Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BEPURPRA bepur4pra, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr d. bepurpre, holl. bepurperen, t. bepurpern; se BE- o. PURPRA]
(i sht i poesi, numera föga br.) purpurfärga, purpra. Kindren blefvo bjerta, / Som skulle vesterns sol bepurprat dem. Franzén Skald. 3: 454 (1824, 1829). Atterbom LÖ 2: 389 (1827, 1854). Med blod skall Ares bepurpra / Hafvet. Carlstedt Herodot 3: 254 (1833). Kræmer Sydfr. 61 (1853).

 

Spalt B 1216 band 3, 1903

Webbansvarig