grundare och övergeneral för dokumentärfotofestivalen. SundsvT 6/9 2008, s. 58. —
(II 7 a) -GEVALDIGER. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) jfr gevaldiger 1 o. -konstapel. Den som härom (dvs. om stöldgodset) erhåller någon upplysning, torde sådant emot hederlig wedergällning genast anmäla hos Öfwer-Gevaldigern Titz, som alla förmiddagar träffas uti Kongl. Polis-Kammaren. DA 5/12 1816, s. 7. —
(II 1) -GEVÄR. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) om vid överkroppen buret (handeld)vapen (jfr gevär 1); i sht koll., om sådan beväpning (jfr gevär 1 f); ofta i förb. med (o. motsatt) undergevär; jfr -värja. Jagh hafver beväpnat alle pikenererne medh nye hattar och bättrede harnisch och sedan medh nytt öfvergevehr. AOxenstierna 5: 416 (1630). Vid konungens ankomst paraderade kadettkåren uppställd med över- och undergevär. Ekstrand Karlbg 208 (1937). —
-GIFT. (†)
1) till II 3(, 11).
a) motsv. -ge 1 b: kapitulation; jfr -gåva 1. Keisaren .. lät .. efter Stadsens öfwergifft, på en swår belägring, i grund nederrifwa murarne och alla husen. Dryselius Monarchsp. 360 (1691). Kejsaren af Marocco har i egen person upfordrat Centa til öfwergift, hwilket beswarades med en canonad ifrån Fästningen. PT 20/10 1791, s. 3.
b) motsv. -ge 2 a slutet, om lagstridigt övergivande av trolovad l. äktenskapspartner. VDAkt. 1749, nr 509. Inga flere ordsaker till Echtenskapsskillnad finnas uprepade än hordoms brått, motwillig (dvs. självsvåldig) öfwergifft el(ler) oförmögenhet att fullgiöra Echtenskapsplicht. VDAkt. 1763, nr 368. DA 1771, nr 65, s. 1.
2) till II 8, om ngt som ges i tillägg till l. utöver bestämt mått; jfr gift, sbst.1 2, o. -gåva 2. Öfwergiften kommer nu sista gången Enkan till godo. VDAkt. 1752, nr 560. VDAkt. 1753, nr 105. —
Spalt Ö 410 band 39, 2023