SAOB

Meny

  • Hem
  • Fritextsök
  • Om
    • Om ordboken
    • Redaktionen
    • Om webbplatsen
    • Historik
    • SAOB är inte SAOL
    • Köp SAOB
  • Hjälp
    • Att läsa ordboken
    • Uttal
    • Sökhjälp
    • Vanliga frågor
    • Förkortningar
    • Källförteckning
  • Kontakt
Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEGÄNGARE, m.
Etymologi
[bildadt till BEGÅ, sannol. efter mönster af FOTGÄNGARE, PARTIGÄNGARE o. d.]
(†) person som begår; särsk. till BEGÅ I 4 a δ. En trogen altar. sacramentets begengare. Swedberg Sabb.-ro 1173 (1691, 1712).

 

Spalt B 804 band 3, 1902

Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
lista former moment
Upp
   begåfva v.
   begåfvad p. adj.
   begåfvande ↩
   begåfvare ↩
   begåfvelse ↩
   begäcka v.
   begägna v.
   begängare sbst.
   begängelse sbst.
   begär sbst.
   begära v.
   begäran sbst.
   begärande sbst.
   begärare ↩
   begärd ↩
Ned
 
   begängare
 
© 2024 Svenska Akademien
  • Kontakt
  • Om cookies
  • In English