Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRALLIG skral3ig2, adj.2 -are. adv. -T; förr äv. SKRALLOT, adj.2
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skral (se SKRAL, adj. 1, särsk. 1 a), skraltig. Spegel (1712). En af herrarne i sällskapet, som hade alltför mycket kropp, fann .. (den unga, ljuva flickan i stället för eterisk) blott — ”skral,” eller ”skrallig,” hvarmed han nu välmenande antydde sin tanke öfver hennes hälsa. Bremer Nina 12 (1835). Östergren (1939; angivet ss. mindre vanligt än ”skraltig”). ”Kandidaten har ju cykel. Jag har också en gammal skrallig en. Vi ger oss iväg”. Dens.
Spalt S 4738 band 26, 1973