| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BEPLÅGA, v., anträffadt bl. i p. pf. -ad samt ss. vbalsbst. -NING.
(†) plåga, pina, hemsöka med plågor. Mose .. haffuer warit en ganska beplågader Man. P. J. Gothus Tål. E 8 b (1601). Rothovius Likpred. öfv. Elin Pedersdotter A 3 a (1622). Then högt beplågade David. Swedberg Sabb.-ro 1463 (1687, 1712). I pinsamma torturer och beplågningar .. bör Öfwerhetens Hemnde-Rett icke .. någon smak hafva. Sahlstedt Hofart. 139 (1720).
Spalt B 1209 band 3, 1903