| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONJAK kon4jak (kå`nnjack ell. kå´nnjack Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 2) -ar.
1) urspr.: fint druvbrännvin från (trakten omkring) staden Cognac i Frankrike; sedermera i utvidgad anv., dels om druvbrännvin i allm., dels om olika imitationer av dylikt brännvin; i svenska partihandelsbolag numera bl. (i överensstämmelse med ett 1919 officiellt föreskrivet franskt språkbruk) om brännvin framställt gm destillation av vin från de franska departementen Charente o. Charente inférieure; jfr ARMANJAK. Ett glas konjak. Äkta konjak. Gammal, fin konjak. Trestjärnig konjak. Efter middagen bjöds på kaffe och konjak. BtÅboH I. 1: 82 (1615). (Det berättas) att en stor del af den Cognac som i Stockholm förbrukas, är tillverkad af Svensk potates. SC 1: 488 (1820). Hellström Malmros 78 (1931). — jfr BOND-, BUS-, CHAMPAGNE-, DRUV-, POTATIS-KONJAK.
Anm. till 1. Ordet synes i sv. icke hava blivit fullt brukligt förrän i början av 1800-talet. I ä. tid förekom äv., sannol. i samma bet., ssgn konjakvin (trol. bildad till stadsnamnet COGNAC). BtÅboH I. 1: 100 (c. 1627). 2Saml. 4: 119 (1629).
2) (vard.) glas l. sup konjak (i bet. 1). Ta sig, dricka en konjak. Hedberg 4År 17 (1857). Bergman Mark. 127 (1919). Han slår .. upp en stor konjak. Moberg Rosell 341 (1932).
-VIN, se anm. under 1 ovan.
-ESSENS. (konjak- 1871—1931. konjaks- 1884 osv.) för framställning av konstgjord konjak. TT 1871, s. 15. —
-GLAS. (litet) glas att dricka konjak ur; glas med konjak i. Läppja på ett konjaksglas. Strindberg Hems. 182 (1887). —
-KRANS. kok. ett slags kransformat småbröd med konjak i degen. Hagdahl Kok. 932 (1879). Fogelqvist Minn. 38 (1930). —
Spalt K 2113 band 14, 1937