| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEGÅFVA begå4va, i Sveal. äfv. 032 (begå´fva Weste; beg`åva Almqvist), v. -ade (pr. -er Handb. 1614, s. 6 b). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (knappast br., Strinnholm Hist. 4: 22 (1852)), -GÅFNING (se d. o.); -ARE (föga br., G. I:s reg. 17: 624 (1545)).
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.] förse (ngn l. ngt) med gåfvor l. (med ngt) ss. gåfva; jfr BESKÄNKA.
a) i fråga om föremål l. förmån(er) som (af en person) formligen (öfver)lämnas åt ngn ss. gåfva l. present; i sht om gåfva af större värde l. föräring som föreskrifves af sed o. bruk.
α) utan angifvande af gåfvan: förse (ngn) med gåfvor l. skänker, gifva en gåfva l. gåfvor l. skänker åt (ngn); i sht i förb. med adv. hederligt, rikt o. d. I .. haffuen vphållet, styrkt, begåffuat, och .. hulpit then forrädere. G. I:s reg. 5: 37 (1528). Tu giffuer allom tinom bolarom penninga til, och begåffuar them, at the .. til tigh komma skola. Hes. 16: 33 (Bib. 1541). Balck Esop. 75 (1603). Rikligt begåfva han lät de kämpar, som henne ledsagat. Stagnelius 1: 36 (1817). Han har en riktig vurm att vilja begåfva alla menniskor. Dalin (1850). Rikt begåfvad, såsom alltid vid dylika tillfällen, begaf .. sig (spåkvinnan) derpå till en annan gård. Holmberg Nordb. 635 (1854). — särsk.
α’) (numera bl. i bygdemålsfärgad framställning) i fråga om vissa af seden föreskrifna föräringar (jfr β α’); jfr BEGÅFNING 1 a. RARP 3: 404 (1644; i fråga om brudens o. brudgummens gåfvor till hvarandra). Bruden och spelmannen fingo presenter af gästerna … Den förstnämnda skulle begåfvas af hvar och en, som dansade med henne. H. Lilljebjörn 1: 37 (1865).
β’) i fråga om gåfva l. donation till kyrka, (allmännyttig) inrättning o. d. (jfr β β’). Kyrkor, hvilka han (dvs. M. G. De la Gardie) på egen bekostnad lät .. uppföra, inreda eller frikostigt begåfva. Fryxell Ber. 14: 37 (1846). — (numera mindre br.) i p. pf., närmande sig adjektivisk anv.: doterad. Universitetet (i Greifswald) är anständigt bygdt och begåfvadt. Atterbom Minnen 25 (1817). Skåne var Danmarks skönaste provins, Lunds kyrka .. den rikast begåfvade. Strinnholm Hist. 4: 21 (1852).
β) med prep. med för angifvande af gåfvan: förse (ngn) med (ngt) ss. gåfva; gifva l. skänka (ngn ngt). G. I:s reg. 6: 114 (1529). Han .. hadhe medh sigh tiyo pund silffuer, ther Konungen honom medh begåffuat hadhe. Tob. 1: 16 (Bib. 1541). (Vid kurfurstens afresa) äre alle höge GeneralsPersoner .. medh herlige förähringar blifne begåfwade. N. Av. 8 Febr. 1656, nr 1, s. 4. Han (dvs. bonden Per Olsson) begåfvades .. (sedan han stått fadder åt prinsen) med en Silfver-kanna .. samt 100 Ducater. Tessin Bref 1: 112 (1751); jfr α’. Med denna lilla skänk utaf min hand begåfvad, / Du ej din Fröken glömma lär. Kellgren 1: 97 (1788). Han begåfvade henne med lägenheten Grönvik. Dalin (1850). — särsk.
α’) (i bygdemålsfärgad framställning) i fråga om vissa af seden föreskrifna föräringar (jfr α α’); jfr BEGÅFNING 1 a. Nu sistt .. begåfuade han en ärligh manss dötter .. medh åttskilliga saker på äcktenskapss förbundh. Växiö domk. arkiv 1676, nr 47.
β’) i fråga om donation till kyrka, (allmännyttig) inrättning o. d. (jfr α β’). (Att) hon ett härligh Tempel .. leet byggia .. och thet samme medh åhrligh inkomst rijkelighen begåffuadhe. Lælius Jungf. P 5 b (1591). Capellet .. har blifvit begåfvadt af Hr Präsidenten .. Celsing med en vacker Kanna, Kalk och Fat. Björnståhl Resa 3: 164 (1778). De penningetillgångar, hvarmed jag nu begåfvar Akademien. Gustaf III Skr. 1: 15 (1786). S. Laurentii kyrkan i Lund .. blef begåfvad med en mängd gods. Schlyter Jur. afh. 1: 43 (1836).
γ’) i fråga om privilegium, utmärkelse o. d. Bönderne .. sälie och byte alle hånde köpmandz warer, lige som the medt någre stadz Priuilegier eller friiheter nådeligen begåffuede wore. G. I:s reg. 13: 11 (1540). Kongel. Maj:t har tänkt .. them under sin kröning med grefvelige skiöldemärken begåfva. RA 2: 8 (1561). Min .. Fader blef .. begåfvad med S:t Annæ Ordens Bandet. C. W. Cederhjelm (1765) hos Tessin Tess. 287. (E. XIV) begåfvar de förnämsta familjerna med grefve- och friherrevärdighet. Svedelius i SAH 51: 137 (1875).
b) mer l. mindre oeg. l. bildl. i fråga om inre l. yttre förmån(er) l. företräde(n), andligt l. timligt godt, själsgåfvor osv. som ngn (oförskylldt) erhåller l. får på sin lott; vanl. med prep. med: utrusta l. förse med; skänka l. tilldela l. förunna (ngn ngt). — särsk.
α) (i högre stil) i fråga om gåfvor af Gud, naturen o. d. Gudt haffuer oss .. begoffuit mett weth oc schæll (dvs. förstånd) som een annan cristinman. G. I:s reg. 3: 164 (1526). Effter jemmer och grååt, begåffuar tu (Gud) oss rijkeligha medh glädhe. Tob. 3: 22 (Bib. 1541). Syr. 15: 6 (Därs.). Gudz .. högste skänck, ther medh han Menniskian i denne Werlden, för all ander Creatur, prydt och begåfwat hafwer. Stiernhielm Fateb. Föret. 2 b (1643; om språket); jfr a β. Gud den högste haffver begåffvat dätta rike med allahanda goda legenheter. Rudbeck Bref 1: 50 (1670). Naturen har begåfvat henne med egenskaper, dyrbarare än alla verldens skatter. Widerberg Abbé de l’Épée 8 (1801). O Fader! du, som nådelig / Oss med allt godt begåfvat! Ps. 1819, 24: 2. Vi bedja Dig .., att Du mildeligen och rikligen ville med din Helige Andes nåd och kraft begåfva denne din tjänare. Handb. 1894, s. 267. — (numera mindre br.) I afftons nhär 10 slogh, bleff min k. hustru förlossat och begåffuade Gudh oss medh en ungh sonn. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 28 (1618). Then Högste täcktes mig med sådan Man begåfva. Kolmodin Qv.-sp. 1: 11 (1732). — särsk.
α’) abs. Gud begåfvar i oändlig kärlek; men han kräfver ock användande af sina gåfvor. Rudin Bib. enh. 67 (1887).
β’) i p. pf., närmande sig adjektivisk anv.; jfr BEGÅFVAD. K. M:t .. såsom en högförståndigh och rikeligen af Gudh .. begåfvat konungh. RA 2: 29 (1561). Then .. stora Härlighet, mz hwilken Menniskian .. är aff Gudhi begåfwat. L. P. Gothus Pest. Dedik. A 2 a (1623). Then som är af Gudhi begåfwat medh it wackert lärachtigt ingenio. Laurelius i KOF II. 1: 460 (1659). Han är af Gudh wäll begåfvadt, och een synnerligh godh Predikant. Växiö domk. arkiv 1666, nr 170. Dalin (1850). — jfr GUDA-, NATUR-, OFVAN-BEGÅFVAD.
β) i pass. utan agent, särsk. i förb. blifva begåfvad med, (vara nog lycklig att) erhålla l. få på sin lott; jfr BEGÅFVAD 1 b; ofta i ironisk anv. SP 1779, s. 1000. Om Sverige .. blifver begåfvadt med ett öfver hela verlden gångbart realmynt. Järta V. skr. 2: 602 (1833).
γ) (föga br.) närmande sig bet. tillerkänna; låta erhålla. Hvaraf föranleddes .. Spinoza att begåfva sin Substans med attributet Utsträckning ..? Atterbom Filos. hist. 481 (1835).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) gifva l. skänka (ngn ngt). Andre caniker .. haffue begåffuedt honum somme pæninga och somme clädher. G. I:s reg. 5: 216 (1528). — särsk. om Gud. RA 1: 532 (1547). At han (dvs. Gud) wille skänckia och begåffua oss .. sina Guddomligha nådh och krafftiga bijstånd. Phrygius Him. lif. 2 (1615). Deras .. af Gudh begåfwade förstånd och (mandom). RARP 2: 111 (1634).
Spalt B 800 band 3, 1901