Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KIP ɟi4p l. (numera bl. i bet. 2) KEP ɟe4p, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. (i bet. 1) KIPA, f.; anträffat bl. i pl. -or.
1) (numera bl. sjöt.; jfr slutet) urtagning l. ränna i föremål av trä l. metall. Rålamb 10: 37 b (1691). Stöpslefvar, runda med kip på sidan. SFS 1847, nr 32, s. 37 (i förordning rörande besiktning av persedlar o. varor för flottans behov). — särsk. sjöt. om urtagning l. ränna i block, dävert, båtreling m. m. vilken har till ändamål att omsluta ngt däri inlagt, i sht ett tåg o. d. Skärstockarna som ligga på hwar sida om Luckorne och äre fälte neder uti Balkarna med Kipor. Rålamb 10: 30 (1691). En Klåss för Klyfverbommen at hvila uti, dess Kip bör hafva samma form som Klyfverbommens indra ända. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 21 (1796). Jungfrurna (dvs. en sorts block) .. äro nog trasiga i kipen, för taljerepen bli illa skamfilade. AB(L) 1902, nr 38, s. 7. 3NF (1929). — jfr HAL-KIP.
2) (i fackspr.) det bukiga partiet mellan brättet o. bottnen på en tallrik. Bæckström Rörstr. 60 (1930).
-DÄVERT. eg.: dävert försedd med kip i övre ändan; särsk. om dävert vari block är uppsatt för kipginan l. kipskänklingen, varmed ankaret kipas, fiskdävert. Roswall Skeppsm. 1: 89 (1803). BonnierKL (1925). —
-GINA, r. l. f. gina skuren gm kipdävertens block. Frick o. Trolle 181 (1872). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-HAKE. grov järnkrok fäst antingen direkt i kipginans nedre block l. (vanl.) i ändan av kipskänklingen, fiskhake. Frick o. Trolle 181 (1872). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-SKÄNKLING. kätting l. grov tross som är fastsatt vid kipginan o. i vars andra ända kiphaken är fäst. Roswall Skeppsm. 1: 89 (1803). BonnierKL (1925).
Spalt K 968 band 14, 1935