| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
1) som innehåller l. omfattar allt som hör till l. innefattas i ngt, fullständig; äv. övergående i bet.: fullkomlig, fulländad. Där jag förmedelst eder bådhe måtte genom Gudz tillhielp blijffua Fadefarder, wore min werdzlige hugnad complet. AOxenstierna Bref 4: 443 (1648). Jag har .. änteligen, genom min vidlöftiga correspondance, förskaffat mig ett tämmelig complett Bibliotheque. Linné Bref I. 1: 87 (1763); jfr c. Åbyggnaden, i complett stånd, består af (osv.). GT 1788, nr 25, s. 3. Quiding FFanny 84 (1904). — särsk.
a) (†) i vissa förb. (Tiden) är Complet (dvs. fullständigt angiven) på tusende taal, och inga hundrade åhr äre tillagda. Baazius Upp. 173 b (1629). Så snart det faststälte Subscriptions-Capitalet blifver complet (dvs. fulltecknat). PH 5: 3500 (1753).
b) (†) om avdelning krigsfolk (regemente, kompani), korporation o. d.: fulltalig. Jagh .. vill mitt compagni körasserer complet göre. OxBr. 5: 184 (1623). (K. M:t har förordnat) at Hof-Rätten genom Substituter altid skal hållas complett. HC11H 15: 122 (1697). Som Andra Classens Electorer nu voro complette, så anmodades de at i eftermiddag sammanträda. AdP 1800, s. 57. Schybergson FinlH 1: 509 (1887). jfr: Säg, hur många ä’ vi? .. Fem, om jag ser rätt. .. Då är det komplett. Wennerberg 2: 137 (1850, 1882). — jfr ÖVER-KOMPLETT.
c) som innehåller l. omfattar alla tillhörande delar; i sht om bokvärk o. d., ofta motsatt: defekt. Ett fullt komplett exemplar (av en bok). Schück VittA 3: 179 (i handl. fr. 1670). Sedan hösten förra året föreligger Eirik Hornborgs finska historia i komplett och avslutat skick. GHT 1934, nr 37, s. 3.
d) ss. adv.: fullständigt, helt och hållet, alldeles, ”totalt”; förr äv.: i sin helhet; numera bl. ss. bestämning till ord med nekande l. klandrande bet. När nu hwart häradh complet afmätt är (av landtmätare). CivInstr. 259 (1636). Det var honom .. komplett omöjligt, att (osv.). Sturzen-Becker 1: 171 (1861). Jag har försökt införa samma undervisningsmetod hos oss, men har komplett misslyckats. Westermarck Minn. 253 (1927). Hon var så komplett omusikalisk, att hon inte ens tyckte om musik. Söderhjelm MVärld 1: 215 (1929).
2) om person l. djur: som har alla tillbörliga kropps- o. själsegenskaper, som är utan lyten o. fel, fullkomlig (om person äv.: fullt ekiperad); numera nästan bl. (i fackspr., mindre br.) om djur; om hund äv.: fullständigt dresserad. Här hörer sannerligh en complett (och icke en sjuk) meniska hoss dätta värckitt .., som medh Gudz hielp dätta värkitt kan förestå. LTorstensson i OxBr. 8: 398 (1643). Efter öfverenskommelse stod herr Göran .. resklädd och komplett vid dikesrenen. Almqvist TreFr. 1: 97 (1842). Han är sig lik, komplett ännu i denna dag; ingen enda af hans själsegenskaper har förkolnat. Wetterbergh SamhKärna 1: 17 (1857). Sällan får man se ett komplettare sto. TIdr. 1896, Julnr s. 8. Jahn DjurJägL 10 (1909; om hund).
3) [utvecklat ur 1 d] (vard.) ss. attribut, angivande att ngt kan med full rätt betecknas med attributets huvudord: fullkomlig, ”ordentlig”, ”riktig”, veritabel, ”ren”, formlig. Komplett avskum, misstag, skurk, ruin. Begge (männen voro) förvandlade till kompletta Hedningar. JournLTh. 1810, s. 803. Jag skall bevisa dig det till komplett evidens. Almqvist AMay 59 (1838). Karlgren BolsjevRyssl. 107 (1925).
-MASKIN. tekn. maskin som ensam uträttar längre fabrikationsprocess, t. ex. framställning o. förpackning av tändstickor; äv. boktr. dels om komplettgjutningsmaskin, dels om tryckpress som samtidigt trycker arket på båda sidorna. UB 1: 579 (1873). SvSkog. 1212 (1928). 3NF 11: 1054 (1929).
Spalt K 2048 band 14, 1937