| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSLUTA an3~slɯ2ta, v. -er, -slöt, -slöto, -slutit, -sluten ((†) pr. -ar Biberg 1: 302 (c. 1820), Rein Psyk. 1: 85 (1876)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (knappast br., Strinnholm Hist. 4: 226 (1852)), -NING (se d. o.).
— jfr SLUTA AN.
Anm. Ordet har först under 1800-talet upptagits efter t. o. synes i början hafva haft en tämligen sparsam anv. äfv. inom den af t. mönster närmast påverkade litteraturen. jfr: Ansluta .. Ordet har på sednare tiden upptagits ifrån tyskan, och brukas isynnerhet i vetenskapliga, litterära och politiska skrifter. Dalin (1850). Från århundradets midt har det emellertid i sht ss. refl. (se 2 g) allt mera vunnit burskap äfv. utanför den egentliga facklitteraturen.
1) intr.; mest i p. pr.
a) om redskap, ämne o. d. (jfr 2 g α), med prep. mot l. till: sluta (tätt) till (ngt), utan mellanrum vara fogad l. passa intill. Kolfven föres .. upp och ned i cylindern, mot hvars väggar den lufttätt ansluter. Fock Fys. 158 (1853, 1859). De mot (häst-)skons kanter kuddlikt anslutande gummisulorna .. hindra hvarje snöbildning i hofvarna. SD(L) 1898, nr 515 A, s. 1. — [jfr t. ein eng anschliessendes kleid] (föga br.) om klädesplagg, abs.: sitta åt. Flög så mördande pilen emot anslutande gördeln. Johansson Hom. Il. 4: 134 (1846).
b) [jfr holl. het punt, waar de straatweg aan den dijk aansluit] (mindre br.) i sht top. o. bef. om område l. terräng o. d. (jfr 2 g β): (omedelbart) gränsa l. stöta (till ngt); angränsa. De närmare till Alperna anslutande .. trakterna. Fahlcrantz 4: 102 (1835, 1865). Tvänne kortare (front-)linier .. ansluta till sjön och närliggande sjöfronter. O. A. Busch i NF 8: 367 (1884).
c) [jfr t. dieser zug schliesst an den schnellzug an] om trafikled o. d., med prep. till: stå i förbindelse med; jfr ANSLUTNING b. Driften (å spårvägen Zürich-Hirslanden) uppehålles medelst automobila vagnar, afgående på regelbundna mellantider af 6 min., i enlighet med hvad som är fallet med anslutande hästbanor. R. Dahlander i Tekn. tidskr. 1895, A. M. s. 67.
d) (föga br.) i fråga om abstrakta förhållanden (jfr 2 g γ), med prep. till: foga l. sluta sig till, passa ihop med. (Denna lära har) dertill (dvs. till det förut behandlade ämnet) synts naturligast ansluta. Biberg 3: 293 (c. 1823).
e) (föga br.) mil. om truppafdelning, med prep. på: stöta till, förena sig med. Underrättelse (hade) ingått att Danskarne utrymt Meklenburg och trosskolonnen hunnit ansluta på härens hufvudstyrka. Oscar II i VittAH 25: 24 (1863).
2) tr.: bringa i (yttre l. inre) beröring, sammanhang l. förbindelse; anknyta, förbinda, kombinera; utom ss. refl. mest i pass. o. med sakligt subj. Den förmåga, som anslutar närmare och hastigare, fjermare och trögare begreppet sjelf till ideen. Biberg 1: 302 (c. 1820). Abstrakta theorier .. hvilkas tillämpning icke kunde på något sätt anslutas till det förutvarande tillståndet. Svedelius Statsk. 4: 324 (1869). Afsiktliga förändringar af åtskilliga utrop och bedyrande uttryck, hvarvid orden stundom anslutits till andra språkets ord. Kock Spr. förändr. 110 (1896). — särsk.
a) (föga br.) i p. pf. om person (jfr g): i förb. ansluten till, förbunden med, i (nära) relation till. Presterne .. (äro) genom lefnadssätt och flerahanda förhållanden personligen nära anslutne till Tredje Ståndet. Rydqvist Tid. 2: 59 (1840).
b) (mindre br.) (till ett ämne, en åskådning o. d. som tages till utgångspunkt) foga (en skriftlig l. muntlig framställning); anknyta. Till det upplästa textstycket anslöt föredraganden en kort utläggning. Emanuelsson Polyb. 1: 280 (1833).
c) mil. förminska mellanrummen mellan (manskapet l. hästarna i en truppafdelning); sammandraga, sammansluta; i sht i p. pf. jfr ANRYCKA 2. I ställning med slutna rotar och led voro hästarne så nära anslutna, som möjligt. H. Hamilton i VittAH 17: 358 (1839, 1846). I anslutna massor aflägsnade sig (fienden) från staden. Lind af Hageby Minnen 321 (1860). Hvartdera kompaniet utvecklar två plutoner i ansluten skyttelinie. C. O. Nordensvan Takt. 124 (1884). Kolonnerna voro i allmänhet väl anslutna. SD(L) 1895, nr 269, s. 8.
d) tekn. med afs. på till hufvudledning l. -linje anknuten sidoledning l. -linje l. apparat.
α) med afs. på elektrisk ledning o. d. Det till (det elektriska) ledningsnätet anslutna antalet lampor. SD(L) 1894, nr 313, s. 4. (Vissa elektriska) motorer kunna utan vidare anslutas till hvilket växelströmsnät som helst. Uppf. b. 3: 298 (1897). För att visa, att man .. kan anordna glödlampor såväl i stjärnkoppling som i triangelkoppling inom samma system, voro de installerade glödlamporna anslutna omvexlande i den ena eller den andra kopplingen. J. Blomquist i Tekn. tidskr. 1898, A. M. s. 18.
β) med afs. på järnvägslinje. K. M:t har bifallit Kinnekulle-Lidköpings järnvägsaktiebolags ansökan om tillstånd att ansluta sin bana till Mariestad-Kinnekulle järnväg vid Forshem. Tekn. tidskr. 1898, A. A. s. 59. H. Lemke Därs. 1899, A. A. s. 89.
e) fonet. med afs. på talorgan: bringa l. ställa i förbindelse (med annat organ). Sidöppna .. medljud äro sådana, för hvilkas frambringande det värksama organet ställes så, att det väl framtill är anslutet, men lämnar ett mellanrumm åt ena eller båda sidorna. Lyttkens o. Wulff Ljudl. 108 (1885); jfr 1 a.
f) (föga br.) språkv. tillfoga l. bifoga (ett underordnadt element till ett väsentligare). Ansluten bimening. Lidén Sv. spr. 107 (1848). Den framför verbet anslutna prepos(itionen). Rydqvist SSL 5: 185 (1874).
g) refl.
α) om redskap, ämne o. d. (jfr 1 a): foga sig tätt (intill ngt, så att intet mellanrum uppstår), pressas l. packas fast (till l. mot ngt). Å lerjord bör ej plantering ske straxt efter regn, emedan jorden då ej kan ansluta sig nog tätt intill rötterna. Björkman Skogssk. 190 (1868). Kautschukskifvan .. (är) anbringad så att den vid tryckets påsläppande helt och hållet ansluter sig mot en fast yta. Tekn. tidskr. 1872, s. 236.
β) [jfr holl. waar de straatweg zich aan den dijk aansluit, t. an die wiese schliesst sich ein wald an] om område, byggnad o. d. (jfr 1 b), med prep. till: stå i (omedelbar) förbindelse med. Söder om (Libanon) vidtaga Palestinas berg, hvilka genom öckenplatåer ansluta sig till Sinaihalföns bergstock. NF 15: 1179 (1891). Den väldiga ringmuren (kring Visby) .. ansluter sig längst i s. v. till de obetydliga lemningarna af slottet Visborg. Därs. 17: 1195 (1893).
γ) [jfr holl. het middelbaar onderwijs moet zich aan het lagere aansluiten, t. an den vortrag schloss sich eine debatte an] i fråga om abstrakta förhållanden (jfr 1 d), med prep. till: foga l. sluta sig till (ngt) ss. bihang, fortsättning, utveckling l. efterbildning o. d.; vara i öfverensstämmelse med, följa. Till föredraget anslöt sig en liflig debatt. Den enda art af poesi från denna tid (före Stiernhielm), som har något värde, ansluter sig till den gamla folkvisan. B. E. Malmström 1: 3 (c. 1860). Den svenska politiken anslöt sig så nära som möjligt till den franska. Odhner G. III 1: 187 (1885). Visan i egentlig .. mening har en melodi, som framförallt ansluter sig till poemets metriska form. Wegelius Musikl. 2: 164 (1889). Tekniska och andra läroverk, hvilka ansluta sig till någon af allmänna läroverkets mellanklasser. Sv. tidskr. 1894, s. 523. Sigismunds ed hade tämligen nära anslutit sig till landslagen. E. Hildebrand Statsförf. 245 (1896).
δ) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] om person, med prep. till: sluta sig till (en skara, en procession o. d.) ss. följeslagare l. deltagare, (ett sällskap o. d.) ss. medlem, (ett parti o. d.) ss. anhängare; sluta sig till l. acceptera l. hylla l. omfatta (en åsikt o. d.). P. ansluter sig i hufvudsak till folkpartiets program. Om flertalet af dem, som anslöto sig till Stjernhjelm, gäller visserligen, att deras fortsättning af hans verk mera var viljans, än förmågans. Atterbom Siare 2: 129 (1843). Ett långt sorgetåg, till hvars leder hela studentcorpsen .. anslutit sig. Böttiger i SAH 43: 168 (1867). Reuterdahl .. ansluter sig till den evangeliskt-Lutherska bekännelsen i alla delar. Genberg Därs. 47: 236 (1872). En tanke, till hvilken alla anslöto sig. Ljunggren SAHist. 2: 80 (1886). Smålands allmoge (uppmanade) .. innebyggarne i Jönköping .. att ansluta sig till dess sak. Rydberg Vap. 279 (1891). I hufvudsak ansluter han (dvs. Wisén) sig till de resultat, som under de senare åren vunnits genom en frejdad tysk forskares banbrytande undersökningar i fornnordisk verslära. Söderwall i 3 SAH 7: 40 (1892). jfr: (Karl Fredrik) ville .. icke, genom ett öppet anslutande till czaren, omintetgöra sina förhoppningar i Sverige. Malmström Hist. 1: 122 (1855).
Spalt A 1743 band 2, 1900