| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÄNDA sän3da2, v. -er, sände, sänt, sänd (pr. ind. sg. akt. -ar HB 2: 291 (1596); -er Mat. 10: 16 (NT 1526) osv. — pr. ind. sg. pass. -es (-is) VarRerV 12 (1538: vtsendes) osv.; -s GHT 16 ⁄ 10 1965, s. 3 osv. — imper. sg. sän Stenbock (o. Oxenstierna) Brefväxl. 1: 43 (1692); sänd (-e-) 2Mos. 4: 13 (Bib. 1541) osv.; sänt (-e-, -dt) Apg. 11: 13 (NT 1526: Sendt vth), Murbeck CatArb. 1: 454 (1805). — imper. pl. 2 pers. sänden 1Sam. 5: 11 (Bib. 1917: Sänden bort); sänder 1Mos. 42: 16 (Bib. 1541: Sender .. bortt), 2Mack. 11: 37 (Därs.). — sup. sänd (-e-, -nn-, -dh) G1R 6: 68 (1529: besendh), Prytz OS A 3 a (1620); sänt (-e-, -dt, -tt) G1R 1: 31 (1521: wtsendth) osv. — p. pf. sänd (-e-, -nn-, -dh) G1R 1: 201 (1524: vtsende, pl.) osv.; sändat Prytz OS E 1 a (1620: vthsändat, m.); sändna (-e-, -e), pl. Schroderus Liv. 398 (1626), HFinlÖ 1: 144 (1710: utsändne); sänt (-e-, -dt, -th) G1R 1: 31 (1521: försenth, f.), Höpken 1: 14 (c. 1752: bortsändt, m.)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ING (se SÄNDNING), -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.).
1) i fråga om att orsaka l. föranstalta l. ombesörja l. beordra l. se till o. d. att ngn l. ngt (i visst syfte) beger sig l. förflyttar sig resp. sätts i rörelse l. förflyttas l. forslas l. förs l. överbringas o. d. (i viss riktning l. till en plats l. ett ställe l. dyl. l. till en person), låta (ngn l. ngt) bege sig osv. (i viss riktning osv.), skicka (se d. o. I 3); ofta med bestämning som anger syfte; äv. (företrädesvis i d) med indir. obj. angivande till vem ngn resp. ngt sänds (i ovan angiven bet.); förr äv. dels utan obj. (se f), dels i p. pf., substantiverat, om sändebud. Sända bistånd, undsättning. Sända barn i by, jfr BARN II 1 a. Kære Swoger Actar iak sænde naagre knecther aath Skane beder iak eder ath j stelle saa .. at te .. faa teras bærning. G1R 1: 56 (1523). Iagh wil sända hestar och wagnar / Och sedan hwadh som meer belangar. Gevaliensis Jos. 44 (1601). Om Pålackens practiker på Cammin, en armee att sendhe till Slesien .. ähr inted tvijffvel. AOxenstierna 8: 25 (1633). Til Spanien ämnade Frankrike sända en ansenlig hielp. Nordberg C12 1: 449 (1740). (Sv.) Giva dän sända afsked, (lat.) Legatum dimittere. Schultze Ordb. 3912 (c. 1755). Konungen .. afböjde saken lugnt, men bestämdt, och sände upphofsmännerna utur riket. Fryxell Ber. 6: 165 (1833). Så sände man i väg dem, och när de hade kommit fram till Antiochia sammankallade de ett möte och överlämnade brevet. Apg. 15: 30 (NT 1981). — jfr AV-, BORT-, BUD-, DIT-, EFTER-, FEL-, FRAM-, FÖRUT-, HEM-, HIT-, HÄN-, IGEN-, IN-, KRING-, MED-, MISS-, NED-, TILL-, TILLBAKA-, UPP-, UT-, ÅTER-, ÖVER-SÄNDA o. GUDA-, HIMLA-, O-, RETUR-SÄND m. fl. — särsk.
a) (i bibeln o. bibelpåverkat spr.) om Gud, med avs. på person l. Kristus l. övernaturligt väsen o. d.: (i visst syfte) låta bege sig (till en plats l. person) l. låta visa sig (inför ngn l. ngt); särsk.: låta (Kristus) komma till jorden (för att frälsa människorna). Sy, iach sender min engel för titt ansikte, huilkin som skal tillredha thin wägh för tigh. Matt. 11: 10 (NT 1526). Så sändt wår Jesu kär, osz nu til handa Hugswalaren then helga Anda. Lybecker 97 (c. 1715). Icke däri består kärleken, att vi hava älskat Gud, utan däri, att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. 1Joh. 4: 10 (Bib. 1917; äv. i NT 1981).
b) med prepositionsbestämning angivande syfte (jfr a); särsk. i sådana uttr. som sända ngn efter ngt l. ngn, skicka ngn för att hämta ngt resp. ngn, sända ngn i ett ärende, skicka ngn för att uträtta ngt; förr äv. i uttr. sända ngn i skola(n), ombesörja (o. stå för kostnaderna för) ngns skolgång, sända ngn i lära, sätta ngn i lära (se LÄRA, sbst. 1 b). Sända en vara till påseende. Kemene(re)n salige matt(es) krone giorde køpet och sende såå hono(m) ept(er) gullet. OPetri Tb. 192 (1527). (Sv.) Sända någon i et ärende, (eng.) To send one on an errand. Widegren (1788). Sundén (1891: i skolan). Han gav sej just iväg med ett knyte på ryggen och sin stav i handen och jag trodde att han hade sänts på något uppdrag, men vågade inte spörja vart han var på väg. Malmqvist BerTräskmark. 1: 89 (1976).
c) i uttr. sända bud (se BUD 1 a, b), skicka budbärare l. (o. numera företrädesvis) meddelande; särsk. i uttr. sända bud efter ngn, gm budbärare l. meddelande låta tillkalla ngn; förr äv. i uttr. sända ngn ord (se ORD, sbst.2 1 o), (låta) meddela ngn, (låta) överbringa ngn en befallning. Iacob sende budh fram för sigh til sin brodher Esau. 1Mos. 32: 3 (Bib. 1541). Esra 5: 7 (Därs.: ord). (Han) sende .. honom breff och bodh, at (osv.). Svart G1 44 (1561). De sände bud efter läkare. SvHandordb. (1966).
d) (ngt ålderdomligt) i fråga om förflyttning l. transport l. överbringande av ngt (t. ex. brev l. pengar l. gåva l. vara), i sht medelst visst (allmänt) kommunikationsmedel l. viss befordran o. d. (t. ex. med tåg l. med posten l. sjöledes osv.) l. gm viss förmedling l. visst förfarande l. på vissa villkor o. dyl., o. med särskild tanke på att det skall komma en mottagare till handa; särsk. i uttr. sända ngn ngt. Sända varor mot postförskott, portofritt. Sända gods med (l. per) bil, fartyg, flyg. Sända ngn ngra rader, en inbjudan. It(em) æn sende jag honu(m) iiij ka(n)nor win før xxiiij klippinge. SthmSkotteb. 3: 192 (1521). H:s K:Mtz gifne bref der af iagh eder een Copia innelyckt tillhanda sänder. Stiernhielm (SVS) III. 1: 135 (1651). Om någon torkad blomma skulle finnas bland örterne, så war god och sänt mig henne. Linné Bref I. 3: 126 (1755). Får jag sända en hälsning? SvHandordb. (1966).
e) (†) i uttr. sända ngn april, narra ngn april gm att på skämt sända honom till en plats o. d.; jfr SKICKA I 3 a γ. Weise 1: 294 (1769).
f) [jfr motsv. anv. av d. sende o. eng. send] (ålderdomligt, i sht i ä. bibelövers.) utan utsatt obj. (som närmare framgår av sammanhanget), särsk.: sända bud (för att låta hämta ngn l. ngt l. uträtta ngt); jfr SKICKA I 3 a δ. (Gud) sende aff himmelen och halp mich ifrå mina förtryckiares försmädilse. Psalt. 57: 4 (öv. 1536; Bib. 1999: sänder mig hjälp). Imedlertid sände Fru Munden alla dagar til staden och hade fådt veta, at (osv.). Chenon Heywood 4: 101 (1773). När sorgetiden var förbi, sände David och lät hämta henne. 2Sam. 11: 27 (Bib. 1917).
2) i oeg. l. allmännare (se b) l. bildl. anv. av 1; särsk. med avs. på blick l. tanke o. d. i sådana uttr. som sända ngn l. ngt en (sådan l. sådan) blick, förr äv. sända ögat l. ngns ögon på ngn l. ngt, kasta en (sådan l. sådan) blick på ngn l. ngt, sända ngn l. ngt en tanke l. sända en tanke på l. till ngn l. ngt, ägna l. skänka ngn l. ngt en tanke; i sht förr äv. med avs. på suck: ge ifrån sig. Brenner Dikt. 1: 1 (1703, 1713). Om tu nu skulle komma hän / Wor ingen som tig kände / I hela wida Sweriges Län, / Ell’ tankan på tig sände. Odel Sincl. 70 (1739; Hörnstr. uppl.). En vrider sina händer, / En sitt hufvud bort han vänder, / Ömt en annan suckar sänder. Bellman (BellmS) 1: 175 (c. 1775, 1790). Hustrun sände honom en forskande blick. Östergren (1952). Han sände dem en flyktig tanke. SvHandordb. (1966). — särsk.
a) (†) i uttr. sända ngn ur tiden l. till evigheten, (låta) döda ngn. Ty sen han låft af honom halsen skära, / Han också riktigt skar. / På detta sätt han utur tiden sände / Den, som så mången sjelf til evigheten sändt. Lenngren (SVS) 1: 395 (1790).
b) allmännare, i fråga om att förpassa ngt gm luften; särsk. i fråga om kastande l. slungande l. skjutande o. d.; särsk. med avs. på boll l. puck vid fotbollsspel resp. ishockey: förpassa l. skjuta o. d., skicka; numera företrädesvis i förb. med adverbiell bestämning (särsk. betecknande riktning) l. bestämning betecknande resultat. Sända i väg ett skott, ett spjut. Berchelt PestOrs. C 2 b (1589; med avs. på pil). (Lat.) Missilis .. (sv.) Som kan sändas, kastas, skjutas. Ekblad 221 (1764). Rappe Nordarm. 32 (1874; med avs. på granater). Det var säkert denna manöver, som förhindrade den danske (fotbolls)spelaren att sända bollen i engelsmännens nät. IdrT 1903, s. 129. Man .. sänder en vänsterswing mot motståndarens käke. Holmberg Boxas 75 (1921). Det visade sig, att han sällan kunde sända en pil rätt på målet. Lagerlöf SkildTid. 1: 63 (1943). En välriktad spark sände bollen i mål. Östergren (1952).
c) (i vitter l. högre stil) med avs. på ngt mer l. mindre abstr. (t. ex. nåd l. fruktan): framkalla l. låta uppkomma l. uppstå hos ngn l. ngt, drabba ngn o. d.; särsk. om Gud l. Kristus l. djävulen. Gudh sende sina godheet och sanferdigheet. Psalt. 57: 4 (öv. 1536). Thetta sägher Herren .. Iagh .. skal senda een förskreckelse vthi Egyptij land. Hes. 30: 13 (Bib. 1541). Gevaliensis Jos. 3 (1601; med avs. på nåd). De största Hieltar ha, ju merendels förfarit / At bäst de högst i rop och lyckan närmast warit / Hon mot förmodan, sielf mäst ryggen til dem wändt / Ell’ döden alt för brått dem bak på hälen sändt. Brenner Dikt. 1: 112 (1693, 1713). Ve dig (yngling)! om glansen af en dygd / Förbittring i ditt hjerta sänder. Stenhammar 88 (1792). Min Gud är en väldig hjälte, / som ej sänder frid, men svärd. VLösen 1912, nr 2, s. 20.
e) med saksubj., med avs. på ljud- l. tryckvåg l. ljusstråle l. doft l. kyla l. mörker l. dimma o. d.: komma l. få att röra sig l. fortplanta sig l. utbreda sig l. infalla o. d. (i viss riktning l. ngnstädes). Runeberg (SVS) V. 1: 129 (1848; om kväll, med avs. på skugga). Och så kommer solen på våren och sänder sina strålar som heta pilar ned till fröna. Krusenstjerna Pahlen 1: 131 (1930). Smällen sände en stöt genom hela båten. SvOrdb. (1986).
f) om hav l. sjö l. vattendrag o. dyl. l. botten i hav osv., äv. om land(massa) l. berg o. d.: låta (viss del) sträcka sig o. d. (ngnstädes l. i viss riktning), komma (viss del) att löpa l. utgå o. d. (i viss riktning osv.); äv. om växtlighet: utbreda l. sprida (viss del) o. d. (i viss riktning l. på en plats). Kalkfloran sänder en utlöpare hit ned (till Ätradalen). Selander LevLandsk. 22 (1955). Rhen, Maas och Schelde sänder sina mäktiga mynningsarmar genom Nederländerna och Belgien, formande Europas största deltaland. FinT 1955, s. 9.
3) [jfr eng. send] medelst elektromagnetiska vågor l. radiovågor överföra (ngt, i sht (radio)signal l. ljud l. bild o. d.) till en mottagare, transmittera; äv. utan obj., om telegraf(station) l. radio(station) l. TV(-station) o. d.: transmittera signal l. radio- l. TV-program o. d. TV sänder önskekonserten i repris. Radions program 3 har börjat sända på morgontid. När .. Stockholm ”sänder”, skall linien Stockholm – Malmö i Malmö vara ställd till switchreläet. TT 1896, M. s. 66 (om telegrafering). På kvällarna då de engelska (radio)stationerna sända, är det nästan omöjligt att uppfatta något från Stockholm. SvD(A) 1924, nr 83, s. 10. Sändande station (sändare) är den signalstation, som påbörjat signalering till annan signalstation. SoldISign. 1945, s. 22. Ljudradion sänder från (tennis)matchens början. DN 6 ⁄ 6 1984, s. 1. — jfr RADIO-, SAM-, SMYG-SÄNDA. — särsk. på elektronisk väg avsända (brev o. d.), faxa. Vem gör inbrott för att sända ett fax? Mankell Villospår 167 (1995).
1) (numera i sht med ngt ålderdomlig prägel) till 1: sända bort l. i väg (ngn); särsk. (motsv. 1 d): sända i väg l. avsända (ngt). Min hustru sender jag nu aff åth Sverige. AOxenstierna 6: 431 (1631). Siwertz JoDr. 281 (1928; med avs. på brev).
2) (numera föga br.) till 2, särsk. till 2 e, f. Lagerlöf Jerus. 2: 79 (1902). Norra Björköfjärden, som är den näst största av de långa bukter Mälaren sänder av inåt Uppland. Dens. Holg. 2: 170 (1907). —
SÄNDA BORT10 4. [fsv. sända bort] till 1. 1Mos. 42: 16 (Bib. 1541). jfr bortsända. särsk. (†) till 1 f, i uttr. sända bort (till ngn) och (låta) göra ngt, sända bud (till ngn) för att (låta) göra ngt. Tå sende konningen bort och lät göra honom löös. Psalt. 105: 20 (öv. 1536). 2Mos. 9: 19 (Bib. 1917). —
1) till 1; särsk. i uttr. dels sända efter ngn, sända bud efter l. låta hämta l. tillkalla ngn, dels sända efter ngt, låta hämta ngt, äv. (o. numera i sht): beställa l. rekvirera ngt. 1Mos. 20: 2 (Bib. 1541). Lind (1749; med avs. på vin). Sända efter en vara från en firma. SvHandordb. (1966).
2) till 1 d: sända (ngt) senare l. efteråt l. i en senare sändning, eftersända; särsk. i uttr. sända ngt efter ngn, efter ngns avresa sända ngt till den plats dit denne rest. Dähnert (1784). Sända efter ett brev. SvHandordb. (1966). —
SÄNDA EMOT10 04 l. MOT4. särsk. (†) till 1 f, i uttr. sända emot ngn, sända ngn ett bud till mötes. 2Sam. 10: 5 (Bib. 1541). 1Krön. 19 (”20”): 5 (Därs.). —
1) till 1: sända i väg (ngn). Herr Jacob .. vthwalde .. 470 the som bäst ibland Ryttarena beredna woro .. och sände Ewerdt Horn medh them fort Fienden at effterföllia. Widekindi KrijgH 83 (1671).
2) i bildl. anv. av 1 (jfr sända 2), om öga, med avs. på blixt (se d. o. 2): skjuta. JGOxenstierna 4: 224 (1815). —
SÄNDA FRAM10 4. [fsv. sända fram] till 1, 2. Weste FörslSAOB (c. 1817). jfr framsända. särsk. (numera föga br.) motsv. 2 b, med avs. på fotboll l. passning: förpassa fram resp. medelst passning sända fram, skicka fram. Bollen sändes fram till höger ytterforward. NordIdrL 1901, s. 391. IdrBl. 1924, nr 70, s. 1 (med avs. på passning). —
SÄNDA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. (†) till 1; särsk. i uttr. sända ifrån sig ngn l. ngt, sända bort l. i väg ngn l. ngt; med personobj. äv.: visa bort l. köra i väg. Luk. 8: 38 (NT 1526: frå; NT 1981: skickade i väg). Wardt Lasse Joensson .. anclagett att han icke hadhe sendt iffrån sigh sine quitentier. HH XIII. 1: 105 (1563). Cellarius 117 (1729). —
SÄNDA IGEN10 04. (numera föga br.) till 1: sända (ngn l. ngt) tillbaka, återsända; särsk. i uttr. sända jorden igen sin kropp, låta sin (av jord skapade) döda kropp återgå till jorden. Herodes .. begabbadhe (Jesus) .. och sende honom igen till Pilatum. Luk. 23: 11 (NT 1526). Min kropp, som förr aff leer och iordh, / iag iorden igen sendher. Wivallius Dikt. 64 (1631). jfr igensända. —
1) till 1; särsk. till 1 d, med avs. på pengar l. skrivelse o. d.: låta överbringa till ngn l. låta komma ngn till handa. Judas sende all nödtorfft in j Festet. 2Mack. 13: 20 (1541). Nordforss (1805; med avs. på pengar). Lo-Johansson Förf. 98 (1957; med avs. på manuskript).
2) till 2. särsk.
a) (numera föga br.) till 2 b, med avs. på boll vid fotbollsspel l. slag vid boxning o. d.: förpassa in resp. rikta in mot o. d. Bollen skall .. sändas in i målet ungefär lika högt från marken som en mans knä. Zettersten Tait 51 (1906). (Boxaren) sänder in en hook emot motståndarens ansikte. IdrB 10: 42 (1913). Husén Fotb. 77 (1918).
b) till 2 f, om hav l. sjöbotten, med avs. på fjord resp. djup ränna: låta skära in resp. utsträcka (ngnstädes). (Havet har anfallit muren Bohuslän,) brutit igenom den på en sex, sju ställen och sänt in fjordar, som äro flera mil långa. Lagerlöf Holg. 2: 434 (1907). SvGeogrÅb. 1932, s. 26. —
SÄNDA MED10 4. till 1 (a): sända (ngn) i sällskap med l. samtidigt som ngn; äv. dels: sända (ngt) med ngn, anförtro ngn (ngt), dels: sända (ngt) på samma gång som ngt annat, bifoga (ngt). 2Kor. 8: 18 (NT 1526). Jason .. sende medh them .. tryhundradhe drachmas. 2Mack. 4: 19 (Bib. 1541; Apokr. 1986: anförtrodde dem). Herren, inför vilken jag har vandrat, skall sända sin ängel med dig (osv.). 1Mos. 24: 40 (Bib. 1917). Även om Ers Excellens skulle sända med tiotusen man, skulle det inte gå vägen! Malmqvist BerTräskmark. 1: 309 (1976). jfr medsända. —
1) till 1. Klint (1906). särsk. (numera föga br.) till 1 f, i uttr. sända ned för att göra ngt, sända bud för att göra ngt. När .. eld var uppgjord .. sände .. (trolldrottningen) ned till gås-huset, för att spörja vandrings-qvinnan till, huru köttet skulle blifva .. väl kokadt. SvFolks. 378 (1849).
2) (i vitter stil) i bildl. anv. av 1 (jfr sända 2); särsk. om sol, med avs. på öga, liktydigt med: blicka ned. Sendt .. (visheten) nedher aff tinom helgha himmel. SalWijsh. 9: 10 (öv. 1536). (Kung Fredrik) är den Sol, / Som gläder Nordens Pol: / Som sänder ned sit öga, / Från Kunga-Tronen höga. Nordenflycht QT 1746—47, s. 23. —
SÄNDA OMKRING10 04, äv. KRING4. (numera bl. tillf.) till 1: sända (ngn) från ställe till ställe l. från man till man; låta (ngt) cirkulera l. distribueras bland ngra o. d. I dhet öffrighe skole inge Sänningar aff Bakelser eller Confect och Socker tillåtne wara at sändas kring i Staden. StadgPrestTrolofn. 5 ⁄ 10 1664, s. B 2 b. Klint (1906). jfr kringsända. —
SÄNDA TILL10 4. till 1, i uttr. sända till ngn ngn l. ngt, sända ngn l. ngt till ngn. Her thiil suarade Hans Byrssonn Jören Erichssonn .. att han skall fölgie honom på halzbremetth wttur sin gårdh, then som h(ans) w(elbyrdig)h(et) sendir thill honom och lether hono(m) pantha. TbLödöse 147 (1589). SvHandordb. (1966). jfr tillsända. särsk. (†) till 1 f, i uttr. sända till ngn l. ngt, sända bud till ngn (efter ngn l. ngt l. för att uträtta ngt); jfr skicka till. I senden till Joannem och han gaff witnisbyrdh till sanningena. Joh. 5: 33 (NT 1526; NT 1981: sänt bud). Herr Bengt Stensson Natt och Dag på Göksholm, som hade haft en twist med Engelbrekt, sände nu till honom, begärande säkerhet att få komma till Örebro. Fryxell Ber. 2: 152 (1826). —
1) till 1 (d): låta föra (ngn l. ngt) tillbaka (till den plats varifrån han resp. det kommit); återsända (ngn l. ngt); returnera (ngt). Schroderus Comenius 216 (1639). Ehrenadler Tel. 264 (1723: tilbakas). (Sv.) sända gt tillbaka (t.) et. zurückschicken. Klint (1906).
2) (numera föga br.) till 2 b, med avs. på boll vid fotbollsspel o. d.: förpassa tillbaka l. bakåt (till ngn), skicka tillbaka. Zettersten Tait 59 (1906). Husén Fotb. 82 (1918). —
SÄNDA TILLSAMMANS. (†) till 1: låta (ngra) sammanträffa. (Arvingarna) skole .. sende sine fulmyndighe till sammens, till att ransake vm the lössörer, som (osv.). HH XIII. 1: 135 (1564). —
2) till 2; särsk. (i religiöst spr.) med avs. på till Gud riktad suck l. bön o. d. Sända up sina suckar til Gud. Sahlstedt (1773). Snoilsky 2: 60 (1881; med avs. på bön). särsk.
a) till 2 b, särsk. med avs. på ballong l. drake: låta stiga l. flyga upp. (Elfstrand o.) Gabrielsson 202 (1950; med avs. på drakar). Sända upp en ballong. SvHandordb. (1966).
b) till 2 e. När .. (stationsinspektören) viftade med den lilla flaggan, sände lokomotivet upp ännu svartare rökvirvlar än förut. Lagerlöf Holg. 2: 316 (1907). Myren .. sände upp dimmor, som vältrade fram praktfulla och silverglänsande i månskenet. Dens. Saga 43 (1908). —
a) till 1 a—c. Matt. 14: 35 (NT 1526). Om dem som sende uth sine barn till studium oppå misstänchte och suspecte orter. RA II. 2: 132 (1617). Ps. 1819, 221: 3.
b) till 1 d; numera nästan bl. med avs. på rundskrivelse o. d. Sända ut ett cirkulär, reklambroschyrer, bjudningskort. Svart G1 160 (1561; med avs. på brev). Sända ut i handeln. Cannelin (1939).
c) (†) till 1 f: utan obj. (som närmare framgår av sammanhanget), särsk. i uttr. sända ut och (låta) göra ngt, sända bud för att (låta) göra ngt. Herodes .. sende vth, och lät slå j häl all barn j Bethleem. Matt. 2: 16 (NT 1526). (Gud) sende vth aff högdenne och fattade mich, och drogh mich vthaff storo watne. Psalt. 18: 17 (öv. 1536; Bib. 1917: räckte ut sin hand). Ryszarne sände ut och begärde capitulera. Nordberg C12 1: 132 (1740).
2) till 2. Sänd ut, liksom nyss, din bevingade tons Vällustiga qval. Atterbom LÖ 2: 146 (1827). (Eken) sköt skott och sände ut kvistar. Lagerlöf Holg. 2: 461 (1907). särsk.
a) (i fråga om ä. föreställningar) till 2 c, om djävulen, med avs. på sjukdom: låta drabba ngn. Wigström Folkd. 1: 139 (1880).
b) till 2 e. Hallström Than. 36 (1900; om eko). Det förtäljes, att när den .. lilla klockan i Skaga kyrkas stapel började sända ut sina toner över skogar och vatten och odlade bygder, det skorrade väldeliga i deras öron, som ej kristnats. KyrkohÅ 1933, s. 134.
c) till 2 f, om land(massa), med avs. på halvö o. d.: låta sträcka sig ut l. skjuta ut (i viss riktning l. ngnstädes); äv. om berg o. d., med avs. på flod: få att löpa l. flyta ut o. d. De tre väldiga halföar, som Asiens landmassa sänder ut mot söder. Svensén Jord. 214 (1885). Där Kordillerernas östra randberg, Klippbergen .. åt alla håll sända ut mäktiga floder, där finnas också möjligheter .. för en stor konstbevattning. SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 192.
1) (numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) till 1: sända i väg (ngn, i sht ss. bud); jfr sta, adv. 1. Esra 8: 16 (Bib. 1541). Dhen som sänder owist folck åstad, han måste sielff beställa sitt ärende å nyo. Grubb 862 (1665). särsk. (i högre stil, arkaiserande) till 1 f, i uttr. sända åstad och låta göra ngt, sända i väg bud med befallning att låta göra ngt. Konungen .. sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset. Matt. 14: 10 (Bib. 1917).
3) (†) till 2 d, i uttr. sända stad (att osv.), åstadkomma l. ombesörja (att osv.). Ingen godh sände stadh, at fru eba kom åter til oss igen migh til en stor plågha. Horn Beskr. 63 (c. 1657). —
SÄNDA ÅTER10 40. [fsv. sända ater] till 1: sända (ngn l. ngt) tillbaka; äv.: återigen sända (ngn l. ngt), sända på nytt. Sender Israels Gudz Arck åter til sitt rwm igen. 1Sam. 5: 11 (Bib. 1541). (Sv.) Sända åter .. (fr.) Renvoyer .. Envoyer de nouveau. Nordforss (1805). jfr återsända. —
a) till 1 a, med avs. på djur: låta hemsöka med o. d. (Herre,) tinne alzmectiga hand .. war icke omögeligit at senda offuer .. (de orättfärdiga) en hoop biörnar. SalWijsh. 11: 17 (öv. 1536; Apokr. 1921: sända emot).
b) till 1 d. Loffuade och att sända dem våre gravamina öffuer, såsom och (osv.). AOxenstierna 2: 623 (1624).
2) till 2, särsk. 2 c, med avs. på sjukdom: framkalla (hos ngn). (Den sjuka trodde) att en tattarkvinna, som hade blivit ond på henne, hade sänt sjukdomen över henne. Lagerlöf Holg. 2: 332 (1907).
-GREVE. [jfr t. sendgraf] till 1: (numera bl. i skildring av ä. utländska förh.) om (l. ss. titel för) grevlig högre ämbetsman i karolingerriket som av kronan sändes till vissa administrativa områden med uppdrag att därstädes hålla räfst o. d. Strinnholm Hist. 3: 369 (1848). Sjögren HLb. 1: 254 (1875). —
-MAN, se B.
B (i allm. till 1): SÄNDE-BREV. [jfr t. sendbrief]
1) (numera i sht med ålderdomlig prägel) brev l. skrivelse av mer l. mindre officiell karaktär som sänds l. är avsett (avsedd) att sändas till ngn l. till ngra (i ett exemplar ställt till flera l. i flera likalydande exemplar); cirkulär, missiv (se d. o. 1); jfr sändninga-brev. UpplDomb. 2: 50 (1579). Och .. genom Högwördig Consistorii höggunstiga Sändebref, Nådigst tillåta mig församblingarne påhälsa, och .. Embetz förrättningen tilträda. VDAkt. 1712, nr 32. Jag lyktar mitt första sändebref till Eder. Wallin Rel. 4: 203 (1837, 1860). Karl Knutssons förnyade hyllning på ett möte i Stockholm i augusti 1464 .. (skildras av) konungen själv .. senare på hösten .. i ett sändebrev till smålänningarna, till vilka han då avfärdade Nils Sture för att söka uppbära skatt. HT 1944, s. 24. KyrkohÅ 1958, s. 144. särsk. om vart o. ett av de brev från apostlarna l. de apostoliska fäderna som ställts till ngn av de äldsta kristna församlingarna, epistel (se d. o. 2). FörsprNT 5 a (1526). Pauli sendebreff til the Romare .. j fornemda Epistler. OPetri 2: 453 (1535).
2) (i sht förr) om allmänt spridd l. offentlig l. publicerad skrift i brevform (t. ex. flygblad l. öppet brev (se brev 3 e slutet) l. litteraturalster o. d.). Och .. ij samma sendebreff är .. ath förnemde Paulus beskriyar och beropar Martinum luther medh hans anhang for kiettare (osv.). OPetri 1: 154 (1527). Mitt första romerska sändebref. Atterbom Minn. 267 (1818). Wyclif .. utgav (våren 1378) .. ett öppet brev till den nye påven .. Detta öppna sändebrev eller flygblad kännetecknas av en konciliant ton. KyrkohÅ 1937, s. 26. —
-BUD, se d. o. —
-BUDSKAP~02 l. ~20, sbst.1 (sbst.2 se sp. 16222).
1) (†) budskap, meddelande o. d.; jfr budskap 1. Biskopen och Grefven af Luna afhörde med glädje detta sändebudskap. Strinnholm Hist. 2: 40 (1836).
2) (†) konkretare, om persons l. personers avsändande i visst, i sht politiskt uppdrag, beskickning (se d. o. 3 a). Diplomatisk routine .. går ut på att vinna och betrygga fördelar genom klyftigt uppsatta traktater, genom lämpliga underhandlingar och i läglig tid företagna sändebudskap, — allt åtföljdt af tillbörlig ömsesidig vaksamhet. Bolin Statsl. 1: 41 (1868).
3) (numera föga br.) konkret, koll.: beskickning, delegation, deputation o. d.; jfr sändebud 2. Lind 24 (1749). Hela det christna prestedömet framstälde sig för .. (lekmännen) såsom ett Guds sändebudskap till menniskorna. Strinnholm Hist. 3: 177 (1848). År 1901 den 6 juli .. emottog .. (Nikolaj II) i Peterhov i audiens ett sändebudskap från Dalai Lama i Tibet, som ställde sig under ryskt beskydd. Estlander 11Årt. 3: 241 (1923). —
-BÄGARE. (förr) bägare med dryck, som sändes bordet runt varvid var o. en tog sig en klunk; jfr -stop. Rig 1935, s. 116. —
-FÄRD. [jfr fvn. sendiferð, d. sendefærd] (numera bl. i skildring av ä. förh.)
1) färd som ngn gör för att uträtta ett uppdrag. Sonen swarade, det wara tilbörligt, at han fore .. (faderns) sändefärd. Björner Vols. 106 (1737). Då han ej hade så brådskande ärenden, besökte han under en sådan sändefärd väl 50 bondehus, flera prestgårdar och landthamnar, m. fl. ställen. LoF 1873, s. 106.
2) om utsänd delegation; jfr färd 4. Tidssammanhanget gör det så gott som säkert, att dessa bullor (från 1274) utverkats av samma svenska sändefärd till kurian, som (osv.). KyrkohÅ 1941, s. 81. —
-MAN. (sänd- 1823. sände- 1664 osv.) [fsv. sändeman] (i högre stil, ålderdomligt) sändebud, budbärare; särsk. om sådant sändebud osv. som är bemyndigat att uppträda ss. befullmäktigat ombud l. representant för ngn l. för ett land l. en institution o. d.; stundom närmande sig bet.: diplomat (se d. o. 1); äv. bildl. (förr särsk. om projektil för vapen); i sht i pl.; jfr sändinge-man. Verelius Gothr. 186 (1664). På nytt vid tinget mötas nu landets sändemän, / Och öga mot öga stå Kung och folk igen. Snoilsky 2: 277 (1879, 1881). Dödens små snabba sändemän af bly. Hedenstierna Kaleid. 224 (1884). Svensén Jord. 270 (1886; om katolska kyrkans representanter i Kina). När Hannibals sändeman ankom, blef han afvisad utanför staden. Boëthius HistLäsn. 1: 304 (1895). Vid en av de banketter, som i Stockholm gåvos för de åländska sändemännen, uppträdde (osv.). Karlsson-Ramsdahl o. Mattsson Sträng. Föret. (1923). Sändemännen sade att om inte rättvisa snart skedde, så skulle folket bringas till raseri och dräpa alla kristna. Fridegård Offerrök 85 (1949). särsk. i uttr. Guds sändeman, om person som frambär Guds l. Kristi budskap till människorna. Den, som synes vara den främste förkämpen för det goda, han är Guds sändeman. NordT 1892, s. 70. Guds särskilda tjänare och sändemän bland folket — det var ju .. detta .. (prästerna) voro i all sin mänskliga bristfullhet. Palme SläktPalme 263 (1917). —
-STOP. (förr) jfr -bägare. Trots sin ringa rymd har pokalen varit ett sändestop och skickats runt bordet med brännvin. Rig 1935, s. 120.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1. Schultze Ordb. 3912 (c. 1755). IllSvOrdb. (1955). särsk. (†) till 1 a, om Gud l. Kristus. L. Paulinus Gothus ThesCat. 167 (1631). Melin JesuL 3: 117 (1849).
2) (i fackspr.) till 3: apparat l. anläggning o. d. som transmitterar radiosignal l. ljud l. bild o. d. till en mottagare; äv.: sändarstation. 2NF 28: 726 (1919). Högfrekvenstelefonering använder såsom sändare och mottagare samma apparater som trådlös telefoni. Därs. 38: 798 (1926). Sändande station (sändare) är den signalstation, som påbörjat signalering till annan signalstation. SoldISign. 1945, s. 22. Bergholm Fys. 4: 75 (1957; om framställning av ultraljud). jfr gnist-, kortvågs-, radio-, snabb-, televisions-sändare m. fl.
3) (i fackspr., i sht språkvet.) om person som (medelst tal l. skrift) producerar o. överför språkligt yttrande l. meddelande till en mottagare; motsats: mottagare. Sändare och mottagare måste ha en gemensam uppsättning tecken, de måste med ett visst uttryck .. bägge förknippa samma innehåll. Thelander GreppSpråksoc. 22 (1974).
Ssgr (till -sändare 2; i fackspr.): sändar-, äv. sändare-amatör. person som för nöjes skull l. ss. hobby innehar o. nyttjar radiosändar- o. -mottagarutrustning, radioamatör. UNT 3 ⁄ 12 1931, s. 8.
-antenn. anordning, i sht luftledning, för utsändning av signal l. radio- l. TV-program o. d. Radiolyssn. 1927, nr 14, s. 10.
-station. särsk. om anläggning för utsändning av radio- o. TV-program; jfr station II 10. 2NF 34: 836 (1922). —
SÄNDELSE. (†)
1) till 1, särsk. till 1 a, om handlingen att sända ngn l. ngt, sändande. Thens helige Andes sendelse. PJGothus Os. 105 (1603). Schroderus Os. III. 2: 315 (1635).
2) försändelse; äv. om litterärt alster som sänts till tidningsredaktion o. d. för publicering. Bland Franzéns .. sändelser till Stockholms Posten påkallar poemet ”Svenska sånggudinnan till den danska” ett skildt omnämnande. Lagus Kellgren 318 (1884). Stenmark FinlSv. (1983). —
SÄNDESKAP, äv. SÄNDSKAP, n. (sänd- 1896. sände- 1876—1915) (numera bl. i skildring av ä. förh., ålderdomligt l. arkaiserande) om förhållandet l. egenskapen att vara sänd i ngns uppdrag l. ss. ngns ombud o. d.; särsk. om utförande av uppdraget l. utövande av värdigheten ss. sändebud resp. ombud o. d.; äv. konkret(are), dels om själva uppdraget, dels koll. l. sammanfattande, ungefär liktydigt med: beskickning l. delegation l. deputation o. d., dels (förr) i individuell anv., om enskild person ingående i delegation osv. De prester, åt hvilka detta sändeskap var anförtrodt. Rydberg Ath. 483 (1876). Därs. 527 (koll., om delegation). Framför allt fulländades .. (Tessins) bildning under hans lysande sändskap till Paris 1739—1842. (Schück o.) Warburg LittH 2: 155 (1896). Emil von Qvanten .. användes .. af Karl XV .. i privatdiplomatiska sändeskap. Des. 2LittH IV. 1: 76 (1915).
Spalt S 16211 band 33, 2002