| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFINNA befin4a, i Sveal. äfv. 032 (befi´nna Weste; bef`inna Almqvist), v. -er, -fann, -funno, -funnit, -funnen; se för öfr. FINNA. vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -ELSE (†, Muræus 1: 165 (1648; i bet. 5)).
1) [jfr ä. d. de skulle paagribes, hvor de kunde befindes, äfvensom motsv. anv. i mnt., ä. holl. o. ä. t.] († utom i c) finna, påträffa, anträffa, upptäcka, varseblifva, iakttaga, märka, se; i sht med mer l. mindre konkret obj.; ofta med bestämning som angifver, hvar (l. när) ngt påträffas osv.; stundom närmande sig 5. Hwar han (dvs. fogden som fått sig ålagdt att hålla reda på de tyskar som hemligen utförde silfver ur Sv.) nogit saadanth befijnner at han thet anamar. G. I:s reg. 2: 136 (1525). The månge konunglige godhe qualiteter och dygder, som vij uthi (den danske konungens) .. person förmercht och befunnidh hafue. Oxenst. brefv. 1: 61 (1614). Dhe därinne (dvs. i staden) befundne Stycker (dvs. kanoner) och Ammunition. N. Av. 17 Jan. 1656, nr 1. (När) the befinna någon (igel) på Kroppen, läggia the ett Saltkorn vppå honom. Kiöping Resa 97 (1667). Huru förfärad vardt icke den arme Junker, då han befant sig (dvs. fann sig vara) mitt ibland sine Fiender. Celsius G. I 157 (1746, 1792); jfr 9 a. Så långt människan hunnit tränga sina ögon uti jordens gömor, har hon däruti befunnit bärg-sträckningar, stenar, jord .. m. m. E. O. Runeberg i VetAH 26: 82 (1765). (Jag) öpnade .. förseglingen, men befann då endast en blydosa. Envallsson Procentaren 89 (1786). Järta V. skr. 2: 538 (1828). Vi befunno vårt värdfolk i den gladaste sinnesstämning. G. Thomée enl. Kindblad (1867). — särsk.
a) åtföljdt af ack. med inf. Man befinner en hoop medh skälmar vancka här i staden och på malmerne. RP 3: 6 (1633).
b) [jfr motsv. anv. i fsv.] i pass. med öfvergång till 2. Laater inthe drafwel eller falskheit befinnes med eder. G. I:s reg. 1: 47 (1523). Wardher någhot ondt befunnet medh honom, så skal han döö. 1 Kon. 1: 52 (Bib. 1541; öfv. 1896: om något ondt blifver funnet hos honom).
c) (numera mindre br.) i pass., mer l. mindre närmande sig 7 b, 9 b, 10: vara till finnandes, stå att finna, anträffas, visa sig existera l. förekomma l. (före)finnas l. vara, framträda. (Vi) pröfve .. i Nåder godt, at .. fastställa .. provision (dvs. förrådet, näml. af kaffebönor) til Et Lispund för en Östersjö-Farare .., då hvad deröfver befinnes, må .. til införande förtullas. Kungör. ang. skeppsprov. 23 Juli 1791, s. 4. Grafkoret (blef) färdigt, sådant som det ännu till sitt yttre befinnes. Fryxell Ber. 7: 480 (1833). R. var en styf herre .., men när man tvättade bort stärkelsen, befanns under det styfva skalet en duglig, redbar och välmenande tjensteman. Topelius Vint. I. 2: 94 (1867, 1880). — (i sht i religiös framställning) Ingen menniskios gerning wardt någhon tijdh befunnen som kunde göra Gudhi fyllest för syndena. L. Petri Dial. om mess. 107 a (1542). Om tu (Gud) efter skulden / Min saak nu dömer så; / Ho warder tå befunnen, / Som för tigh kan beståå? Ps. 1695, 100: 2; jfr Ps. 1819, 183: 2.
2) [jfr fsv. huar ther mz befunnes, ä. d. hvilken ægtehustru som bliver befunden i aabenbare hor, ä. holl. op ontrouw bevonden] (numera mindre br., bl. med en ålderdomlig anstrykning) med personobj. i fråga om förbrytelse l. ngt annat otillbörligt: ertappa, beträda; numera bl. i pass. (i sht i p. pf.) o. med brottet (osv.) uttryckt med prep. med o. sbst. Huilkin Frijborenn man ther mett (dvs. med att ingå hemlig förlikning med sina landbor) beslagen eller befundenn worder. G. I:s reg. 11: 243 (1537). Jos. 7: 15 (Bib. 1541). Caluinisterna blifwa och befundna medh thetta bofwestycket (dvs. förfalskning af den heliga skrift). O. Martini Pred. C 3 a (1606). Den som befinnes med svåra förseelser. 2 RARP 3: 180 (1723). Din son har blifvit befunnen med stämplingar emot mig. Carlstedt Herodot 1: 198 (1832). Befunnen med svek. Sundén (1885). — i numera obr. förb. Om någhon warder befunnen, at han ligger när een hustru, som en echta man haffuer. 5 Mos. 22: 22 (Bib. 1541; öfv. 1893: ertappas med att). Den, som vid öfverträdandet här af befunnen varder. 2 RARP 3: 348 (1723); jfr 1. Vi dem sjelfve nu befunnit / Med de fel de straffat ha. Envallsson Slåtter. 50 (1787). Ingen af de mina / I detta svarta värf befunnen är. Nicander S. arb. 2: 392 (1820). särsk. i uttr. befinna på bar l. färsk gärning o. d., ertappa l. gripa på bar gärning. Dem, som dee befinna på ferske gerningar. RP 7: 511 (1639). Om han (dvs. generalprofossen) befann någon på bar gärning. Hallenberg Hist. 2: 526 (1790; efter handl. af 1612).
3) [jfr ä. t. trost befinden] (†) finna, erhålla, komma i åtnjutande af. Lät migh thenna natt befinna / Liuflig sömn och stilla roo. Ps. 1695, 377: 10. Then andeliga ödemarken, therest (dvs. där) hon (dvs. själen) befinner hvarken kraft eller tröst. Rönigk Fresenius Com.-bok 159 (1753; i vissa exemplar liksom i uppl. 1762, 1766 o. 1781: finner).
4) [jfr fsv. then kärlek som iak hafwer befwnnit af abotanom, äfvensom motsv. anv. i ä. d., mht. o. ä. holl.] (†) röna, erfara, känna, pröfva på; åtnjuta. I unge folk .. hafve sådane jämmer (som den hvarifrån G. I räddat Sv.) hvarken sedt eller befunnit. RA 1: 375 (1544). The hafwa seht, hördt och sielfwa befunnit hans macht. Gustaf II Adolf 175 (1617). På dett att han min käre broders gunst och gode befordringh, som han .. tillförenne emoot sigh offta haffver befunnitt, ännu kunne åttniuta. Oxenst. brefv. 5: 337 (1625). Om du och flydde .. / Innerst i Bärgen, / Skal tu befinn’ hins / Store Cupidons / Kraftige Bogha: / Engslan i Bröstet. / Jämmer i Hiertat, / Gråt i dijn Ögon, / Skal tu befinna. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668).
5) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] (vid aktgifvande på l. undersökning af l. närmare bekantskap med omständigheterna) finna l. konstatera, komma under fund med, upptäcka, märka, inse, lära känna, komma till erfarenhet af, erfara; finna (ngt l. ngn) vara (på visst sätt beskaffadt l. beskaffad); i pass. ofta: visa sig.
a) tr.
α) [jfr fsv. jwdas haffde befwnnit hans falskhet] (numera mindre br., nästan bl. i kurialstil) med (i sht mer l. mindre abstr.) sbst. l. pron. ss. obj., utan angifvande af hurudan(t) man finner ngn l. ngt vara beskaffad(t): finna, konstatera; stundom närmande sig 1; numera företrädesvis i pass. Twå godhe män .. skole besee om ther är flärdh medh eller eij (i köpet), och wittne thet så för Häradznämd .. hwadh the befunnit hafwa. Lagförsl. 418 (c. 1606). Discourerades therom, ock befans härvid then svårigheten at … 2 RARP 3: 23 (1723). De vid besigtningen befundne brister. SFS 1830, s. 506. — särsk.
α’) (numera knappast br.) med bestämning som angifver, hvar man finner ngt. Ath skulden .. icke bleff befwnnen hoss oss. G. I:s reg. 2: 162 (1525). Befintz ther iblandt någhet svick eller bedrug. RA 1: 248 (1539). Sådana Skyldigheet befinner iagh hoos migh. Risingh Landb. A 2 b (1671). Befinner du icke hos dig den fasta tro .., som du .. skulle önska dig. Thomander Skr. 1: 35 (1829). jfr: Stängdt mitt öra är / För den, i hvilken jag befann en trolös vän. Palmblad Sophokles 241 (1841).
β) [jfr fsv. hon befan ther äptir at hon the sama nattena wardh hafwande wordhen, äfvensom motsv. anv. i holl. o. t.] med (fullständig) objekts- (l., i pass., subjekts-)bisats; numera nästan bl. i pass., i sht i jakande sats. Vid närmare undersökning befanns (det), att skadan var obetydlig. G. I:s reg. 6: 224 (1529). Wij befinne, at monge äro som Förstanars hyllest misbruka. St. af Est. 5: 2 (Bib. 1541). Effter iagh nu ransakadt och j sanning befunnidt haffuer at thetta barnet är .. rätt döpt. Handb. 1614, s. 10 a. Jag .. befant snart nog, hvart min oförsiktighet fört mig. Dalin Vitt. 4: 15 (c. 1730). Då man på valplatsen räknade de falna, befants det fienden förlorat siette-delen af sit folk. Celsius G. I 121 (1746, 1792). Det befinnes ej att stölder äro hos oss gångbarare än i andra länder. Leopold 3: 262 (1799, 1816). Ett bestyrkt utdrag af juden .. Ruths .. bokföring, hvaraf befinnes, att … Topelius Vint. I. 1: 249 (1859, 1880). Sedan det befunnits, att egyptierna afbildat sfinxen med manlig öfverkropp. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 370 (1891). — (†) känna på sig, känna (jfr 1). När the (dvs. bärsärkarna) .. befunne att Berserkzgång .. kom på them. Verelius Herv. 47 (1672). jfr: Om han hoos sig sielf befinner, at han thet (dvs. sakramentet) med godt Samwete kan anamma. Kyrkol. 11: 4 (1686).
γ) med sbst. l. pron. ss. obj. o. med bestämning som angifver, hurudan(t) man finner ngn l. ngt vara beskaffad(t); i sht i pass.
α’) [jfr fsv. lata oss tro befinda samt motsv. anv. i d., holl. o. t.] med ett adj. o. d. ss. predikativ l. med ett prepositionsuttr. i motsv. anv. Iach haffuer icke befunnit thina gerningar fulkomligha för gudhi. Upp. 3: 2 (NT 1526; öfv. 1883: funnit). O rene gudz lamb, .. / alltijd befunnen tollig (dvs. tålig), / ee huru tu war föractat. Ps. 1536, s. 77; jfr Ps. 1819, 94. Om han warder falsk befunnen. Syr. 4: 22 (Bib. 1541). Kyrkol. 19: 1 (1686). De (officerare), som .. vid deras (dvs. sin) hemkomst utur fångenskapen af Krigs-Commissionen äro befundne i stånd at kunna tiäna. 2 RARP 3: 127 (1723). Goda råd och uplysningar, .. då de äro bepröfvade och befundne lämpelige. Berch Hush. 152 (1747). (Hon) förkunnade, att hon mätt och uppvägt alltsammans af djeknekosten, och befunnit den rigtig. C. F. Dahlgren S. ærb. 4: 126 (1831). Man har befunnit allt i god ordning. Almqvist (1842). Han var på en gång befunnen för lätt och för öfvermodig. De Geer Minnen 2: 262 (1892). Dessa .. tidsdelar uppfattas som enheter, vare sig de förefalla oss alldeles änkla, äller befinnas ytterligare uppdelbara. Wulff Värsbildn. 5 (1896). jfr HELIG-, NÖDIG-, SKYLDIG-, VÄRDIG-BEFUNNEN. — (†) låta sig befinna, visa sig. (Att I) altiidt haffue lathit edher weluiliogh befynna. G. I:s reg. 2: 41 (1525). Tegel G. I 2: 76 (1622). — (†) blifva befunnen med (en egenskap), ådagalägga, visa (jfr 2). H. kong:e Ma:t .. förmodede, att the sigh her effther bättre (dvs. bättra) skulle och medh större trohet och flit blifve befundne. RA 2: 123 (1565).
β’) [jfr ä. holl. gy hebtse leugenaers bevonden] (numera knappast br.) med ett (icke af prep. styrdt) sbst. ss. predikativ. Tu .. haffuer befunnit them löghnare. Upp. 2: 2 (NT 1526; öfv. 1883: funnit dem vara lögnare). Then liturgia .. är i sanning befunnen en rot och orsak till mycken oro. RA 3: 88 (1593).
γ’) (numera mindre br.) med ett adv. Han hade .. föregiffvit dhet vara hans fädernesgodz, hvilket annorledes befinnes, effter ransakningen (som) i Hoffrätten hollen ähr. RP 4: 71 (1634). — (†) Migh hoppas ath j wardhen och så befinna oss alt in till ändan, så som j haffue oss endeels befwnnet. 2 Kor. 1: 13, 14 (NT 1526). jfr: (Till dess) jag kan förnimme / Huru saken will sig widare låte befinne. Carl IX Rimkr. 83 (c. 1600).
δ) [jfr motsv. anv. i ä. t.] åtföljdt af ack. o. inf. l., vid pass. konstr., inf. utan att; numera företrädesvis i pass. (ofta liktydigt med: visa sig) samt vid aktiv konstr. åtföljdt af refl. pron. Den anklagade har befunnits vara oskyldig. RA 2: 194 (1568). När wij wele betrachta heela Christi lefwerne, tå befinnes thet hafwa warit idel kärleek. Muræus 1: 318 (1648). Man (skall) .. på Lychtone (dvs. till sist) befinna sig hafwa samblat Kohl för Gull. Stiernhielm Lycks. 3 (1650). Jagh mätte een (sida af grushögen) och befant dhen wara 1134 mine Stegh. Rel. cur. 327 (1682). Der isen befans vara starkast. Nordberg 1: 673 (1740). Befants hafva en förtretelig svulst i spottkörtlarna. Bellman 5: 207 (c. 1780). Vi hoppas, att arbetet .. skall befinnas motsvara de viktigaste behofven. Lyttkens o. Wulff Ljudl. Föret. I (1885). Den bestämda tidsordning, hvari företeelser af oss befinnas följa på hvarandra. Rein Psyk. II. 1: 359 (1891). — (knappast br.) i pass., åtföljdt af inf. med att. Schartau Pred. 105 (1824). Carlstedt Herodot 3: 372 (1833).
ε) [jfr t. wie er bald befindet] utan utsatt obj., i bisats inledd af (så)som o. d.; i sht i pass. Såsom sedermera befanns. Efter som huar och en försichtig man, som saaken vill noga öfuerväga, skall kunne befinne. A. Oxenstierna Skr. 2: 88 (1612). Baazius Upp. I 3 b (1629).
ζ) (i kurialstil, numera knappast br.) i p. pr. med pass. bet.: som (möjligen) blir känd l. konstateras l. visar sig; förefallande, förefintlig, befintlig. Den Ordens-Gillet antager (vid barnhusbetjäningen), undfår Constitutorial, på det Gillet, vid befinnande mindre pålitelighet, .. må kunna en annan i des ställe förordna. Instr. f. seraf.-ordensgillet 28 April 1791, § 8. At .. efter befinnande omständigheter .. vidtaga .. åtgärd. Instr. f. kanslersgillet 27 Okt. 1801, mom. 6.
b) [jfr motsv. anv. i ä. d., ä. holl. o. ä. t.; jfr äfv. fr. se trouver] (†) refl.: visa sig, framgå, be finnas. Tegel G. I 2: 251 (1622). Beseer man .. alla Hufwudactioner, så befinner sigh jw, at the Pohler .. hwar gång .. äre blefne slagne vthur Fäldtet. N. Av. 5 Juli 1656, nr 2 Betänk. s. 8. Efter seklers förlopp har det .. befunnit sig, att jorden immerfort går omkring solen. Leopold 3: 174 (1798, 1816).
6) (†; jfr dock slutet) (vid l. efter undersökning l. pröfning af en sak l. vid öfvervägande af skäl för o. emot) komma till (l. uttala) den uppfattningen l. åsikten (att); anse, finna. Sedhan Rådhet granneligen .. hade samma Ärendet öffuerwäget, kunde the intet annat befinna, än at the effter Sweriges Lagh dömbde Frw Ingeborgs Arffuingar en Triding ifrån. Tegel G. I 1: 215 (1622). De fläste af Deputationens ledamöter för sin del befinna, det 1722 åhrs placering .. har .. varit för Riket oumgiängelig. 2 RARP 2: 145 (1723). — (numera knappast br.) närmande sig 5 a γ a’. RP 7: 57 (1637). Hafver Hans Maj(e)st(ät) .. för godt befunnit (dvs. bestämt) att jag mig .. dit neder skulle begifva. Dahlberg Dagb. 293 (1687). jfr Almqvist (1842). — jfr BEFINNANDE 3.
7) [utveckladt ur 5 o. 1] refl. o. pass. ss. dep.: vara l. finna sig (i ett visst, i sht mera tillfälligt läge l. tillstånd); jfr BEFINNANDE 4.
a) [jfr d. befinde sig vel tilfreds, holl. ik bevond my in een treurigen staat, t. ich befinde mich in der unangenehmen lage .., fr. se trouver dans l’embarras] (i sht i skriftspr.) refl. Han befinner sig vid godt lynne, vid (god) kassa. Humbla 13 (1740). Mannskapet befann sig vid god helsa. Bligh 28 (1795); jfr β. Det läge, hvaruti Samhället då befant sig. G. Adlersparre i LBÄ 44—50: 28 (1801). De befinna sig .. i högönsklig välmåga. Crusenstolpe Mor. 5: 300 (1843); jfr β. Matroserna .. befunno sig i stor fara. Castrén Resor 1: 178 (1852). Hon befinner sig i välsignadt tillstånd. Öhrlander o. Leffler (1852). — särsk.
α) [jfr holl. bij dien leefregel heeft hij zich altijd goed bevonden] i uttr. befinna sig väl l. illa (jfr β) i bet.: finna sig väl l. illa, hafva det l. trifvas bra l. illa. Hur’ öfvermåttan väl thet tienstfolck sig befinner, / Som draga öfverens. Kolmodin Qv.-sp. 1: 58 (1732). Lindfors (1815). Stockholmspubliken är .. lyckligast då den slipper begripa, och tyckes till och med befinna sig litet illa så snart man ej dageligen slår den blå dunster i ögonen. C. A. Hagberg i SKN 1843, s. 259; jfr β. Jag har befunnit mig väl af ditt råd ..; vi befunno oss väl under hans styrelse. Cavallin (1875).
β) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] i fråga om hälsotillstånd: känna sig, må; vara. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 11 (1613). Hertigh (Adolf) .. befinner sigh .. något better, och förhoppas man medh första hans .. reconvalescens. N. Av. 20 Mars 1656, nr 2, s. 3. Carl XII Bref 37 (1700). Han befinner sig sämre. Cavallin (1875). Huru befinner du dig, far? — Bra. Tack! Rydberg Vap. 244 (1891). Patienten befinner sig nu nära 4 år efter operationen väl. C. A. Ljunggren i Hygiea 1899, 1: 101.
γ) [jfr t. er befand sich glücklich] med adj. ss. predikativ (jfr 5 a γ): vara. Han hade hela dagen befunnit sig illamående. Kindblad (1867); jfr β. Befinna sig ensam (lat.) solum esse. Cavallin (1875). Bilden af ett nytestamentligt Babel, i hvilket Guds folk befinner sig fånget. Rudin Bib. enh. 105 (1887). — (numera föga br.) Prosten befann sig (dvs. kände sig) skakad och upprymd. C. F. Dahlgren S. arb. 5: 41 (1832). Befinna sig sjuk, glad, nöjd. Dalin (1850). — (†) Kongens hierta sigh swårt befant. Fosz 179 (1621). Rijksens Rådh befunne sigh otålige der öfwer. RARP 5: 226 (1654). Guarnisonen .. hwilken sigh medh Officerare och Gemeene .. widh 800. Man starck befinner. N. Av. 15 Sept. 1658, Extr. s. 2.
b) (föga br.) pass. (jfr 5 a). Oansedt det Levitiska Presterskapet och den Judiska Kyrkan då för tiden befants uti ganska förfallit tilstånd. Bælter Jesu hist. 4: 4 (1757). Då de (dvs. dessa officerare) befunnos anställde vid korpser, som ej voro stationära, kunde de vistas hvar de ville. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 252 (1831); jfr a γ. Hjertat tynger mig / Så länge hon vid lif befins. Hagberg Shaksp. 8: 310 (1849).
8) (knappast br.) refl. i opersonlig anv.: förhålla sig, stå till, vara. Almqvist (1842). Hur befinner det sig med honom, med den saken? Dalin (1850).
9) [utveckladt ur 1 o. 5] refl. o. pass. ss. dep.: (före)finnas l. vara (ngnstädes).
a) [jfr motsv. anv. i d., holl. o.t.; jfr äfv. fr. se trouver] (i sht i skriftspr.) refl.; särsk. om mera tillfällig vistelse l. förekomst.
α) om person.
α’) [jfr holl. den 29sten bevonden wy ons te Livorno, t. ich befand mich damals zu Cassel] uppehålla sig l. vistas l. vara (ngnstädes). Han befinner sig för närvarande i Berlin. Konungen sampt .. Drottningen til Swerige .. befinna sigh .. frisk och sunde i Elbingen. N. Av. 22 Maj 1656, s. 4; jfr 7 a. En af dem, som befant sig nära vid det brinnande trädet. Björnståhl Resa 1: 49 (1770). Våra lärda vänner ifrån Upsala .. befinna sig sedan ett par dagar här hos mig. Leopold 4: 288 (c. 1820). Befinna sig .. vid regimentet .. Befinna sig ute, inne. Almqvist (1842). Den fyra man starka besättningen, som fulltalig befann sig på gården framför borgtornet. Rydberg Vap. 32 (1891).
β’) vara (bland ett visst antal o. d.). Bland de närvarande befunno sig några utlänningar. Vnder (dvs. bland) the samma .. befant sig ock en Regensburger. Humbla 84 (1740).
γ’) [jfr t. sie befindet sich in ihrem siebzehnten jahre] oeg. i fråga om tid, ålder o. d.: vara. Man befann sig nu i början af Maj. Topelius Fält. 4: 100 (1864). Af ett tusen personer skulle 266?5 befinna sig i åldern 0/15 år. G. Sundbärg i Ekon. samh. 2: 6 (1894).
β) [jfr d. skibet befandt sig da til ankers i en havn, holl. in elke straat bevindt zich een statig en ruim hôtel, t. die kraft befindet sich in dem körper] om sak: finnas, vara. Bredvid (katedern) i fönstret befann sig en lång karbas. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 129 (1831). Boken befinner sig (dvs. ligger) under bordet, i sängen, mellan papperen. Almqvist (1842). Brefven befunno sig i hans .. förvar. Rydberg Ath. 82 (1859, 1866). När fartyget befinner sig utom hemorten. Sjöl. 1891, § 48.
b) (numera föga br.) pass.: finnas, förefinnas, vara; befinna sig; stundom närmande sig 1 c. En plägsedtt .. att vppå alle Cronones slott .. en merckelig förråd befanttz med werier (dvs. vapen). G. I:s reg. 17: 92 (1545). At besöka alla de Siuke som befunnos uti Hären. Ehrenadler Tel. 703 (1723). De taflor, som från äldre tider alltid här befunnits. Atterbom Minnen 210 (1817). Ibland de hoftjenare, som brudgummen skickat Prinsessan till mötes, befanns en ung Kaschmirisk Poet. Arnell LR 1: 5 (1829); jfr a α β’. I Lunds (botaniska) trädgård befinnas häckar af afvenbok. Agardh (o. Ljungberg) Stat. III. 1: 348 (1857). En .. krypta, hvarest helgonets graf befinnes. Ljunggren Resa 238 (1871). — (†) med abstr. subj. Fougdonius hos Arvidi A 6 a (1651). Ingen må .. föra någon booskap ifrån dhe orther .., som (boskaps-)Siukan befinnes vthi. T. Bonde Ulfsson i HSH 31: 123 (1663); jfr 10. — jfr KVAR-BEFINNAS.
10) (†) pass.: (före)finnas, existera. Månge olidelige besväringer, som her till myckit varit hafve och jemvell än nu förmyckit befinnes och på färde äre. RA 1: 452 (1546).
Spalt B 635 band 3, 1901