Publicerad 1925   Lämna synpunkter
BÖJTLA böj3tla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(böjtla 1846 osv. — beutla 1812—1868)
Etymologi
[af t. beuteln, afledn. till beutel (se BÖJTEL); jfr BÖDLA]
(i fackspr., i sht farm. o. kem.) sikta (ett pulver) genom en mycket fin duk som hänger löst ned, så att den bildar en påse. Berzelius Kemi 2: 220 (1812). Böjtling eller ”pungsiktning”. Ahlberg FarmT 100 (1899). — jfr UT-BÖJTLA.
Ssg: BÖJTEL-DUK. Nyblæus Pharm. 57 (1846).

 

Spalt B 4867 band 5, 1925

Webbansvarig