Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEHÖRLIG, adj.; adv. -EN.
Ordformer
(-ligit (n.) Laurelius i KOF II. 1: 384 (1659), Hjelt Medicinalv. 1: 12 (cit. fr. 1663), -ligedh (n.) RARP 1: 6 (1626))
Etymologi
[af ä. t. behörlich; jfr ä. d. behørlig, mnt. behorlik, holl. behoorlijk]
(†)
1) = BEHÖRIG 1. Skeppen medh behörlig stycken (dvs. kanoner) och ammunition. RP 6: 167 (1636). Några skipp och der till behörlige ammunitioner. Därs. 8: 99 (1640). — jfr TILLBEHÖRLIG.
2) = BEHÖRIG 3. A. Oxenstierna Skr. 2: 271 (1616). Arbettet skole befhelet drifwa och ther med flitight tilsee at thet behörligh fortgångh hafwa må. Gustaf II Adolf 252 (1621). På behörligedh sätt. RARP 1: 6 (1626). Supplicationerne komma först i Cantzlijt och där sedan .. förvijsas till theres behörlige collegia. RP 4: 134 (1634). Att besicktiga befästningen och dess nödtorfftige behörlige byggning bivista. Därs. 6: 19 (1636). Skall tå vara hans plicht med thet förste fordra hvart partij thill sin behörlige platz och regemente. Därs. 8: 82 (1640). Detta sitt ombetrodde kall behöhrligenn vttföhra, som det sig borde. RARP 3: 181 (1642). Så kärt dem är j wijdrigit fall till behörligit swar at stånda. Hjelt Medicinalv. 1: 12 (cit. fr. 1663). — jfr OBEHÖRLIG.

 

Spalt B 917 band 3, 1902

Webbansvarig