Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PENTER pän4ter, r. l. m.; best. -n; pl. -trar; äv. (starkt vard.) PENT pän4t, r. l. m.; best. -en.
sjöt.
1) ss. förled i ssgr betecknande anordningar använda vid ankarets uppläggande på fartygets bog.
2) [jfr t. penter; sannol. ellips av PENTER-LINA] (ngt vard.) sjöt. penterlina. Konow (1887). Ekelöf Ordl. (1898). När ankaret kommit så högt upp som katten medger, iskäres pentern. Smith 20 (1914).
1) betingsbalk för ankartågens beläggande, placerad innanför ankarklysen? Bågen aff Båyorten medh Brätspelet och desz Kinbakkar A Pentarbalken B. och desz Kopfernaglar samt Paln. Rålamb 10: 15 (1691).
2) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (flyttbar dävert använd ss.) kip- l. fiskdävert. Röding 1: 236 (1794). Björkman (1889). —
-HAKE. [av holl. penterhaak l. en mlt. motsvarighet därtill; jfr t. penterhaken] (†) fiskhake, kiphake. Skeppsinvent. 1544. Belägg Fånglijnan. .. Tag Penterhaaken. .. Gör fast om flyyt. Rosenfeldt Tourville 7 (1698; kommandon vid kipning av ankare). WoJ (1891). Anm. Hos vissa lexikografer anföres ordet i bet.: katthake. Serenius 281 (1741). Möller (1807).
Ssg: penterhake-tåg, n. (†) tåg vari kiphake är fäst, kipskänkling; jfr kip-gina. ArkliR 1562, avd. 17. —
-LINA. [jfr t. penturleine, pent(er)reep; jfr äv. pertur-lina] kort tross l. kätting (l. med kätting i ena ändan försedd tross) som stickes genom ankares röring o. vari ankare upphänges under kranbalk l. ankardävert. SjöreglÖrlFl. 1785, § 371. NF 1: 791 (1876). UFlott. 2: 48 (1904). —
-TACKEL. [jfr holl. o. t. pentertakel] (†) (grövre) fisktalja. ÖoL (1852). Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). —
Spalt P 613 band 19, 1952