| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
DESERTERA des1ærte4ra l. de1-, l. -är- l. -er-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DESERTATION desær1tatʃω4n l. -aʃ- l. 10— (föga br., Meurman (1846)); jfr DESERTION, DESERTÖR.
öfvergifva sin post l. sin tjänst, rymma; eg. om militär l. sjöman l. i allm. om person hvars tjänst företer likheter med en militärs. I desse dagar .. disserterade 2:ne hela compagnier af Walloscherne. R. Petre (1709) i Karol. krig. dagb. 1: 225. (Ostindiska) Compagniet får låta fast taga och fängsla Matroser eller Soldater, som innom deras utfäste tid desertera ur dess tiänst. Publ. handl. 2: 855 (1731). Turkiska Garnizonen (är) så missnögd öfver brist på Lifsmedel, at dageligen någre man desertera öfver Donauströmen. GT 1788, nr 36, s. 1. I jemnbredd dermed (dvs. med tilltagande sjuklighet) förmärktes ett dagligen tilltagande ”maroderi” och benägenhet att desertera. Oscar II i VittAH 25: 93 (1863). Enligt Sveriges nu gällande strafflag för krigsmakten (af 1868) är desertering i fält belagd med straffarbete till åtta år. NF 3: 1087 (1879). — särsk.
a) (†) oeg. om fånges rymmande från bevakningen l. fienden. En drabantdreng och en Ryss desserterade ifrån wachten kl:n 9 ohngefehr om affton. R. Petre (1709) i Karol. krig. dagb. 1: 239.
b) mer l. mindre bildl. Från och med Augusti upphörde våra (dvs. elektricitetsverkets) abonnenter att desertera. Tekn. tidskr. 1894, M. s. 40. Hur kommer det sig att du deserterat från vår gamla pariserdryck? Wallengren Mannen med två hufv. 139 (1895).
Spalt D 1004 band 6, 1910