| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
1) (numera bl. ngn gg) till II 2 a: vattna (se d. o. 1 b) helheten av (ngt, särsk. (o. i sht) äng l. odlingsmark o. d.); äv. med saksubj., om regn o. d.; i sht ss. vbalsbst. -ing, äv. konkretare; jfr -sila. Så snart gödslen .. är jämnt utbredd .. bör den twänne gånger hwar dag öfwerwatnas utur gödselwattens dammen eller brunnen. GbgNyh. 1/10 1773, s. 1. Ängens fruktbarhet underhålles genom årliga öfvervattningar. Juhlin-Dannfelt 279 (1886). Under april till oktober övervattna välgörande regn fälten. Andersson Austr. 16 (1915). Ett förslag om övervattning av åkerjord i större skala med stöd av statsmedel. DN(A) 1/10 1942, s. 3.
2) till II 8: till övermått (o. i skadlig mängd) vattna (ngt, särsk. (kruk)växt); äv. abs. (Krukväxterna) böra ej öfvervattnas och ej vattnas med kallt vatten. ÖgP 7/1 1910, s. 6. Vattna regelbundet utan att övervattna. Allers 2021, nr 32, s. 22.
Ssgr (till -vattna 1; numera bl. ngn gg): övervattnings-kanal. jfr kanal 2 a o. bevattnings-kanal. Risfält, som öfverallt äro genomskurna af öfvervattningskanaler. AB 27/6 1859, s. 2.
-metod. jfr översilnings-metod. GHT 1888, nr 281 A, s. 5. Av de byar i vilka man yttrat sig .. har man i minst 75 använt sig av övervattningsmetoder på myrslogarna. Frödin SkogMyr. 122 (1952).
(II 1) -VERK. särsk. [jfr t. oberwerk] (mus.) om ovanför huvudverket i orgel placerat pipverk; jfr verk, sbst.1 4. BtVLand 2: 18 (1760). Orgeln får 17+3 stämmor fördelade på huvudverk, öververk och pedal. Hufvudstadsbl. 20/4 2021, s. 18. —
(II 1 d) -VERKLIG. som ligger bortom l. är höjd över det verkliga (se verklig I 2) l. som hör hemma i en annan (o. högre) verklighet; särsk.: övernaturlig l. överjordisk l. översinnlig; äv. substantiverat. I det att vi upplyfta det förnuftiga och personliga livet till uppgiftens ideala och öververkliga ståndpunkt, varest detta i sanning kan hållas fritt från förorening med verklighetens motsatser. VNorström hos Liljedahl Norström 1: 215 (1898). I litteraturen kom en strömning af positivistisk art, och man strök bort allt öfververkligt, alla fantasier. KristLT 18/7 1902, s. 1. Verklighetsintryck omgrupperade och upphöjda till öververkliga föreställningar. TurÅ 1976, s. 218.
Avledn.: öververklighet, r. GHT 6/3 1917, s. 7. Denna allmänna minnesdoft .. som har nära inte bara till drömmens utan också till religionens öververklighet. SvLittTidskr. 1956, s. 65. —
(II 7 a) -VERKMÄSTARE. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr verkmästare 2. De underordnade arbetarnes val af dem, som skulle leda eller förestå arbetet, af öfververkmästare och verkmästare. PT 15/10 1850, s. 2. —
(II 7 a) -VETERINÄR. (ss. titel för) veterinär i överordnad ställning; särsk. (om ä. förh.) om sådan veterinär inom armén; jfr -veterinärläkare. Veterinärläkare, med öfverveterinären (majors rang) såsom stabschef, jemte ett obestämdt antal stabs-veterinärer. GHT 23/5 1866, s. 2. Medicinalstyrelsen må .. förordna lämpliga veterinärer att vid utbrott av .. (svinpest) i egenskap av överveterinärer .. biträda med diagnostiserandet av sjukdomen och ledandet av kampen mot densamma. SFS 1935, s. 233. —
(II 7 a) -VETERINÄRLÄKARE. (†) överveterinär. PT 28/11 1843, s. 3. Sammankomsten öppnades med ett sakrikt föredrag af öfverveterinärläkaren Möller i tuberkulosfrågan. SD 1/6 1888, s. 5. SD 4/7 1893, s. 1. —
(II 1) -VIDD. i sht sömn. vidd (se d. o. 1 a slutet α’) runt bröstet, bröstvidd; i sht i fråga om måttagning till l. mått hos klädesplagg. KarlskogaT 2/11 1892, s. 6. Övervidden mäts över bystens högsta punkt. StSyHandarbB 37 (1972). Storkofta med ränder(.) Storlek S (M) L (XL). Plaggets övervidd: Ca 104 (110) 116 (122) cm. Allers 2020, nr 36, s. 31. —
-VIKA, -ning.
1) till II 2 a: vika över (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are). Aken Eldsl. 58 (1797). Andra halfvan af omeletten öfvervikes. Montell Frun 39 (1898). (Kappan har) två fickor markerade med rätt breda övervikningar som harmonierar med uppslagen på ärmarna. GHT 1952, nr 250 B, s. 3.
2) (†) till II 3: avvika l. rymma iväg; jfr vika, v.2 I 2 b. Sex (bönder) säijas allredhe wahra öfuerwijkne. Stiernhielm (SVS) III. 1: 34 (1635). —
-VIKT. [fsv. ivirvikt; jfr mlt. överwicht]
1) (numera föga br.) till II 1, 8, i fråga om alltför högt belägen tyngdpunkt. särsk.
a) övertyngd; särsk. i fråga om fartyg. Sedan måste ingen .. twinga Skepparen til at emottaga swåre Kistor, eller annat, som betungar Jagten ofwan på öfwerloppet, så at Jagten får någon öfwerwigt. AntecknSaml. 233 (1667); möjl. till 2. Öfwerwigt förordsakas af alla de tyngder som äro öfwer metacentrum, eller som äro 6 fot öfwer wattnet. Dalman (1765). Smith 431 (1919).
b) med viss anslutning till över II 4, i uttr. ta l. få övervikt(en), (till följd av övertyngd) förlora jämvikten l. tappa balansen (o. falla omkull l. tippa över ända), ta överbalans(en) (se -balans b). I en brant stenbacke tog bördan öfvervigten. CAEhrensvärd Brev 1: 15 (1780). Härpå böjde han sij så djupt ner i kitteln, att han fick öfwerwigt och föll hufwudstupa ned. JournLTh. 1811, s. 1018. DN(A) 14/9 1923, s. 22.
2) till II 8, om (förhållandet att ha) vikt (se d. o. 1, 2) som överstiger den fastställda l. angivna l. förväntade o. d., alltför hög l. överskjutande vikt; äv.: jämförelsevis högre vikt (se särsk. b); särsk. om sådan vikt hos dels handelsvara (se särsk. a), dels bagage o. d. (äv. oeg., om pristillägg för sådan vikt, liktydigt med: överviktsavgift), dels person (se c); äv. konkret(are). Offueruickth 3 1/2 skepund. VaruhusR 1539. Oss fruchter .. att wij icke bekomme sådane beskeedelig rekenskap på thenn offwerwickt på Smör och järn falle, som thet sig borde. G1R 16: 541 (1544). Om öfwerwigten af et enkelt bref om 1. lod ei hinner til fult quintin, eller 1/4. lod, så betales ei högre än för et lod. PH 2: 1249 (1735). Lägger man en liten övervikt på den ena kroppen, försättes systemet i rörelse. Bergholm Fys. 5: 8 (1925). Lastbilsåkerierna har satt i system att köra med övervikter. AB 31/1 2003, s. 16. (Hon) tvingades betala övervikt för sitt bagage. BlekLT 13/6 2019, s. 1. jfr resgods-övervikt. särsk.
a) (förr) vid handel med järn l. annan metall, om vid bergslag tillagd vikt utöver den uppvägda i syfte att täcka kostnaderna för dess frakt o. d. till uppstad resp. stapelstad; särsk. i uttr. proportionerad övervikt (se proportionera 1 a); jfr bergs-vikt, stapelstads-vikt, uppstads-vikt. Johansson Noraskog 3: 436 (cit. fr. 1559). Till Siösidan skall blifwa til öfwerwigt tu Liszpund förr änn godzet kommer hijt neder. Stiernman Com. 1: 495 (1605). Dette föruthan måste man och nu gifwa tull .. af then öfwerwicht man pläger .. bekomma aff ödmundzjärn utti uppstäderne. RA II. 2: 312 (1617). Att man till ett skeppund lade en .. öfvervigt, bestående af ett eller flera lispund, i afsigt att dermed betäcka omkostnaderna för jernets eller kopparens forsling. Falkman Mått. 1: 404 (1884).
b) om jämförelsevis högre vikt vid vägning; särsk. i bild (jfr 3). Vtan så wida thet ena pondus är tyngre än thet andra, så får thet öfverwickten och blir en rörelse. Polhem Brev 54 (1710). Vågskålen får icke luta hvarken till öfvervigt eller undervigt. 2SAH 12: 414 (1827). Tungan (på en våg) utvisar jemvigtsläget genom sin riktning mot en viss punkt och anger äfven genom sin afvikelse derifrån den minsta öfvervigt i den ena eller andra vågskålen. UB 2: 78 (1873). Även om liberalerna och diverse småpartier läggs i oppositionens vågskål är regeringens övervikt 160 mandat. SvD 6/11 2003, s. 18.
c) om onormalt hög (o. för hälsan menlig) kroppsvikt hos person; jfr vikt 1 c o. -fetma o. överviktighet. Lida av övervikt. Den fete har .. kilotals fett .. året om att knoga på. 5–20 kilo övervikt är ”på längden” en oerhörd börda. Arbetet 29/9 1906, Bil. s. 13. Benägenheten för blodpropp ökas med åldern och i kombination med övervikt. PatFass 1990–91, s. 465.
3) i bildl. anv. av 2 b, i fråga om överlägsenhet i styrka l. makt l. betydelse l. antal o. d., mer l. mindre liktydigt med: dominans; herravälde l. övermakt; majoritet; övertag l. överhand (se särsk. a); äv. dels: företräde, dels närmande sig l. övergående i bet.: överskott (se särsk. c), förr äv.: tillskott. Med viss övervikt för åldersgruppen 20–29 år. Högerpartiernas övervikt i parlamentet. Til sidste öfuer-wicht och tilgåfuo på thetta mit wälmeente Wärck. Stiernhielm Arch. H 3 a (1644). Til at aldeles taga parti med Frankrike och Ängelland, det synes .. betänkeligt .. Emedan man kunde gifwa Frankrike öfwerwigten, och hjelpa det til en magt, hwilken sedan torde wara Swerige sjelft skadelig. HC11H 4: 142 (1673). Ty man lär gemenlig finna, / När en särskilt fördels Lott / Fallit, hälst på någon Qwinna, / At den samme jämwäl fått, / Öfwerwigt på nöd och jämmer. Brenner Dikt. 2: 52 (1714). Jag är redan försäkrad om, det han lär döma at I har orätt, och at han gier öfwerwikten åt mina skiäl. Knöppel Förtret. 22 (1740). Öfvervigten af manlig befolkning tilltager ju längre man kommer vesterut. Bremer NVerld. 2: 421 (1853). Den forne, mindre väfvaren skulle undandragas kapitalets öfvervigt, om vi kunde lemna honom det för hans väfstol behöfliga måttet af elementär drifkraft. TT 1878, s. 28. särsk.
a) i vissa verbförb.
α) i uttr. få övervikt(en), få övertag(et) l. överhand(en) l. komma att dominera; jfr b. Han .. war intet angelägen at ställa sig in, utan effterlät den andra få öfwerwichten. Ehrenadler Tel. 520 (1723). Reform .. i syfte att åstadkomma att de nationella intressena få övervikten inom bankens förvaltning. DN(A) 7/6 1936, s. 6.
β) i uttr. ha övervikt(en), ha övertag(et) l. överhand(en), dominera; ha företräde(t). HC11H 5: 97 (1672). Ehuru hemligt acidum någorstädes innehålles, låter lackmus genast see, oachtat om än alcali i sin kraft öfwerwicht haar. UHiärne Förb. 35 (1706). Är .. personernas antal å ömse sidor lika, så synes den meningen böra hafva öfvervigten, som biträdes af den af Borgenärerna, som har den största fodran. Schrevelius CivPr. 495 (1853). 1500-talet var ett lågskons århundrade. Den låga skon hade en ofantlig övervikt över kängan och stöveln. Jäfvert Skomod 34 (1938).
γ) (numera bl. tillf.) i uttr. ta övervikten, ta överhanden (se överhand 3 d). Sverige hade .. mot henne (dvs. Lübeck) lätteligen kunnat taga öfvervikten, om det i slika mål den tiden känt sin styrka. Dalin Hist. 2: 470 (1750). Förlåt! att detta bref är något förwirradt till redaction; men i sådana omständigheter, tager sorgen öfwerwigten. Berzelius o. Palmstedt Brevväxl. 2: 234 (1834).
δ) (†) i uttr. vara l. komma på övervikt(en), ha resp. få övervikt(en). Med twänne Salvor skingrade .. (våra skyttar) fiendens leder, hwaraf slaget fick et annat utseende, så at de, som nyligen warit på öfwerwigten och trängt wårt Rytteri, blefwo nu sjelfwa trykte. Roman Holbg 252 (1746). Krigs-skeppen skulle .. hafva et vist tekn at visa, antingen de voro i nöd, eller på öfvervigt. 1VittAH 4: 271 (1783). Sedan K. Carl (IX) kom på öfvervigten i Finland, voro (osv.). Porthan 5: 356 (1793). NArgus 1925, nr 21, s. 254.
b) i fråga om röstantal vid val l. omröstning: majoritet; äv. i anv. som motsvarar a α. Så at en mening, som wid then ena Senatens sammankomst blefwe med et eller annat voto öfwerstämd, skulle wid then andra, ther allenast 2 eller 3 mer kommo tilstädes, åter kunna få öfwerwigten. HC11H 3: 31 (1670). Förslaget bifölls med 361 ja mot 294 nej, således med 67 rösters öfvervikt. De Geer Minn. 2: 19 (1892). Utgången blev att Per Albin valdes men med en ganska måttlig övervikt. Wigforss Minn. 2: 259 (1951). jfr röst-övervikt.
c) (†) om överskott (se d. o. 2 a) i utrikeshandeln; särsk. dels i förb. med handelsvåg (se handels-våg 2; jfr 2 b), dels i uttr. vara i övervikt; jfr -balans a. Då ett land .. genom öfwerwickten af utgående emot de inkommande wahror sig rikedom förtiäna. 2BorgP 5: 435 (1734). Svergje har i förra tider icke vetat af annan handel än kramhandel, och ändå varit i öfvervigt emot Utländningen. Ehrenström Gensv. 3 (c. 1745). Exportens öfvervigt utöfver importen är det enda kraftiga medlet emot coursförhöjningen. JournSvL 1797, s. 248. Man har uträknat, att .. (J. Alströmer) bragt .. (Sveriges) handelsvåg, ifrån en betydlig undervigt, till en öfvervigt af 4 millioner daler silfvermynt. Franzén Minnest. 2: 205 (1824). Cannelin (1939).
d) i bolltävling o. d., i fråga om antal mål; särsk. liktydigt med: segermarginal. Venster lämnar bollen upp till centern, som tagit plats framför målöppningen och så genast står spelet med ett måls övervikt på Godtemplarne. Folket 1906, nr 140, s. 2. Laget hade varit förtjänt att vinna med ett par måls övervikt. IdrBl. 1924, nr 78, s. 13.
Ssgr (till -vikt 2): övervikts-avgift. avgift för överviktsbagage. Biljetterna och öfvervigts-afgifterna äro i Svenskt riksmynt. NDA 1865, nr 283, s. 1.
-problem. särsk. till -vikt 2 c. Jag är lång, har vad man brukar kalla ståtlig figur, är rätt välproportionerad, inga överviktsproblem. DN(A) 13/1 1960, s. 17.
Avledn.: överviktare, m.//ig. särsk. (numera bl. mera tillf.) till -vikt 2 c, om överviktig person; i sht förr äv. om boxare l. brottare o. d.: tungviktare. DN(A) 19/4 1932, s. 13 (om boxare). Många överviktare kommer antagligen att trakassera sina läkare för att få .. (bantningsmedlet) utskrivet. SvD 8/6 1984, s. 7.
överviktig, se d. o. —
(II 8) -VIKTA, -ning. [jfr eng. overweight] särsk. (ekon.) med avs. på värdepappersportfölj: låta visst aktieslag l. värdepapper o. d. få jämförelsevis större vikt l. andel i; äv. med obj. betecknande sådant aktieslag osv.; jfr vikta, v.1 DI 6/7 1988, s. 14. (Bankirfirman) rekommenderar sina kunder att övervikta sina portföljer med svenska statspapper. DI 20/2 1991, s. 39. (Två fonder) sticker ut positivt .. Båda överviktar konsumentvaror som har klarat sig förhållandevis bra på de oroliga börserna. PrivAff. 29/8 2019, s. 78. —
a) om ngt sakligt; särsk. (o. numera i sht, mera tillf.) om bagage. Man har säker och Öfwerwigtig pant. VDAkt. 1717, nr 336 (1716). De till orter inom Ryssland adresserade stemplade bref, som kunna befinnas öfvervigtiga, böra å Post-Kontoren qvarhållas. SPF 1849, s. 194. Överviktigt bagage kan bli en kostsam historia. SvD 21/10 2007, Kultur s. 31.
b) motsv. -vikt 2 c, om person; äv. substantiverat; äv. dels speciellare, om boxare l. brottare o. d.: vars vikt överstiger den inom viktklassen tillåtna, dels om (slakt)djur; jfr -fet. Överviktiga patienter, innekatter. En öfvervigtig, städse sofvande, blond och röd german. VL 31/3 1886, s. 3. Åtskilliga (brottare) voro överviktiga och måste späka sig i Simhallen för att få bort överflödiga kilon och hekton. AB(A) 17/3 1933, s. 14. Utslaktning av överviktiga grisar. GHT 15/12 1944, s. 23. För .. de överviktiga ges kostanalys och kostråd ihop med motionsråd. ArbMiljö 1989, nr 10, s. 27.
2) [jfr mlt. överwichtich] (†) motsv. -vikt 3: överlägsen; äv. dels: övermäktig, dels motsv. -vikt 3 c, om (utrikes)handel: som ger överskott. Trätt icke med enom rijkom, at han icke blijffuer tich offuerwigtugh. Syr. 8: 2 (öv. 1536). Emädan Peringer och Norrman äre honom wijda öfwerwichtige uti dhe studierna. UUKonsP 14: 127 (1680). Fåfängt är det, at Sveriges handel någonsin kan blifva öfvervigtig, så länge Vi med så stor förlust måste anlita främmande visthus. Fischerström Tal 82 (1769). Norrlänn. 15/4 1890, s. 2.
Avledn. (till -viktig 1): överviktighet, r. l. f. särsk. till -viktig 1 b, om förhållandet l. tillståndet att vara överviktig, övervikt (se d. o. 2 c). Weste (1807). Behandling av överviktighet och benskörhet. SvD 14/5 2000, Platstorget s. 12. —
(II 10) -VILA. (†) övernatta (ngnstans); jfr vila över. En natt öfverhvilade de begge resande i ett litet .. herberge. PoetK 1812, 2: 28. Till en del kom väl dröjsmålet deraf, att när de vid Bodarne, der en natt öfverhvilades, om morgonen stego upp, var Sara icke fullkomligt väl. Almqvist Går an 117 (1839). GbgAB 15/11 1901, s. 1. —
-VINGE. särsk.
1) (i sht förr) till II 1, om övre l. översta vinge på flygplan med vingar i två l. flera plan. Thulin o. Malmer Flygm. 40 (1916). Med handtaget till höger kan du låsa eller frigöra hjälpvingen i övervingens framkant. Söderberg PrFlygl. 1: 59 (1935).
2) (numera bl. ngn gg) till II 1 a, om täckvinge hos insekt; äv. om översida av fågelvinge. Gräshoppa med .. gula öfvervingar med rostfärgat öga. Linné MusReg. 82 (1754). I fält är det förvisso mer bekvämt att skilja en ringtrast från en koltrast på övervingarnas ljusare parti. DN 9/11 2002, s. B3. —
-VINNA, -else, -ing (utom i ssgn själv-övervinning numera bl. tillf., PErici Musæus 5: 25 a (1582) osv.); -are (se avledn.), -erska (numera bl. ngn gg, Linc. Mmmm 6 a (1640) osv.). [fsv. ivirvinna; jfr mlt. överwinnen]
1) till II 3 c, med avs. på lokalitet l. avstånd o. d.: ta sig över l. igenom; förr äv. abs.; numera bl. övergående i 2 b; jfr vinna över 4. Hwarföre om nu någre Swenske lappar Öfwerwinna, nödgas the strax begifwa sigh tillbakas igen in på the Swenskas Sijda. Renbeteskomm. 1907, 2: 243 (1671). När wij dhenna beswärliga wägen upföre dhe höga bergen .. hade öf:r wunnet. KKD 5: 72 (1710). Ryssland .. (har) börjat i allt större utsträckning förse sig med järnvägar för att övervinna de ofantliga avstånden i tsarens vida rike. LfF 1918, s. 69.
2) till II 6, 8 c: vinna (se vinna, v.2 1 d α) l. segra över l. mot (ngn l. ngt), besegra l. betvinga l. vinna herraväldet över; äv. abs. (se c); äv. dels övergående i bet.: överträffa (se d), dels bildl. (se särsk. b); jfr -lägga 5, -segra o. vinna över 1.
a) med avs. på fiende l. motståndare o. d.: besegra l. betvinga; övermanna; förr äv. dels (med avs. på befästning l. rike o. d.): erövra, dels: beveka (ngn); äv. bildl., särsk. med abstrakt saksubj. Thet ena folkit skal offuerwinna thet andra. 1Mos. 25: 23 (Bib. 1541). Fånges något bythe uthi en öfwerwunnen Stadh eller Fästningh .. ther aff (osv.). Schmedeman Just. 208 (1621). Gud pläga ödmiuka böner förmå öfverwinna. 2Saml. 1: 123 (c. 1669). Förtviflan hade drifvit honom från land till land .. tilldess han, öfvervunnen af hemlängtan, återvände till sitt fädernesland. Rydberg Frib. 367 (1877). De hade redan öfvervunnit honom och kastat omkull honom och bultade på honom med knytnäfvarna. Söderberg MBirck 77 (1901). jfr o-övervunnen. särsk.
α) i bildl. anv., med refl. obj.
α’) i fråga om att betvinga l. bemästra känsla l. sinnesrörelse o. d.: lägga band på l. behärska sig; särsk. (o. numera nästan bl.) i uttr. övervinna sig själv (jfr d). Brenner (SVS) 1: 133 (1697). Amalia hade nu öfvervunnit sig så mycket, att hon med lugn nedsatte sig på soffan. Almqvist AmH 2: 103 (1840). Kvinnorna besvuro honom så länge att gå ut och tala med Rörik, att han omsider öfvervann sig själf och sin vrede och gick. Ahrenberg StRätt 33 (1899).
β’) (†) i sådana uttr. som övervinna sig (själv) (till) att göra ngt, förmå sig (till) att göra ngt. Jag har icke kunnat öfwerwinna mig at tro, det efterwerlden med samma ögon anser framfarne Statsbrott. Posten 1769, s. 417. Fylld af onda tankar, kunde jag gå till sängs, utan att behöfva öfvervinna mig själf till att säga henne god natt. Geijerstam KampKärlek 269 (1896).
β) i p. pf. i substantivisk anv., om besegrad fiende l. motståndare. Igenom hwilken Wapn the påmintes, at när the fingo segher, skulle the och wara skoonsam(m)e emoot the öffuerwundne. Tempeus Messenius 93 (1612). Den, som blir segrare (i orrleken) släpar den öfwerwunne omkring på marken, så att fjädrarne ryka långt omkring. Holmström Ström NatLb. 2: 98 (1852). Rörelsen tedde sig något olika efter folklynne och belägenhet som segrare eller övervunnen. 3SAH 50: 10 (1940).
b) i bildl. anv., med avs. på (mer l. mindre abstrakt) svårighet l. hinder l. prövning o. d.: besegra (se d. o. b); komma över (se komma över I 6; jfr -komma 4) l. få bukt med; ta sig igenom l. lämna bakom sig; äv. om ngt sakligt (se särsk. γ); i p. pf. äv. i adjektivisk anv. (se δ); jfr 1 o. -stiga 1 slutet, -väldiga a slutet. Hinder är till för att övervinnas. De övervann allt motstånd. Övervinna sin blyghet, sin tvekan, sina betänkligheter. Holof. 31 (c. 1580). Huru skole wij sådana frestelser emot stå och öfwerwinna? Med en stadig Troo och flitig Böön. Swebilius Cat. 2: 72 (1689). At Riket .. skulle .. öfwerwinna sin swaghet och någorlunda komma til förra krafter igen. HC11H 9: 90 (1697). Sedan revolutionen .. var i alla Österrikes länder öfvervunnen, förestod att bestämma monarkiens framtida statsskick. Svedelius Statsk. 3: 106 (1869). En föreställning, som svårligen kan undvikas, men säkerligen öfvervinnes. Rydberg Vap. 147 (1891). (Platon) uppger inte sina ledande doktriner, men han söker precisera dem och övervinna de svårigheter som han möter. Aspelin TankVäg. 1: 103 (1958). särsk.
α) (i religiöst l. bibelpåverkat spr.) med avs. på dels synden l. döden l. det onda, dels världen. Ware(n) widh en godh tröst, iach haffuer öffverwunnit werldhena. Joh. 16: 33 (NT 1526). Så lärer ock S. Påwel, Rom. 12, att man skall icke wedergälla ondt för ondt vthan öffuerwinna thet onda medh thett godha. LPetri Spörszm. 9 (1602; avskrift av ä. öv.). (Konung David) såg sällhetens och lifvets fiender slagne, synden och döden öfvervundne. Lehnberg Pred. 2: 193 (c. 1800). Trons intresse koncentrerar sig helt och hållet på frågan om syndens övervinnande. Aulén AllmTron 225 (1923).
β) med avs. på sjukdom l. ohälsa o. d. Önskendes, at min k. B. sijn nährvarande opasslighet motte snart öfvervinna. AOxenstierna 9: 181 (1633). Hufvudvärken är nu nästan öfvervunnen. Johansson Dagb. 2: 79 (1881). Med viljekraft kan såväl trötthet som ohälsa i stor utsträckning övervinnas. Gehlin Gränstr. 16 (1953).
γ) med abstrakt saksubj. Hoppet om thet euiga liffuet .. öffuerwinner all motegång. LPetri 2Post. 8 a (1555). Tålamodh öffuerwinner all tingh. SvOrds. C 6 a (1604). Lika visst som sexuellt femininum förmår besegra grammatiskt maskulinum, lika visst har också sexuella maskulinum styrka nog att öfvervinna grammatiska femininum. 3SAH 6: 235 (1891). Det förhöll sig inte bara så, att kärleken övervinner allt: den förädlar och adlar allt. Hellström Malmros 203 (1931).
δ) i p. pf. i adjektivisk anv.: besegrad l. nedkämpad; överstånden; äv. ungefär liktydigt med: övergiven l. förlegad (särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. övervunnen ståndpunkt). Övervunna rädslor, villfarelser. Then ödegiorde och öfwerwundne Laghen. Schroderus Liv. 478 (1626). Detta förslag (är) en så uppenbar återgång till en öfvervunnen ståndpunkt, att (osv.). GHT 1/9 1859, s. 2. Varje hans dikt .. är en bekännelse om övervunnen vanmakt. BonnierLM 1953, s. 65. jfr o-övervunnen.
c) (numera mindre br.) i abs. anv.: segra; förr äv. (med viss anslutning till över II 10 c): klara sig igenom l. överleva (se d. o. 5 b). At iagh j all sorgh, nödh och ångest, .. medh ett oförskräckt moodh och sinne kan emootstå och öfwerwinna. Carl IX Cat. M 1 b (1604). Tå bleff han .. warse .. itt klart Skeen, ther til medh een Öfwerskrifft aff thetta Innehåld: Vthi thetta skalt tu öfwerwinna. Schroderus Os. 1: 263 (1635). Canc. Hassel har haft svår anstöt af slag: han tros dock öfvervinna, ehuru han ännu måste hålla sängen. Porthan BrSamt. 11 (1776). Hon hade inte förlorat: Att underkasta sig var för henne att övervinna. Moberg Nybygg. 624 (1956).
d) överträffa l. överglänsa (ngn l. ngt); särsk. (o. numera nästan bl., ngn gg) i uttr. övervinna sig själv (jfr a α α’), överträffa sig själv. O glädie öffuer glädie .. öffuerwinnandes all glädie. Phrygius HimLif. 67 (1615). En likpredikan, som i uselhet öfvervann alla de grafskrifter som denna dagen sedt födas. JGOxenstierna Dagb. 64 (1769). Ett gäng svenska idrottare övervann sig själva och presterade bättre än de egentligen antogs kunna. AB 7/12 2011, s. 11.
e) (utom i slutet numera bl. tillf.) ss. vbalsbst. -else l. -ing, om seger; äv. (särsk. i förb. med objektiv gen.) om besegrande. Först effter tilbörlig helssen, lycksampt regemente och keijserens fienders öffvervinnelsses önskende .. giordes (osv.). G1R 21: 387 (1550). Så warder the(n) öffuerwinningen honom tilreknat. PErici Musæus 5: 25 a (1582). Medsegrare i hans afgörande öfvervinning öfver syndens, eländets, dödens mörka makter. AB 12/7 1865, s. 3. särsk. [åtm. delvis efter motsv. anv. av d. overvindelse] (fullt br.) i fråga om att besegra l. göra våld på inre motstånd l. motvilja o. d., mer l. mindre liktydigt med: självövervinnelse l. självövervinning; särsk. i sådana uttr. som kosta ngn sådan l. sådan övervinnelse l. övervinning; utom i Finl. numera nästan bl. -else. Det skall öfvervinnelse till. Sturzen-Becker Nordlj. 112 (1847). Professorn talade sakta och lågmäldt, som om hvarje ord kostat honom en öfvervinnelse. Geijerstam Lillebr. 184 (1900). Snabbt men dock försiktigt travade han genom skogen. Det kostade honom visserligen stor övervinning att passera den glatta, torra .. vägen. Hammarström Löns Vidu 72 (1920). (Det) var för mig något som krävde den största övervinnelse. Kræmer Brantings 58 (1939). En akt av övervinnelse. Östergren SistCig. 259 (2009).
3) (†) till II 8 d: överbevisa (ngn) (om förbrytelse l. villfarelse o. d.); särsk. dels i förb. med prep.-uttr. inlett av till, dels i uttr. lagligen övervunnen; äv. närmande sig bet.: övertyga (ngn) (jfr -bevisa slutet). Wilia the som thz seya icke åffuerwinna them ther till, at the fara wille, kan wäll (osv.). Stiernman Riksd. 70 (1527). Wele wij och .. för ähn någon blifuer lagligen öfuerwunnen till någon misgärningh, icke antaste eller fat tage. RA I. 4: 747 (1598). Och skall den, som blifwer .. Lagligen öfwerwunnen, att hafwa Postförare eller deras Postdrängar .. med hugg och slag öfwerfallit och antastat .. , warda såsom freds- och förbudsbrytare straffad till lifwet. SPF 1819, s. 488. Så framt jag icke med bevis ur den Heliga skrift eller med klara och tydliga grunder blifver öfvervunnen och öfverbevisad .. så kan och vill jag icke återkalla. KyrkohÅ 1907, s. 181 (1902).
Avledn. (till -vinna 2; numera bl. mera tillf.): övervinnare, m.//ig. [fsv. ivirvinnare] besegrare l. betvingare l. överman; ofta i förb. med objektiv gen.; särsk. (i religiöst l. bibelpåverkat spr.) till -vinna 2 b α; äv.: segrare (jfr -vinna 2 c). At the ock j Christo warda offuerwinnare och seghermän öffuer syndena, döden, helwetit, och dieffuulen. LPetri 4Post. 32 b (1555). (Slavarna) skulle endeligen mista Lijfwet, så frampt theras öfwerwinnare icke hadhe förhåpning them at bortsälia. Schroderus Urs. D 3 a (1626). Achilles som war Hectors öfwer winnare. Ehrenadler Tel. 126 (1723). En persons gärning, som i själva verket blev krisens övervinnare. HT 1952, s. 360.
övervinnlig, se d. o. —
-VINNLIG l. -VINNELIG l. -VINNERLIG. (-vinn- 1820 osv. -vinne- c. 1635 osv. -vinner- 1644 osv.) [till -vinna; formen -vinnerlig bildad efter mönster av sådana ord som evinnerlig(en)] motsv. -vinna 2: som kan övervinnas l. besegras; äv.: överkomlig (se d. o. 3); förr äv.: som kan l. förmår segra, segrande l. segerrik; i sht i o-övervinnlig. Schroderus Dict. 193 (c. 1635). Thet tinget som iagh dristar migh at döö före .. thet måste migh medh en öfwerwin(n)erligh, Guddomeligh och Himmelsk krafft styrkia och vppehålla. Muræus Arndt 1: 36 (1647). De störtade sig .. alla på Brimoires person, hvilken syntes så mycket mera öfvervinlig, som han icke kunde gå. Almqvist GMim. 2: 81 (1842). Det vore nu en öfvervinnelig sak för husägarna att anskaffa .. ståltrådsgardiner till hvarje högt liggande lägenhet. AB 4/11 1903, s. 2.
Avledn.: övervinnlighet l. övervinnelighet l. övervinnerlighet, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) Man får väl alltså antaga, att Lord R. .. öfvertygat sig om öfvervinnerligheten af de svårigheter han skulle få att strida mot. SkånP 3/1 1846, s. 1. jfr o-övervinnlighet. —
(II 8) -VINST. högre (företags)vinst än den normala l. förväntade l. skäliga; påfallande hög vinst. För en årstillverkning af blott 4,000 tons skulle detta motsvara en öfvervinst af 69,360 kr. KarlskrVBl. 12/12 1891, s. 2. LO-chefen Gunnar Nilsson har på nytt upprepat sitt krav att regeringen måste ingripa mot företagens övervinster. GbgP 3/8 1974, s. 2. —
(II 10) -VINTRA, -ing. [jfr t. überwintern]
a) om person: ligga i vinterkvarter; särsk. om dels (deltagare i) polarexpedition, dels militär trupp; äv. oeg., om fartyg; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare; jfr hibernera 1. Verelius 289 (1681). Det säges at 20,000 man af .. (ryssarnas) trupper skola öfwerwintra i Pohlen. SthmVBl. 1774, nr 38, s. 3. Nordenskiöld .. bestämde sig för en öfvervintring på Spetsbergens nordkust. 3SAH 16: 424 (1902). Ryssland .. (lät) några krigsskepp övervintra i Port Arthurs hamn. Almquist VärldH 8: 522 (1938). jfr polar-övervintring.
b) om djur; särsk. (o. i sht) om (flytt)fågel; äv. i fråga om att befinna sig l. ligga i vinterdvala, dels om vintersovande däggdjur, liktydigt med: hibernera (se d. o. 2), dels om (larv l. puppa o. d. av) insekt; jfr 4. Övervintrande sångsvanar, bin. Hos humlorna övervintrar bara drottningen. Monne då ej naturligare är, at tro dem (dvs. svalorna) flytta .. ? Jag tror åtminstone så tils deras öfvervintrande på sjöbotten blifver tydeligen bevisad. Bergman Jordkl. 2: 465 (”565”) (1774). I de sydliga trakter, där flyttfåglarna öfvervintra, söka de endast förskaffa sig sitt uppehälle. LbFolksk. 322 (1890). (Jordlöparna) hålla till på marken och torde nog förtära många därstädes övervintrande larver och puppor. Trägårdh Skogsins. 37 (1914). En lövhög är en bra boplats för övervintrande igelkottar. SundsvT 19/10 2020, s. 16.
2) i sht bot. om (del av) växt l. planta l. svamp o. d.: hålla sig vid liv över vintern (o. därigm kunna fortplanta sig vegetativt); jfr 4. Övervintrande växter, blad. Då Alströmeria icke är en serdeles kinkig vext, kan den lätt öfvervintra i boningsrummen. AB 2/10 1832, s. 4. Den ettåriga örten, som om hösten dör bort och blott låter sina frön övervintra, har enklast och radikalast löst vintervilans problem. Tärnlund TropUrskog. 31 (1927). Sen finns det något som heter rotogräs också. Det är det fleråriga ogräset vars rötter övervintrar i jorden. Olsson Odlarb. 90 (1993).
3) i bildl. anv. av 1, 2: äga bestånd l. fortleva; särsk. (o. numera i sht): (mera obemärkt) äga bestånd osv. under l. klara sig igenom nedgångsperiod (i väntan på att denna skall upphöra); särsk. dels om person, dels om företag l. verksamhet l. ideologi o. d. Övervintrad nazism. Hans fräknar, som voro nog goda att öfvervintra hos honom. Backman Reuter Lifv. 1: 110 (1870). Att göra de stora vetenskapliga upptäckterna och tänka de övervintrande tankarna. Malmberg Värd. 127 (1937). Svenska företag kan inte i längden övervintra i Sydafrika vid en bojkott. DN 16/8 1986, s. 11. Gamla övervintrade vänsterintellektuella som börjar slå sig till ro i ett borgerligt leverne. DN 10/6 1994, Bil. s. 3.
4) tr., med avs. på dels (tam)djur (jfr 1 b), dels växt l. planta (jfr 2): få att klara sig igenom l. överleva vintern; ngn gg äv. med avs. på handelsvara o. d.: låta bli liggande över vintern. Övervintring av bisamhällen. För hvarje vext är angifvet: .. huruvida den fordrar mycket vatten, hvar den bör öfvervintras (osv.). MalmöAlleh. 1834, nr 34, s. 10. Olyckan är, huru landtmannen skall öfwerwintra sina kreatur. HforsT 1863, nr 205, s. 3. Den qvantitet som öfvervintras för importörernas räkning är .. större än vanligt. SD 1897, nr 14, s. 3.
Ssgr: övervintrings-damm. till -vintra 1 b, 4, i fråga om fiskodling: damm (se damm, sbst.1 II a) vari fisk övervintrar l. övervintras, vinterdamm. AB 26/4 1882, s. 3. Till vintern insättas karparna åter i öfvervintringsdammar. HandtvLBl. 1906, s. 6.
-duglig. till -vintra 1 b, 2, 4: duglig (se d. o. 2) att övervintra l. övervintras; i sht i fråga om bisamhälle. Östgöten 7/7 1888, s. 4. Då vill det till, att de unga telningarna (av videna) få tid på sig att bli övervintringsdugliga. SvD(A) 28/4 1929, Söndagsbil. s. 11. Småsamhällen bör förenas till övervintringsdugliga enheter. Hansson Bisköts. 97 (1972).
-expedition. till -vintra 1 a: (polar)expedition innefattande övervintring; jfr expedition 5. AB 11/1 1873, s. 3. Den österrikiska öfvervintringsexpeditionen till Jan Mayen 1882–83. 2NF 32: 442 (1921).
-förmåga. särsk. till -vintra 2, i fråga om (del av) växt o. d.: förmåga (se d. o. 3 a) att övervintra. Höstsädens öfvervintringsförmåga. NerAlleh. 18/11 1891, s. 4.
-hus. 1) (numera bl. mera tillf.) till -vintra 1 a: hus för övervintring; särsk. vid polarexpedition. Ruinerna af Barents nedrasade öfvervintringshus. GHT 23/11 1871, s. 3. 2) till -vintra (2,) 4, om växthus avsett l. använt för övervintring av frostkänsliga växter l. plantor; jfr -vintrings-kast, -vintrings-lokal 2 o. orangeri 1, vinter-hus 2. AB 3/6 1846, s. 2. Ett öfvervintringshus bör vara ljust, luftigt och torrt. Abelin VTr. 127 (1903).
-kast. (numera bl. ngn gg) till -vintra (2,) 4; jfr kast, sbst.2 5, o. -vintrings-hus 2 o. kall-hus 2. GbgP 21/1 1862, s. 2. I öfvervintringskaster öfvervintras sådana växter, som blott fordra att under vintern stå frostfritt. HbTrädg. 7: 13 (1883).
-knopp. bot. till -vintra 2: övervintrande knopp (se d. o. 4), vinterknopp; äv. inskränktare: hibernakel. BotN 1878, s. 103. Rotstocken (hos trolldruvan) igenkännes på .. de långsträckta, af några glesa fjäll skyddade öfvervintringsknopparna. Lindman NordFl. 3: 128 (1902). Den överraskande slutsatsen, att .. (dyborren) en gång spriddes över hela sitt nordiska utbredningsområde enbart på vegetativ väg, genom övervintringsknoppar. Selander LevLandsk. 178 (1955).
-lokal.
1) till -vintra 1 b, särsk. om övervintringsplats (se d. o. 1 b) för dels (flytt)fåglar, dels kräldjur l. grodor o. d.; jfr lokal, sbst.1 1 d. Det ser sålunda ut, som om våra morkullor skulle fördela sig efter härstamning även på övervintringslokalerna. FoFl. 1932, s. 75. Bra övervintringslokaler är .. viktiga för att snoken ska trivas. SkånD 30/12 2015, s. A10.
2) till -vintra (2,) 4; jfr lokal, sbst.1 3, o. -vintrings-hus 2, -vintrings-plats 2. GHT 31/1 1850, s. 1. Även sådana växter som tillbringat vintern i källare eller annan sval övervintringslokal tas fram och putsas upp. DN(A) 3/3 1939, s. 17.
-område. särsk. till -vintra 1 b, i fråga om fåglar; jfr -vintrings-plats 1 b. Kråkan .. (är här en vanlig fågel) ehuru en hel del flyttar .. Emellertid lärer hon under de senare åren, mer och mer hafva utbredt sitt öfvervintringsområde norrut inom denna skärgård. BihVetAH XXVIII. 4: nr 4, s. 29 (1903).
-organ. (i fackspr.) till -vintra 2, hos växt l. svamp o. d.: organ (se d. o. 2) möjliggörande övervintring. BotN 1875, s. 190. Vinter-(teleuto-)sporer, som normalt utgöra svampens övervintringsorgan. VäxtLiv 2: 272 (1934).
-ort. till -vintra 1: övervintringsplats. a) till -vintra 1 a; särsk. i fråga om (besättning på) fartyg; jfr -vintrings-plats 1 a. Den 1 Oct. lades skeppen för ankar i en säker öfwerwintringsort i Port Bowen. GbgAlleh. 1825, nr 134, s. 2. b) till -vintra 1 b; särsk. i fråga om (flytt)fåglar; jfr -vintrings-plats 1 b. Fåglarnas flykt från sina öfvervintringsorter upp till våra nejder. ST 20/5 1910, s. 3.
-parti. särsk. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) till -vintra 1 a, om övervintrande del av polarexpedition; jfr parti 4. ÖgCorr. 22/3 1897, s. 4. Övervintringspartiet skulle uppsökas andra sommaren av fartyg från Norge och hämtas hem i februari eller mars 1952. Ymer 1948, s. 258.
-plats. särsk.
1) till -vintra 1. a) till -vintra 1 a: plats avsedd l. använd för övervintring, särsk. dels av fartyg, dels i samband med polarexpedition; jfr -vintrings-ort a. GbgP 6/10 1864, s. 2 (i fråga om fartyg). (Amundsen) lyckades .. finna en lämplig öfvervintringsplats på sydsidan af Kung Williamön. 2NF 34: Suppl. 187 (1922). b) till -vintra 1 b: plats där djur övervintrar; i sht i fråga om (flytt)fåglar; jfr 2 o. -vintrings-lokal 1, -vintrings-område, -vintrings-ort b. HallandsP 9/5 1887, s. 2. Stenfalken bebor norra Europa och Storbritannien .. De huvudsakliga övervintringsplatserna ligga dock i Medelhavsländerna. FoFl. 1931, s. 36. Vilsna humlor letar efter övervintringsplatser. TurÅ 1959, s. 156.
2) till -vintra (1 b, 2,) 4: plats där (l. som lämpar sig för att) ngt (l. ngn) övervintras (l. övervintrar); särsk. i fråga om dels bisamhälle, dels växt l. planta o. d.; jfr -vintrings-lokal 2. I fall någon will försöka, kan nämnas, att en torr fuktfri källare anses för en god öfwerwintringsplats för bin. FolkVän 31/8 1882, s. 1. Vid mycket sen drifning, då lökarne redan på öfvervintringsplatsen skjutit långt, kan man .. ställa lökkrukorna direkt vid fönstret. Abelin TrInomh. 128 (1904). Är övervintringsplatsen för varm blir blomningen sämre eller uteblir nästa sommar. VetlandaP 12/10 2019, Helg s. 10.
-station. särsk. till -vintra 1 a, om polarstation avsedd l. använd för övervintring. SD 5/10 1872, s. 2. (Vetenskapliga expeditioner har varit viktiga för meteorologin) i synnerhet sedan A. E. Nordenskiöld hade den lyckliga idén att 1872–73 utrusta sin öfvervintringsstation vid Mosselbay på Spetsbergen till ett första klassens observatorium. 2NF 18: 267 (1912).
a) till -vintra 1 a: person som övervintrar; äv. om fartyg: vinterliggare (se d. o. 1 a; jfr över-liggare 2 a). Denna gång (har) fjorton dagar passerat sedan segelleden öppnades förrän något fartyg hit anländt, likasom ingen öfvervintrare ännu gått härifrån. AB 21/4 1858, s. 3. En renkropp hälsades nu av våra övervintrare med glädje, ty den gav dem smaklig och närande föda i riklig mängd. Munsterhjelm 3PojkSpetsb. 81 (1931). jfr polar-övervintrare.
b) till -vintra 1 b, om övervintrande fågel. Rosenius SvFågl. 2: 16 (1921). I Malmö dammar och kanaler är rörhönan sedan många år tillbaka konstant övervintrare, fastän den aldrig anträffas i större antal. FoFl. 1940, s. 109. —
(II 2 a) -VIRKA, -ning. i sht sömn. klä l. täcka (ngt) med virkning (jfr virka 2); i sht i p. pf. Strängar till öfvervirkning af ridspön och piskor. JournManuf. 1: 168 (1825). En liten åtsittande yllejacka, knäppt fram med övervirkade knappar. DN(A) 4/2 1937, s. 12. —
(II 8 (d)) -VIS. (numera bl. tillf.) synnerligen l. alltför vis. Verelius 188 (1681). Men han är öfvervis: af idel vishet / Han synes tokig inför mängdens ögon. Nicander 2: 433 (1820). —
-VISA, -ning. [fsv. ivirvisa; jfr mlt. överwīsen, t. überweisen] särsk.
1) (numera bl. ngn gg) till II 3 b: skicka över l. överlämna (ngt) (till ngt l. ngn) (jfr visa, v. I 2); särsk. med avs. på dels pengar l. pengars värde: överföra (se d. o. 1 c α), dels (domstols)ärende o. d.: hänskjuta; förr äv.: visa hän (på ngt) (jfr visa, v. I 3 b α). Så är doch icke meer .. hijt ankommit änn een vexell .. deraf een godh deell .. till bettalningh .. afgåt och igenom vexell till Hållandh öfuervijst är. OxBr. 5: 425 (1627). Under sådana förhållanden öfvervisar det andliga lifvet på samma regressiva grundförutsättningar, hvilka mött oss redan i det föregående. Vannérus Metaf. 156 (1914). På grund av hennes bestridande och målets beskaffenhet i övrigt övervisades målet till rådhusrätten. DN(A) 30/7 1937, s. 9.
2) (numera mindre br.) till II 8 d: överbevisa (ngn) om (ngt); äv. (o. numera bl.) dels med det direkta obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av om (förr äv. (up)på), dels med utelämnat sakobj.; jfr visa, v. 6. Effter thett att samme Frantz allerede vpå sådane schuld haff(ue)r her vdi Stocholm öffueruiset dygdesam quinne h[ustru] Anna Hillens, wår medborgerske. 2SthmTb. 4: 33 (1569). Att altt .. medh sanningh och skääl dhem öffvervijses kan. OxBr. 5: 260 (1623). Ty du mig öfwerwijst, wil iag och alt bekänna. Dahlstierna (SVS) 292 (c. 1696). Pengarna har den häktade .. delat med en annan person, som emellertid ej kunnat övervisas om någon delaktighet. Expressen 2/6 1945, s. 8. —
(II 2 a) -VITTA, -ning. (numera bl. ngn gg) färga ((helheten av) ngt) vitt; särsk. (o. i sht): vitkalka (jfr -kalka); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are); jfr vitta, v.4 Man hvittade öfver de gamla målningarna eller ersatte dem med nya. Och i senare tid hafva äfven dessa målningar öfverhvittats. SDS 1904, nr 48, s. 3. Först efter en år 1946 slutförd restaurering har den medeltida dekoren befriats från århundradenas upprepade övervittningar. Fornv. 1949, s. 83. —
(II 8 d) -VITTNA. [fsv. ivirvitna] (†) överbevisa (ngn) (om (ngt)). Ty at en så förtwijflat och förskrect warder, thet gör hans eghen ondska then honom offuerwitnar och fördömer. SalWijsh. 17: 10 (öv. 1536). Endoch hun th(et) ther fför rettenn neka wille, bleff th(et) henne doch öffueruithnath medh tu erligie suorne withnne .. ath hun (osv.). TbLödöse 345 (1594). 3Saml. 7: 83 (1670). —
(II 6, 8) -VOTERA. (†) (gm att förfoga över en majoritet av rösterna kunna) besegra (ngn (l. ngt)) i omröstning l. votering, nedrösta; jfr -rösta 1. Hr Thore Bonde: Ded .. är alment, at the andre Stenderne öfvervotera oss. RARP 9: 154 (1664). Sedan grefve van Zuylen van Nijewelts ministère, öfvervoterad af oppositionen i generalstaternas andra kammare, ingifvit sin afskedsansökan. PT 7/1 1868, s. 2. —
-VUXEN l. -VÄXT, förr äv. -VÄXEN, p. adj. Anm. De anv. av övervuxen o. överväxt som inte tas upp här räknas ss. klart verbala o. behandlas under -växa. [p. pf. av -växa o. växa över, i bet. 3 dock ssg med vuxen ss. senare led]
1) motsv. -växa 1, om (helheten av) ngts yta (särsk. dels landområde, dels (del av) byggnad o. d.): som växtlighet brett ut sig över, täckt av växtlighet; igenväxt; ofta i förb. med prep.-förb. inledd av med l. av, angivande slag av växtlighet; äv. bildl. (se slutet); jfr -dra 1 b α, -lupen 1. Överväxta rabatter. Träden var övervuxna med murgröna. Kirckegården är öffwer wäxt med lager träd. Bolinus Dagb. 12 (1666). Efterse, huru de med Måsza öfwerwuxne Bräde-Tak må warda rene giorde. PH 1: 609 (1724). (De hade) dolt båten bakom en af småskog öfvervext bergsudde. Palmblad Nov. 2: 31 (1841). Numera återstår av slottet blott en mycket vacker, nästan övervuxen ruin. Sandström NatArb. 1: 146 (1908). särsk. bildl.; jfr -växa 1 slutet. Den af Tyska och Danska former öfvervuxna yngre kansli-stilen. Rydqvist SSL 3: VII (1863). (F. Bremer) vågade inte visa att en sådan tragedi kan vara .. så övervuxen av respektabilitet att den .. knappt märktes av omvärlden. 3SAH LIX. 2: 33 (1948).
2) (numera bl. mera tillf.) motsv. -växa 2: som växt för mycket, förvuxen; särsk. (o. numera i sht) om växt (se d. o. 4) l. växtlighet; äv. bildl. (jfr -växa 2 slutet). (Lat.) Supernatus .. (sv.) Öfwerwäxt. Linc. Eeee 2 c (1640). Öfverväxt kallas ullen, om man ofvanpå ullfällen ser en mängd fina ullhår, som sammanbinda staplarnas spetsar med hvarandra. Sjöstedt Husdj. 1: 285 (1860). De starka slag som träffat den öfvervuxna aristokratien. Carlson Hist. 5: 4 (1879). Dagern hölls borta av bruna gardiner och övervuxna krukväxter. Runeborg Bländ. 133 (1964).
3) (†) till II 8 c: mer än vuxen (se d. o. 3); äv. (o. i sht, äv. om ngt sakligt): överlägsen. Sedan påminte han om flottan, att effter den är så stoor, är Danmarks flotta öfvervuxen. RP 17: 148 (1657). En så liten hop tyckte Ribinski sig wara öfwerwuxen. Nordberg C12 1: 825 (1740). Hans öfvervuxna snille både i frid och krig. Journalisten 2: 110 (1791). —
(II 2 b, 6, 8) -VÅLD. [fsv. ivirvald] (övermäktigt l. obetvingligt) våld (se d. o. 2) l. våldsutövande; äv. i fråga om enskild våldshandling, särsk. mer l. mindre liktydigt med: övergrepp, i sht förr äv.: angrepp l. överfall; äv. (o. numera nästan bl., med starkare anslutning till över II 8) med tydligt inbegrepp av övermått av l. överdriven våldsanvändning (se särsk. b), i sht förr äv. i fråga om orättmätig l. förtryckande o. d. maktutövning, närmande sig bet.: övermakt l. överhöghet (jfr våld 1); jfr -last 2, -välde 2. Grovt, brutalt övervåld. Maktens övervåld. Begå övervåld mot ngn. G1R 1: 28 (1521). Att hiortherna leggia sigh medh stoor farlighet vth for theras hindher till att beskÿdda them for offuerwoll. LPetri Oec. 22 (1559). Eliest, plägar hemgångh och öfuerwåldh, lemna tekn effter sigh n(äm)b(ligen) bloodh, blånat, slagh och mer sådant. VDAkt. 1664, nr 192. (Dalkarlarna) tågade ut .. för att .. befria hela riket från utländskt öfwerwåld. Fryxell Ber. 2: 141 (1826). Regeringen förbjöd strängeligen varje övervåld mot judinnorna. Johnsson Essad Härligh. 231 (1930). Hans argument mot kriget med dess övervåld och erövring sakna icke intresse. KyrkohÅ 1937, s. 74. TV:s rapport om sexuellt övervåld mot barn. DN 19/10 1988, s. 2. jfr polis-, tings-övervåld. särsk.
a) i vissa förb. o. uttr.
α) (numera bl. ngn gg) samordnat (o. i mer l. mindre formelartad förb.) med orätt; jfr γ, δ. Then stora orætt nedertrykning offuerwol oc förderff thetta Wora rike .. offwergonghen ær. G1R 1: 26 (1521). Till och med om detta krig skulle sluta med övervåld och orätt, så skulle detta snart och frivilligt åter bli gottgjort, tack vare den seger som är den demokratiska idéen beskärd. DN(A) 14/6 1917, s. 9.
β) i förb. med göra; särsk. i uttr. göra övervåld på ngt l. ngn, förr äv. göra ngn övervåld, utöva l. bruka våld mot ngt l. ngn l. våldföra l. förgripa sig på ngn; jfr våld 2 c α. (Fogden gav) loff th(e)r til at borga(re)ne maatte tagha ffat wpa hoffme(n)nene ell(e)r ryttere som naaghot offu(er)wald gøra th(e)m som fiska sælia aff swmpene. OPetri Tb. 4 (1524). Någre sällar under krijgzfolckedt, som haffve gjordt öffvervåld på Leys Byggemästaren. RP 3: 180 (1633). Det går nog långt, om hvar och en karl skal kallas honnet, för det han icke gör uppenbart öfvervåld. Kellgren (SVS) 4: 88 (1779). Den .. ekologiska frågeställning som på ett dramatiskt sätt demonstrerar vad som händer när människan gör övervåld på naturen. Arbetet 2/12 1992, s. 16.
γ) (†) i uttr. tillfoga ngn (l. ngt) övervåld, utsätta ngn (l. ngt) för våld l. övergrepp; äv. i anv. som motsvarar α. Um .. (ryssarna) nu i sommer then landzänden någit ythermere öffvervold tilfoge vilde. G1R 25: 201 (1555). (Ståthållaren skall) hafwe gran Vpsicht medh .. Lähns och Fierdingzmän .. att de icke tilfoge allmogen nogen Orätt eller öfwerwoldh medh Måått, wicht, egne Pålagor eller anned slijkt. LReg. 123 (1618). Är Capitainens skyldighet, at .. deröfver hand hålla, at ingen af Officerare eller Besättningen tillfogar de infödde eller Invånarena något öfvervåld. Hammar FartygOstIndComp. 96 (i handl. fr. 1766).
δ) (numera bl. ngn gg) i uttr. lida övervåld, vara utsatt för l. utstå våld l. övergrepp; äv. i anv. som motsvarar α; jfr lida, v.2 2 a, våld 2 e. Mat. 11: 12 (NT 1526). Effter the nu lenge så mykit offuerwold och orett lidhit hadhe. 2Mack. 10: 12 (Bib. 1541). När staden (Rom) var nybygd, hade den inga böcker med skrifna lagar, huru man skulle .. straffa förbrytelser ock skaffa upprättelse åt dem, som ledo öfvervåld. Landsm. V. 6: 141 (1891).
b) med särskild tanke på att ngn brukar mer l. grövre våld än nödvändigt l. befogat l. motiverat, överdrivet l. alltför kraftigt våld; särsk. i förb. med (o. i motsättning till) våld. Ibland har det skett med våld, och till och med en smula övervåld. DN(A) 27/2 1921, s. 9. Skotten i Ådalen blir det mest upprörande exemplet på övervåld i svensk arbetarhistoria, men det är militären och inte Arbetsgivareföreningen som ställs till ansvar. Henschen SkuggBrott 104 (2004). Det är en ytterligt svår gränsdragning mellan nödvändigt våld och övervåld i en pressad situation. NVärmlT 15/5 2009, s. 25.
Ssg (numera mindre br.): övervålds-väder. om våldsamt (o. ohanterligt) oväder. Posten bör hwarken dag eller natt försummas .. med mindre ögonskenlig wåda, medelst swårt öfwerwålds-wäder, är förhanden. PH 13: 433 (1786). TurÅ 1958, s. 78. —
(II 1) -VÅNING. om övre l. översta våning (se d. o. 2) i flervåningshus; äv. bildl. (se slutet); jfr -botten 1, -bygga 1 a, -byggnad 1 c o. ovan-våning. Det lyste i ett fönster på övervåningen. VgFmT I. 10: 93 (1586). Huusshyran för öfwer wåningen på ett års tijdh. BoupptSthm 1670, s. 352. Byggnaden har .. en hög souterrainvåning samt två öfvervåningar. TT 1899, Allm. s. 137. Ett korsvirkeshus enligt vanlig lågtysk indelning: en bottenvåning, en mellanvåning och en överkragad övervåning. Werner Korsvirk. 15 (1924). särsk. oeg. l. bildl. (jfr våning 2 b); särsk. (numera bl. mera tillf.) i fråga om bristfälligt l. obefintligt förstånd o. d. (jfr våning 2 b slutet). Atterbom LÖ 1: 28 (1824). Imedlertid lyckades det grefve Gyllenborg, vid brottmålslagens utarbetande, få den granskande öfvervåningen alldeles borttagen. AB 15/2 1840, s. 1. Låtom oss byta mössor, min vän, ty att din öfvervåning är sämre möblerad, än min, det märker jag nu tydligt. Braun Bror 103 (1846). Mamma hörde ju av svaret, att det inte stod rätt till i övervåningen, och det gjorde henne ont om stackarn. Lagerlöf BarnM 283 (1930). —
(II 8) -VÅRD. alltför mycket l. långtgående vård (se vård, sbst.1 7, 8). GHT 5/1 1948, s. 3. Övervård innebär bl a att man betonar den sjuka och vårdkrävande sidan hos pensionärerna i stället för den friska och fungerande. Esping o. Carlsund Samh. 97 (1978). Sjukvården (i USA) ses .. som en marknad, vilket gör den ineffektiv med övervård av personer med dyra privata försäkringar och för lite vård av de med inga eller billiga privata försäkringar. Arbetarbl. 27/12 2021, s. 2. —
(II 8) -VÅRDA. till övermått vårda (se d. o. I 4) (ngn l. ngt); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr vårdad). (Risken) att förvandlingen från poetisk stil till prosastil lätt skall medföra att den senare blir alltför litterär och så att säga övervårdad. DN(A) 14/12 1919, s. 9. Ett övervårdat barn, som ständigt vill vara i centrum. AB 1950, nr 138, s. 9. Med ett system där man får betalt per åtgärd stimuleras förstås läkarna att övervårda patienterna eftersom kliniken då får större inkomster. SvD 15/4 1993, s. 14.
Spalt Ö 773 band 39, 2023