| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PRÖVNING prø3vniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) (numera bl. mera tillf.) praktiskt prov l. försök; undersökning l. kontroll (av ngts funktionsduglighet l. värkan l. kvalitet o. d.), prövande (jfr PRÖVA, v. I 1); stundom närmande sig bet.: experiment. PErici Musæus 3: 84 b (1582). Så snart (kallbräckt järn) .. kallnar, .. går det sönder under pröfningen och nyttiandet. Bromell Berg. 93 (1730). Röret .. förmår ej uthärda föreskrifven pröfning medelst inre tryck. TT 1871, s. 187. Pröfning af fjädrar. SFS 1906, Bih. nr 21, s. 17. Prövning av ett desinfekterande ämnes verksamhet. Pettersson Bakt. 25 (1926). Farmakologiska prövningar. Bolin KemVerkst. 109 (1942). — jfr HÖRSEL-, MOT-PRÖVNING. — särsk.
b) (†) i utvidgad anv., i uttr. efter prövningen, liktydigt med: för att halten (av viss ädel metall) skall bli den rätta. (Myntmästaren) maa .. annama .. swa mykith silffwer med (vid myntningen) Som .. bøhøffues epter prøffninghen. G1R 1: 206 (1524).
2) granskning, bedömande, övervägande, prövande (jfr PRÖVA, v. I 2). Hänskjuta l. överlämna en fråga till ngns prövning. Underställa ngt ngns prövning. Ingå i prövning av en fråga. Upptaga ngt till prövning. PH 3: 2439 (1747). Underkastas den offentliga pröfningen. Järta 1: 48 (1809). RF 1809, § 84 (: öfverlämna). En hast, som lemnar föga rum för lugn, allvarlig pröfning och begrundning. Strinnholm i 2SAH 19: 228 (1838). Svedelius Statsk. 1: 153 (1868: ingå). Wirsén i 3SAH 4: 278 (1889: hänsköto). Hahr ArkitH 401 (1902: underställa). Prövning av skriftliga anbud. SFS 1920, nr 10, s. 16. — jfr ANBUDS-PRÖVNING m. fl. — särsk.
a) (numera i sht, ngt ålderdomligt, i lagspr.) i uttr. tillhöra l. höra till ngns prövning, vara av den art att det skall handläggas l. bedömas av ngn (en person l. myndighet). Weste 2: 1973 (1807). Saker som hörde till hans pröfning. Wirsén i 2SAH 12: 201 (1827). SFS 1905, nr 6, s. 48.
b) om domstols l. domares granskning o. bedömande av (de olika omständigheterna o. d. i) ett mål o. d.; rättslig handläggning; jfr a. Kellgren (SVS) 5: 13 (1785). Målet är under pröfning. Moberg Gr. 290 (1815). Sedan hänskjutes målet .. till öfverrätters pröfning. Oscar I Straff 9 (1840). Företaga ett mål till huvudsaklig prövning. SoS 1907, s. 177. Kallenberg CivPr. 1: 301 (1918). jfr BEVIS-, NY-, OFFICIAL-PRÖVNING.
c) (numera knappast br.) om bedömning av ett (skön)litterärt värk ur konstnärlig synpunkt o. d. Kellgren (SVS) 4: 343 (1784). Ej må någor Ledamot (i Sv. Akademien) .. afhålla sig ifrån sammankomsterne; serdeles .. vid pröfningen af et arbete. 1SAH 1: 32 (1786). Ofta förtrodde han pröfningen af sina verk åt hennes fina smak. LMEnberg (1831) hos Leopold 4: XVI.
d) (numera bl. mera tillf.; se dock slutet) om kontroll av räkenskaper l. resultat av räkning o. d. CivInstr. 220 (1799). särsk. (fullt br.) mat. kontroll huruvida ett resultat av en räkneoperation är riktigt; särsk.: undersökning om en erhållen rot satisfierar en ekvation. Värdet x = 1/4 befinnes, vid anställd pröfning, icke satisfiera denna roteqvation. Björling Alg. 1: 141 (1861). Hedström o. Rendahl Alg. 75 (1931).
3) förhållandet l. värksamheten att man (under viss tid) prövar (se PRÖVA, v. I 3) ngn med avs. på hans förmåga l. kunskaper l. lämplighet för en viss syssla o. d.; (utförande av) prov (se d. o. 1 b). Messenius Blanck. 57 (1614). Det behöfdes pröfningar, för att ingå uti de högre (graderna i orden). Agardh ThSkr. 1: 91 (1843, 1855). Någon egentlig pröfning .. gjordes (icke) med den, som önskade blifva riddare. Hildebrand Medelt. 2: 174 (1885). Pröfningar (för lärlingar) hafva .. anordnats af våra handtverks- och industriföreningar. EkonS 2: 377 (1898). PT 1898, nr 293 A, s. 2. — jfr SJÄLV-PRÖVNING. — särsk. om kunskapsprov före inträde vid en läroanstalt l. om examensförhör o. d.; tentamen; förr äv. om prov för person som sökte lärartjänst (i form av en disputation o. undervisningsprov). Then, som efter slik pröfning blifvit til et Lectorat god känd. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. A 2 a. Rector .. må ej .. någon .. intaga, utan förutgången pröfning med förhör. Därs. A 3 b. Undervisningen (må) inställas och tiden kunna af lärarne (vid högskolan) uteslutande användas till .. pröfningar m. m. GrundstSthmHögsk. 9 (1877). I realskolexamen är pröfningen dels skriftlig dels muntlig. SFS 1905, nr 6, s. 20. ÅbSvUndH LIX. 2: 33 (1940). jfr AVGÅNGS-, BELÄSENHETS-, DIPLOM-, FACK-, FLYTTNINGS-, FYLLNADS-, FÖR-, INTAGNINGS-, INTRÄDES-, KOMPETENS-, MATURITETS-, MOGENHETS-, MOGNADS-, SLUT-PRÖVNING m. fl.
4) olycka l. motgång l. sorg o. d. med tanke på att den frestar på ngns (andliga) motståndskraft o. d.; särsk. om dylika olyckor osv. som en högre makt (Gud osv.) låter drabba en människa för att sätta henne på prov l. luttra henne l. bringa henne till andlig mognad o. d. (jfr PRÖVA, v. I 6); äv. med försvagad bet.: ngt prövande (se PRÖVA, v. I 9 c) l. påfrestande; äv. mer l. mindre bildl. Genomgå hårda, svåra prövningar. Hjelp mig, Jesu! tåligt lida / Pröfningens och sorgens slag. Ps. 1819, 203: 2. Rundgren i 3SAH 2: 125 (1887). I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar. Luk. 22: 28 (Bib. 1917). Den stora flyttningen .. var en prövning och tog hårt på min kära mormors krafter. Lagergren Minn. 1: 101 (1922). Vad som gjorde .. (broderns simkunnighet) till en prövning, det var att Valter blev lite grand uppblåst. Hedberg Prins 138 (1936). jfr (†): (Äkta stånd blir) Kors-schola samt oc tålamods pröfwning, som gullet i elden. BrölBesw. 357 (c. 1670; möjl. ssg). — särsk. (vard.) i uttr. ta ngt som en prövning, övergående i bet.: ta ngt med jämnmod (som ett oundvikligt ont l. som en av livets normala vedervärdigheter). SvD(A) 1935, nr 110, s. 3. jfr: Försök att ta’ det (dvs. äktenskapet) som ett faktum, en pröfning, som måste bäras. Strindberg Dödsd. 64 (1901).
5) bedömning l. beslut som innebär att en fråga avgöres i en viss riktning, avgörande, utslag (jfr PRÖVA, v. I 12); vanl. svårt att skilja från (o. numera i sht med anslutning till) 2. Lagförsl. 151 (c. 1609). Böter, hvilkas belopp .. beror på pröfning .. för tillfället. Nordström Samh. 2: 236 (1840). (Han) böte .. hvad kvinnans man ålägger honom och betale efter skiljedomares pröfning. 2Mos. 21: 22 (öv. 1893).
(1) -ANSTALT~02, äv. ~20. [jfr d. prøveanstalt] provningsanstalt; numera i sht i namn på vissa konsultationsfirmor. Elektriska prövningsanstalten AB (i Sthm). Upprättande af pröfningsanstalter för signallanternor i Stockholm. TSjöv. 1901, s. 352. 2NF 36: 452 (1924; om förh. 1901). —
(4) -BANA, r. l. f. (i högre stil, numera bl. tillf.) bildl., om jordelivet ss. tillryggalagt under prövningar. Wallin Rel. 1: 18 (1810, 1825). —
(1) -BERÄTTELSE. (numera bl. tillf.) skriftlig redogörelse för materialprovning l. dyl. LAHT 1907, s. 460. —
-DAG.
2) (i högre stil, särsk. i religiöst spr.) till 4, om dag kännetecknad av prövningar o. lidanden; äv. oeg., om jordelivet. Ödmann PredUtk. 22 (1808). Hans pröfningsdag är slut, nu börjas fröjden. Hagberg Shaksp. 6: 129 (1849). Livets prövningsdagar. Ps. 1921, 591: 4. —
-DOM. (†)
(4) -ELD. (i högre stil, mera tillf.) bildl., om prövningar l. svårigheter tänkta ss. en renande o. härdande eld; jfr eld 1 h slutet. Thomander 1: 107 (1829). Att pröfningselden skärar och kampen stärker. Carlson i 2SAH 33: 20 (1861). —
(3) -EXAMEN. (†) jfr avgångs-examen, avgångs-prövning, inträdes-examen, inträdes-prövning. FörslSkolordn. 1817, s. 17. Med alla dem, som anmäla sig till intagning på Gymnasium, .. anställes uti Collegium pröfnings-examen .. vid hvarje Termins början. Skolordn. 1820, s. 27. Pröfnings-examen med dem, som anmält sig att till Academien afgå. BerRevElLärov. 1843, s. 134. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 90 (1879). —
-FRI.
1) (tillf.) till 2: undandragen från (l. karakteriserad av frihet från) granskning l. kritik. Pröfningsfri respect. SvLittFT 1834, sp. 231.
2) till 3: som sker utan prövning l. tentamen. Prövningsfri intagning vid lärovärken. —
(2) -FRIHET~02 l. ~20. fri prövnings- l. kritikrätt. AdP 1789, s. 962. Den prövningsfrihet, som tillkommer domarn med avseende på skriftliga bevis. Hernberg Rättsh. 501 (1922). —
(4) -FULL, adj. (i sht i högre stil) om liv, tillvaro, tid o. d.: full av prövningar, hård. Ett .. försakande och pröfningsfullt lif. Thomander Pred. 2: 302 (1849). Karlfeldt Tank. 146 (1928). —
(3) -FÖRHÖR. (mera tillf.) jfr -examen, förhör 3. Lemke VisbyLärov. 24 (1875). Lundström LPGothus 1—2: 213 (1893). —
(2) -FÖRMÅGA. (mera tillf.) förmåga av granskning l. kritik l. självständigt bedömande. Rogberg Pred. 1: 38 (1827). Skogman i 2SAH 24: 160 (1848). —
(2) -GRUND, r. l. m. (i utpräglat skriftspr.) grund för bedömning av ngt. Remmer Tart. 84 (1820). Den enda prövningsgrunden vid valet skulle vara att (osv.). HågkLivsintr. 14: 479 (1933). —
(2) -GÅVA, r. l. f. (†) = -förmåga. Nordenflycht Fruent. 33 (1761). (Berzelius’) genomträngande pröfnings-gåfva. Rydqvist i 2SAH 25: 28 (1849). —
(1) -INGENJÖR. [efter fin. tutkijainsinööri, forskningsingenjör] (i Finl.) ingenjör med tjänst motsvarande en svensk byråingenjörs. FinlStatskal. 1925, s. 288. —
(2, 3) -KOMMISSION. (numera bl. mera tillf.) för granskning av ansökningshandlingar, prövning av sökande l. examinander o. d. KrigVAT 1834, s. 297 (i Preussen). SFS 1912, s. 74. —
-KOMMITTÉ. (numera bl. tillf.)
2) till 2; jfr -kommission. KrigVAT 1836, s. 3. Att .. (teaterpjäsen) blifvit emottagen med mycket bifall af den nyligen bildade Pröfnings-Comitée. SthmFig. 1845, s. 32. särsk. benämning på äldre (1812—1883 existerande) motsvarighet till prövningsnämnd (se d. o. 1 b) för taxeringar o. d. SvRStBevilln. 1812, s. 75. Blanche Våln. 78 (1847). SFS 1872, nr 65, s. 34. jfr: Vid nästa pröfningskomité inlemnades 500 klagomål. Strindberg NRik. 23 (1882).
-LAG, r. l. f. l. m. (†)
1) till 2: regel för ställningstagande l. bedömande o. d. Kellgren (SVS) 3: 209 (1785). (Förnuftet) har sina pröfningslagar. Rogberg Pred. 1: 30 (1826).
2) till 3: lag innebärande förbud avsett att ställa ngn på prov. Nohrborg 165 (c. 1765). Hvartill förförde den onde anden den första qvinnan? (Svar:) Till att öfverträda pröfningslagen, då hon åt. Schartau Und. 118 (1804). —
(2) -LÖS. (tillf.) jfr kritik-lös. Pröfningslös underkastelse under kyrkoauktoriteten. KyrkohÅ 1917, s. XXIII. —
(1, 2) -MEDEL. (tillf.) medel att undersöka l. kritiskt granska ngt. Lovén Anv. 89 (1838). TT 1896, M. s. 2. —
(2) -MYNDIGHET~102, äv. ~200. 2NF 16: 1057 (1912). Finner prövningsmyndighet skäl att .. undanröja hyresnämnds beslut .., meddele (osv.). SFS 1923, s. 54. Att valförrättaren .. är pröfningsmyndighet .. i fråga om röstlängd. Reuterskiöld Grundlag. 599 (1925). —
(2) -NÄMND. särsk.
1) till 2: nämnd för granskning av (statligt l. kommunalt organs) beslut o. d.; särsk.
a) hist. o. statsvet. i fråga om vissa (äldre) avdelningar av folkrepresentation; särsk. om en församling om 75 personer som skulle utgöra en avdelning av den sv. riksdagen enl. ett förslag 1830. Anckarswärd o. Richert FörslNatRepr. 23 (1830). Lagthinget .. utgör .. en slags pröfningsnämnd öfver Odelsthingets beslut. Svedelius Statsk. 1: 197 (1868). Warburg Richert 1: 271 (1905; om förh. 1830).
b) nämnd med uppgift främst att granska taxeringsnämndernas arbete o. pröva klagomål över taxeringar (jfr -kommitté 2 slutet); äv. i uttr. mellankommunala prövningsnämnden, se mellan-kommunal. HforsD 1875, nr 4, s. 2. BtRiksdP 1883, I. 1: nr 6, Bil. s. 25. SFS 1920, s. 2106.
2) (mera tillf.) till 3: nämnd med uppgift att pröva kompetens l. kunskaper l. skicklighet o. d. Verd. 1883, s. 170 (i Danmark). Pröfningsnämd öfver ådagalagd undervisningsskicklighet. LärovKomBet. 1884—85, 1: 378. —
-RÄTT, r. l. m.
1) till 2: rätt att granska l. överväga l. kritisera l. bedöma l. ta självständig ställning till ngt o. d.; stundom med inbegrepp av rätt att på grundval av bedömningen osv. avgöra ngt (jfr prövning 5). Schönberg Bref 3: 262 (1778). Snillet .. måste äga pröfningsrätten i dramatiken. Silverstolpe i 2SAH 2: 318 (1802). Menskliga förnuftet .. (skall) ha sin pröfningsrätt oförkränkt. Tegnér (WB) 7: 129 (1832). Pröfningsrätten öfver ingifna (leverans-)anbud. SFS 1895, nr 6, s. 3. K. M:t .. har ingen pröfningsrätt beträffande .. (författningens) innehåll. Reuterskiöld Grundlag. 80 (1924). Diskretionär prövningsrätt. SvRiksd. II. 12: 134 (1934). särsk. i fråga om domstol o. d.; jfr prövning 2 b (o. 5). Lagerbring 1Hist. 2: 380 (1773). Kallenberg CivPr. 1: 1002 (1924).
2) (mera tillf.) till (2), 3: rätt att pröva ngn med avseende på kunskaper l. förmåga o. dyl. l. att kontrollera kunskapsnivå o. d. (jfr 1). Denna akademiska pröfningsrätt (vid studentexamen). Frey 1843, s. 369. —
-SKJUTNING. (numera bl. tillf.)
2) mil. till 3: skjutning som avser prövning av skjutförmåga, skjutprov. KrigVAH 1845, s. 109. Därs. 1888, s. 63. —
(4) -SKOLA, r. l. f. särsk. (i högre stil, numera bl. tillf.) om livets skola o. d. ss. kännetecknad av prövningar. Fattigdomens pröfningsskola. Carlén Rosen 224 (1842). Lifvets stora pröfningsschola. Afzelius Sag. X. 1: 229 (1864). Rydberg KultFörel. 6: 564 (1888). —
-TID. särsk.
1) till 2. Förbehåller sig auktionstillställarn viss prövningstid för antagande eller förkastande av slutbudet. Hernberg Rättsh. 130 (1922).
2) (i högre stil) till 4. Nordenflycht QT 1745, s. 9. Hagberg Pred. 5: 46 (1819). Jag såg det (finska folket) i dess pröfningstid. Runeberg 5: 59 (1860). —
(2 b) -TILLSTÅND~02, äv. ~20. jur. FörslRättegB 1941, s. 476. Prövningstillstånd .. (dvs.) tillstånd att hovrätts dom el. beslut må komma under Högsta domstolens prövning. 2SvUppslB (1952). —
(3, 4) -TIMME. (i högre stil) tid(punkt) då ngn (l. ngt) sättes på prov (gm påfrestningar o. d.) l. drabbas av hemsökelser l. svårigheter. Geijer I. 5: 90 (1811). Östergren (1935). —
(2 b) -VÄG. (mera tillf.) jur. i uttr. i prövningsväg, gm l. i fråga om l. i form av rättslig prövning (särsk. av lägre domstols dom l. beslut). Wedberg 1HD 94 (1922). Att H(ögsta) D(omstolen) ej hade att i prövningsväg befatta sig med .. av hovrätterna utfärdade utslag. Dens. Palmsv. 61 (1931). —
(4) -VÄRLD. (i högre stil, numera bl. tillf.) om världen ss. skådeplats för prövningar; av prövningar karakteriserad värld. Elgström (o. Ingelgren) 41 (1810). Martyrernas .. pröfningsverld. Atterbom Minn. 385 (1818). Dens. FB 291 (1818). —
1) till 3; jfr prövo-år 1. Fahlcrantz 1: 50 (1835, 1863). Vid slutet av prövningsåret skulle nunnornas församling kunna besluta om postulantens mottagande. SvKyrkH 2: 254 (1941).
2) till 4; jfr prövo-år 2. Stagnelius (SVS) 1: 23 (1814). Trettioåriga krigets pröfningsår. 2NF 11: 224 (1909). —
-ÄMNE.
2) pedag. till 3: ämne vari eleverna l. de studerande prövas i examen o. d. Verd. 1884, s. 87. Prövningsämnena komma .. att drivas mera än (de andra). Globen 1927, s. 57. —
(1) -ÄNG. (†) Vid ängsmarkens läggande uti storskiften har .. händt, .. att på somlige orter ett särskilt stycke har af oskifte blifvit anslagit till så kallad pröfningsäng, hvaraf den bristande skulle, efter uti 2:ne eller 3:ne års anställd pröfning på afkastningen af sina nya skiften, erhålla fyllnaden. LAA 1813, s. 258. Därs. 259.
Spalt P 2290 band 21, 1955