| Publicerad 1968 | Lämna synpunkter |
SIREN sire4n, sbst.1, förr äv. SYREN, sbst.1, i bet. 1 f.||ig., i bet. 2 f. l. r., i bet. 3—5 r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er (i ä. ex. möjl. delvis att hänföra till sg. sirener, Forsius Phys. 153 (1611) osv.); förr äv. (i bet. 1) SIRENER, m.||ig.; pl. = (se ovan); förr äv. (i bet. 1) SIRENA, f.; best. -an.
1) om vart o. ett av de (kvinnliga) väsen (vanl. föreställda ss. fåglar med kvinnohuvuden, under medeltiden o. senare äv. ss. kvinnor med fiskstjärt) som enligt den grekiska mytologien gm sin förföriska sång lockade de sjöfarande i fördärvet; förr äv. om fabeldjur med vissa drag hämtade från dessa väsen (o. i denna anv. stundom svårt att skilja från 2). Sirener eller Siöfrwghar äre och .. Siödiur, han i en mans lijknelse medh skägg, hon i quinnolijknelse medh store spenar, och baakdelen är lijk en fisk … The synas gement medh itt späll i fampnen, ther på the liufligha spälla. Forsius Phys. 153 (1611). En .. underrättelse (om att en auktion skall äga rum) är för min hustru som sången af en Siren. GT 1786, nr 41, s. 2. Först till Sirenerna komma du skall, som bedåra med tjusning / människor alla, hvem helst som seglande kommer dem nära. Lagerlöf HomOd. 144 (1908). Ruin SjunknH 174 (1956). — särsk. (i vitter stil) mer l. mindre bildl., om ngn l. ngt som lockar (till ngt farligt l. fördärvligt) l. tjusar l. utgör en lockelse l. frestelse; särsk. dels om kvinna (ngn gg äv. om man) som sjunger utmärkt l. förföriskt l. dyl., dels (allmännare) om förförisk l. lockande l. tjusande kvinna (ofta äv. med inbegrepp av falskhet l. känslolöshet l. intrigmakeri l. dyl.). Kalff JUggla D 2 b (1649; i bild, om jordiska frestelser). Om werldenes Sirener siunga någon liuflig sång för mig? Jag är Ulysses. Min öron stoppar jag til. Scherping Cober 2: 333 (1737). I sångkonst en Siren, en vestanfläkt i dans, / .. Allt segrade hon i. Leopold 2: 280 (1800, 1815). Nöjet är en falsk siren, som plockar / Nybörjarn nästan på hans bara skinn! CVAStrandberg 4: 167 (1857). Hvem är lilla blåögda sirenen, / som med ett hastigt språng, — det gick galant! — / sig svingar ur kareten? Sturzen-Becker 6: 61 (1868). Idun 1890, s. 402 (om lockande, intrigerande kvinna). Engström 5Bok 24 (1910; om man som är god sångare). Både havet och djungeln äro sirener, och fastän deras locktoner stundom leda till döden, äro de oemotståndliga. Langlet LaVarre Guld 26 (1937).
2) zool. om djur (med främre extremiteter o. fiskliknande stjärt) som ansetts påminna om sirener (se 1); numera bl. om däggdjur tillhörande den i hav o. floder levande ordningen Sirenia, sirendjur, sjöko; numera nästan bl. i pl., särsk. om ordningen. P. Hindricus Hinrici .. hafwer på Öön Manar, seet 7 Siömän och 9 Siöqwinnor, som man elliest kallar Sirener, hwilka alle i Näät fångne bleffne. RelCur. 77 (1682; möjl. om sirendjur). Meurman (1847; om lamantin). Sirenerna eller Sjökorna utgöra, hvad deras lefnadssätt beträffar, en mellanform mellan säldjuren och hvaldjuren. 1Brehm 1: 587 (1874). 4Brehm 2: 397 (1921; i pl.). SvUppslB 24: 912 (1935; i pl., om ordningen). — särsk. (†) om det med framfötter försedda, ålliknande salamanderdjuret Siren lacertina Lin., som lever i sydöstra delen av Förenta staterna, armsalamander. Retzius Djurr. 66 (1772). Auerbach (1913).
3) [efter motsv. anv. i fr.; apparaten kan avge toner äv. under vatten] (i sht förr) (för mätning av toners svängningstal använd) apparat som producerar toner gm att en ström av luft l. ånga o. d. riktas mot en roterande skiva l. trumma med i krans anbragta hål l. urtag (äv. kallad akustisk siren). Drake Töpfer 83 (1850). UB 2: 466 (1873). Akustisk siren. SvUppslB 1: 447 (1929). — jfr HÅL-SIREN.
4) [den äldsta typen av dessa signalapparater överensstämde i konstruktionen med den akustiska sirenen (se 3)] akustisk signalapparat (signalhorn) som ger ett mycket kraftigt (ihållande, ofta råmande) ljud, i sht använd i sjöfarten, på ambulanser o. polisbilar samt ss. larmapparat (för t. ex. flyglarm). TT 1884, s. 135. För att underlätta navigeringen uti tjocka användas olika slag av vägledande ljudsignaler, såsom sirén, klocka, knallsignaler m. m. Hägg PraktNav. 86 (1920). Ambulansens ångestfulla siren. Rogberg Dam 53 (1932). Elektriska sirener. TT 1940, Allm. s. 43 (använda ss. larmapparater). En polisbil med pådragna siréner. Sjögren TaStjärn. 103 (1957). — jfr MIST-SIREN. — särsk. (mera tillf.) oeg., om ångvissla l. visselpipa o. d. Tvärs igenom .. (larmet) skar som en rakknivskarp klinga en polispipas gälla siren. Essén HExc. 243 (1916). Höijer Solv. 60 (1954; om ångvissla).
5) [jfr 3, 4] (förr) apparat för elektriska mätningar, bestående av ett tandat hjul som gm att rotera framför polerna i en elektromagnet alstrade en växelström. 2NF (1916). BonnierKL (1927).
(1) -BILDNING. [jfr t. sirenenbildung] anat. missbildning bestående i att de nedre extremiteterna äro sammanväxta, symmeli, sympodi. NF 11: 95 (1887). Wernstedt (1935). —
(jfr 2) -DJUR. zool. siren (se d. o. 2); särsk. i pl., om ordningen. Thorell Zool. 2: 122 (1861; i pl., om ordningen). Reuter DjurgSkildr. 38 (1903; om barkdjur). (En sjöko) är ett stort gräsätande havsdäggdjur, som hör till de s. k. sirendjuren. Bergman VildParadisf. 202 (1950). —
(1) -KONST. [jfr t. sirenenkünste, pl.] särsk. i pl.: konster (se konst 7) avseende att locka (till ngt farligt l. fördärvligt) l. tjusa l. förföra l. snärja l. dyl. Carlén Repr. 478 (1839). Hon försöker använda sirenkonster mot mig, är mycket utmanande och samtidigt ytterst gåtfull. Tiselius Huxley Fyrv. 36 (1931). —
(1) -ROP. (sirene- 1746—47) (numera bl. tillf.) sirens rop; anträffat bl. bildl.: farligt lockande rop. Nordenflycht QT 1746—47, s. 154. —
(1) -RÖST. sirens röst; särsk. (i vitter stil) bildl.: (farligt) lockande l. tjusande l. insmickrande röst; äv. allmännare: lockelse (till ngt farligt l. fördärvligt), tjusning, frestelse l. dyl. Lockande sirénröster från Armidas parker, från ett sinligt skönhetsrike. Wirsén i 2SAH 56: 107 (1879). Vetandet har också sin sirenröst. Bergman i 3SAH 51: 159 (1940). —
(4) -STATION. (om ä. förh.) mistsignalstation för signalering medelst siren. TT 1884, s. 141 (om förh. i Frankrike). —
(1) -STÄMMA. (i vitter stil) jfr -röst; särsk. bildl. Polyfem IV. 33: 2 (1811; bildl.). Det brokiga njutningslifvet hade för hans rent intellektuella ungdom ingen sirénstämma. Levertin Diktare 165 (1898). —
(1) -SÅNG. (siren- 1804 osv. sirene- 1649—1928) sång av en siren l. sirener. Ulysses stoppade Wax i sina Båszmäns Öron, at the then liuflige Sirene Sången intet höra skulle. Kalff JUggla D 2 b (1649). särsk. (i vitter stil) mer l. mindre bildl.; särsk. dels om mycket vacker l. tjusande l. förförisk sång, dels allmännare, om ngt som lockar l. frestar (till ngt farligt l. fördärvligt) l. tjusar; lockelse, frestelse, tjusning, locksång, lockton o. d. (Ögontjänare) förderfva oss till själ och hjerta, om vi vänje våra öron vid deras sirensång. Rademine Knigge 1: 137 (1804). Men .. (Madame Catalanis) sirensång skall ej kunna förvänja mitt öra för min Anna Lisas enkla toner. Geijer Brev 84 (1810). Den falska liberalismens sirénsånger. BorgP 1859—60, 2: 385. Johanson SpeglL 33 (1911, 1926; bildl.). —
(1) -TON. ton från sjungande siren; nästan bl. (i vitter stil) bildl.: (farligt) lockande l. förförisk l. förledande ton, lockton. Sirentonerna om frihet utan uppoffringar. ST 1927, nr 354, s. 9. (Den antika poesiens) sirentoner böra emellertid, menar .. (ärkebiskopen Andreas Sunesen), ersättas av sådant som föder sinnet, närer dygderna och upphöjer Skaparen. Andersson SkånH 1: 469 (1947). —
B (numera bl. ngn gg arkaiserande): SIRENE-ROP, -SÅNG, se A.
SIRENLIG, adj. (†) = sirenisk. Lusten för scenens sirenligt lockande .. tjusande fantasmagorier. Cygnæus 6: 50 (1853).
Spalt S 2678 band 25, 1968