Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFHÄMTA a3v~häm2ta (a`fhemta Weste), v. -ade (med afs. på ä. uttal o. böjning se HÄMTA). vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) i allm. Den instämde personen, som uteblifvit, afhämtades med tjänliga medel och inställdes inför rätten. Öl till afhämtning, motsatt förtäring på stället. Han lät afhämta sin middag på matstället. Hon är på teatern, men skall afhämtas med vagn kl. 10. Konung Gustaff wille affhämpta sitt Krijgzfolck ifrå Gottland. Girs G. I:s hist. 49 (1630). Afhämpta swar. RARP 4: 342 (1650). Brefägaren .. hade försummat att afhämta sitt bref. Leopold 3: 181 (1798, 1816).
2) (†) upphämta, skörda, afbärga (gröda, frukt o. d.). När tu vpskär aff titt land, skalt tu icke skära in til endan alt omkring, och icke nogha alt affhemta. 3 Mos. 19: 9 (Bib. 1541). (Den ogudaktige) warder affhemtat såsom een omoghen druffua aff wijnträdh. Job 15: 33 (Därs.). (Man) moste .. affhämpta Humblan aff sine Stänger .., när Kopperne mogne äro. Risingh Landb. 57 (1671). Afhämta frukt. Lind (1738, 1749). Vatnmelonerna (äro då) fullmogne; Johannis-Brödets skidor afhämtas något tidigare. Ödmann Str. förs. 1: 365 (1799).
3) (†) inhämta, sluta sig till (ngt af ngt). Hwadh som förelupit hade och afhämptas kunde af föregående correspondencer. RARP 4: 330 (1650). När Klädet det flämtar / Man lättlig afhämtar / At Wädret det blås. Lucidor Hel. Vv 2 b (c. 1670).
Spalt A 254 band 1, 1898