Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEFOGEN, adj.
Etymologi
[jfr BEFOGAD samt, med afs. på formen, BELEFVEN i förh. till BELEFVAD, BESKAFFEN(HET) o. d. i förh. till BESKAFFAD o. d.; se för öfr. följ.]
(†) befogad. Befogad oc obefogad, eller befogen oc obefogen quæ poëtæ magis commoda sunt. Pfeif De habitu 267 (1713). — jfr OBEFOGEN.

 

Spalt B 651 band 3, 1901

Webbansvarig