| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
ASKETISK aske4tisk, numera sällan aʃe4– (aschétis(s)k Dalin, Schück Främ. ord (1854)), adj.; adv. -T.
adj. till ASKET, ASKES o. ASKETIK. Öfverdrifven asketisk stränghet. Tegnér 4: 287 (1836). Den romerska munken Jovinianus (omkr. 388) .. anföll .. hela den asketiska rigtningen (inom kyrkan). Lénström Guericke Kyrkohist. 1: 251 (1840). Asketiska secter. Agardh Teol. skr. 1: 22 (1842, 1855). Notker, den helgonlike, asketiske tondiktaren. Rydberg Varia 183 (1888, 1894). Perserns .. långa, något asketiska figur. Anholm Gog 214 (1895). Asketiskt anlagda personer. SD(L) 1897, nr 67, s. 3. — särsk.
a) i sht teol. till ASKETIK 1: som afhandlar l. sammanhänger med l. hänför sig till asketiken. Den Ascetiska Theologien. Zschorn Christel. sedol. 5 (1771). Ascetiska Sedeläran eller Läran om Medlen att hos sig i sinnelag och gerning verkliggöra Dygd. Boëthius Sed. 296 (1807). — uppbygglig, uppbyggelse-. Tertullianus har flera afhandlingar med moralisk titel och moraliskt syfte; de falla dock mera i det asketiska än i det vetenskapligt ethiska. Reuterdahl Inl. t. theol. 402 (1837). Vår asketiska litteratur. Wieselgren Sv:s sköna litt. 4: 296 (1847). Asketiska böcker finnas fördelade å fängelserummen. Ber. om tillst. i Finl:s fäng. 1866, s. 73.
b) teol. till ASKES 1. Ethiken .. skall hafva en asketisk och pedagogisk, en uppfostrande och inöfvande karaktär. Martensen Ethik Allm. delen 57 (1873).
c) bildl. (Kämpegrobladet, Plantago major) är en tålig och asketisk varelse, hvilken liksom enkom uppsöker de ställen, der den kan bli trampad af menniskofoten. Lundin G. Sthm 546 (1882).
Spalt A 2489 band 2, 1902