| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEHJÄRTAD bejær4tad, i Sveal. äfv. 032 (behje´rtad Weste; bej`ärrtad Almqvist), p. adj. ((†) superl. behiertaste (best.) Petreius Beskr. 2: 140 (1614)). adv. -T.
1) om person. Vara, visa sig behjärtad. Så frampt ther är behiärtat Folck vppå (dvs. på slottet), och icke käringar. Petreius Beskr. 1: 64 (1614). En frijmodigh, behiärtat Krijgzman. Rudbeckius Kon. reg. 415 (1619). Then kloka och behiertade Judith. Muræus 2: 371 (1648). Then Gud ser wara starckare, tolmodigare, frimodigare och mera behiertad, honom legger Gud mera vppå at lida. Swedberg Sabb.-ro 402 (1688, 1710). Dalin Vitt. II. 6: 114 (1740). Resans långvarighet och fruktan att ej mera få återse hemmet gjorde äfven de mest behjertade (bland Columbus’ manskap) modlösa. Pallin Medelt. 106 (1872). jfr: Ändock thet (dvs. kvinnokönet) mästedels, för slätt behiertat, geller. Brenner Pin. hist. 119 (1727). jfr äfv.: Acestis Undersåtare blefvo af Mentors efterdöme och ord behiertade. Ehrenadler Tel. 36 (1723; fr. animés par). Anm. I sista cit. kan ordet möjl. fattas ss. p. pf. af BEHJÄRTA i en föråldrad bet.: ingifva (ngn) mod, uppmuntra; jfr anm. till d. o. — särsk.
a) (numera föga br.) med prep. till. (Gud) haffuer .. befalt .. (Mose o. Elias) göra honom (dvs. Kristus) behiertat och oförfärat medh thetta .. samtalet (på Tabor), til at frijmodeligha fullborda, alt thet som skriffuit war. Phrygius Him. lif. 22 (1615); jfr b. (Kvinnokönet i norden) var i almänhet så behiärtadt til strid och kamp som Manfolk. Dalin Hist. 1: 288 (1747).
b) (†) med inf. (K. XII) räds ei mer, en hop som nåde tigga, släppa, / Än han behiärtat är, dem tuckta, när de skräppa. Brenner Dikt. 1: 33 (1700, 1713).
2) om handling l. handlingssätt, äfv. (numera sällan) om sinnelag o. d. Carll Gustaffz .. bewijste troheet .. sampt försichtige och behiertade förhållande. RARP 4: 232 (1649). Behjertadt uppförande. Dalin (1850). Behjertade handlingar. Cavallin (1875). — (numera mindre br.) Itt behiertat Mootwärn. N. Av. 20 Nov. 1657, Rel. s. 6. Et ganska skarpt och behjertat tal. Celsius G. I 7 (1746, 1792). — (numera knappast br.) (Ditt) behierttade Leyonsmodh. Phrygius Föret. 14 (1620). Med behiertad ståndacktighet uthärda alla anfall. Mörk Ad. 2: 245 (1744). La Rivière .. var känd för .. ett behjertadt mod. Cronholm Lig. 19 (1839).
3) (mindre br.) ss. adv. Petreius Beskr. 1: 35 (1614). Förmana Rosenhan at gåå behiärtadt medh saken om. A. Oxenstierna Bref 4: 238 (1646). Jag skal dö för svärdet, emedan jag ej fördt det nog behiertat för Fäderneslandet. Ågren Gell. 30 (1757).
1) motsv. BEHJÄRTA 1 slutet: angelägen l. mån (om ngt). Jag .. wil om thet godas befrämjande .. wara behiertad. Sahlstedt Hofart. 45 (1720).
2) motsv. BEHJÄRTA 2: som har hjärta l. hyser deltagande (för). (Man tviflar icke på att) hwar och en rätsinnigh och behiertat Menniska .. gärna .. alt möjeligit .. (till återuppbyggande af den brunna kyrkan) förskiuther. Rääf Ydre 4: 205 (i handl. fr. 1660). Dher Högvyrdige Fadhren täckz vara mig så misskunsam och behiertat och förunna migh Kongl: Maijttz allernådigste bref niuta till godo. Växiö domk. akt. 1682, nr 56.
Spalt B 865 band 3, 1902