Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
DAMEJEANNE damʃan4, äfv. dam1eʃa4n l. -eʃan4, stundom damʃa4n, dam1aʃa4n l. -aʃan4, r. l. m. (f. Kindblad (1868), Lundell); best. -en; pl. -er.
större (stundom ända till 80 liter rymmande) bukig, med kort hals försedd flaska, vanl. af glas, använd till förvaring af (frätande) oljor o. syror, i sht svafvelsyra, äfv. af vin, o. för bättre skydds skull inbäddad i en korg l. omgifven med ett flätverk af vide, tåg, ståltråd l. dyl. DA 1808, nr 56, s. 3. Berzelius Kemi 1: 418 (1817; uppl. 1808: stora glasbuteljer). (Svafvelsyran) fylles på stora kärl af saltglaseradt lergods eller glas kallade Damejeanner. Almström Tekn. 1: 143 (1844). Damejeanne med enkel korg. SFS 1861, nr 15, s. 12. Sex åkardrängar .. som drucko en dame jeanne med vin. Strindberg Tr. o. otr. 2: 118 (1890). PT 1906, nr 75 A, s. 2. — jfr GLAS-, TOM-DAMEJEANNE.
-STÄLLNING~20. ett slags ställning (af järn) hvari man nedsätter en damejeanne (jämte korg), i sht för att vid dess tömning lätt kunna reglera lutningen; jfr -HÅLLARE. Priskur. fr. N. Peterson 1886, s. 58.
Spalt D 249 band 6, 1907