Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUSEUM mɯse4um l. mu-, l. 032 (muse´um Weste; -séumm Dalin), n.; best. -eet (Crusenstolpe Mor. 5: 144 (1843) osv.), stundom äv. -eumet (Schildt Eros 212 (1913)); i best. anv. i sht förr äv. utan slutartikel (Geijer I. 8: 376 (1805), GHT 1896, nr 121, s. 1); pl. -eer ((†) -een SvTidskr. 1873, s. 243); förr äv. MUSÉ, n.
Ordformer
(musé 1843. museum 1737 osv. musæum 1728. museer (-éer), pl. 1807 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. museum, fr. musée; av lat. museum, av gr. μουσεῖον, tämpel helgat åt muserna, till μοῦσα (se MUSA, sbst.)]
1) (byggnad l. lokal l. institution med) mer l. mindre systematiskt ordnade (för allmänheten tillgängliga) samlingar av olika slag (konst-, natur-, kulturföremål, industrialster o. d.). Arkeologiskt, zoologiskt museum. Statens historiska museum. Nordiska museet i Stockholm. PH 1: 767 (1728). (Sergels) den liggande Faunen .., hvaraf Stockholms musé äger det ena .. exemplaret. Crusenstolpe Mor. 5: 144 (1843). Zoologiska Muséer. Nilsson Fauna 1: 1Förord 3 (1847). De (byhorn) som bevarats ha räddats till museerna. Nilsson FestdVard. 78 (1925). — jfr ALLMOGE-, ARTILLERI-, BYGDE-, FISKERI-, FRILUFTS-, HEMBYGDS-, KONST-, KONSTSLÖJD-, KRIGS-, KRIMINAL-, LANTBRUKS-, LÄNS-, POST-, RIKS-, SJÖFARTS-, SKOL-, SLÖJD-, SOCKEN-, TEATER-MUSEUM m. fl. — särsk.
a) (†) om bibliotek. Ett skönt Museum, vpfylt med lärdaste Böker. Scherping Cober 2: 85 (1737).
b) (tillf.) bildl. I mitt minnes museum har jag bevarat följande (osv.). Bremer GVerld. 6: 196 (1862).
c) (ofta nedsättande) om bostad o. d. som gm mängden av antikviteter, konstföremål o. d. gör intryck av museum (mera än av ett hem). Hans hem är ett veritabelt museum. Östergren (1932).
2) i titel på vissa (i sht äldre) publikationer l. samlingsvärk med blandat innehåll. Museum för naturvetenskap, konst och historia. (1835—37; titel på ett planschvärk). Anthropologiskt, Theologiskt, Mythologiskt .. (m. m.) Museum. Wetterstedt (1864; broschyrtitel).
Ssgr (till 1): A [förleden av lat. musei, gen. sg. av museum]: MUSEI-AMANUENS. —
-ASSISTENT. Museiassistent (vid Naturhistoriska riksmuseet) skall vara anställd vid en var av museets sju avdelningar. SFS 1935, s. 567. —
-AVDELNING~020. Ljungman UnivGbg 15 (1880). —
-BESÖK. Verd. 1891, s. 78. —
-BITRÄDE~020. person anställd ss. biträde vid museum. SFS 1926, s. 746. —
-BYGGNAD. (musei- 1861 osv. museums- 1932) Fåhræus TalGbgMus. 27 (1861). —
-CHEF. AB(B) 1916, nr 283, s. 7. —
-DIREKTÖR. chef för ett museum; i fråga om sv. förh. numera bl. ss. titel för föreståndaren för Statens historiska museum. Björkman (1889). SFS 1938, s. 1232. —
-FÖREMÅL~102 l. ~200. (musei- 1907 osv. museums- 1901—1907) förvarat l. utställt (l. värt att förvaras osv.) på museum. Många av hans möbler äro värkliga museiföremål. Larsson MalmöMus. 6 (1901). —
-FÖRENING. förening som äger l. har hand om ett (bygde)-museum. MusBohL 1861, s. 3. —
-FÖRESTÅNDARE ~10200. föreståndare för mindre museum l. museal samling o. d. Nilsson Fauna 4: 156 (1852). —
-INTENDENT. jfr intendent e. MeddNatMus. 13: 75 (1892). —
-KATALOG. (tryckt) katalog över föremål som förvaras l. utställas inom ett museum. AntT VI. 6: 19 (1881). —
-LEDA, r. l. f. (musei- 1930 osv. museums- 1895) (mera tillf.) leda vid museer l. museibesök. Anholm Gog 262 (1895). —
-LEKTOR. vid Nordiska museet: tjänsteman med uppgift att sköta pedagogisk värksamhet, hålla föreläsningar, visningar o. d. AB(A) 1929, nr 227, s. 6. —
-LOKAL, r. Hagström Herdam. 1: 198 (1897). —
-MAN, m.||ig. museitjänsteman; äv.: person som är hemma i förhållanden som röra museer. TT 1894, Allm. s. 47. En framstående museiman och konstkännare. Larsson Kunsk. 29 (1909).
Ssg: museimanna-förening. i uttr. Svenska museimannaföreningen, förening av museitjänstemän, bildad 1906. Fatab. 1908, s. 169. —
-MONTER. (museums- 1921) Rig 1921, s. 7. —
-MÄSSIG.
1) som överensstämmer med förordningar, vanor, bruk o. d. vid museer, som fyller museala anspråk. (Samlingarna ha) icke skötts på fullt museimässigt sätt. Hembygden(Hfors) 1910, s. 193.
2) (nedsättande) tillräckligt gammal(modig) o. d. för att göra skäl för en plats på ett museum; föråldrad, förlegad. Skottsberg Båtf. 270 (1909; om slitna klädespersedlar). OoB 1931, s. 391 (om person). —
-NÄMND, r. l. m. nämnd av personer som utgöra styrelsen för ett museum; äv.: råd bestående av ett museums chef o. intendenter. BtRiksdP 1880, I. 1: nr 1, Bil. 7, s. 7. SFS 1912, s. 1081. —
-PEST. entomol. = -änger. (Stuxberg o.) Floderus 1: 720 (1901). —
-SAK. = -föremål. Kleen Kvinn. 159 (1910). —
-SAL. (musei- 1886 osv. museums- 1907) Ljunggren SAHist. 1: 196 (1886). —
-SAMLING. konkret: samling av museiföremål. Björkman (1889). —
-STUDIER, pl. studier vid museum l. museer. 3SAH 17: 120 (1902). —
-STYRELSE. (musei- 1863 osv. museum- 1909. museums- 1901) styrelse för ett museum. MusUddevalla 1863, s. 1. —
-SÄLLSKAP~02 l. ~20. jfr -förening. Fatab. 1931, s. 209 (om förh. 1880). —
-TEKNIK. teknik (l. teknisk kunskap) som har avseende på skötseln, förvaltningen o. organiserandet av ett museum, museiföremåls utställande o. konservering o. d. SvSlöjdFT 1905, nr 2, s. 25. —
-TEKNIKER. person som är kunnig i museiteknik. 2NF 37: 763 (1925). —
-TEKNISK. som hör till l. angår l. har avseende på museiteknik. MeddSlöjdF 1898, 2: 5. Han njöt synbart av att få omsätta sin museitekniska erfarenhet i verklighet. Fatab. 1932, s. 272. —
-TJÄNST. tjänstgöring l. befattning vid ett museum. Efter flera års museitjänst. Han sökte en museitjänst. RedNordM 1927, s. 7. —
-TJÄNSTEMAN~102 l. ~200. 3SAH 16: 51 (1901). —
-TJÄNSTGÖRING~020. SFS 1920, s. 365. —
-VAKT, m.||ig. SFS 1942, s. 913. —
-VAKTMÄSTARE~0200. Laurén Minn. 97 (1877). —
-VETENSKAP~102 l. ~200. museal vetenskap; jfr -teknik. GHT 1896, nr 89 A, s. 3. —
-VÄRDE. värde som ngt kan ha ss. museiföremål. Möblerna ha museivärde. SvD(A) 1930, nr 324, s. 5. —
-VÄSEN l. -VÄSENDE. TT 1894, Allm. s. 47. Fatab. 1938, s. 26. —
-ÄNGER. entomol. skalbaggen Anthrenus museorum Lin., vars larv härjar bl. a. i museernas fågel- o. insektsamlingar. 4Brehm 13: 320 (1930).
B (tillf.): MUSEUM-STYRELSE, se A.
C (tillf.): MUSEUMS-BYGGNAD, -FÖREMÅL, -LEDA, -MONTER, -SAL, -STYRELSE, se A.
Avledn. (till 1): MUSEAL104, adj. som hör till l. angår l. har avseende på museum l. museisamling(ar); museimässig, musei-. En musealt ordnad låneutställning (av kyrkliga föremål). PT 1912, nr 159 A, s. 2. Museala och konstvetenskapliga institut. Därs. 1918, nr 70 A, s. 2. Museal utbildning. RedNordM 1927, s. 7. särsk.: tillräckligt gammal(modig) o. d. för att göra skäl för en plats på ett museum, antikverad, föråldrad; stundom nedsättande. Ordet synd är .. föråldrat, nästan musealt. SvD(A) 1929, nr 76, s. 8. På sistone verkade hon fullkomligt museal, som en liten vrå av Nordiska museets högreståndsavdelning. Hedberg Skära 65 (1931; om en gammal dam). —
MUSEIAKTIG, adj. som liknar ett museum(s), museimässig. Det gamla kapellet (har) genom restaurering fått en prägel af museiaktig tråkighet. Wrangel Paris 230 (1909). —
MUSEIST, m. (†) museiman. Wennerberg Bref 2: 268 (1864).

 

Spalt M 1633 band 17, 1945

Webbansvarig