| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
SPÄNNING spän3iŋ2, sbst.2, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -ar.
a) abstr. Jagt är ett tidsfördrif för pilten i tröttande skogar, / Bågens spänning en lek; en lek, att hästarne tämja. Adlerbeth Æn. 243 (1804). Vid spänningen af (fångst-)saxen måste största försigtighet iakttagas, att ej någon olycka må inträffa. Hahr HbJäg. 172 (1865). Konstsilke brister vid för hård spänning relativt lätt. Varulex. Beklädn. 228 (1945).
b) konkretare, med tanke på l. om resultatet: tillståndet l. egenskapen (hos ngt) att ha spänts (i sådan l. sådan grad) l. vara spänd (i sådan l. sådan utsträckning; se SPÄND 1 a, b); gm spänning (i bet. a) uppkommen (grad av) elastisk styvhet l. (spänstig) fjädring; ss. beteckning för tillstånd utan klar avgränsning från 2. Ju större spänning man åstundar att en quick (dvs. spänstig) Fjäder af hårdt Stål skall uthärda, ju tunnare måste den göras. Rinman JärnH 94 (1782); jfr 2. Sågbladet .. kan medelst ställskrufven .. höjas eller sänkas, hvarigenom sågbladet får sin behöriga spänning. TByggn. 1859, s. 170. Den flätade ljusveken .. befanns ha den egenskapen, att på grund af den spänning, flätningen åstadkommit, vrida sin spets utåt till lågans hetaste lager. SthmBelysn. 10 (1903); jfr 2. Karlarna vid stocken (kände) helt oförmodat en starkare spänning i repet. Högberg Utböl. 1: 41 (1912). TNC 76: 158 (1981).
2) [delvis specialanv. av 1 b, delvis till SPÄNNA, v.3 I 6] tekn. o. fys. hos fast kropp: (förhållandet att det föreligger l. utvecklas) dragande l. skjuvande l. tryckande kraft(er) som utövar motstånd mot l. strävar att återställa läget före påverkan utifrån l. från omgivningen; (kraft l. krafter härrörande från) förhållandet att det spänner (i ngt) l. att ngt spänner (se SPÄNNA, v.3 I 6); påkänning; äv. (utan klar avgränsning från 1 b) om spänning i bet. 1 b med särskild tanke på att den frestar på l. framkallar motståndskraft hos materialet. När twenne Hwalf få spänning emot hwarandra, blifwer Muren dem emellan en och en half Aln tiock, hwaraf en half Aln på hwar sida til Hwalf-foten afräknas. PH 6: 3831 (1755). Et Fartyg som skal lastas med .. varor; som .. medelst våldsamheter vid Lastningen, kan förorsaka spänning eller brytningar; bör vara starkare bygdt, än et Fartyg som endast är distinerat at föra .. trä-varor. Chapman Skeppsb. 118 (1775). (Romarnas valv-)Båge .. erhöll en fast spänning genom de enskilda delarnas sträfvan mot tyngdpunkten. Upmark Lübke 186 (1871). Om man med yttre medel tilldelar en .. (elastisk) kropp små formförändringar, uppstå .. motståndskrafter (spänningar), som äro proportionella mot formförändringarnas storlek. Ekman Mek. 115 (1919). Sannolikt bändes den yttre ramen ut (vid tryckprov av fönstret i en bathysfär) och de spänningar, som härigenom uppkommo, krossade glaset. Björk Beebe UndHavsyt. 69 (1937). En blykula väger 5 kg och är upphängd i ett snöre. Hur stor blir spänningen i snöret, om kulan nedsänkes i fotogen? Bergholm Fys. 1: 52 (1953); jfr 1 b. Spänning, (dvs.) påkänning .. (dvs.) kvot av kraft och area hos den yta, ytteryta eller tänkt snittyta, på vilken kraften verkar. TNCPubl. 59: 107 (1975). — jfr BROTT-, DRAG-, KNÄCK-, MOT-, RING-, SKJUV-, SKÄR-, TRYCK-SPÄNNING.
3) i utvidgad anv. av 1 b o. 2, om tillstånd l. egenskap hos icke fast kropp.
a) (numera mindre br.) hos gas l. ånga o. d.: tryck. Ångan (i en ångelektricitetsmaskin) utvecklas i en särskild panna, hvars ventil hålles sluten, tills den behöfliga spänningen är uppnådd. UB 2: 346 (1873). TMatFysKemi 1922—23, s. 16 (hos ädelgas).
b) i fråga om elektricitet o. magnetism.
α) el.-tekn. o. fys. i fråga om elektricitet (särsk. i elektrisk ledare): potential l. (grad av) potentialskillnad (tänkt ss. en art av spänning i huvudmomentets innebörd l. tänkt i analogi med tryck hos ånga l. vätska o. d. (jfr a)). Hög l. låg spänning. 220 volts spänning. Första åskslaget häfver den elekriska spänningen. Snellman Gift. 1: 107 (1842; bildl.). Kraftanläggningen utföres med trefasig vexelström af 7.000 volts spänning, som i stadsgränsen transformeras till lågspänning. SDS 1899, nr 196, s. 2. När ett moln blifvit laddadt med ett visst slag af elektricitet, uppstår en viss .. spänning i så måtto, att de i molnet samlade elektriska krafterna sträfva att stöta ifrån sig den elektricitet, som är likartad med dess egen, och draga till sig den motsatta elektriciteten. LfF 1912, s. 166. Kanske det var så, att läpparna blevo elektriska? Det blev måhända en rent elektrisk spänning mellan en flickmun och en pojkmun. Hedberg VackrTänd. 173 (1943). Skillnaden i potential mellan två punkter kallas potentialdifferens, potentialskillnad eller spänning. Den mätes i volt. Bergholm Fys. 3: 14 (1955). Den lågspända ström, som finns i bilens batteri, har 6 eller 12 volts spänning. BilskolLb. 297 (1959). jfr ARBETS-, DRIV-, HUVUD-, HÖG-, IMPEDANS-, KLÄM-, LIK-, LIKSTRÖMS-, LÅG-, MAXIMI-, MEDEL-, MINIMAL-, MOT-, MOTSTÅNDS-, NOLL-, NORMAL-, NÄT-, POL-, POLAR-, PRIMÄR-, PRÖVNINGS-, REAKTANS-, RESISTANS-, ROTATIONS-, SEKUNDÄR-SPÄNNING m. fl. särsk.
α’) närmande sig bet.: (påkopplad) elektrisk ström. Så snart för anläggningen erforderliga stolpar blifvit resta, utbetalas ytterligare en tredjedel, och då spänning påsläppts ledningsnätet sista tredjedelen. LAHT 1913, s. 652. Härmed tillkännagives, att Älvkarleby Kraftverks elektriska högspänningsledning .. kommer att sättas under spänning söndagen den 14 januari. STSD(A) 1934, nr 11, s. 2.
β’) allmännare, om luft: elektriskt laddat tillstånd. Luften var i en vällustig, elektrisk spänning. Palmblad Nov. 3: 42 (1817, 1841); jfr 4 a.
β) (mindre br.) fys. o. mek. i fråga om magnetism: kraft, potential(skillnad). Med den magnetiska spänningen (potentialskillnaden) mellan två punkter i ett magnetostatiskt fält menas det arbete, som åtgår för att föra den magnetiska mängden + 1 från den ena punkten till den andra. IngHb. 3a: 803 (1950). Den magnetiska spänningen över polkärnan är lika med magnetspolens mmk (dvs. magnetomotoriska kraft) minus polkärnans reluktansspänning. TNCPubl. 28: 35 (1957).
4) i bildl. anv. som utgår från 1 b l. 2 l. 3 a, b α β’ l. som motsvarar SPÄNNA, v.3 I 2 l. 6 g; särsk. dels: spännkraft, spänstighet, dels (se a, b): motsättning o. d.; i sht förr äv.: intensitet, styrka. Men du (förromantiske diktare), med stora nerven / Och starka fjäderns spänning; / Men du! var ny, ofattlig, / Ursprungelig, var sjelfstor / Och full af dig. Kellgren (SVS) 2: 190 (1783). Hafwen I (fåkunniga som klagat över filosofins obegriplighet) icke den fjäder, den spänning i själen, som sätter eder i stånd att höja eder öfwer alla tids och rums förhållanden, öfwer orsaker och werkningar, så öppnen icke munnen om Filosofi. Polyfem. V. 2: 4 (1811). Din upptäckt (dvs. avslöjandet av mannens hemlighetsmakeri), ansedd blott som nedrig förevänning, / Dref hennes (dvs. den svartsjuka hustruns) raseri till högsta grad af spänning. Remmer Theat. 1: 185 (1814). Will (predikanten) .. upjaga känslor, som brista af sin egen spänning; så (osv.). Ödmann AnvSkrift. 21 (1822). Där Mahalia Jackson överväldigar genom sin otyglade kraft skapar Marion Williams (dvs. en annan amerikansk gospelsångerska) en sorts undertryckt spänning. DN(A) 1964, nr 338, s. 12. — särsk.
a) mer l. mindre liktydigt med: motsats l. motsättning l. dragkamp; jfr b. På Schelling hänvisar .. den omfattande betydelse, som polaritetsbegreppet eger hos Hwasser, änskönt den senare på ett annat sätt än den förre uppfattar och bestämmer faktorerna i den polariska spänningen. Nyblæus Forskn. 2: 180 (1881). Vårt samtal rörde sig nu på områden, där luften var mindre laddad med spänning. Calissendorff Locke Gyckl. 292 (1922). Fru mycket-mycket-snäll-men-lite-enkel .. minskar (på bjudningar) den sociala spänningen mellan generallöjtnant och generalmajor. Hedberg DockDans. 205 (1955). I den norska synen på grannfolken .. (fanns det vid 1800-talets mitt) en påtaglig spänning mellan självhävdelse och mindervärdighetskänsla. HT 1960, s. 460. Det ligger en inbyggd spänning i en politik som både går ut på hot och förtroendeskapande. Arbetet(R) 2/6 1984, s. 3.
b) [specialanv. av a] ur sämjesynpunkt ansträngt förhållande, spänt förhållande, spänd relation, (fientlig) motsättning. Brunkman SvGr. 94 (1767). (Påverkad av medicinstudiet har min forskning) en derifrån härrörande originalitet, som försatt mig i den mångsidiga spänning till alla andras meningar, som .. gjort och ännu gör mitt umgängeslif temligen otrefligt. Hwasser VSkr. 1: 20 (1852). Det var naturligt att .. (K. XII:s) seger vid Kliszow (1702) skulle i hög grad öka den inre spänningen i den polska statskroppen. KKD 9: VIII (1913). Vid ett par tillfällen (under konferensen) gjorde sig ganska eftertryckligt en viss spänning förnummen mellan den äldre och den yngre generationens betraktelsesätt. SvTeolKv. 1928, s. 318. Man mera anade än förstod, att det fanns spänningar mellan föräldrarna, som inte direkt hade med ekonomien att göra. Wigforss Minn. 1: 81 (1950). På Cypern var på fredagen allt lugnt på ytan, men spänningen mellan turkar och greker på ön fortsätter. DN(A) 1963, nr 352, s. 4.
a) motsv. SPÄNNA, v.3 I 4 a; särsk. konkretare, om (handlingen o.) resultatet. Senors spänning. Weste FörslSAOB (c. 1817). Åskådligt och lärorikt vore det .. om man kunde finna en metod, som direkt visade förhållandet mellan muskelns längd och spänning. VetAÅb. 1905, s. 259. Efter tungans grad av spänning vid artikulationsstället indelas vokalerna i spända och slappa. Danell SvLjudl. 28 (1911). Sjukdomarna äro (enligt en 1600-talsläkare) fysikaliska tillståndsförändringar av fibrernas spänning, som därvid är ökad eller minskad. Tigerstedt MedUtv. 2: 63 (1923). Deras (dvs. åskådarnas) ögon är bländade av glansen (från filmen), deras drag har mist sin spänning och visar det hungriga barn, som .. begär sagor och vackra drömmar om det som realiteten inte kan ge. Boye Ast. 92 (1931). Bergmark Nervsj. 27 (1931). — jfr MUSKEL-SPÄNNING. — särsk. (numera mindre br.) motsv. SPÄNNA, v.3 I 4 a β ζ’. Med klor och vingar / I högsta spänning, rusar trollet opp / Att störta på sitt rof. Atterbom LÖ 1: 112 (1824).
b) motsv. SPÄNNA, v.3 I 4 b: spännande, anspänning (äv. liktydigt med: stimulans); skärpning; spänt tillstånd. (Ett tecken på att man behöver glasögon är) Att ögonen, efter en måttlig spänning, genast så tröttas, att man är nödsakad att tillsluta dem eller låta dem hwila. Alm(Sthm) 1802, s. 39. Sinnenas spänning. Weste (1807). (Det) måste .. iakttagas .. att .. (allegorien) icke säger något, som fordrar utmärkt spänning för att begripas. Ödmann AnvPred. 69 (1807). Ända till styckets slut håller .. (Shakespeare) uppmärksamheten jemt i spänning utan att behöfwa så många intriganta Skalders konstgrepp, och utan bistånd af nyfikenheten. Polyfem II. 10: 2 (1810). (En revolutionsorsak är) Den fart och spänning, som .. (reformationen) i allmänhet gaf åt folkens krafter. Geijer I. 7: 20 (1817). Ett fridens hem, men ett af dessa, som ej gifva sinnet någon spänning, utan i stället nedtrycka det. Wetterbergh Selln. 122 (1853). Endast (flottnings-)arbetets spänning och hets håller modet uppe. Bucht NorrlSkogsl. 52 (1913); jfr 6 a. — jfr KRAFT-, NERV-, SINNES-, TANKE-SPÄNNING.
a) motsv. SPÄNNA, v.3 I 4 b α, β; särsk. (till 4 b α): (pressande) nervspänning; i sht förr äv. (jfr b β): orolig upphetsning l. dyl. Våldsamt öfverdrifna åtbörder, röstens högsta spänning, dess derpå följande .. fall .. utgjorde före Garricks tid hvad man kallade declamation. LBÄ 16—17: 59 (1798). (Sv.) Spänning i nerver, (fr.) tension de nerfs. Weste (1807). ”Fientliga fartyg i sikte”. Nu blef det spänning öfverallt. IllMilRevy 1898, s. 113. När jag så kom till mig själv och allt var igensopat (dvs. brytningen med kärestan var definitiv), brast spänningen. Lundström SkenGavl. 17 (1914). Jag skall säga, att det har tagit på mina nerver att månader igenom leva i denna spänning (under makens sjukdom). Hedberg Räkn. 228 (1932). En undertryckt spänning kan anas hos alla medaktörer i dramat (när en tidning går i press): skall det klaffa? Allt måste klaffa. DN(A) 1964, nr 199, s. 5. — jfr NERV-, SINNES-, SJÄLS-SPÄNNING.
α) om egenskapen l. förmågan hos ngt l. ngn att stimulera l. fängsla intresset för det fortsatta (delvis) ovissa l. oberäkneliga händelseförloppet resp. handlandet o. d., egenskapen l. förhållandet att vara spännande. Hans lif hade förlorat sin spänning: inga skulder att rufva öfver, ingen Jalo (dvs. en häst) att älska, att glädja sig åt. Ahrenberg Öst. 15 (1890). Ett bestämdt moment i berättelsen (dvs. romantekniken), särskildt om hufvudintresset lägges på händelseutvecklingen, är spänningen. 2NF 23: 689 (1915). Om man ej precis får illusionen av fartyg, som ramma varandra med dunder och brak, bör man i .. (en flottans paradmarsch) kunna få .. förnimmelser .. om havets vilda skönhet, stridens spänning o. s. v. VFl. 1933, s. 62. I sin ålders fyrtioåttonde år greps Lidén av en oemotståndlig hunger efter spänning och äventyr. Siwertz Tråd. 38 (1957).
β) (förhållandet att vara fylld av) spänt intresse l. spänd förhoppning l. nyfikenhet. I större delen af .. sällskapets blickar låg denna afton .. en spänning, en liflighet, något .. likt det, som tindrar i barnens ögon, då de om julaftonen vänta på Julbockens ankomst. Bremer FamH 2: 228 (1831). Med största spänning läser man om hans (dvs. en i Ryssland fången polacks) mångfaldiga förgäfwes försök att fly undan och hans slutliga lyckliga flykt till Galizien och Frankrike. SKN 1845, s. 248. Aldrig har en alkemist stått lutad över sina retortrar med större spänning. Ruin SjunknH 10 (1956). En hel värld väntade i spänning (på att ballongfärden till Nordpolen skulle börja). Sundman AndréeLuftf. 8 (1967).
7) motsv. SPÄNNA, v.3 I (4 a l. b o.) 5: handlingen l. egenskapen l. förhållandet att spänna sig l. ha spänt sig l. vara spänd. Till desse olater (hos ridhästar) räkna vi förnämligast ryggens Spänning, hvilket fel är af största betydenhet; ty det gjör Ryttarens värkningsförmåga om intet. Ehrengranat HästRör. 27 (1818). (Sjukdomen) Stelhet hos Lamm .. yppar sig genom en styf, spänd gång, hårdnad och spänning i musklerna. Lundberg HusdjSj. 449 (1868). (Orsaken till ansiktsryckningarna kunde vara) en oafbruten, krampaktig spänning i sinnet, sådan man anar den hos våldsamma dårar. Klein Medalj. 82 (1912). Stallmod och spänning hos (rid)-hästarna böra i allmänhet avlägsnas i fri trav. RidI 1914, s. 7.
8) motsv. SPÄNNA, v.3 I (4 a o.) 6 c: handlingen l. förhållandet att det spänner l. känns spänt (ngnstädes); smärta l. obehag upplevt ss. ett spännande l. en stramning; jfr KNIP 2 a. (En kvinna) war mycket plågat af starka Windar som henne under Bröstbenen steego: Men besynnerlige om Nätterna då hon waknade, fick hon en swår ängzlan, starcka Spenningar och Tryckningar uthi Lijfwet, som henne altid förquäfwa wille. Tranæus Medewij 63 (1690). Mycken värk af spänningar i huden. VetAH 1813, s. 272. En svår spänning och tryckning kring hjertat äro närvarande (vid kolera). TLäk. 1832, s. 107. Kväljningar, kräkning samt smärtor, ömhet och spänning i maggropen äro .. uttalade (vid en typ av tarmkatarr). 2NF 28: 284 (1918). — jfr MAG-, VÄDER-SPÄNNING o. MODER-SPÄNNINGAR.
9) motsv. SPÄNNA, v.3 I 6 (f): (fast- l. hop)spännande; förr äv. konkret: sträva l. (strävande) tvärträ o. d. Alle de gamle kyrkorne (i Hamburg) äro förfärlige, hafwa lutande pelare och murar, som tid efter annan med spänningar af bjelkar inutj äro emellan pelarena förstärkte. Palmstedt Res. 35 (1778). Rothstein Byggn. 353 (1859; konkret). Är kröken så nära mynningen (på gevärspipan), att den ej kan borttagas genom ”spänning” .. rätas den med hammare af koppar. EldhandvSkjutsk. 2: 42 (1886).
10) motsv. SPÄNNA, v.3 I 7 a: spännande; äv. (om ä. förh.) motsv. SPÄNNA, v.3 I 7 a α. Weste FörslSAOB (c. 1817). Väfs spänning på vägg, inbegripet väfven (kostar) qv. fot 9 öre. Rothstein Byggn. 563 (1859). Då det befinnes att vargarne gått in uti jagtplatsen efter midnatt eller mot morgonen, sker spänning, hvarmed menas jagttygets uppsättande. Hahr HbJäg. 243 (1866). Spikstrimlor kallas dubbelvikta remsor av tunnare spännpapper om c:a 1 cm bredd, på vilka spikningen sker vid spänning av tunnare papp och spännpapper. HantvB I. 1: 163 (1934). — jfr PAPP-, VÄGG-SPÄNNING.
11) (†) motsv. SPÄNNA, v.3 I 8 a: spännvidd (se d. o. 1). De murar, hvilka uppbära hvalfvet, kallas Vederlag. Afståndet mellan vederlagen kallas hvalfvets spänning eller spännvidd. Stål Byggn. 1: 266 (1834). De föremål, mot hvilka sprängförsöken anstäldes, utgjorde fulla tegelhvalf af 5 m. spännvidd och 6 m. hjesshöjd och sådana af blott 2,5 m. spänning. KrigVAH 1888, s. 131.
12) (numera mindre br.) motsv. SPÄNNA, v.3 I 4 a β ζ’: utspärrande; förr särsk. om (moment kännetecknat av) utspärrande av fingrarna för att nå över en ansenlig del av klaviaturen. En nybegynnare (i klaverspel), som icke vunnit nog stadga i anslaget, för at under passager och spänningar kunna fasthålla fingrarne på de högt liggande tangenterne, halkar ofta. Vogler Clavérsch. 43 (1798).
13) (†) motsv. SPÄNNA, v.3 I 9; anträffat bl. konkretare: spann (se SPANN, sbst.1). Spänning, detsamma som spann, ett mått, betecknande längden mellan tummens och lillfingrets ändar, då de båda utsträckas. NorrlS 3: 103 (1798).
14) motsv. SPÄNNA, v.3 I 10: (fast- l. hop)spännande; i sht förr särsk. konkret(are): spännanordning. At moderera slagorne til starkare eller svagare slag är beqvämt inrättat igenom en spänning. VetAP 1: 293 (1741). (Ett svärdshugg) Emellan spänningen och vapenbältet går / Djupt ut i sidan in och ger ett farligt sår. JGOxenstierna 5: 272 (c. 1817). Finns måhända här i gården / Den min (dvs. Lemminkäinens) fåles bröstrem löste, / Mina fimmerstänger sänkte, / Lokan ur dess spänning toge? Collan Kalev. 1: 168 (1864).
15) (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. SPÄNNA, v.3 I 15 a, om handlingen att gripa byte o. d. med klorna l. hugga klorna i byte osv. (Sv.) spänning med klor: (fr.) coup(s) de griffe. Schulthess (1885).
B: (3 b) SPÄNNINGS-DELARE. [jfr t. spannungsteiler] el.-tekn. potentiometer; särsk.: anordning för uppdelning av spänning på likströmsgenerator. TT 1897, Allm. s. 272. —
-FALL. el.-tekn. o. fys. spänningsförlust; särsk. om förlust av spänning som elektrisk enhetsladdning gör vid passerandet av elektrisk ledare o. som härrör från det ohmska motståndet (o. varierar efter motståndets o. strömstyrkans storlek); skillnad i spänning mellan två punkter l. ändpunkterna på elektrisk ledare; potentialdifferens. TT 1898, M. s. 48. Spänningsfall .. (dvs.) den potentialskillnad, som på grund av en ledares ohmska motstånd måste finnas mellan dess ändpunkter för att en viss ström skall flyta genom ledaren. BonnierKL (1927). För att åstadkomma högre partikelhastigheter (vid studiet av atomkärnans smådelar) får man övergå till apparater, där partiklarna upprepade gånger få genomlöpa samma spänningsfall. NaturvForsknRådÅb. 1950—51, s. 29. En mycket vanlig orsak till dåligt ljus (från bilen) är s. k. spänningsfall. BilskolLb. 318 (1959). —
-FRI. fri från l. utan spänning.
2) till 3; särsk.
a) el.-tekn. o. fys. till 3 b α. Genom denna (nämnda) anordning kan hvarje särskild del af instrumenttaflorna göras spänningsfri, d. v. s. isoleras. TT 1901, M. s. 100. Elfving Starkstr. 314 (1909).
3) till 4 a. (Selander hade en) levande kontakt med naturen. Den var .. inte spänningsfri. DHammarskjöld i 3SAH LXVI. 2: 254 (1957).
4) till 7. Den lugna absolut spänningsfria vokalställningen är halva sångkonsten. Peterson-Berger Musik 189 (1927). —
-FULL. (numera mindre br.) spänningsfylld.
(1 b, 2, 4—9) -FYLLD, p. adj. fylld av l. med spänning; särsk.
1) till 4 (a, b). Nygren Kärlekst. 1: 31 (1930; om drama). Det var ett landskap av spänningsfyllda motsatser: lugnt i bergens höjdlinjer .. men vilt i bergsidornas ibland nästan tvärbranta fall mot älven. TurÅ 1950, s. 316. Balansen .. Mellan entusiasmen som bara var spänningsfylld av alltför skeva synvinklar och sentimentala motiv och det rättfärdiga arbetet som så lätt kunde bli likgiltigt. Gehlin Gränstr. 88 (1953).
2) till 6 b α, β. Kjellgren SpanOd. 143 (1932). Skrattande och spänningsfyllda fortsatte de att pladdra på franska. Söderberg Norway MannSälgpip. 141 (1943). Utanför fönstret vevar regnet sin gamla slitna stumfilm. I den spänningsfyllda tystnaden hör jag ett eko av dessa filmers ackompanjemang. TurÅ 1954, s. 243. SAOL (1973). —
-FÄLT. fält med spänning(ar) l. fält konstituerat av spänning(ar).
1) fys. o. tekn. till 2; jfr fält 9 o. kraft-fält. Rydberg FysUtv. 26 (1903). TNCPubl. 68: 127 (1977).
2) [snarast eg. bildl. anv. av 1] motsv. spänning, sbst.2 4 a, b. Ett samspel av många faktorer skapar det spänningsfält som får sin utlösning genom den interregionala nettoflyttningen (hos befolkningen). Ymer 1963, s. 138. I Lars Englunds utställning .. finns en spänning mellan en kyligt intellektuell precision och en varm sensualism. Spänningsfältet innebär också en utveckling. DN(A) 1965, nr 95, s. 5. —
(3 b α) -FÖRANDE, p. adj. el.-tekn. om elektrisk ledning o. d.: som är påkopplad (hög)spänd ström, som har (hög) spänning. 2NF 7: 249 (1907). —
((1 b o.) 2) -FÖRDELNING. i sht fys. o. tekn. fördelning av spänning(en); i sht konkretare. SFS 1919, s. 364. —
-FÖRHÅLLANDE. i spänning bestående l. av spänning präglat förhållande, spänning; särsk.
2) till 4 (a), motsv. förhållande 5. SvTidskr. 1932, s. 381. (Stagnelius dualistiska grundsyn) tolkar elementära, evigt bestående spänningsförhållanden. IllSvLittH 3: 173 (1956). —
(1 b—3) -FÖRLUST. förlust av spänning; särsk. (el.-tekn. o. fys.) till 3 b (jfr -fall). TT 1896, M. s. 72. —
(3 b) -FÖRSTÄRKARE. (spänning- 1950. spännings- 1927 osv.) [jfr t. spannungsverstärker] el.-tekn. apparat för förstärkning av spänning. Strömgren AstrMin. 2: 53 (1927). —
(1 b—6, 8, 9) -FÖRÄNDRING. förändring av spänning; särsk.
(1 b—9) -GRAD. grad av spänning; särsk.
1) till 1 b, 2, 5. Aurén Akc. 12 (1880; hos sträng på musikinstrument). Sjövall Sjukd. 153 (1924; i fråga om muskelspänning). VäxtLiv 1: 449 (1932; om grad av saftspänning).
2) bildl. (jfr spänning, sbst.2 4); i sht förr äv. med förbleknad anv., övergående i bet.: grad l. omfattning. Jordiska ägodelars och lefnadsbeqwämligheters försakelse wisar sig i Bibeln .. til äfwentyrs i den swagaste och lägsta spänningsgrad uti föreskriften: Faller eder rikedom til, så fäster icke edert hjerta derwid. Wulf Köppen 2: 1026 (1800). Samerna slå över i alla sinnesstämningar; deras själar ha större spänningsgrad än andras. Blomberg BrinnSnön 119 (1935). —
-GRÄNS.
(6 a) -HUVUDVÄRK~102, äv. ~200. i sht med. huvudvärk som härrör (anses härröra) från spänning o. stress (i arbetet). Fass 1978, s. 439. —
-KEDJA. kem. o. fys. kedja i vilken metallerna är inordnade l. kedja vilken metallerna bildar med hänsyn till deras normalpotential vad gäller galvanisk elektricitet (o. i vilken en föregående metall blir positivt laddad vid beröring med en efterföljande metall). UB 2: 368 (1873). KemiGymn. 2: 348 (1967). —
(2) -KORROSION. [jfr t. spannungskorrosion] tekn. påverkan på metall som resulterar i sprickbildning o. utgör en samverkan av spänning o. korrosion (se d. o. 2 a). StatProvn. Medd. 98: 2 (1947). —
(2 (o. 4)) -KRAFT. (†) spännkraft (se d. o. 2); äv. bildl. (motsv. spänn-kraft 3). Den starkaste mur (kan) af sådan spännings-kraft .. (dvs. hos järnet) efter hand rubbas. Rinman JärnH 150 (1782). De driffjädrar man derigenom (dvs. gm att lyda morallagar i hopp om belöning) sätter i rörelse hos Menniskan .. låna sin spänningskraft af hennes sällhetsdrift. LBÄ 39—41: 15 (1800). Det närvarandes njutning (har) aldrig förmått skänka mig verklig glädje. Det är deremot hoppets och aningens längtan, som alltid varit och ännu är min själs starkaste spänningskraft. Hwasser VSkr. 1: 14 (1852). —
(2) -KVOT. tekn. jfr -förhållande 1. Spänningskvot .. (dvs.) kvot .. av minspänning och maxspänning. TNCPubl. 68: 128 (1977). —
-KÄLLA. el.-tekn. om anodbatteri l. dyl. som ger spänning, källa (se d. o. 2 b) för spänning. VFl. 1919, s. 46. Elteknik 1961, s. 121. —
-KÄNSLA. känsla l. förnimmelse av spänning.
(4 (a, b), 6 b α, β) -LADDAD, p. adj. laddad med spänning. I jämförelse med (den belgiske diktaren) Ghelderodes bästa pjäser förefaller hans prosaberättelser tama, omständliga i beskrivning och frasering, inte alls på samma sätt spänningsladdade som hans teater. BonnierLM 1954, s. 116. Det uppstår en spänningsladdad paus. Lange StadSov. 230 (1970). —
(6 b) -LITTERATUR. litteratur som (främst) kännetecknas av att den är spännande l. skänker spänning. SvD(A) 1930, nr 296, s. 12. —
(1 b, 2—9) -LÖS. som är utan spänning, spänningsfri; särsk.
(10) -MANSKAP. (†) manskap som spänner upp l. ut jakttyg. Greiff Jagt 27 (1821). Svederus Jagt 109 (1831). —
1) (numera mindre br.) fys. till 2: moment (se d. o. 1 b) konstituerat av spänning. Fock 1Fys. 213 (1853).
2) till 4 (a, b): moment av spänning. Ett nytt spänningsmoment (dvs. en författningsstrid) tillfördes .. (1751) den svenska inrikespolitiken. Andersson SvH 329 (1943). Här (dvs. på Tidö slott) finns ett spänningsmoment och en balans mellan huvudbyggnad och flyglar, som visar fram mot den kommande epokens arkitektur. TurÅ 1950, s. 144.
-MÄTARE.
2) el.-tekn. till 3 b: mätare (se d. o. 3) av elektrisk spänning, voltmätare. 2UB 3: 200 (1897). TT 1898, M. s. 95. —
-MÄTNING.
2) el.-tekn. till 3 b: mätning av spänning, voltmätning. TT 1898, M. s. 114. KemiGymn. 2: 424 (1967). —
(4 (a), 6 b α) -MÄTTAD, p. adj. mättad med spänning, spänningsfylld. Gårdagens spänningsmättade läge (i Tyskland). Upsala(A) 1923, nr 239, s. 1. De två landslagselvornas spänningsmättade kamp. NDA(A) 6/10 1941, Bil. s. 1. —
(3 b) -REGULATOR. el.-tekn. om automatisk anordning som håller spänningen konstant på generator; äv. om anordning med samma uppgift i installationsanläggning, spänningsstabilisator. TT 1899, M. s. 114. —
(2) -RELAXATION. tekn. Spänningsrelaxation .. (dvs.) egenskap (hos material) att vid konstant deformation förete med tiden avtagande spänning. TNCPubl. 68: 128 (1977). —
-RELÄ. el.-tekn. relä (se d. o. 3) påverkat av spänningen i den ledning vartill det är kopplat. TT 1896, M. s. 100. —
(6 b α, β) -RIK. rik på spänning, spännande. Tio spänningsrika minuter förflöto. Då ljöd trumpetarens signal, och nu gick .. (vargjakten) framåt under jubelskrän. Nordmann BorgåBarn 177 (1906). Pelles grova miss på Bunkes ypperliga framspelning samt Ekmans präktiga långskott .. voro ett par detaljer under den spänningsrika andra halvleken. IdrBl. 1935, nr 89, s. 9. —
(1 b—9) -SKILLNAD. i sht (el.-tekn. o. fys.) till 3 b, särsk.: potentialskillnad, spänning. 2UB 3: 9 (1896). BokNat. Mater. 14 (1953). —
(3 b) -STABILISATOR. el.-tekn. anordning för stabilisering av spänning i. strömnät, spänningsregulator. LAHT 1931, s. 762. —
(2, 5) -STUPOR. (mindre br.) psykiatr. stupor vid vilken försök att ändra ställningen hos den sjukes lemmar möts av ett starkt fjädrande motstånd, kataton stupor. Gadelius Själsl. 1—2: 295 (1921). SvLäkT 1955, s. 1100. —
(1 b—9) -TILLSTÅND~02 l. ~20. särsk.
1) i sht tekn. till 2: tillstånd av l. i fråga om spänning. Auerbach (1913). Ett endimensionellt spänningstillstånd säges råda om två av huvudspänningarna äro noll. IngHb. 1: 304 (1947).
2) el.-tekn. o. fys. till 3 b, c: tillstånd av l. ifråga om spänning. NordRevy 1895, s. 767. Moll Fys. 3: 110 (1899).
4) till 5.
b) till 5 b: tillstånd av anspänning. NFMånKr. 1938, s. 50. 6) till 6 a: tillstånd av (nerv)spänning. Holmberg Leopold 1: 193 (1953). —
-TRANSFORMATOR. el.-tekn. transformator för transformering av växelspänning; särsk. om mättransformator (med liten normaleffekt) med denna uppgift. SthmBelysn. 151 (1903). IngHb. 3: 303 (1949; om mättransformator). —
(2) -UTJÄMNANDE~0200, p. adj. tekn. som utjämnar spänning. Vid spröda material kan .. spänningsutjämnande flytning (åstadkommen i segare material gm hålkäl) icke komma till stånd. HbVerkstTekn. 1: 108 (1944). —
(1 b—9) -UTLÖSNING~020. utlösning av spänning; särsk. (i sht tekn.) till (1 b o.) 2. Fennia I. 53: 367 (1930). —
(1 b—9) -VARIATION. variation i (fråga om) spänning; särsk.
(4 b, 6 b α, β) -ÖGONBLICK. ögonblick av (stark) spänning; särsk. till 4 b. Key KrigFredFramt. 18 (1914).
Spalt S 10559 band 30, 1986