AFSVIMMA a3v~svim2a (jfr a`fsvimmad Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -SVIMNING.
afdåna; mista sansen, svimma; i sht i p. pf., som ersätter det obr. p. pf. af SVIMMA. Högström Lappm. 156(1747). Den sjuke afsvimmar. Hwasser Sm. skr. 1: 227(1837). Afsvimma af matthet och förskräckelse. Carlén Repr. 325(1839). Smärtan grep drottningen så djupt, att hon afsvimmad föll till golfvet. Fryxell Ber. 11: 118(1843). Af två drabanter ledes / En halft afsvimmad man. Snoilsky 2: 63(1881). jfr Dalin(1850). — jfr SVIMMA AF.
