| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFHÄNDIGA a3v~hän2diga, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) (nästan †) = AFHÄNDA 1. Ath thet slott bliffuer oss icke affhendiget. G. I:s reg. 11: 95 (1536). Bör ingen .. sigh sielff sitt lijff affhändiga. Sparrman Sund. sp. A 6 a (1642). Dett .., som dhe Danske af wåre Förfäder .. hafwa afhändiget. RARP 4: 5 (1645). The Land och Platzer, som .. äre bleffne .. Chronan Swerige affhändigade. Fredsfördr. 26 Febr. 1658, s. B 1 b. (Ej) du honom .. afhändige flickan. Johansson Hom. Il. 1: 275 (1846).
2) (föga br.) = AFHÄNDA 3. Ett sådant gifvande, der gifvaren sjelf behåller, hvad han gifver, och der gifvandet sålunda innebär ett meddelande men icke ett afhändigande. Wikner Pred. 76 (1872).
Spalt A 257 band 1, 1898