| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
OÖVERVINNLIG ω3~øvervin2lig l. OÖVERVINNELIG3~00200, äv. (numera föga br.) OÖVERVINNERLIG3~00200, adj. -are ((†) superl. -st AJGothus ThesEp. 2: 27 (1619), Arvidi 31 (1651)). adv. -A (†, Juslenius 443 (1745)), -EN (numera föga br., Schroderus Os. III. 1: 362 (1635), LoW (1911)), -T.
1) som icke kan övervinnas, icke övervinnlig.
a) i fråga om krig, strid med vapen o. d.; förr äv. om befäst plats: ointaglig. För sina Runokonst och trulldom skull, vart .. (kung Asmund) så godt som allmeent hållin för oöfvervinnerligh. LPetri Kr. 16 (1559). Malta hwilken är så befästat aff the Christne, at han är oöffuerwinnerligh. Lælius Bünting Res. 2: 118 (1588). De .. götiska krigarskaror vilka .. övervunno det oövervinneliga Rom, världens härskarinna. DN(A) 1931, nr 137, s. 6. — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i ä. t.] i äldre titulatur. Then Stormechtigste och oöffuerwinneligste Förste och Herre, Herr Matthiæ then Förste vthwald Romerske Keysar. AJGothus ThesEp. 2: 27 (1619). Den oöffuerwinnelige Furste och Herre, Her Gustaff. Tegel G1 1: 70 (1622; lat. orig.: inuictissimum).
β) i uttr. den oövervinneliga armadan, se ARMADA 2 b slutet; förr äv. med samma bet. i uttr. den oövervinneliga flottan. Then så kallade oöfwerwinnelige Flåttan. Brask Pufendorf Hist. 150 (1680).
γ) (†) i uttr. oövervinnelig emot ngt, som icke kan övervinnas av ngt. Att thet Konungerijkiet Swerige är oöfwerwinneligit emoot all fremande och vtländisch macht. Schück VittA 1: 36 (i handl. fr. 1617). Schroderus Os. III. 1: 139 (1635; bildl.).
δ) i utvidgad anv.; äv. övergående i bet.: oöverträfflig. Ack kärlek .. du oöfvervinnerlige Riddare i våra Frustugor. Dalin Arg. 2: 56 (1734, 1754). I den jämförelsevis nya idrottsöfningen krikettbollkastning har savokarelaren .. (N. N.) visat sig vara oöfvervinnelig. IdrFinl. 1: 29 (1904). särsk. (†) ss. adv.: utan att övervinnas. (Kristus) vthrustar osz medh Andelige Wapn, at wij måga oöfwerwinneligen bestå emot Diefwulen och Werlden. Schroderus Os. III. 1: 362 (1635).
b) allmännare; vanl. i fråga om abstrakta förh. Linc. B 2 b (1640). Så länge .. (människan) låter Guds Ande styra sig är hon stark och oöfvervinnerlig. Hagberg Pred. 4: 30 (1818). Sanningen är oöfvervinnerlig. Sparre Frisegl. 3: 260 (1832). — särsk.
α) om känsla, sinnestillstånd o. d.: okuvlig, obetvinglig; oemotståndlig; numera vanl. om känsla osv. av negerande art, ss. fruktan, motvilja o. d. En .. oöffuerwinnerligh och owijkligh troo. SLaurentii Ridd. F 1 a (1622). Jag hade en oöfvervinnerlig åtrå at undersöka et, för oss Europeer, så obekant land (som Afrika). Ödmann MPark 1 (1800). En nästan oövervinnlig motvilja. Lagerlöf Troll 2: 142 (1921).
β) om svårighet, motstånd o. d.: omöjlig att övervinna l. bemästra, övermäktig. RARP 2: 111 (1634). Oöfvervinneliga hinder. Lefrén Förel. 3: 155 (1817). Häruti (dvs. i att skaffa bra tjänstefolk) yppade sig alltid en nästan oöfvervinlig svårighet. Almqvist Lad. 3 (1840). Hallström Händ. 201 (1927).
γ) ss. adv.
α’) (†) ss. bestämning till verb: avgjort, definitivt. Om ej hon trodde hennes skyldighet mot sin Fader oöfvervinneligen stridde emot hennes tycke, så skulle hon (osv.). Ekelund Fielding 426 (1765). De hinder, som syntes oöfvervinneligen skilja Märta Banér och Erik Johanson. Gustaf III 2: 70 (1783). (Skepticismen) befrämjar .. (filosofiens) organiska pånyttfödelse, just under det han synes oöfvervinnerligt förebygga den. Atterbom PhilH 467 (1835).
β’) ss. förstärkande bestämning till adj.: obetvingligt, utomordentligt, i högsta grad; vanl. med känslobetoning Den frimodige anden har .. gjort .. (den omvända människan) oöfvervinnerligen viss derom, att hos .. (Kristus) skall hon finna hjelp. Thomander Pred. 1: 314 (1849). Om ej detta vore så oöfvervinnerligen svårt, skulle jag bra gerna vilja lära mig det. Scholander I. 2: 156 (c. 1870). Hon tycks vara oövervinneligt blyg. Lagerlöf Saga 29 (1908).
2) (†) outhärdlig; outplånlig. Stor och uöfvervinlig kost (dvs. kostnad), schade och pennings spilding genom thet fremande krigsfolk, som (osv.). RA I. 1: 443 (1545). Then gruffueliga och oöffuerwinnerliga skadha, som dieffuulen genom .. (de falska profeterna) tilfogar wåra siälar. PErici Musæus 2: 200 a (1582).
3) (†) om lära, lärosats o. d.: ovederlägglig. Inthet Oöffwerwinnerligit beslut (dvs. slutsats) kan göras aff Religionsens ålderdom. Phrygius Föret. 30 (1620). (Han fann) at then Ewangeliske Läran war oöfwerwinneligh. Schroderus Os. III. 1: 345 (1635). Med oöfvervinnerliga skiäl bevisas, det (osv.). AktsamlKungsådreinst. 352 (1768).
Spalt O 1774 band 19, 1951