| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFORDERLIG befω4rderlig, äfv. -fω4d-, i Sveal. äfv. 0302 (befo´rderlig Weste; befòrdärlig Almqvist), adj. -are ((†) n. = Schroderus Liv. 624, 649 (1626)); adv. -T.
— jfr OBEFORDERLIG.
I. med aktiv bet.; nästan bl. ss. predikativ.
a) (†) om person: som förhjälper ngn (till ngt); behjälplig. Hvarföre vill jag .. min B(roder) venligen bedidt haffve att han ähr .. Lars Jacobsson till sin rätt beforderlig. A. Oxenstierna Skr. 2: 160 (1614). Humbla 47 (1740).
b) (numera knappast br.) om ngt sakligt, mer l. mindre närmande sig 2 a β: egnad(t) att föra l. leda l. förhjälpa (till). Bådhe för högha och lågha (är) myckit til Saligheten beforderlighit, at the lydha thenna Pauli Förmaning. Phrygius Him. lif. 152 (1615). Muræus 2: 126 (1648). Then fördel .., som vore beforderlig .. til min vtkomst. Humbla 359 (1740). — (†) med inf. Huru tryggt är det, och beforderligt, at bibehålla Guds nåd, när man flyr en fåfäng glans i verlden. Liljestråle Kempis 213 (1798; lat. quam tutum pro conservatione cælestis gratiæ).
α) (†) till BEFORDRA, v.1 4 a α, om person: som (be)främjar (ngt). Konung Erich (ville) wara saken til thet bästa beforderligh. Girs E. XIV 12 (c. 1630); jfr 1 a.
β) till BEFORDRA, v.1 4 a β, om sak: gagnelig, nyttig, gynnsam, gynnande, (be)främjande, fördelaktig, förmånlig; till gagn, till hjälp.
α’) (mindre br.) med bestämning (numera alltid inledd af prep. för) angifvande det l. den som ngt är till gagn osv. Detta medel är beforderligt för hårväxten. Denna väderlek är ganska beforderlig för rågens mognande. Dalin (1850). jfr: Arbetet .. är nyttigt och för ungdomen beforderligt. Heikel Filol. 75 (1894; efter handl. fr. 1678). — (†) utan prep. Hwadh hans Rijke beforderligh wore, wijste han sielff aldrabest. Schroderus Liv. 624 (1626). Rummet war the Gallier beforderligh. Därs. 649. Hvadh Conventen i Cöln vidkommer, så är then mehra hinderlig alliancen än beforderligh. RP 6: 749 (1636).
β’) (knappast br.) utan angifvande af det för hvilket ngt är gagneligt osv. En beforderlig väderlek. Almqvist (1842).
b) till BEFORDRA, v.1 4 b, om person: som hjälper l. hjälper fram l. understöder l. gynnar; behjälplig, till hjälp, till gagn.
α) (numera föga br.) (vara) ngn beforderlig. At tu gärna honom hielpa och beforderligh wara wil, vthi hwadh måtto tigh mäst möyeligit är. A. J. Gothus Thes. ep. 1: 26 (1619). Hon skal blifwa honom beforderligh och behielpligh. Fosz 370 (1621). (Gustaf Trolle) torde .. få samma lön, som månge andre Svenske män, de der varit Tyrannen beforderlige. Celsius G. I 144 (1746, 1792). Han har varit mig mycket beforderlig i verkställandet af denna sak. Dalin (1850). — (†) Medh Täring och Proviant hafwer iagh .. waridt them beforderligh. Schroderus Liv. 625 (1626).
β) (†) utan angifvande af den hvilken ngn är till hjälp osv.: hjälpande, hjälpsam. The någhot skrifftlighit wärck publicere, pläghe sigh om gunstighe och beforderlighe patroner wäl betänkie. Girs Edelh. Förord 4 (1627). jfr: (De) begärte derföre att R. Råd ville dem hjelpa och deeras beforderlige händer räckja, att borgerskaped icke .. aldeeles ruineras. RP 1: 182 (1629); jfr a.
II. (†) med pass. bet., till BEFORDRA, v.1 2 e, 3: som skall l. kan erhålla befordran. At se them noga på fingrarna, genom hwilkas bearbetande the beforderlige skulle nämnde, föreslagne, och befullmächtigade warda. Sahlstedt Hofart. 102 (1720).
Spalt B 656 band 3, 1901