| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRHÖR förhö4r l. fœr-, l. -hœ4r, n. ((†) m. l. f. Lagförsl. 562 (1604), VRP 1644, s. 23); best. -et; pl. =.
a) [efter t. verhör] jäg. (efter)lyssnande; i uttr. gå (ut) på förhör o. d., (på morgonen l. aftonen, då rapphönsen locka på varandra) gå ut för att lyssna efter var fågelkullarna uppehålla sig. Greiff Jagt 84 (1828). Säkrast och lättast upptäckes .. rapphönsens tillhåll, om man går på förhör. Hahr HbJäg. 405 (1866).
b) till FÖRHÖRA 1 c: audiens (se d. o. 2). GR 20: 313 (1549). Vij .. begärede, .. att vij motte bliffve till nådigt förhör inför Keij:ge M:t stadde. Därs. 21: 388 (1550). Här kommer kungen / Att gifva Er förhör. Gyllenborg Andr. B 2 b (1723). Weste (1807). Schulthess (1885).
2) i sht jur. till FÖRHÖRA 2: utfrågande av ngn (i sht anklagad l. vittne) i avsikt att få klarhet i ngn rättssak o. d.; rannsakning. Anställa, hålla förhör med ngn. Vara, äv. komma i (förr äv. till) förhör. Taga ngn i (förr äv. till) förhör. Then 6 Frebruarij .. war en qwinna til förhör å Sträng: Rådstugu, som hade stulit. BtSödKultH 12: 34 (1594). Pilatus togh honom (dvs. Jesus) til förhöör. Schroderus Os. 1: 18 (1635). De .. underkastades .. pinliga förhör. Schröderheim Robertson 1: 137 (c. 1794). VL 1908, nr 134, s. 4. — jfr BORGENÄRS-, KONKURS-, KORS-, MAJORS-, REKTORS-, VITTNES-FÖRHÖR m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. taga l. ställa (en sak) till förhör o. d., anställa förhör angående (en sak), undersöka (en sak) medelst förhör; komma till förhör, om rättssak, tvist o. d.: bliva föremål för förhör; jfr FÖRHÖRA 2 b. GR 8: 263 (1533). (Lagmannen) skal .. alla the saker som ifrån Häradzthingen lagligen wadde och opskutne äro, vnder Lagmannen, til förhör och Ransakning taga. Peringskiöld MonUpl. 30 (1710). (Konungen) bad .. att de skulle låta hans sak komma till förhör. Strinnholm Vas. 2: 148 (1820).
b) (tillf.) konkretare: skriftlig redogörelse för ett förhör; jfr FÖRHÖRS-PROTOKOLL. ConsAcAboP 5: 238 (1682).
3) till FÖRHÖRA 3: utfrågande av ngn i avsikt att utröna l. pröva hans kunskaper o. d.; förr särsk. om husförhör. LPetri KO 63 b (1571). En almenneligh Examen eller förhöör anstelles medh åhörarne heela Fastelagstijdhen igenom. KOF II. 1: 113 (1659). Offentlig årsafslutning med förhör i läroämnen. SFS 1905, nr 6, s. 8. — jfr FLYTTNINGS-, HUS-, INTRÄDES-, KATEKES-, KOMMUNION-, KONFIRMATIONS-, KRISTENDOMS-, LÄS-, LÄX-, ROTE-, ÅRS-FÖRHÖR m. fl.
(2) -LEDARE. jur. person som håller l. leder ett förhör; jfr FÖRHÖRARE 2. SvD 1918, nr 274 A, s. 8. Förhörsledare i kriminalpolisen. SDS 1927, nr 35, s. 3. —
(3) -LÄNGD. (†) husförhörslängd; jfr -BOK. SynodA 1: 407 (1753). Nya Förhörs- och Communions-Längders uprättande. GT 1788, nr 90, s. 2. —
(3) -ROTE. (†) husförhörsrote; jfr -LAG. Johansson Noraskog 1: 17 (i handl. fr. 1785). Församlingen är .. indelad i flera förhörsrotar, och inom dessa skall i tur och ordning upplåtas hus för husförhören. GHT 1897, nr 259 A, s. 3.
Spalt F 2778 band 9, 1927