| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEHJÄLPLIG bejäl4plig, i Sveal. äfv. 032 (bej`ällplig Almqvist), adj. -are (numera knappast br., G. I:s reg. 16: 12 (1544; se under I b)). adv. (i bet. II) -EN, -T.
— jfr OBEHJÄLPLIG.
I. [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., ä. holl. o. t.] (i sht i skriftspr.) (som är ngn) till hjälp l. bistånd l. biträde; som hjälper till; hjälpande; vanl. ss. predikativ; i sht om person, numera bl. i fråga om hjälp gm samverkan vid l. befrämjande af ngt företag l. göromål o. d. Vara någon behjälplig vid (utförandet af) ett arbete, till l. med att få ngt uträttadt, i l. med en sak, med råd och dåd. O. Petri Klost. F 4 a (1528). Att Konungen i Danmarck wille wara them ther vthinnan förforderligh och behie(l)peligh. Tegel G. I 2: 98 (1622). En sekreterare för bondeståndet, som med pennans förande uti deras angelägenheter dem kan vara behjelpelig. RF 1719, § 37. Christoffer tog .. (detta fäste) kort derefter tilbaka, hvartil sielfva naturen var honom behielpelig (därigenom att Östersjön tillfrös). Dalin Hist. 2: 425 (1750). Jag har varit dem behjelplig vid deras flykt. Stagnelius 2: 91 (c. 1815). Alla vid brottets begående behjelpliga personer. Cavallin (1875). Jag blef .. af ett par ledande män på riddarhuset uppmanad att vara behjälplig med att få afslag på ett betänkande af lagutskottet. De Geer Minnen 1: 155 (1892). Jag skulle hafva erhållit del af detta förslag och varit behjälplig att befrämja detsamma. Därs. 263. — särsk.
a) (numera mindre br.) med att-sats. G. I:s reg. 2: 100 (1525). Wij skole wara honom (dvs. vår nästa) behielpelige, at han må sitt behålla och besittia. Kat. 1572, s. A 8 a. Ständerne .. försäkrade .., att (de) .. skulle .. vara behjälplige, att .. (Gustaf Adolf) blefve uppfostrad i den rätta Läran. Hallenberg Hist. 1: 26 (1790).
b) (†) som förhjälper (ngn till ngt). Biude och befalle wij wåre fougther (osv.) .. att the .. äre honom och hans tienere behielpeligere till then dell the finnes hafwe rätt .. till, Så att the kunnde komma till theres igen. G. I:s reg. 16: 12 (1544). jfr: (Ser domaren i sitt kall) ej annat än ett vanligt näringsfång, ett behjelpligt åtkomstmedel till verldslig lycka, gunst eller heder, ve honom. Wallin Rel. 4: 131 (1825).
c) i annan numera obr. anv. Wilie wij och, att man icke for welgerninger eller wenskap skull skall wara then behielpeligh, som nödstelter är. L. Petri Oec. 73 (1559). När konungh trädher inn i regementedt, så plägher menighe Sverigis almoghe vare honum behielpeligh medt enn gärdh .. till hans erichsgathu och cröningh. RA 2: 31 (1561).
II. [jfr sv. dial. behjälpligt (Rietz) samt ä. d. en behielpelig løgn, en lögn hvarmed man i nödfall kan hjälpa sig] (numera knappast br. utom i Finl.) som man (nätt o. jämnt l. nödtorftigt) kan hjälpa l. reda sig med; hjälplig, dräglig, skaplig, passabel; nödtorftig; ss. adv. äfv.: tämligen, någorlunda. Stallet kan wara behielpeligit till Taak och wägger, men golf och spilter aldeles förderfvat. Växiö domk. akt. 1679, nr 280; jfr anm. (De hafva) hafft behielpelig kundskap om Gudz ord. Swedberg Sabb.-ro 542 (1701, 1710). Att gossen behjelpligen läser sitt modersmål innantill. SPF 1843, s. 351. Denne, en gammal .. Holländare, talade en behjelplig tyska. Topelius Vint. II. 1: 104 (1881). (Vår fiskarlycka) tycktes behjelpligen motsvara vår skicklighet i den berömda sporten att meta. Därs. 2: 122 (1882). Runebergs rum var behjelpligen möbleradt. Strömborg Runeberg 3: 4 (1889). Han var ännu behjälpligt nykter. Zilliacus Hågkomster 111 (1899). Anm. I cit. fr. 1679 har ordet möjl. bet.: som kan upphjälpas l. repareras.
Spalt B 862 band 3, 1902